Jag och Runar, like this

Min själv-healing fungerade inte jättebra, men hyfsat bättre kände jag mig iallafall när jag vaknade i morse. Rösten låter fortfarande pip pip väs host, men jag ser ljuset i tunneln. Inte som i snart-dör-jag-sättet, utan som att jag snart är normalfrisk igen.

Jag är känner mig fortfarande som en halvsjuk, urvriden disktrasa, men åtminstone en disktrasa som har getts konstgjord andning genom att bli kokad i en katrull. (Vem gör förresten sånt? Kokar disktrasor. Rätt äckligt om man tänker efter)

Måste hoppa över att leda Marathonaerobicpasset imorgon, att ha en instruktör som får hostattack efter att ha kraxat fram ett hej är ingen vidare reklam. Tråkigt, tråkigt men what can you do. Faktiskt så känns det helt OK, behöver en helg att göra ingenting på.

Softa, äta frukost länge, plocka fram och klä julgranen, åka och köpa lördagsgodis. Lovely. Dessutom kommer pappa och hälsar på, han skulle ha varit barnvakt när jag tränade och kommer ner iallafall.

Kanske kan fråga honom hur man häller i spolarvätska i bilen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0