babydarling

Åh, det är så underbart att bo i ett parhus-område fullt med andra barn att jag nästan blir tårögd. Fina, snälla kompisar som alltid låter alla vara med och som har vettiga föräldrar, och som alltid kommer och ringer på och frågar om mina barn vill leka.

(På förra stället bodde det kids som alltid gick runt med en chips-påse och som för det mesta mobbade ut någon stackare. Allt medan deras mammor stod på balkongen och rökte och skrek. "Kevin, FÖR I HELVETE! Sluta bråka för fan!" Mm, jättebra uppfostringsmetod. Verkligen. Blir säkert lugna och harmoniska människor av de barnen)

(Fast alla var ju inte så, förstås. Underbara Cicci och hennes barn, innan de lämnade oss för Gran Canaria, snyft, och en annan grannfamilj räddade dagarna rätt ofta)

Iallafall! Var var jag? Jo, grannbarnen, ja. Det bästa är att de alltid låter Leo vara med (Han är yngst av hela gänget), och att de för det mesta bara tycker det är kul att han också leker med dem. Han får vara storebror till någon docka, eller sitta med Stella och grann-bästisen Hampus och tittar på film, eller hänga med till lekparken, eller whatever.

Idag har Stella lekt med först Julia och sen Hampus, och jag har fixat och plockat och softat hela dagen. Har dessutom både hunnit med att rensa garderoben i hallen, dammsugit köket och byggt massor med lego. Plus att jag både bäddat sängar och tvättat några maskiner tvätt. Och åkt med Leo till comtainrar inne i stan och slängt pappers, metall- och glasskräpet.

Sammanfattningsvis lugn men effektiv söndag.

(Om något kan vara lugnt och effektivt samtidigt? Fast städning + mysbyxor är alltid soft)