babydarling

En av de bästa stunderna under en jobbvecka är torsdagseftermiddagarna då jag dricker kaffe och läser mina elevers mentorsböcker. De skriver i dem varje torsdag på mentorstiden, och det enda de får är rubriken. Därefter får de skriva vad de vill i ungefär tjugo minuter. Rubriker de haft är till exempel "Mitt jullov", "Ett barndomsminne", "En perfekt skoldag", "Min studieteknik". OK, kanske inga banbrytande rubriker, men det är verkligen helt underbart att läsa deras tankar plus att det är bra skrivträning.

Idag var rubriken "10 saker jag längtar till". Bra, va? Känns som en bra "Känna optimism inför framtiden"-övning. (I kommunens senaste Liv- och hälsa-enkät svarade bara ca 75% av eleverna i år 9 att de kände optimism inför framtiden. 75%! Borde inte detta tal vara 100%?!)

Har ni 10 saker ni ser fram emot? Här är iallafall mina (utan inbördes ordning):

1. Att gå ner och se på SATC, måla naglarna samt äta punchrullar (Jag vet. Punchrullar. Kan det bli mer pensionärsvarning?! Dock kanske SATC väger upp det en smula)
2. Att Jonas är ledig lördag och söndag
3. Fredag imorgon
4. Sportlovet, påsklovet och sommarlovet
5. SPA med Karin och Christin
6. Att någon gång få en till bebis
7. Att Stella snart börjar skolan
8. Söndagsfrukost med kaffe, youghurt, ägg, rostat bröd
9. Bloggfest (För det måste vi ju ha nån gång, eller hur?)
10. Åka till Stockholm och shoppa, dricka drinkar samt hänga med kompisarna Åsa, Anna eller Tina

Barnen leker sista-leken-innan-läggdagsleken, det vill säga leker like it is no tomorrow.

Jag: Hur många minuter vill ni leka?
Stella: Hundra miljoner minuter
Jag: OK

Hon kan ju iallafall inte räkna, vilket betyder att hundra miljoner minuter är tiden det tar för mig att läsa igenom några bloggar. Alla nöjda och glada.

För övrigt gick jag och la mig tio i nio igår. Ja, ni läste rätt- TIO I NIO! Att vara riktigt utsövd är som att se världen genom nya ögon. (Hela Leos första år vaknade han och ville ammas tio gånger per natt. VARJE natt. Själv var jag så långt ifrån utsövd man någonsin kan vara, dock började jag dricka kaffe. Det var liksom kaffe eller mentalt breakdown, och kaffe kändes som det trevligaste alternativet)

Iallafall. Var var jag? Jo, just det, att jag sov i tio timmar inatt. Om ni undrar vad det är för flagga som viftas frenetiskt, så är det intresseklubbens.

Hade tänkt att kolla på några avsnitt SATC, men är för trött för det. Hade även tänkt att blogga nåt om hur trött jag är, men är för trött för det också...

Så jag går och lägger mig rekordtidigt istället. Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman brukar säga. Puss och godnatt på er!

Eller förlåt, var kanske lite orättvis mot spinning för ibland var det ju action när man istället för att sitta och trampa fick ställa sig upp och trampa.

Spännande värre.

För er som, liksom jag, aldrig har varit på spinning förut och är nyfikna på hur det är, så kan jag berätta: Att cykla till jobbet i snöstorm i morse var roligare än spinning. Så otroligt tråkig träning att klockorna stannar. Ont i rumpan fick jag också, och dessutom var det så långtråkigt att jag började tänka på annat och sluta trampa. Jag menar, sitta på en obekväm cykel i en träningssal och trampa runt, runt- WHY?!

Jag behöver tänka på vad jag gör för att inte tappa motivationen (Springa klarar jag inte heller av). Det var liksom tramp tramp...(Undrar hur det gick för vikarien idag? Och undrar om några gjorde diagnosen? Och...)................. (OJ! Måste trampa).............(Ska jag kolla på SATC ikväll, tro? Undrar hur många avsnitt jag har kvar, 5?)................(OJ! Måste trampa)

Nä, I'm telling you. En timmes spinning är den enda spinning mitt liv får uppleva. På lördag ska jag leda aerobics igen, MYCKET roligare!

Det gäller att hotta till de trista januaridagarna bäst det går, och imorgon tänkte jag köra med följande:

Dyra, sköna, svarta märkeströjan, Hanky panky-trosor, nyöppnade par strumpor (obeskrivligt lyxigt), spinning efter jobbet. Detta gör att jag kan låtsas att jag är mitt alterego, nämligen en snygg singel som bor i en stor 2:a på Kungsholmen och jobbar med nåt fränt jobb. Såna som har Hanky panky-trosor, går och tränar efter jobbet, äter på tegelväggs-restauranger samt dricker drinkar mitt i veckan.

Efter spinningen åker jag dock hem och äter pasta och köttfärssås med Jonas och barnen, men det är helt OK, poängen med ett alterego är ju att det är på låtsas.

Vissa skulle kanske säga att "För att kunna hoppas på ett VG så bör du kanske läsa kurslitteraturen på riktigt, din latmask".

Detta är bara en myt, säger jag.

Imorgon ska jag på ledningsgruppsmöte hela dagen, och har vikarie på jobbet. Så mellan 8 och 15 sitter jag och hör på bla bla bla bla bla bla bla. I och för sig ska det bli trevligt att få lunch, men sen bla bla bla bla bla igen.

Förstår att ni blir väldigt avundsjuka, jag kan berätta imorgon kväll vad vi sa. (200 spänn på bla bla bla) Ärligt talat skulle jag faktiskt hellre jobba som vanligt, dessutom försvinner min underbara 9.30- onsdagssovmorgon. Crap. Men ibland diskuteras det i och för sig något intressant, det gör det. Och så får vi fika.

För övrigt tog jag mig i kragen idag och skrev två sidor journalanteckningar från handledarträffen i torsdags! Oh yes, värsta pluggot. Det ingick ord som "reflektion", "vidare anser Engquist att...", "två av de viktigaste frågor att ställa sig som handledare är..." samt "förhållningssätt", vad tror ni, kan det räcka för ett VG?

Om ni vill veta vad de två viktigaste frågorna att ställa sig som handledare är, så kan jag berätta; Vill jag ha denna lärarstudent som kollega alternativt lärare åt mina barn i framtiden? Sådär, känns som jag har lärt mig det viktigaste nu. Undrar vad vi ska göra resterande nio träffar á tre timmar?

(När jag ändå var inne i ett plugg-flow i eftermiddags så försökte jag även läsa kurslitteraturen till nästa gång. Stor kopp kaffe, djup koncentration. Läste ca tre meningar, och snabb-bläddrade sen igenom resten på fyra minuter. Så jäääääävla tråkig bok, med massa svåra ord och märkliga teorier. Tror att jag återgår till min "Inte läsa boken men hålla tummarna och hoppas att det går bra ändå"-metod.)

Redan i höstas ville Stella börja på barndansen som är varje tisdag på mitt gym, men då kunde hon inte för att vi inte hade bil. Att frakta två barn med cykel fram och tillbaka till dagis och dans en regnig och blåsig septemberkväll kändes lite överambitiöst. Men nu!! Med en fräsig Ford Mondeo känns ingenting omöjligt. Logistiken är easypeasy, the sky is the limit. Efter dagishämtningen kvart i fyra satte jag alltså två barn i baksätet, åkte till dansstället, ombyte, varsitt äpple, Stella dansar medan jag och Leo hänger i lekhörnan och pratar med de andra mammorna och lillbrorsorna. Sen hem, laga mat, Bolibompa, badning, nattning.

TADA! Annat var det i Uppsala, när Stella var tre och ett halvt och gick på gymnastik på torsdagkvällar. En gång var det snöstorm när vi skulle hem, och jag drog en gallskrikande bebis-Leo i vagnen framför mig och en hungrig Stella i pulka bakom. "Åh, vad trevligt och utvecklande det är när ens barn går på aktiviteter", tänkte jag glatt.

Iallafall var denna tisdagsaktivitet helt underbar. Stellas dagiskompis går i samma grupp, de får träna in en dans till en Nanne Grönwall-låt, leka lekar, dansa till Mora Träsk, springa och vara olika djur, och allt är lett av två glada och duktiga 19-åriga blondiner. Värsta bästa dansen.

