Those were the days

Så fort jag tagit ett nytt kort på mig ska jag lägga det som presentationskort, ser ju faktiskt inte klok ut på det andra.

Ett av mina topp 5 bästa foton på mig själv var skolkatalogen i sjuan. Jag hade ny Levis-tröja, sprayad snedlugg och långt, permanentat hår. Minen var en blandning av sur och sexig, som jag hade tränat på framför spegeln hemma. Men det som gjorde hela kortet var att min längd var precis sån att jag hamnade mitt emellan Jessica, klassens tönt, och Belinda, klassens tjockis. (Jag vet, är inte speciellt PK nu, men så var det) Så ni kan ju tänka er att jag såg ut som en Hot Babe.

Men fick jag några fördelar av det? Svar nej. Som alla andra tretton- fjortonåringar hade jag sämsta självförtroendet i världen, och skulle hellre dö än börja prata med eller ännu värre bjuda upp nån snygg kille på Cozmoz (disco).

Tänker på det ibland i skolan, när man ser högstadietjejerna som är söta som fotomodeller men ändå går runt och tycker illa om sig själva:

Man skulle haft det självförtroende man har nu när man gick på högstadiet. Tänk, tänk, tänk vad kul man hade haft.

Kommentarer
Postat av: Chrillan

Eey baby, måste bara påpeka att det kvittar om man är 29 eller 31. Jag är ju det senare, men inte fan har jag mognat. Har varit på pässonalfest (kräftis) o är lite lurig. Snodde med en hel baguette hem!!! GOD I've still got it!

2007-08-17 @ 01:25:23
Postat av: Anna

Hahaha! Jag hade också varit snyggast i skolkatalogen i sjuan om det inte vore för att jag blundade. Men Levi´s-tröjan hade jag, snyggminen var på plats och luggen på utväxt i en sån där skön 90-talsfrisyr. Och jag håller med, tänk om självförtroendet över huvud taget hade existerat när man gick på högstadiet. Vilken lycka!

2007-08-17 @ 08:35:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0