babydarling

Dagen börjar med att jag, försenad, cyklar i motvind och blötsnö på isiga cyklelvägar till jobbet. Såg absolut inte klok ut när jag kom fram, men whatever, hur snygg behöver man vara på en måndag.

På jobbet har jag hunnit med att:

• Skälla ut sjuorna för att de var flamsiga och okoncentrerade
• Äta äcklig korv och potatismos
• Ha rastvakt i korridoren och styrt upp ca fyra bråk, en inknuffning i skåp samt snöbollar inomhus
• Skälla på elever som inte följer skogränsen
• Höra på gnällig kollega som tycker att elever som har det svårt i skolan är dumma i huvudet och får skylla sig själva och minsann inte förtjänar någon hjälp av henne.
• Nästan missa ett utvecklingssamtal

Det sista var faktiskt lite pinsamt. I mitt liv har jag tre almanackor, en hemma på väggen, en på jobbet på väggen ovanför skrivbordet och en i väskan, men jag tittar nästan aldrig i någon av dem utan tror att jag kommer ihåg allt. Så halv fyra idag står jag med jackan och skorna på och tänker "Vad skönt, idag kan jag gå tidigare för nu är det ju inget speciellt jag ska göra". Som tur är så dröjer jag mig kvar några minuter och pratar, för några minuter över halv så ringer läraren för förberedelseklassen och undrar om jag är på väg. Kommer på att jag ska vara med på utvecklingssamtal mellan halv fyra och fyra för en kille i sjuan som kommer att gå i min klass när han lärt sig mer svenska. Så jag klär av mig igen, tar på mig inneskorna, hämtar mentorspärmen och pennfacket och går iväg och försöker se ut som en som har koll på saker.

Jag: Ursäkta att jag är lite sen, men jag visste inte var vi skulle vara (faktiskt sant)
Läraren: Oj, förlåt, jag sa nog aldrig att vi skulle vara på expeditionen
Jag: Nä. Jag har gått runt och letat ett tag var ni var

Tänkte också lägga till: JA HERREGUD, slarviga människa, att du kunde missa att meddela en sådan sak. Oj, oj, oj, ingen kan man då lita på. Tur att åtminstone jag har lite ordning på saker och ting. HerreGUD.

Men det sa jag inte.