babydarling

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men av någon anledning tyckte jag att det var en bra idé att på en fredag efter den första riktiga arbetsveckan samt efter att alla människor fått lön ta med båda barnen och åka bil till Uppsala och gå i en massa affärer.

Men rätt mysig ändå.

Direkt efter jobbet kl ett åkte jag först och hämtade Leo som var på dagis och sen Stella som var hemma med Jonas och fortfarande var lite hostig, and then we hit the E4- road. Och jäklar vad vi hunnit shoppa. På Biltema skulle jag köpa fälgar till bilen, och barnen fick lite delar till tågbanan (Leo) och en sminkdocka (Stella). Själv köpte jag kökssvampar och tejprulle till jobbet för 12 kronor. Glamouröst värre. Sen gick vi över vägen till Brio- affären för att kolla efter Barbiehus, men det fanns inget så vi köpte bara Blixten McQueen- inbjudningskort och Blixten McQueen godispåsar till Leos kalas i november. Ibland slår man knock-out på sig själv i framförhållning. På denna affär blev det dock lite tumult, Stella galen för att hon inte får något (Jag: Men när vi köpte prinsess-inbjudningarna till ditt kalas så fick ju inte Leo något!) och Leo galen för att han vägrar lämna ifrån sig en Bobbycar som fanns i affären att åka på.

Sen skällde jag lite på väg till bilen för att de var otacksamma, de fick ju saker på Biltema och man kan ju inte få ALLT man vill ha. Inget kul att vara en sourpussy- mamma, men visst är det väl viktigt att lära barn att vara glada över vad de får och inte arga över vad de inte får?

Fast i bilen fick de varsin frukt och allt var åter frid och fröjd.

Sen åkte vi till Barnens Hus och fortsatte leta Barbiehus, och där hade de ett fint men ganska litet för 900 (Dyrt) och ett jättestort och fint för- håll i er nu- 2000 kronor. Tvåtusen kronor! Ja, men eller hur. Så jag och Stella kom på att hennes gamla faktiskt är himla stort och fint det med, så imorgon eller på söndag ska vi packa upp det från karongen i garaget och limma golven med superlim. Istället fick hon stor och fin Barbiesäng plus docka för 199 kronor på rea, plus skötbord och nappar och nappflaska till sina dockor. Leo fick en blå Blixten McQueen och var i sjunde himlen. (Jag: Vilken fin! Är det Chuck eller vad han heter? Leo: Mäh! Det är ju Blixten fast BLÅ!) Känns bra att man är brädad i observationsförmåga av en tvååring.

Sedan sjönk humöret igen, för vi skulle gå in på Lindex och köpa skärp till Leo och titta efter gympabyxor till Stella, fast Leo bara sprang iväg hela tiden och Stella surade över att byxorna inte fanns i hennes storlek och själv svettades jag över både språngmarcher efter Leo och tanken på honom bortttappad mellan klädställningar under tiden tre miljarder människor var i affären.

Så vi gick till bilen istället, och nu var det jag som var sur för jag hade velat kolla en stund på kläder åt mig. Men visst. Kanske lika bra, jag vidhåller fortfarande att Lindex är en tantaffär. Och klädshopping medan man springer efter två barn kan aldrig leda till några bra beslut.

"Vi hinner med IKEA innan vi åker och äter", tänkte jag sedan optimistiskt när vi satt oss i bilen, skulle ha möbeltassar till köksstolarna och sänglampa till Stella. (Hittade såklart lite annat också...) Detta skulle ha fungerat fint om bara inte Leo hade blivit panikhungrig i kassakön och gallskrek efter korv i tio minuter. Till slut försökte jag trösta med "Om du bara är tyst så går vi och köper en korv!". Så då fick barnen varsin korv till förrätt innan vi åkte och åt på Max.

På Max blev det hamburgare, pennor och linjal som leksak, leklandslek i en halvtimme och kaffe i lugn och ro efter maten för mamman.

Lite slutet gott, allting gott. Sen åkte vi hem.

Ja, ni, det här var väl ett av de Topp tio värsta "Först åkte jag hit och sen åkte jag dit"- inlägg ni någonsin läst, va? Ah well. Iallafall måste jag ju säga att ett av de bästa sakerna med att åka iväg är att man liksom tycker att det är så underbart skönt att komma hem.

Nu ska jag gå ner och dricka ett stort glas vin och dämpa nivån på eventuella rester av stresshormon från IKEA- kön.