babydarling

Jag vet att jag skrivit det här förut.

Men! Med tanke på att en bra lärare ger eleverna tydliga mål, bra uppmuntran, åtgärdsprogramsmöte med föräldrar när det behövs samt allmän coaching och fantastisk undervisning, är då inte omdömen och utvecklingssamtal egentligen väldigt onödiga?

Någon som har varit på ett utvecklingssamtal som elev på sista tiden? Som jag minns det kändes det mest som att de sa saker man redan visste.

"Ja, det går bra. Ja, jag gör mitt bästa. Ja, på franskan kan jag skärpa till mig lite men grejen är att jag och Linda har så mycket att prata om eftersom vi inte går i samma klass annars"

(Jag var duktig och pluggig på högstadiet, gick ut nian med 4,7 i medelbetyg, men jag var jäklig pratig. Och lat, om det inte var kvällen före ett prov, då pluggade jag järnet och skrev alla rätt dagen efter)

Men för att återgå till utvecklingssamtalen. Mycket väsen för ingenting, meaning att alla vi lärare lägger massor, massor med tid på allt ifrån föräldralappar med tidsförslag till alla dessa omdömen som ska skrivas.

Nä, ett massmejl till alla elever och föräldrar skulle vara behändigt:
"Stay cool, stay in school. Gör ditt bästa på lektionerna. Plugga hemma till prov. Använd minnesknep som tankekartor, minnesövningar mm. Engagera dig. Gör läxor. Gå på läxhjälpen på torsdagar om du behöver extra stöd. Utnyttja resurs-lektionerna. Don't worry, be happy"

Klappat och klart! Elever som klarar målen och tusen och åter tusen timmar av insparad tid för alla inblandade! Fast det är klart...Lite kul är det ju ändå att få träffa elevernas föräldrar, plus att de flesta elever nog tycker att det är lite kul ändå med en halvtimme där all fokus ligger på dem och på deras skolarbete.

Hm. Jag får fundera vidare.