Stella (mumlar innan hon somnar): Mamma, jag älskar tisdagar!

Check.

Gått och lagt mig i tid: Check.

...Eller vänta, vad är klockan? Jaha, det är ju typiskt, nu är det nån jäkel som dragit fram tiden igen.

Vid tandborstning och pyjamas-påtagning var Leo sitt allra galnaste jag. Han sprang omkring och skrattade och ville bli jagad, och var inte på det minsta humör att sitta still. När jag hade jagat in honom i badrummet så sprang han in och gömde sig i duschen, där han hittade en liten sten.

Leo: Titta, mamma
Jag: Ja, titta. Men du, VET DU vems sten det är?!
Leo (stannar till): Näää?

Jag sätter honom i knät och börjar borsta tänderna

Jag: Inatt när du sov, så var MUMINTROLLET in och duschade
Leo (Storögd): Jaa...
Jag: Och när han duschade så tappade han sina stenar som han hade i fickan, som han hade plockat i skogen. Och vet du, sen, när han hade duschat klart, vet du vem som ringde då?
Leo: Nää?
Jag: Jo, då ringde Lilla My på Mumins mobiltelefon och sa att hon satt utanför i en taxi, och då klädde Mumin på sig och åkte iväg med taxin
Leo: Oj!

Det är det jag alltid sagt, någon gång i mitt liv ska jag skriva en barnbok. Jag menar, hur svårt kan det vara?! Ja, just den här storyn kanske inte blir någon bästsäljare, men stoppa in lite blandade barn, djur och crazy händelser and you got yourself a barnbok.

Fast helst vill jag ju skriva en vanlig bok. Började på första kapitlet för ett och ett halvt år sedan, och har skrivit ungefär tre sidor, så skulle tro att den blir färdig om sisådär 40-50 år.

För övrigt har jag inte bara varit solbränd idag, jag har haft värsta långa ögonfransarna också. Faktiskt så är det flera stycken som stoppat mig i korridoren och sagt att jag var så otroligt lik Victoria Silvstedt, fast med mörkare hår.

(Nä. Så var det ju inte. Nu ville jag bara stajla lite igen, sorry)

Fråga: Hur vet man hur trött man är?
Svar: Man spelar Byggare Bob-memory med barnen. De plockar upp par efter par, och när det äntligen blir min tur tar jag upp samma två kort jag tagit upp de senaste fyra gångerna det varit jag.

Måndagar är alltid en kombination av svårt att somna på söndagen, lektioner hela dagen, ledningsgruppsmöte samt tusen saker att planera och fixa. Sen dagishämtning, middag, Bolibompa, nattning. Ska gå och lägga mig tidigt ikväll, om inte klockan går sådär hysteriskt snabbt som den ibland gör mellan halv tio och tolv. Märkligt. Iallafall är det min plan; Pyjamas, äntligen läsa ut Mats Strandbergs "Bekantas bekanta" som jag hållt på med sen jullovet ("Jaktsäsong" var bättre, den läste jag ut på en tåg/bussresa mellan Tierp och Kristinehamn i somras) samt släcka lampan SENAST klockan tio.

Ofta.

Och förhoppningsvis uppfattade Stella att jag är trött, så att hon inte går runt på dagis och berättar om sin IQ-befriade morsa som inte ens klarar av ett memoryspel rekommenderat från 4 år. Måste ju tänka på mitt rykte, kanske kommer att ha hennes dagiskompisar som elever om tio år.

Andra lektionen idag, matte med sjuorna.

Elev: Hej, Maria! Har du varit utomlands?

Mumlade lite om att det varit fint väder i helgen...

Inte speciellt orange, däremot väldigt solbränd. Väääldigt solbränd. Så där som i när nån imorgon på jobbet säger "Vad brun du är" måste jag svara "Brun utan sol. I know, jag ser inte klok ut"

Till brun-utan-sol säger jag "Tack, men nej tack". Använde det vintern för två år sedan, men det var skillnad. Hade nyss fött barn, kom inte i några av mina gamla kläder, använde bara mascara på fredagarna till Öppna förskolan. Då behövde jag all hjälp jag kunde få. Nu ser jag ut som om jag spontant och crazy varit på en solsemester. Inte så stylish.

Mer stylish hade det varit om jag faktiskt HADE varit på solsemester. En av mina bästa kompisar bor ju på Gran Canaria, och för att stajla lite hade jag kunnat skriva "Det är tråkigt att min kompis flyttat till Gran Canaria, men det som är bra är att då kan jag ju åka och hälsa på".

Dock är jag för fattig för att slänga mig med såna kommentarer.

Kvällar när barnen somnar tidigt, det vill säga före åtta, är alltid lite extra lyxiga. Som om Askungen fått några bonustimmar på balen. Ja, nu går jag ju inte direkt på bal i mina (i och för sig nya) svarta mysbyxor, men iallafall.

Efter en hemmadag av tvättning och fixning känns soffan, nachos, Fanta och några avsnitt av SATC som värsta happening, jag lovar. Exakt så lättroad är jag. Rätt bra, om man tänker efter. Billigt och bra.

Tvättade julduken idag, som har legat i tvättorgen sen Trettondagshelgen, och det kändes faktiskt lite sorgligt. Jul är myspys.

Semlor och melodifestivalen, semlor och Melodifestivalen, semlor och Melodifestivalen.

Sådär, nu känns det lite bättre. Är det förresten nån som vet när första deltävlingen är? Sådant borde jag ju faktiskt veta. Help me out här!

Hur präktig ska man vara som förälder? Vi är rätt präktiga vad gäller rutiner, sömn och uppförande. Frukost, lunch, middag på samma tid, läggdags runt kl åtta, lördagsgodis, man säger tack och hej då och förlåt, man bråkar inte, man kramas mycket och säger snälla saker, man äter mycket frukt. Däremot kör vi rätt ofta makaroner/ transfetts/ pannkaksstilen på mat. Orka hålla på, liksom.

Undrar lite över de som säger "Ja, vi lagar då alltid mat från grunden och vi skulle aaaaaldrig laga halvfabrikat. Halvfabrikat är anti-Christ. Våra barn vet att fiskar inte är fyrkantiga och panerade, haha"

Jaha. Vad kul för de barnen, då. Undrar om de också tar med barnen till grisuppfödningen, låter barnen peka på den sötaste grisen därinne, och sen gör skinkmackor av den. Eller om de har ulliga, söta, underbara kycklingar hemma på gården som de gör kycklinggryta av varje fredag.

Ärligt talat är jag nöjd med att jag inte tänker på vad maten kommer ifrån. Eller att barnen gör det. "Tortellini från ett paket, åh vad gott!" duger bra. För övrigt vill jag bara säga att jag faktiskt har varit vegetarian, i typ tre år. Dock var jag rätt dålig sådan för jag åt hamburgare ibland på fyllan. Men sånt gills väl inte?

Dagens lunch: Våfflor gjort på våffelmix
Dagens middag:


Tänkte att ungarna behövde en transfett-chock för att riktigt känna att de lever.

Att en av ens favoritbloggare slutar blogga, är som att...Ja, vete fan vad det är. (Tänkte jag skulle skriva nåt fiffigt, men är för trött)

Sorgligt som attan är det iallafall. Men han har ju ett annat projekt, killen. Där han också ska skriva. Thank God för det! Mina Bloggpärlor som jag läser varje dag får ju inte bara försvinna sådär. Snyft.

Har inte hunnit blogga nåt idag, har varit alldeles för upptagen med att ta det lugnt. Sovmorgon, varit i lekparken, fixat i trädgården (Eller ja, ställt in en kratta som låg på gräsmattan i förrådet. Sen stått i solen och sett på när barnen och grannbästisen lekte. Men det låter bra med "fixat i trädgården", eller hur?), lagat lunch, badat själv, badat med barnen, tvättat, bäddat rent i sängar, dammsugit.

Nu ska jag dammsuga på övervåningen. (Samt hålla tummarna för att brun-utan-sol-krämen inte gör att jag blir orange i ansiktet. Just nu känns det 50-50 under tiden den börjar verka. Snygg eller orangefärgat miffo- återstår att se)

För övrigt ger småbarnslivet en ny dimension till måndagar. Trist att gå upp tidigt och cykla till jobbet, men också rätt trivsamt att hänga med folk som torkar sig själva när de varit på toaletten samt inte skriker och bråkar över att de vill ha samma saker.

