Gnäll, gnäll

Barnen sitter och leker med Barbie. Vi är lediga. Egentligen borde det vara en toppendag.

Fast det enda jag ser är obäddade sängar, en pyjamasklädd och trött-ögd mamma i spegeln, saker överallt, dammiga golv, grått väder, tvätt som behöver läggas in i garderober.

Kanske är det för att jag fortfarande har fina 4 miljoners- lägenheten på näthinnan?

Eller så är det för att jag är så avundsjuk så att jag nästan kräks på folk som har sin släkt och familj i närheten. Våran släkt bor i Borlänge, Hultsfred och Skåne. Folk omkring mig slänger sig med meningar som "Farmor kommer och tar med sig storasyster några timmar" eller "Mormor gick ut med bebisen på promenad så att jag fick duscha ifred".

Vi har inga.

Barnens snälla mormor kommer i och för sig ibland, men det blir ändå inte samma sak som att vardags-träffas. Saknar vardagsträffar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0