Sorry

Fattar ju att föregående inlägg var bland det tråkigaste ni läst. Men det är det som är så bra med folk som jag pratar varje dag med, som er, då får jag ju berätta såna här saker. Det är annat med såna man inte hört av på några månader och sen stöter på, då känner man ju att man helst ska ha något bättre att komma med.

Bekant: Hur är det? Vad har du gjort de senaste månaderna?
Jag: Tja...idag åkte jag till exempel till Uppsala för att jag trodde att jag hade glömt nyckeln, men det hade jag inte
Bekant: Eh, OK. Har det hänt nåt mer kul?
Jag: Nja...Alltså, nej, inte vad jag kommer på

Ni hör ju. Ingen vidare konversation. Thank God för bloggar och för oviktiga vardagsberättelser. Eller rättare sagt: Hade jag haft världens bästa Cicci kvar som granne hade hon fått höra allt. Nu skriver jag här istället!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0