Det var en gång...

En tjej som hette Maria. Hon hade funderat och funderat på att börja blogga. Slipat på några bra formuleringar. Önskat att det fanns ett mikrochip (se blogginlägg nr 1), önskat att det fanns tid att skriva. Men tiden gick och gick, och ingen blogg blev till. Men så plötsligt en dag! Maria fick ett infall, och en blogg hade blivit skapad. Maria var så glad, så glad, och bloggade glatt flera gånger varje dag.

Men så hände plötsligt något. Ingen vet riktigt vad, men kanske en kombination av fint väder, mindre tid på övervåningen samt inte så mycket av skriva om. Men framför allt, Maria hade kollat runt och läst lite bloggar. Och det var inte det att det finns så mycket bra bloggar av sköna människor, nej, nej, det får man inspiration av, utan det värsta av allt var att Maria hade läst en del APTRÅKIGA bloggar av PRETANTIÖSA jävla människor som trodde att de kunde skriva.

OCH INSÅG ATT HON VAR JU INTE ETT DUGG BÄTTRE SJÄLV!!!!!!!

Oh my god, här hade hon gått runt och trott att hon var lite sådär smårolig och charmig. Och så var hon bara en nolla som trodde att hon kunde skriva. Hur ska det gå, hur ska det gå med Marias kära lilla blogg??!!

MEN!! Så kommer det en kommentar från Chrillan som räddar hela Marias och babydarlingbloggens dag!!!!!!!

Orden: "tjuter av skratt"......"läser högt för Stefan".......oh ljuva musik!! Christin, visst vet du att I fucking love you?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0