Ni vet avsnittet där Miranda och Steve står i tvättstugan med Bradys födelsedagstårta? Har sett det säkert fem gånger, senaste gången ikväll, men gråter lika mycket varje gång. Åh, vad fiiiint.

Jag: Om jag var kille och fick välja, skulle jag ta Miranda
Jonas: Om jag fick välja skulle jag ta Samantha

Glömde att jag pratade med en kille...För övrigt, när vi ändå är inne på SATC-ämnet, måste jag få ändra mig om en sak. Sa ju tidigare att jag tyckte Berger var bäst, men när man ser avsnitten så här efter varandra inser man ju att han är en feg bebis. No, no. Inte Berger. Nä, det finns bara en. Mr Big, the one and only. Alla andra är ju faktiskt märkliga, tråkiga töntar.

Har nu ca tolv avsnitt kvar av sista säsongen. Efter det så...Ja, jag vet faktiskt inte. Vad ska det bli av mitt liv efter det?! Men det är klart, kan ju alltid börja om från början igen. (Eller köpa "Vänner"-boxen)

Är det inte lite märkligt att det alltid är 50% rea på Hemtex? Säkert kostar sakerna så på riktigt, de bara låtsas att det är halva priset så att folk handlar mer. Och jag är så lättlurad att jag of course går på det, idag köpte jag fina prinsess-sängkläder till Stella samt handdukar.

En annan sak som är konstig är att Hemtex, och även Lindex, har rätt snygga saker. Är det de som poppat till sig eller är det jag som blivit tant?!

Please, please, please säg att det är det första alternativet! Inser dock att med ett uttryck som "poppat till sig" är risken rätt stor att det är det andra alternativet ...

Leo tycker så mycket om sitt nya Byggare Bob-spel att han vill ha med det i sängen. "Bob-pelet sova". Know the feeling. Jag tycker så mycket om mina nya saker att jag också nästan skulle vilja ha med det i sängen. Nästan. Eller i och för sig räcker det med att tänka på lyxen imorgon. Nya mysbyxor, ny, lyxig badkarskudde från Body shop, ny skrubcreme, nya rakhyvlar, ny handkräm, nytt Body Butter med Satsumasdoft.

Dessutom ny mascara- Masterpiece Max. Kommer att se absolutely smashing ut på jobbet på måndag. Eller så kommer det att synas noll komma nollnoll skillnad och jag har kastat bort massa pengar helt i onödan. Eller nä, inte i onödan, skönhet kommer ju som bekant inifrån och jag kommer ju att vara lite lyckligare när jag fått använda nya krämerna. Och jag menar, Masterpiece MAX, hörs ju på namnet att det är värsta bästa mascaran.

Har kört 130 på E4-an, stadskörning i Uppsala samt hem igen när det blivit mörkt. Hur frän är jag inte!

Stadskörningen var dock inte meningen. Hade tänkt ut en smart plan för att ta mig från Gränby till Jonas jobb i andra änden av stan, som gick ut på att jag åkte runt stan istället för att trängas med alla andra bilar. En felkörning och en avstängd väg senare lyckades jag sedan åka den krångligaste vägen ever mellan Gränby centrum och Gottsunda, och då ingick även bilköer, bussar och trafikljus på Kungsgatan. Oups. Finns många trafikljus i uppförsbacke i Uppsala, men jag lyckades, believe it or not, starta i varenda ett utan att krascha bilen bakom.

Sedan hämta Jonas, köra hem, packa upp påsar, laga räkgryta till middag, spela dagens nyinköpta spel "Byggare Bob-memory" och "Mix-max" (Dagisnostalgi, anyone?).

A very good dag indeed! Och barnen var nöjda och glada, Burger King-lunchen var god och jag hann handla allt jag skulle. (Trots tre miljoner jävla människor som var överallt)

Imorgon ska jag bara vara hemma och inte trängas det minsta. Skönt att åka bort så att det blir skönt att komma hem...

Jämfört med att behöva gå upp 6.30, så gills det väl som sovmorgon en lördag att få sova till 7.30? Dock fick jag halvsova en stund till i Stellas säng medan barnen lekte med dockor. Jag var dagisfröken som hade vila med dockbarnen.

Detta är för övrigt ett hett tips till er som har barn, eller någon gång i framtiden kommer att ha barn, eller brukar vara barnvakt till små barn; Lek att ni är dagisfröknar. Man kommer undan med vila, matlagning, sängbäddning, ja, till och med kaffedrickning och tidningsläsning. Fröknarna måste ju ha rast på dagiset också. Som sagt är jag inte värlsbäst på att leka, men just denna lek är jag kung på.

Nu ska jag fixa iordning mig efter duschen, och sen åker vi på shopping-utflykt till Uppsala. Wish me luck!!

Imorgon hade jag tänkt att åka till Uppsala och Gränby centrum med barnen. Jag, ensam med båda barnen, i ett fullproppat köpcentrum en lönehelg. Good luck, hur dum i huvudet får man vara?!

Det kan vara så att jag sitter genomsvettig i bilen hem med två galna barn i baksätet och upprepar för mig själv "Aldrig mer gå i affärer med barn, aldrig mer gå i affärer med barn". Det kan också vara så att vi får en mysig lunch på Burger King, köper ett Bolibompa-spel till Stella (Hennes högsta önskan just nu, blir i och för sig trevligt med omväxling från memory-spelen) och någon leksak till Leo samt hinner strosa runt i några av mina affärer. OK, det där sista skulle jag inte satsa några större summor pengar på, men behöver ett par nya mysbyxor.

(Tänkte stajla först och skriva "nya jeans" eller "ny party-top". Men det skulle ni ändå inte gå på, va?)

Så nu håller vi tummarna för nöjda barn, ohala vägar samt lite folk i affärerna! Skulle tro att sannolikheten för att detta händer är ungefär 3%.

Dagens fredagsfika: Semlor (Lovely!), kaffe och vita tulpaner på bordet.
Dagens middag: Hemgjord pizza med tacoköttfärs, paprika och rödlök.
Dagens bonusmys: Maten blev klar precis när Bolibompa började, så barnen fick äta i soffan för en gångs skull. Glada barn som fick lyx-äta framför TV'n, och glada föräldrar som fick äta i lugn och ro i köket. En win-win situation, som det heter.

Planen för kvällen är: Natta barn, plocka ihop leksaker, måla naglarna, äta Maraboudajm, hångla med Jonas. Ungefär så glamouröst det blir en fredagkväll i ett parhus i Tierp. Inte en neonskylt eller fränt uteställe så långt ögat kan nå, men whatever, Maraboudajm är rätt glammigt det med.

Vad ska ni göra? Nåt kul?

Har ni tänkt på att när man säger "inatt" så är det inte riktigt säkert vilken natt man menar. Om jag nu säger "inatt" så menar jag ju natten som kommer, men om jag sa "inatt" imorse så menade jag natten som var. Som i "Inatt sov jag dåligt". Undrar var gränsen går för vilken natt som menas- vid lunchtid kanske?

Detta ställer ju till problem om man efter lunchtid vill referera till natten som varit. Kan ju inte säga "Igår natt" för då låter det ju som att man menar natten till igår. Orättvist, för det finns ju klara regler för "igår", "idag" och "imorgon".

Det är såna här saker jag tänker på när jag ska sova. Antagligen betyder det att jag är för trött för att tänka kloka tankar, själv tycker jag dock att jag gör upptäckter värda Nobelpriset.

Jorrå, gissa vem som körde smala viadukten under järnvägen istället för omvägen?! Parkerade på skolans parkering gjorde jag också, trots att det nästan var fullt. (Eller nä, det var det inte. Inte det minsta fullt, det var därför jag vågade parkera där. Skrev "nästan fullt" för att stajla lite, jag erkänner)

Men smala viadukten körde jag. Allvarligt talat är det den mest korkade väg som någonsin byggts under en järnväg, för den är smal, svänger samt har betongväggar på båda sidor. Helt livsfarligt. Om jag hade mött en stor bil hade jag krockat. (OK, erkännande nr 2. Enda anledningen att jag åkte där var att klockan var halv nio och risken att möta andra bilar var minimal)

Vägkorsningarna i Tierps city (haha) är rätt störda i övrigt också. Märkliga, svängda vägar möter märkliga cykelbanor. Tur att det inte är så mycket trafik, annars hade jag aldrig vågat köra bil här.

