babydarling

Igår var det exakt på dagen sex år sedan jag gjorde ett graviditetstest som visade att jag var gravid med vårt första barn. Inte det minsta planerat. Och då är jag ändå biologilärare (Faktiskt en smula pinsamt)

Hade varit extra trött, extra öm i brösten och extra gråtmild, men kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag var gravid. När jag såg "Medan du sov" och grät så mycket att jag knappt kunde prata, och sedan forsatte gråta i ungefär en timme, började jag dock ana oråd. Köpte testet samtidigt som jag köpte massa öl till min och Christins åttiotalsdisco-fest. Blått plus och började hyperventilera. Ringde typ sjukvårdsupplysningen "Hej, tänkte bara fråga en sak, visst visar graviditetstest fel ibland?" "Ja. Men bara om det visar negativt så kan det vara positivt, aldrig tvärtom" Ringde Christin, min kompis som jag delade lägenhet med och ylade i chock "CHRISTIIIIIIIIN!!! Vet du vad som hänt?!" Tog mig dock samman så pass mycket att jag klarade av att stoppa in en kudde innanför tröjan och gå fram och tillbaka framför hallspegeln. Hm. Why not. Cyklade sen till Jonas studentrum efter att jag ringt och sagt "Du, jag måste berätta en sak" , varpå Jonas tillbringar en halvtimme med att tro att jag hade varit otrogen.

Jag säger det direkt när jag kommer fram:
Jag: Vet du en sak?
Jonas: Vill du göra slut?
Jag: Nä
Jonas: Är du med barn?
Jag: Ja

De följande nio månaderna hinner jag ha åttiotalsfest fast med fejkdrinkar med bara läsk till mig, läsa en extra termin på lärarutbildningen (Idrott och hälsa, 20 p), flytta ihop med Jonas när Christin flyttade till Kristinehamn, ha sommarlov.

I augusti föds den finaste, bästa, underbaraste lilla Stella i hela världen, och jag förstår inte hur jag hade kunnat vara utan henne i 25 år. 21 november, ett av de bästa datumen på hela året.