"Mamma, då kanske vi får LÄRA oss nåt?!"
Jag och Stella pratar vid matbordet.
Jag: Och nästa måndag ska du till skolan igen!
Stella (Överlycklig): Ska jag?!
Jag: Ja, och då får förskoleklass- barnen vara där själva med fröknarna och så får mammorna och papporna gå iväg en timme
Stella: OJ! Vad kul. Och vet du mamma, då kanske vi får LÄRA oss nåt också?!
Förra besöket fick de ha samling och upprop, plus berätta om sitt favoritgodis. Sen fick de skriva sitt namn i en läxbok och klistra på fina bokmärken, och sist höra på en saga. Mysigt värre, men Stella är mer "Kom igen då! Lär mig läsa nu då!"
Vi kan väl kanske konstatera det här och nu, så alla får höra: This is what is wrong med svenska skolan. När barnen är sex år och liksom bara VILL VILL VILL gå i skola, då får de gå 15 timmar i veckan med fritidsdag på fredagar (Iallafall är det så här). Förskoleklass- fröken "Ja, sen är det ju ingen förskoleklass på fredagar för då behöver de ju leka". WTF, de gör ju inget annat än leker hemma, ös in med multiplikationstabellen och Europas städer när de har all inlärningsglädje kvar! För att inte tala om minnet, Stella vinner rätt ofta över mig i Memory.
Tänk om kisden kunde hinna med det mesta av grundskolans kursplaner innan sjuan, typ, då kunde de ju helt lagligt tillbringa högstadiet med att spana på killar/ tjejer, ha typ fem timmars sexualkunskap i veckan, ha livskunskap och tapetseringskunskap och Hur man byter till sommardäck- kunskap och annat nödvändigt.
En av mina favvo- arbetslagsledarkollegor i en annan skola berättade när vi gick från tåget till konferenslokalen i torsdags:
"Men jag menar, herregud liksom. Så går de i förskoleklassen och ettan, och börjar med samling en timme där de typ får lära sig veckodagar. Så ska de ha fruktstund, och det ska delas och klyftas och skalas och duttas. Tar en timme. Sen rast. Sen in i klassrummet och komma igång och jobba, och till sist har de ungefär 20 minuters effektiv tid där de klipper ut bokstäver eller liknande. Ja, och sen kommer de till mig i trean! Tror du de kan något?! Det enda de vill är att leka med lego och ha fruktstund, de håller ju på att dööööö när jag ställer krav på dem!!"
Fast nu är det bättre, nu har de styrt upp det lite. Och jag vet, jag generaliserar hur mycket som helst, klart det finns tio tusen underbara F-3 skolor där barnen lär sig massor. Men ändå.
I Spanien börjar de skolan vid fyra års ålder. De klarar sig rätt bra de med.
Jag: Och nästa måndag ska du till skolan igen!
Stella (Överlycklig): Ska jag?!
Jag: Ja, och då får förskoleklass- barnen vara där själva med fröknarna och så får mammorna och papporna gå iväg en timme
Stella: OJ! Vad kul. Och vet du mamma, då kanske vi får LÄRA oss nåt också?!
Förra besöket fick de ha samling och upprop, plus berätta om sitt favoritgodis. Sen fick de skriva sitt namn i en läxbok och klistra på fina bokmärken, och sist höra på en saga. Mysigt värre, men Stella är mer "Kom igen då! Lär mig läsa nu då!"
Vi kan väl kanske konstatera det här och nu, så alla får höra: This is what is wrong med svenska skolan. När barnen är sex år och liksom bara VILL VILL VILL gå i skola, då får de gå 15 timmar i veckan med fritidsdag på fredagar (Iallafall är det så här). Förskoleklass- fröken "Ja, sen är det ju ingen förskoleklass på fredagar för då behöver de ju leka". WTF, de gör ju inget annat än leker hemma, ös in med multiplikationstabellen och Europas städer när de har all inlärningsglädje kvar! För att inte tala om minnet, Stella vinner rätt ofta över mig i Memory.
Tänk om kisden kunde hinna med det mesta av grundskolans kursplaner innan sjuan, typ, då kunde de ju helt lagligt tillbringa högstadiet med att spana på killar/ tjejer, ha typ fem timmars sexualkunskap i veckan, ha livskunskap och tapetseringskunskap och Hur man byter till sommardäck- kunskap och annat nödvändigt.
En av mina favvo- arbetslagsledarkollegor i en annan skola berättade när vi gick från tåget till konferenslokalen i torsdags:
"Men jag menar, herregud liksom. Så går de i förskoleklassen och ettan, och börjar med samling en timme där de typ får lära sig veckodagar. Så ska de ha fruktstund, och det ska delas och klyftas och skalas och duttas. Tar en timme. Sen rast. Sen in i klassrummet och komma igång och jobba, och till sist har de ungefär 20 minuters effektiv tid där de klipper ut bokstäver eller liknande. Ja, och sen kommer de till mig i trean! Tror du de kan något?! Det enda de vill är att leka med lego och ha fruktstund, de håller ju på att dööööö när jag ställer krav på dem!!"
Fast nu är det bättre, nu har de styrt upp det lite. Och jag vet, jag generaliserar hur mycket som helst, klart det finns tio tusen underbara F-3 skolor där barnen lär sig massor. Men ändå.
I Spanien börjar de skolan vid fyra års ålder. De klarar sig rätt bra de med.
Kommentarer
Postat av: Cicci
Vän av ordning.
Spanska barn börjar skolan det år de fyller 3 år. (Dvs att Neyma börjar i september då hon fortfarande är 2... rätt sjukt faktiskt. Men det går jättebra! Och du vet ju att jag är nöjdare med den spanska dagis/skol gången än med den vi hade då vi bodde i Sverige!?)
Postat av: Maria
Cicci: All right, TRE år. Rätt ska vara rätt! =) och ja, förstår att ni är nöjdare nu än med regel- dagiset i Uppsala. Man borde ju kunna kombinera, du kan väl starta upp en friskola på Gran Canaria? Du är ju proffs efter ditt sekreterarjobb, nemas problemas, och så döper du den till nåt ego- kickigt och erövrar världen! Bra, va?
Trackback
