babydarling

Fortfarande känns det en smula sorgligt att jag missade Lars Winnerbäck i Stockholm ikväll. (Marcus, hoppas ni hade det bra?)

Men ändå. Den där vemodiga längtanskänslan han ofta sjunger om, ikväll var den precis här och nu där jag faktiskt befinner mig. Middag med familjen i nya köket, inget märkvärdigt, fiskpinnar och pulvermos och hemgjord dressing och sallad. Jag och Jonas drack varsin kall folköl. Utanför öste regnet ner samtidigt som det blixtrade och åskade. Mörkt utanför och lampa i fönstret. Sommarkänsla av lycka blandad med höstkänsla av mys.

Alla fyra nöjda och glada och lyckliga. Kalaset idag var succé, en massa sexåringar (Och två tvååringar) har ätit glass med kolasås och strössel och prinsesstårta, lekt med dockor, lekt med Barbie, lekt allmänt springa runt och skratta och skrika, haft disco, haft en snackshörna med chips, popcorn och ostbågar, fått godispåsar med sitt namn på.

Och Stella har fått massa fina presenter som två förpackningar med Barbie och kläder och Barbie-barn, pärlor, dockpicknick-set, vattenflaska till cykeln, vit porslinsmugg med tillhörande pensel och färg.

Nu ska jag gå ner och klä om sista stolen medan Jonas nattar barnen. Äta lite choklad kvar från kalaset, kanske dricka ett glas vin. Tänka på att Lars Winnerbäck turnerar fler gånger. Njuta av sista semesterhelgen. Kanske se ett avsnitt "Mordkommisionen".

Ni då? Gör ni nåt kul? Och var någon och såg Lars Winnerbäck i Zinkensdamm, please please ge mig en fullständig recension...