Föräldratyper
Däremot har jag genom årens lopp känt, stött på och hört talas om föräldratyper som får en att undra vad de egentligen vill ha ut av att ha barn. Några exempel:
- Mamman som pluggar och har massa dagar ledigt, men som har sin son på dagis till halv fem varje dag och tillbringar sina dagar med att gå på stan, fika och träna. Samt som varje helg lämnar bort barnet till barnvakter
- Pappan som under sin pappaledighet vitt och brett pratade om hur tråkigt det var att vara pappaledig och hur mycket han längtade tillbaka till sitt jobb
- Mamman som går ut och festar varje helg och lämnar sina åttaåriga barn ensamma hemma
- Mamman som jämt ser sur ut och som kallar sina barn för "Din jävla unge"
- Mamman som bara ger sin 2-åring välling och kakor, för att hon inte orkar laga mat
- Pappan som aldrig träffar sina barn, för att han är sur på mamman
Det skär i hjärtat när jag tänker på dessa barn som har föräldrar som inte vill ha detta jobb.
I wish I was a mommy.. Nån gång ska man väl plussa..
Jag skulle inte passa in på någon av ovanstående punkter iaf!
För vissa människor är pengar och me-time viktigare än något annat. Och de tror att de har "rätt" till bidrag och uppmärksamhet eftersom många vi hyllar genom medierna är människor som satsat på ytan, typ Big Brother, Paradise hotel osv. Barn passar inte in i bilden, möjligen som gulliga tillbehör då och då.
Jag har ju bara barn nån gång i veckan, men då är det han som gäller. Familjemiddag runt köksbordet, utepromenad, innelek, gemensam nattning med sagor och barnsånger. Det är skitjobbigt ibland, men vi gör det ju för att få en trygg och sund unge! Jag tycker inte att vem som helst ska få ha barn...
Jag fick lite magont när jag läste din lista. Jag kan plocka ut alldeles för många föräldrar som är på det viset. Varför ska de ha barn? Och hur blir de barnen när de en gång blir föräldrar?