(Dessutom blir jag ju retad av Börje och hans fru)

Men häromdagen när jag hämtat på dagis var det faktiskt bilköer. Eller ja, fyra bilar efter en buss som höll på att svänga ut från en busshållsplats, men iallafall. Fränt med bilkö.

Jag och Stella har spelat godnattspel ikväll också. Först trafikmemory, sen gammalt trämemory med bilder på lekande och sportande barn. (Hittade det längst bak i ett gammalt skåp på jobbet när vi städade i våras, så jag tog hem det eftersom det inte spelas Memory speciellt ofta på lektionerna bland högstadiekids)

Anyway. Stella tar upp en bild på en tjej som målar, och tar sen utan tvekan upp en likadan bild på motsatt sida av spelplanen.
Jag: Visste du att den låg där?
Stella: Ja
Jag: Hur kunde du veta det? Ingen hade ju tagit upp den än?
Stella: Jag visste att det var målartjejen på den för det står nåt på baksidan.

Jag tar upp kortet och tittar närmare på det. Med stora blyertsbokstäver står det "KUK" på baksidan. Är nog en bra idé att sudda innan hon lär sig läsa på riktigt.

Jag antar att det finns många, men en definition av lycka skulle kunna vara "Att köra bil själv till jobbet, vara i tid, lyssna på "Vi kan gunga" av Jimmy Jansson på hög volym samt inte ha någon familjemedlem som kräkts på hela natten"

Dessutom verkar handledarkursen vara jättebra, tro det eller ej. Känns som ILU (som inte heter ILU längre) har shapat upp sig lite. Ordning och reda. Tydliga mål, litteraturlista samt examinationskrav. Me likey. Flumkurser me likey not. I och för sig är det ganska mycket som ska skrivas, seminariejournaler efter varje gång, en PYT (Praktisk yrkesteori) samt sammanfattning över hela kursen. Roligt är dock att man kan få VG på kursen, och då sätts genast min tävlingsinstinkt in. Ska få bra betyg och bli den bästa lärarstudent-handledaren i hela Sverige, jajamensan!!

(PS. Som svar på min fråga: Går jättebra att gå på handledarutbildningsträff utan att ha läst hela boken. Kunde säga mycket kloka och bra saker i gruppdiskussionen tack vare genombläddringen på cirka fem minuter. Varför slösa tre timmar när man kan få ut det viktigaste på fem minuter, liksom?! Men till nästa gång ska jag skärpa till mig. Ett VG kräver nog lite mer än power-läsning.

Imorgon efter jobbet ska jag på första träffen på handledarutbildningen. Frågan är nu om jag faktiskt kommer undan med att endast ha läst två kapitel plus sammanfattningen på boken, eller om jag får sitta där och skämmas.

Om jag känner lärarutbildningen rätt så kommer jag undan med det. Men what do I know, det kanske är värsta seriösa kursen som börjar med oförberedd tenta.

Fast så avancerat är det ju faktiskt inte att vara handledare. Man behöver bara jobba på som vanligt, prata, diskutera, analysera, argumentera, ge feedback på hur lärarstudenten har lektioner samt vara allmänt trevlig och normal. TADA! Kursen avklarad. Undrar vad vi ska göra resterande kvällar och heldagar?!

I måndags frågade jag en kollega i ett annat arbetslag, apropå att hon tjafsar om en teater som eleverna ska få se på en temadag: "Hur gammal är du egentligen- tio år, eller?"

Visst får man säga så? Eller är det jag som är tio år då?

Jag och Stella har spelat Memory istället för godnatt-bok. Memory är världens bästa spel, värsta hjärnträningen. Dessutom är det ett med pedagogiska trafikskylts-bilder från när jag var liten.

Iallafall så förlorade jag. Mot en femåring. Måste skärpa till mig, längtar till imorgon då jag kan få revansch.

Vi har magsjuka in da house. De ringde från dagis kl halv fyra och sa att stackars Leo precis hade kräkts, så det var bara att gå iväg tidigare från AL-konferensen och hämta barnen. Vissa magsjukor innehåller ju bara ett kräks, så vi höll tummarna för att det bara var den på dagis, men så kräktes han igen hemma. (Precis när vi andra skulle äta. Men härdad småbarnsförälder som man är var det bara att torka upp, stoppa in nerkräkt barn i duschen, på med pyjamas och sätta honom invirad i en filt framför "Bilar"-filmen. Och sen äta tacos med god aptit. Hey, har varit med om värre, liksom)

Worst case scenario: Alla fyra i familjen kräks ner hela huset hela natten.
Best case scenario: Allt under kontroll, Leo sover hela natten och är frisk imorgon. Jonas vabbar och jag åker till jobbet. Life goes on.

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas...

Till alla er som tycker att det är lite tråkigt så här mellan jul och vår, har jag bara en sak att säga. Melodifestivalen och semlor, baby. Melodifestivalen och semlor!

Om jag får välja mellan julafton och Melodifestivalfinalen så väljer jag...Ja, OK då, julafton. Men bara för barnens skull. Annars Melodifestivalen. Och semlor till fredagsfika blir det fram till april.

Onsdagar är sovmorgon. Meaning mobillarm på 08.00, nästan mitt på blanka dagen. För övrigt har jag kommit på varför jag alltid raketcyklar till jobbet och kommer ca tjugo sekunder före första lektionen: Det är inte det att jag försover mig eller äter frukost långsamt eller missbedömer hur lång tid det tar att låsa upp garaget.

Nä, jag befinner mig varje morgon i ett förnekelsestadie. "ABSOLUT hinner jag sova lite till", "Duscha länge, no problem, jag har massor av tid", "Åh, vilken intressant artikel, den hinner jag nog läsa", "Hm...Undrar vilka örhängen jag ska ha? Vilken tur att jag har så mycket tid att jag hinner prova lite olika".

Brukar komma ur förnekelsen när jag svänger in på cykelvägen förbi lekparken och kollar på klockan. "NÄHÄ?! Är den så mycket?! Herregud, jag fattar ingenting, hur kunde detta hända igen?!"

Antingen är jag jävligt optimistisk eller jävligt korkad. (Jag röstar på det första. Ja, så måste det vara)

En bra sak med träning är att det är kul, svettigt och bra för kropp och själ. En annan bra sak är att man efteråt får sitta i soffan med brun Hello Kitty-pyjamas och se på "I huvudet på Gynning" och äta vaniljyoughurt med musli och banan.

Roligt pass, men är gladare än gladast att jag slipper bli instruktör för helvetes-stegen. Ärligt talat, vem är beredd att lägga ner ca 300 timmars steg- och-perfekt-vinkel-på-kroppen- träning för 120 kronor/pass?! Testa att räkna ut timpengen på det jobbet.

50 öre/timme och jävligt snygg rumpa- nån som är intresserad? Ja, du kommer inte ha tid att gå ut och visa upp din rumpa för du är så upptagen med att träna Bodystep-kombinationer i vardagsrummet framför hysteriska Nya zeeländare på din dvd, men iallafall. Sa jag att du får snygga armar också?

Anyway. Kul att träna det är det iallafall. Och kul att jag ska leda aerobic varannan lördag hela våren. Plus att det är kul att gymmet är relativt litet, vänligt, proffsigt samt att folk är glada och trevliga. Inga snobbiga storstads-märkeskläder så långt ögat kan nå.

(PS. Min stavning grundar sig till stora delar på det jag lärde mig på diktamensläxorna på mellanstadiet. Då var dock dessa ord inte så vanliga. Så: Stavas verkligen gymmet och musli så här?!)

Ska precis gå ner och börja laga chilitorsk, recept taget från värsta bästa matbloggen.

Dessutom har hon som skriver matbloggen även värsta mysiga familjebloggen Dagarna. Om jag skulle få ha prao i någon annans familj i några dagar skulle jag vilja ha det i Ninni Schulmans familj. Då får man ju god mat också.

