babydarling

I eftermiddags i skolan, efter skoldagens slut:

• Elever som tränade Luciasånger i musiksalen till Luciatåget
• Elever som hade extramatte med en mattelärarkollega
• Några elever som hade omlaboration i ett klassrum
• Elever som tränade på en julshow i aulan

När jag gick från aulan till skolan och såg genom klassrumsfönstrena hur några elever var kvar fick jag en plötslig, varm lyckokänsla i magen. Inte för att elever är tvingade att stanna kvar (För det skulle ju verka en aning sadistiskt), utan att de liksom stannar frivilligt.

Och för att allt kändes så juligt och trivsamt och...Ja, kunskapande.

(Är det ett ord? Om inte så bestämmer jag att det från och med nu är det. Att kunskapa. Viktigt verb)

Och julshows- gänget sen då! Såg en del av träningen eftersom jag var ansvarig att låsa efter dem, och oh my God vilka stjärnor. Och en sak de gjorde skrattade jag åt så jag nästan grät. Ska bli kul att se showen på avslutningsdagen.

Förra året den här tiden hade jag så sjukt mycket att göra att jag blir stressad bara jag tänker på det. Nu är det visserligen också en hel del att göra, men jag känner ändå att läget är under kontroll. Allt är i fas, och i morgon ska jag skriva utvärderingsfrågor och kopiera upp prov som jag inte behöver förrän nästa torsdag. Bara en sån sak.

Skön känsla att vara upptagen men avslappnad.