The 180- life

I går eftermidag när vi satt hela arbetslaget runt konferensbordet och typ stirrade framför oss och undrade var vi var, så kom vår kära biträdande rektor förbi och berättade om sin morfar. Lite väl omständigt kan tyckas för en onsdagskonferens då vi skulle hinna gå igenom ungefär hur mycket punkter som helst inklusive göra klart arbetsplanen, men poängen var iallafall att hennes morfar varje gång någon frågade hur han mådde svarade "Matt men lycklig".

Matt men lycklig.

Rätt bra, va?

Hon tyckte väl att vi såg så ut. Och det har verkligen varit hur kul som helst att träffa alla fantastiska elever, att skriva de första planeringarna, att hålla lektioner, att fixa och dona, att kopiera, att planera, att tänka och lösa problem. Och makten, icke att förglömma, för visst ligger det nåt visst i känslan att titta argt på en klass med 29 elever och bara genom det få dem att tystna? Rätt fränt, om jag ska vara ärlig.

Eller för att göra en lång historia kort, nice to be back in business.

Annars, då? Jo, men knallar och går. Tvätthögen svämmar över, huset är stökigare än stökigast, Stella har kommit in i någon slags extensiell kris alternativt extrem 6- års trots och bara bråkar och skriker, Leo skriker för att storasyster är dum, ingen har tid att handla, ingen har tid att fixa i trädgården, jag går upp 5.55 på morgnarna.

Fast trots allt matt men lycklig, måste man nog säga.

Om bara jag hinner handla imorgon och galna 6-åringen blir som vanligt och jag hinner städa iordning lite så blir det nog kanon.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0