Sitter på jobbet, ska strax gå de 500 metrarna till barnens dagis för hämtning. (Metrar?! Meterna? Detta ord försvann just från ordminnesdelen av hjärnan)

Om jag skriver här att jag ska gå och träna Bodystep kl 19.20- då måste jag göra det, va?

Har också kollat på resesajter, förutom klädbloggarna. Varför rub it in lite när man kan rub it in mycket?

Ja, ja. Sa jag att jag ska åka till Kyrkbyn på fredag eftermiddag? Måste tänka ut några smashing kläder jag kan ha på mig.

Emellanåt får man frågan "Varför ska vi kunna det här?" Det är lätt att svara på om de räknar procent, ränta eller tabeller och diagram, men kan vara lite trixigare om de håller på med svåra ekvationer och eleven som frågar antagligen never ever i livet kommer att ha användning för det.

Tänker ibland om skolan skulle ändra sina mål en aning. Tänk om eleverna fick lära sig:

• Hur man får bra självförtroende
• Hur man tapetserar
• Hur man bygger en hemsida
• Hur man blir ihop med killar/tjejer
• Hur man fixar drömjobbet
• Hur allt hänger ihop

Hade gärna gått i den skolan när jag var femton. Men å andra sidan så tror jag ju på ordning och reda, pengar på fredag. Lite allmänbildning behöver man faktiskt i livet. Dessutom lär man sig förhoppningsvis det andra under tiden. (Tapetseringen har jag fortfarande inte en aning om, men det andra har jag hyfsad koll på)

Som killen i åttan som inte visste var Dublin låg. Visst är det väl rätt bra att veta det? Men han kanske var en jäkel på att tapetsera och fixa brudar, vad vet jag.

(Iallafall brukar jag ibland svara: "Även om du inte kommer att läsa massa matte på gymnasiet, så kommer du iallafall att hinna lära dig det här nu. Alltså kommer du att vara lite smartare när du går ut från lektionen än du var när du gick in, och det är väl inget fel med det?")

Trött måndagkväll. Läser bloggar om kläder, bio, smink, fester, Ebbas handväskor, intressanta politiksynpunkter, fräna jobb, intelligenta livsåskådningar.

Själv är jag mer "Hej, jag har mysbyxor på mig just nu, och på fredag ska jag åka till min kompis och hennes barn som bor i Kyrkbyn en mil bort"

Visst vet ni att ni är mina idoler som orkar läsa min blogg?! Jag förstår dock om ni dumpar mig för Engla eller Ebba. "Det är inte du, det är jag. Vi är inte i samma fas i livet bara"

(Jaha ja! Glamourfasen, är det den ni menar? Men jag gjorde ju hårinpackning i helgen, hallå, hade ni glömt det?!)

En good hairday, det vill säga när det är nytvättat, har Stella korkskruvslockar. Resten av dagarna är bad hairdays när hennes hår mer ser ut som dreads. Undrar vad hon kommer att tycka om sitt hår när hon är fjorton? Förhoppningsvis att det är helt fantastiskt, för det tycker vi.

Undrar också vad Leo kommer att tycka om sitt. Tittar man noga ser man nämligen att även han har början till lockar. Tonårskille med ljust, krulligt hår- hot or not? Gulligt är det iallafall!

Leo får syn på en bild av Gry Forsell i nyaste Mama, där en Blixten McQueen-bil också är med på fotot. Han ska sedan absolut leka med sin egen McQueen-bil, och vi tillbringar en halvtimme med att finkamma våra 93 kvadrat. No McQueen. Leo blir mer och mer upprörd och går runt och ropar: "Kin? Kiiiiin? KIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIN?!

Till slut hittar vi honom under soffan, tillsammans med massa damm, gamla popcorn, en strumpa och diverse leksaker. Här skulle det vara passande att kunna skriva "Ja, herregud alltså, vad missnöjd jag är med vår städerska. Man tycker ju att en städerska som får betalt för att storstäda skulle vara lite mer professionell. Gamla POPCORN, liksom. Skärpning, tack!"

Men när jag hade skrivit klart kom jag på att det var ju aldrig någon som svarade på annonsen. Fast man kanske kan leka att det är så?

I så fall leker jag att jag har städerska, pool, snygga kläder, Englas hemmamys-garderob, flygbiljetter till något coolt och varmt ställe samt ett större hus.

Lyckades gå upp i tid i morse. Till och med i sådan god tid att jag hann äta frukost i lugn och ro. Så mycket lugn och ro att jag ändå fick rally-cykla till jobbet...Märkligt att klockan alltid går fortare mellan tjugo över sju och tjugo i åtta. Typiskt fall av Twilight zone- liknande svart tidshål.

För övrigt är korv med bröd världens bästa måndagsmiddag.

Det är det i och för sig varje dag. Men iallafall: Imorgon så JÄKLAR ska jag gå upp när mobillarmet går igång. Ska nog till och med slå på stort och ställa klockradion också. Varje morgon när larmet går igång stänger jag av det snabbt som blixten så att inte resten av familjen ska vakna. Tyvärr gör inte jag det heller när jag stänger av det så snabbt, och så somnar jag om igen.

I fredags vaknade jag 7.15 och min första lektion började 7.55. You do the math. Det snopna är att under de år som jag pendlade från Uppsala så missade jag ALDRIG tåget, och då gick det ändå 6.44. Ah well. Fina parhuset gör det värt 180 km/h- cykelturerna till jobbet. Och tänk vad mycket längre jag får sova på morgnarna.

Men inte imorgon. Oh nej!! För då minsann går jag upp 6.30 och inte en minut senare, och har all tid i världen att koka ägg till frukost samt cykla i lugn och ro till jobbet.

Lite olika saker jag skulle behöva göra just nu: Lägga in ren tvätt i garderoberna, läsa kursboken, starta upp hjärnan till jobb imorgon och fundera över saker som elevvårdskonferensen kl 15.30, plocka ihop lite leksaker i vardagsrummet, måla naglarna.

Jag skulle också behöva se klart säsong 5 av SATC. Ja, om jag tänker efter så skulle jag VERKLIGEN behöva göra det. Carrie och Berger måste ju få bli ihop snart. Kan ju måla naglarna under tiden.

Om man blir länkad till i ett inlägg i roliga Rockpoets blogg som hans "vuxna vän"- är man kändis då? Han har ju trots allt varit på intervju hos Schulmanbröderna?

I så fall jäkligt stressigt att mitt senaste inlägg handlade om Barbies. Kan ju inte tillbringa mina 15 minutes of fame med att berätta för världen om Barbies, liksom.

Jag är ju faktiskt mer sofistikerad och kändisvan än så. Har till exempel sett Camilla i "Storstad" en gång i Stockholm.

Jag och Stella sitter på golvet i hennes rum och leker med Barbie.

Stella: Amen, du kan ju inte bara SITTA där, du måste ju prata också
Jag: OK. Ja, nu klär jag på min Barbie en gul klänning
Stella: Men du ska ju inte prata med mig, din Barbie ska ju prata
Jag (föreställer rösten): Hej, hej, titta vilken fin klänning jag har på mig
Stella (suckar): Du kan ju inte prata med mina Barbies NU, de har ju inte kommit till festen än!

Jag som trodde att det räckte att sitta på golvet och lyssna på radio och klä på och av Barbiesarna lite kläder. Detta är väl ungefär lika naivt som att tro att det räcker att ha en kursbok i väskan en helg och sen läsa baksidestexten för att klara en handledarutbildning.

Iallafall gick Stellas fyra Barbies till min Barbies fest, och de åt lite mat och hade disco. Sen kom grannkompisen och ringde på dörren och räddade mig, och var säkert ett mycket roligare Barbie-sällskap.

Nu, sedan Bodystep-videon är bortprioriterad, är plötsligt livet som en ocean av "Allt-under-kontroll-inget-speciellt-jag-måste-göra-tid"

Ja, förutom:

• Gå till tandläkaren
• Tvätta bilen
• Köpa strumpor
• Köpa nya köksstolar innan de gamla ramlar sönder

Dessa punkter har dock funnits med sedan 40-talet och jag kommer nog att göra dem anyday now, kanske runt år 2013.

