babydarling

På juldagen åkte vi till min mormor i Säter, som alltid har jullunch/ middag för hela släkten då. Minns när jag var liten och man hade någon fin julklappströja på sig och någon av kusinerna tog med sig ett julklappsspel som man kunde spela (Alltså ett riktigt spel. När jag var liten var andra spel typ inte uppfunna. Eller jo, Nintendo med Super Mario Bros och Zelda, eller vad de nu hette, fanns men jag förstod aldrig tjusningen med dem. Och gör fortfarande inte, om jag ska vara ärlig)

Men nu kom jag av mig. Några parenteser har vi inte tid med, då blir jag aldrig klar att skriva. I år blev det dock julfika istället för julmat, för att det inte skulle bli för jobbigt för mormor, och det var ju lika bra. Så vi fikade och hängde med släkten, och på kvällen åkte vi hem till mamma.

Dagen efter hämtade en kompis upp mig kvart i tio, och så åkte vi till Kupolen (Som för övrigt var mitt mantra i bilen dagen innan när barnen bråkade i baksätet, solen sken rakt in i ögonen och jag var allmänt less efter en timmes körning. "Affärer i morgon, affärer i morgon, affärer i  morgon..." Efter ett smärre psykbrytsutbrott- Jag- på en rastplats utanför Sandviken lugnade de dock ner sig och efter det var det frid och fröjd)

På Kupolen gick vi all- in for the Mellandagsreashopping och hann med de flesta affärer plus lunch. Fast mest handlade jag till barnen. Till mig köpte jag lite inredningssaker från Lagerhaus och en jättefin blus (Kan man säga blus?) från MQ. Har letat efter en färgglad- men- inte- skrikig, pösig- men- som- ändå- sitter- snyggt blus jättelänge, och där var den! Halva priset dessutom, kostade bara 199 kronor.

Den är svart med små röda och gröna blommor och löv. Snyggt till svarta stuprörsjeans. Tror jag? Så här i efterhand tänker jag att jag kanske överdrev det där med färgglad en aning, jag använder ju trots allt nästan bara svarta, gråa, vita och bruna kläder. Kanske lite mörkblått på sin höjd. Fast den satt snyggt.

Och mina svarta kläder blir nog glada att få lite färgsällskap, även om det bara blir i garderoben.

En annan bra sak med Kupolen- shoppingen var att medan jag och Emma var där så tog mamma med sig mina barn hem till dem, så att barnen kunde leka med sina tremänningar och bästa Borlänge- kompisar. Lillebror hade till exempel fått en Blixten- bana i julklapp. Bara en sån sak. Allt som allt den perfekt win- win- situation dagen, kan man säga.

På lördagen åkte vi till lillebror, fru och son för att hänga där hela dagen. Lovely! Barnen och lilla kusinen Simon (Som inte är så liten längre, ett och ett halvt år) var överlyckliga över att träffas och lekte loss hela förmiddagen. Sedan fick vi mat där, och efter det gick Niklas och åkte pulka och snow- racer med mina barn medan jag och Kriztin gick en långpromenad med en sovande Simon i vagnen.

När jag kom in igen mådde jag bra i ungefär fem minuter, och sedan började jag få mer och mer ont i magen. Låg i soffan ett tag, och lyckades sedan släpa mig upp och skärpa till mig så pass att jag kunde köra hem mig och barnen till mamma. Tänkte att det bara var mitt vanliga magont* och illamående, fast sen blev det värre och värre.

* = Har jag berättat om mitt magont? Och att jag för två år sedan inte kunde äta något onyttigt på ett halvår utan att ligga och kvida efteråt? Om inte så hoppar jag över storyn nu också. I alla fall kommer det tillbaka ibland, är annars ganska ok nu tack vare Aloe Vera- juice och lite annat. Fast ibland blir det extra mycket Inte ok, som i lördags.

Hoppar över lite i berättandet, men kan ju i alla fall skriva att när jag låg på mammas köksgolv klockan tre på natten (Var för matt för att stå) och försökte vispa upp lite citronläsk jag hittat i ett skåp så var det The Bottom is nådd. Eller ja, någon av kräkningarna var nog The Bottom, men att ligga på en köksmatta och försöka vispa var inte så högt det heller.

På söndagen hade jag tänkt åka hem, men det gick ju inte. Och stackars barnen fick lov att hålla sig tysta, för mamma hade jobbat natt och skulle sova. Och jag låg på sängen och mådde illa. Så jag ringde till min moster och frågade om hon och hennes sambo kunde tänka sig att roa två barn några timmar, och det kunde de. Så helt fantastiskt snällt! Barnen fick både kolla sambons lastbil i ett garage, vara ute i en lekpark, fika samt leka med min mosters fina bilar från England. Bättre dag än mig.

På kvällen kände jag mig lite bättre, och kunde i alla fall äta några tuggor mat.

Och i morse packade vi ihop våra saker, skrapade bilen i 25 minuter i minus fjorton graders kyla (Inte heller ett toppenögonblick i mitt liv, om man nu ska kategorisera) och åkte sedan hem.

Mår inte helt hundra nu heller, men åtminstone...Tja, sjuttiofem kanske?

Nu ska jag gå ner och se några avsnitt "Vänner", är inne på andra dvd'n av 20, och hålla tummarna att jag mår helt bra i morgon. Jävla helvets skit vad tråkigt det är att inte må bra.

PS. This is me tänka positivt: Fast jag har i alla fall gått ner några kilon...