Ibland är det genialiskt i all sin enkelhet. Eller vad är er definition på ett bra liv?

Fick sovmorgon till kvart över tio idag. Kvart över tio! Lyxigt värre. När jag ätit frukost tog jag med mig barnen på promenad i solen i en och en halv timme, och sen gick vi hem och åt våfflor till lunch.

Nu är Stella ute på baksidan och leker med grannbästisen, Leo leker med tågbanan med Jonas och jag ska äntligen ta mitt efterlängtade bad.

Detta kan vara ett av de tråkigaste inläggen jag någonsin skrivit. Men det är mitt liv and I love it!

"Jag är som så många andra inbjuden till Elle-galan och hade tänkt försöka komma iväg på den. Men what to wear? En smashing klänning är ju ett måste och det är då verkligen dags att börja leta nu."

Citat Englas showroom. Finn fem fel. "Bjuden till Elle-galan": Nej. "Hade tänkt försöka komma iväg på den": Får man verkligen skriva fyra verb efter varandra? "What to wear": Fråga inte mig, själv försöker jag komma på när jag har tid att köpa nya mysbyxor. "Smashing klänning": Ebba försöker få copywrite på sina uttryck, men det går inte så bra. "Ett måste": Säger man fortfarande så?

Detta skriver jag dock inte för att vara elek, jag är faktiskt världens snällaste. Dessutom tycker jag att Engla är helt bedårande söt. Tydligen har hon börjat få taskiga kommentarer, stackarn. Detta är ju ungefär som att döda små kattungar. You don't do that!!

Jag gillar Engla. Dessutom, till de som klankar ner på henne, hennes kläder samt hennes blogg: som sagt, hon är mammaledig for crying out loud!! Detta betyder att om hon verkligen har de kläder på sig som hon har på bloggen, så är hon snyggare klädd än alla mammalediga kvinnor i Universum sammanlagt. Och vad bloggen beträffar, jag var glad om jag hann kissa när jag var mammaledig.

Om jag fick välja mella Carries killar skulle jag ta Berger. Aidan är lite för tråkig och Mr Big är lite too much. Och ryssen är bara Mr Big no no. Vem skulle ni ta? (Om ni är en kille- Vem av tjejerna i SATC skulle ni ta?)

Och I couldn't help but wondering. Jag är just nu i slutet av säsong 5, och efter säsong 6 är det finito. Vad ska jag ta mig till då?!

Ingen som har skrivit någor nytt inlägg, herregud, har ni inget liv?!

...Eller i och för sig. Om man tänker så, det är kanske det ni har. Sorry. Ah well, båda barnen har somnat så nu ska jag gå ner till nedervåningen och också ha ett liv.

Meaning se på TV.

Bilder på nyfödda bebisar gör lätt att man blir det. Egentligen vill jag ju inte alls ha en bebis nu, livet som det är just för tillfället är faktiskt alldeles lagom och alldeles underbart. Fast sen, någon gång, om ett år eller så. Om det går. Vet inte riktigt vem det var som sa det, men vad gäller bebisar och bildandet av ett nytt liv krävs det  faktiskt att man är jäkligt ödmjuk.

Blir lite störd ibland av allt prat om skaffandet av bebisar hit och dit. Rika 40+ människor i Stockholm och överallt ska liksom ha RÄTT att ha barn, kosta vad det kosta vill. Så landstinget betalar dyra provrörsbefruktningar, när små, söta, fattiga, föräldralösa barn runt om i världen behöver en mamma eller pappa mer än allt annat.

Som dokumentären för ett år sen eller så om det underbara bögparet vars högsta önskan var att få barn. Men tough luck, det fick de inte. Nä, för det är ju bättre för små barn att växa upp på överfullt och fattigt barnhem än hos bästa papporna i världen.

Dessutom kostar det massa, massa pengar att adoptera. Orättvist. Finaste meningen ever är för övrigt Anna Mannheimers förklaring till sin dotter Olga: "Vissa bebisar är födda från sin mammas livmoder. Du är född från mitt hjärta"

Iallafall. Ville mest bara säga att för tillfället tar jag en raincheck på den där bebisen. (Christin, hoppas du observerar att jag kom ihåg stavningen? Tur att en sån superpedagog som du kunde förklara!)

Martina Haag har äntligen fått sin lilla bebis, efter typ två veckor över tiden.

Fyra barn. Åh, vad fint. För övrigt är bilder på alldeles nyfödda bebisar bland det mest tårframkallande som finns.

PS. Vill också ha en bebis. Visst borde det gå att klämma in en liten bebis på 93 kvadrat fördelade på två våningar? Det enda som blir trångt är väl att högravida jag inte får plats i soffan. Av någon konstig anledning går man ju upp en massa kilon när man är gravid. När jag var gravid med Leo vägde han 3800 gram, ökad blodvolym och fostervatten mm ytterligare några kilo och all kladdkaka och glass jag åt på kvällarna ca tio kilo. ("Ja, va fan. Ska ju ändå bli tjock så kan ju lika gärna passa på att äta lite")

Duschade med Stella när det bara var några veckor kvar tills Leo skulle födas.
Jag: Har du sett vilken stor mage mamma har?
Stella: Ja. Och stor rumpa!

Ja, ja. Tillbaka till ämnet. A baby, please.

Att passet gick bra var ju kul, men glömde att berätta det roligaste som hände idag.

Vem tror ni fick visa leg på systemet?! Vem, vem?

Osminkad, svettig efter träningen och med rufsig hår. I'm a teenage superstar!

(Eller åh nej. Tänk om det bara var så att jag såg ut som en sliten och bakis twenty-something?! Nä, så leker vi att det inte var. Hon tittade nog på min rynkfria persikohy och tänkte "Där är en som kanske är nitton, bäst att jag frågar efter leg")

Att jag skulle ha ett aerobicpass idag har liksom försvunnit i Bodystep-stressen, så i onsdags kom jag på att man kanske skulle träna in stegen? Tog ett av mina gamla pass från Uppsala (Ingen här som känner igen det) och hottade upp det lite. Igår bestämde jag musiken och körde igenom stegen några gånger. Allt som allt ungefär 10% av tiden man egentligen behöver öva innan första gången man har ett nytt program.

Men med lite god vilja och koncentration löser sig allt, och passet idag gick PERFEKT!! Ha ha! Mycket folk, roligt program, glada deltagare som tackade efteråt för kul pass. Yes, yes, yes! Så himla skönt, träningsglädjen tillbaka. Och pedantiska Bodystep-människorna i Stockholm kan, som sagt, köra upp sina perfekt vinkade händer någonstans...

Efter passet körde jag till ICA och handlade lördagsgodis åt barnen och mig, hem, åt lunch, och i sann go with the flow-anda passade jag även på att storstäda, möblera om i köket, rensa bland barnens leksaker samt städa i skafferiet.

Very nice lördag indeed. Nu ska vi äta middag på ett köksbord som är roterat 90 grader. Som Stella sa "Det känns som att vi har flyttat till ett nytt ställe nu när bordet står här". Det finns familjer som båtluffar i Thailand i tre veckor. Och så finns det familjer som tycker att ett flyttat köksbord är äventyrligt nog.

Heeeelt wild och crazy.

Den uppmärksamme läsaren märker att jag inte alls läser någon bok, eftersom jag skrivit detta. Helt korrekt. Om att läsa kurslitteratur en fredagkväll kl 22 finns bara ett ord.

Orka.

Men jag hade faktiskt tänkt göra det, det hade jag. Och det är ju tanken som räknas.

Hur dum i huvudet är man. Vinnande koncept heter det, va?

Hahaha. Tur att jag inte är svensklärare. Pinsamt.

Arbetsbeskrivning: Storstädning av lagom stort parhus en gång/vecka. Gärna även mer avancerad städning såsom fönsterputsning och dammsugning bakom soffan. (Eller det kanske räknas som normal städning?) Bör inte tveka inför gamla äppelbitar under TV-bänken eller pannkaka i leksakslastbil.

(Pannkakan i lastbilen hittade jag i eftermiddags. Surprise, surprise, liksom. Eller hur ofta har ni hittat pannkakor på konstiga ställen i huset?)

Svar till: Vi betalar inte så mycket i lön, för vi vill ju hellre ha råd med mat, räkningar, kläder och semester i sommar, men vårt hus är en guldgruva av presenter.

Ja, nu är ju bokklubbs-dubletten redan bortgiven, men det finns: Fina kläder nästan aldrig använda, oöppnad tequilaflaska, (dåliga) böcker bara lästa en gång (de bra har jag läst tio gånger), fin skohylla stående i garaget, halsband, armband...Osv. Så! Det är bara att börja knåpa ihop ansökningsbrevet.

Av någon anledning har jag valt att gå en handledarutbildning i vår. Tror att jag tänkte "Äsch, några torsdagkvällar kan jag väl sitta i en föreläsningssal och rita blommor och solar i ett kollegieblock. Dessutom är det ju helt fantastiskt kul att ha lärarkandidater, så det är väl lika bra att ha gått handledarutbildningen så att jag kan fortsätta med det"

Tänkte inte riktigt på att "några torsdagkvällar" är fem stycken. Plus två heldagar. Plus massa sidor kurslitteratur. Till på torsdag ska jag ha läst den här boken:



Fråga 1: Vad vill jag göra ikväll?

1) Sitta kvar vid dator och skriva och läsa bloggar
X) Se några avsnitt "Sex and the city" och äta glass
2) Läsa "Att växa som vuxen"

Svar: Ja, inte är det 2 iallafall

Fråga 2: Vad kommer jag att göra ikväll?

1) Sitta kvar vid dator och skriva och läsa bloggar
X) Se några avsnitt "Sex and the city" och äta glass
2) Läsa "Att växa som vuxen"

Svar: Ja, inte är det 2 iallafall

Men jag har en plan. Skumläsa boken på en kvart och därefter läsa sammanfattningen noga. Fungerade pefekt till alla seminarier jag hade under de tre terminers pedagogik som ingick i lärarutbildningen, så varför ändra på ett vinnande recept.

Men det kanske är skillnad? Nu kanske jag förväntas vara vuxen? Ha med mig penna och ha läst all kurslitteratur? Kanske är det bara 22-åriga klubbverkare på Östgöta nation som kommer undan med slacker-pluggstilen. Nu har jag ju liksom klippt mig och skaffat ett jobb, nu är jag antagligen en sån som faktiskt borde läsa kurslitteraturen på riktigt.

Jo, så får det bli. Boken verkade dessutom rätt intressant. (Började läsa den på jobbet. Jag- ett pluggo)

Igår smällde två killar smällare i ett skåp så att brandlarmet gick, varpå hela skolan fick utrymmas och brandkåren kom dit. Idag har det gått omkring en man i Tierp med en yxa , så att vi fick meddela eleverna att de skulle vara uppmärksamma när de gick till matsalen och var ute på skolgården. Värsta Big city Harlem Ghetto-stilen.

Dock inte det minsta häftigt. Att få höra av en kollega att "Personalen på ett dagis i närheten har sett en man gå omkring med yxa" när ens barn i samma stund befinner sig på ett dagis i närheten, är riktigt, riktigt ont-i-magen-framkallande.

Vid nattningen ikväll:

Stella: Mamma, hur länge ska Leo ha feber?
Jag: Jag vet inte. Jag tror att han blir frisk i helgen. Hurså?
Stella: Det känns så konstigt på dagis när inte han är där

De går på avdelningarna bredvid varandra, och gulligaste storasystern i världen längtar efter lillebror när han inte är där. How sweet is that.

Efter en vecka full med jobb, sena kvällar, träning, sjuk 2-åring, vabbande sambo, störd nattsömn samt dammiga golv känner jag mig aningen...(Vad? Vad heter det? Är så trött att jag inte ens kommer ihåg vad orden heter. Äh, strunt samma, ni är en klok samling folk så ni förstår säkert vad jag menar)

Just nu badar barnen och jag skulle kunna ge hur mycket som helst för att få byta med dem. Åhhh, tänk ett badkar med löddrande badolja, ett glas vin, värmeljus och någon bra tidning. Imorgon när jag haft mitt träningspass på dagen och Jonas är ledig på kvällen, då är det min tur att bada.

Note to self: Bada och ta det lugnt på riktigt, INTE tänka "Nu måste jag snabba mig att ta det lugnt". Brukar annars göra det och det tar onekligen bort en del av avkopplingskänslan, det gör det.

Imorgon slutar jag inte klockan ett som jag brukar, utan klockan två. Ska ha temaeftermiddag om "Planering och studieteknik".

Men vad gör man inte för de små liven. Åttorna ska ha tema "Betyg och betygskriterier" och niorna "MVG i allt". Jorråsatte...

Tro det eller ej, men i kylskåpsdörren bakom senapstuben hittade jag en After eight! Oh yes. Alldeles hel, lite platt i ena hörnet bara. Men den ligger ju i en lite svart prasselpåse, så det är ingen fara.

Känner mig nu som alkoholisten som hällt ut allt i vasken, och några veckor senare hittat en liten flygplansflaska Bailey's. Skulle kunna säga "Men jag ska bara ta en", men alla vet ju att det inte funkar så.

Nä, en gång After eight-missbrukare, alltid After eight-missbrukare. Och så har jag ju träningspasset på lördag och allt. Lika bra att slänga den.

PS. Skojade bara. Of course I eat it. Om det inte har kommit senap på den förstås, så desperat är jag inte. DS.

Jaha, oj då, det låg visst här under alla kläder, leksaker, saker och böcker.

Jag: Egentligen borde man ha en städerska. Undrar vad det kostar?
Jonas: Aldrig i livet att nån annan skulle städa upp min skit

Innan jag hinner blänga ondskefullt på honom tillägger han snabbt:
Jonas: Ja, ingen utomstående alltså

Jonas har varit hemma med en febrig och snorig Leo hela veckan, och under tiden passade alla saker på att välla ut från sina respektive platser. Men mysigt med en sambo som är hemma och inte jobbar på kvällarna, det är det ju.

Synd att jag är för trött för att umgås bara. Efter jobb och barn och mat och Bolibompa och nattning och allt, orkar jag typ sitta i soffan och stirra trött framför mig. Har jag tur finns det nåt bra på TV framför mig. Eller så stirrar jag trött på datorn eller i en tidning. Egentligen bra på ett sätt att Jonas jobbar så mycket kvällar, jag är så trött och tråkig på kvällarna att klockorna stannar.

Jan Björklund. Skulle vara fränt. I "Kvällsöppet med Hakelius och Ekdahl" hade han ju en del vettiga saker att säga. Andra mindre vettiga.

Vi skulle dricka kaffe och prata skolpolitik en hel eftermiddag, och mot slutet skulle han skaka min hand upp och ner och exalterat utbrista "Precis! PRECIS! Det är ju helt otroligt vilka kloka åsikter du har! Kom och jobba som min politiskt obundna konsult omedelbart!"

Med en beklagande min skulle jag dock vara tvungen att svara" Tyvärr! Vi har nyss köpt ett sådant fint, gult parhus i Tierp, så jag har ingen möjlighet att pendla till Stockholm. Dessutom ska min klass ha prov om procent om några veckor och jag kan ju inte bara sluta mitt jobb sådär hux-flux.

Men eftersom han sen skulle tjata så mycket så skulle vi komma överens om en helg i månaden med hotellövernattning, då jag skulle sitta i möte hela dagarna och ge min syn på saker och ting. Jag menar, ett extrajobb med 20 000 kronor i lön exklusive traktamente och matkostnad kan man ju faktiskt inte tacka nej till.

Dagens pinsammaste: När jag efter ett samtal med föräldrar till en elev sa: "Jo, han är verkligen en toppenkille. Det har ni gjort bra!!"

I samma sekund jag sagt det hörde jag plötsligt hur det lät. Det har ni gjort bra?! Menade såklart "Honom har ni uppfostrat till en vettig och duktig kille", men när jag sa det lät det som något annat. Jag har alltså idag berömt några föräldrar för deras ypperliga ägg- och spermiekvalitet.

Väldigt professionellt. Verkligen.

Sitter i mitt specialrum och väntar på om några fler föräldrar kommer. Har haft samtal nonstop sen kl 18, så (förhoppningsvis) får jag åka hem om några minuter.

I övrigt ett bra Öppet Hus, går till så att föräldrarna skriver upp sig på olika tider och sen går runt i klassrummen och pratar med sina barns lärare. Och eftersom mina sjuor är underbara och trevliga och roliga och matematiska genier och duktiga och ambitiösa, så har det varit trevliga samtal.

Bäst idag: "X har ju alltid haft det svårt med matte och tyckt att det varit tråkigt, men nu går det mycket bättre och h*n tycker att det är jättekul med matte!"

Åhhhh, vad fiiint! Blir alldeles tårögd av lycka av såna kommentarer. Nu ska jag köra hem efter tolvtimmarsdagen.

Igår var Leo hängig på dagen och sov en massa middag. Däremot var han piggare på kvällen och lyckades till slut somna efter en nattning på ca en och en halv timme. Detta resulterade i att han kl 02.30 inatt klarvaken satt upp i sängen och ropade "Leka bilbanan! Leka bilbanan!"

Oh no. Don't even think about it. Till slut somnade han om, med en mamma och en pappa som varit rätt hängiga av trötthet idag. Nu går jag och lägger mig och håller alla tummar jag har om en normal natt där man får sova.

Alla mina 5 graders felvinklade tummar.

Men, men, hellre än en loser än en Les Mills- fanatiker med perfekt vinklade tummar. Enda sättet att bli en sån är att träna, träna, träna, och är inte riktigt beredd att säga upp mig från jobbet, sälja barnen och lägga ner mitt liv för att bli en Bodystep-instruktör.

Beslöt mig igår kväll att strunta i Bodystep-videon helt och hållet. Lägga ner, giving up, kasta in handduken, och FY FAN vilken lättnad! En sten har fallit från mitt bröst. Träning är kul igen och det ska bli jätteroligt att leda aerobicpass på lördag. Dessutom tycker jag ju egentligen att Bodystep är kul, bara jag lyckas sudda bort minnena från utbildningshelgen from hell. Var ny release på Bodystep 70 idag, och låt 7 och 9 var bland de bästa träningslåtarna ever.

Enda jobbiga nu är ju att jag måste betala tillbaka pengar för kursen i höstas. Eller egentligen har jag ju inte skrivit på någonting, men säkert har de sina policys, och som nyinflyttad känns det ju inte helt trivsamt att bli osams med traktens lilla gym.

Dock: Hade kunnat vara värre. Jag hade kunnat vara fulla Danmarks-supporten som stormade in under matchen och nu måste betala tillbaka typ alla pengar Danmark förlorat på utebliven match, några miljoner eller så. Det är ett bra tankesätt det där, att det hade kunnat vara värre.

Som till exempel imorgon när jag ska jobba mellan kl nio på morgonen och nio på kvällen på grund av Öppet Hus på skolan. Hade kunnat vara värre, jag hade kunnat vara tvungen att jobba på natten också. Oh what a sunshinegirl I am!

Att gå på Apoteket och spendera pengar går faktiskt jättebra, har jag upptäckt sen vi flyttade hit. Apoteket är en guldgruva med allt möjligt bra, bara en sån sak som ansikts- och scrubkrämer. Idag köpte jag rumpalvedon, Omega-3 kosttillskott till barnen samt nya tandborstar. Mysig och rolig shopping.

Dessutom känns det bra att handla på Apoteket, ungefär samma känsla som när man är hungrig och äter en frukt. Hälsosamt.

Englas Showroom ligger bland de tio mest välbesökta bloggarna i Sverige, och den går typ ut på att hon varje dag tar kort på sin Dagens outfit. Och skriver saker som "Idag regnar det och jag har ätit muffins till mellanmål". Men HA HA säger jag bara till alla som går på hennes foton. Ofta att hon har kashmere-klänning på sig om dagarna, liksom, tjejen är ju MAMMALEDIG för crying out loud. Så fort hon knäppt kortet springer hon och byter om till mysbyxor och T-shirt. Och sitter i soffan med barnmatsfläckig tröja och ringer Föreningssparbanken Direkt med jämna mellanrum för att höra hur mycket pengar hon tjänat på sin blogg.

Eller så har hon verkligen på sig de där kläderna, och får oss andra att framstå som fullständiga fashion losers som inte förstått någonting. Någon gång ska jag också ha lika snygga hemma-kläder som Engla. Fast i och för sig tycker jag att svarta plysch-mysbyxor från H&M är rätt snyggt, det gör jag. Dock har de fått ett litet hål på knät. Kanske bäst att mejla Englas showroom och fråga om det är stylish och to die for? Eller om jag bör köpa nya?

Som mest hade Leo 40,2 graders feber igår, lilla skrutten. På kvällen igår orkade han bara ligga i soffan. Vid sjukdom sätts för övrigt alla matregler ur spel, så förutom vatten och rumpalvedon har han sen i lördags kväll fått i sig: Glass mitt i natten, pannkakor vid tre måltider, mer glass, äppelbitar, korvbröd, popcorn, klementin-picknick i sängen.

Idag har han dock mått bättre, som tur är. Har till och med orkat duscha, och alla vet ju att vid dusch och pyjamasbyte är man officiellt på bättringsvägen. Gulligt var att han vid duschen idag stod en stund och tittade på sin snopp och drog sedan ut den så långt han kunde. "Mamma, titta. Lååååååång!" Vad svarar man på sånt? "Ja, vad fint", eller?

Ännu gulligare var det när han efter duschen satt i mitt knä och jag klippte naglarna på honom
Leo: Mamma, klippa boppen?
Jag: Nä, vi ska inte klippa snoppen

Fullständigt logiskt för en 2-åring, är något långt så klipper man det. Dock kan jag ju förstå att han lät lite orolig när han frågade detta.

Idag på ledningsgruppsmötet pratade rektorn om gemensamma dagarna i augusti och om vilka dagar som fritids är stängt, och då slog det mig. Faktiskt så slog det mig så mycket att jag glömde lyssna de efterföljande fem minutrarna:

 I augusti börjar Stella på fritids och på sexårsverksamhet! Bye bye dagis, hello skola. En epok går i graven. Min lilla tjej, hur kan det ha gått snart sex år sen vi kom hem från BB?! Och hur kan en liten tjej som nyss satt i bärsele med vit mössa och såg ut som en liten groda nu ha ljust, lockigt hår, ha bestämda åsikter vilka kläder hon vill ha samt säga saker som "Fatta vad kul, alltså!"

Tänk att hon i höst kommer att ha läxor och gå i en klass. Behöva komma ihåg gympakläder. Och framför allt: behöva komma i tid varje morgon. Hm...Hur ska detta gå? Läxor är nemas problemas, jag är ju värsta utbildade läxhjälpen, men morgontiden är jag lite orolig för. Numera lämnar Jonas tre dagar i veckan kl nio, ibland halv tio när de haft extra lyxig sovmorgon, men jag antar att lågstadiebarn börjar tidigare än så.

Kanske kan jag fixa någon slags deal? Om Stella får alla rätt på alla matteprov, är det OK att hon kommer lite senare på morgonen då?

Eller så får jag helt enkelt börja gå upp när mobillarmet går igång och inte en halvtimme efteråt.

Problemet med Blogspot-kommentarerna är att man, vad jag förstår, måste skriva användarnamn och lösenord. Vaddå användarnamn?! Har försökt med babydarling.blogg.se, med lösenordet jävlacpblogspotsomkrånglartilldetsåhär, men det fungerade inte. Kanske för att jag skrev å och ä?

OK att man måste fylla i bokstavskombinationen för att vara säker på att inga dyslektiker kommenterar, förstår ju att ingen vill ha felstavade kommentarer, men användarnamn och lösenord?! Förstår heller inte "All open id" och allt man kan välja på.

Ja, ja. Loly och Erik, you know I love you! Skyll inte de uteblivna kommentarerna på mig, skyll på Blogspot.

Glaset halvtomt: Imorgon är det måndag
Glaset halvfullt: Men snart är det sportlov

Men vad sjutton. Jag ska inte gnälla, jag gillar ju mitt jobb. Och inte bara gillar som i "Det får väl duga och det är kul när man får lön" utan som i att det är helt fantastiskt kul. Eleverna, kollegorna, problemlösningen, logistiken, fixandet, peppandet, räknandet, pratandet. Everything. Dessutom är det trevligt att dricka kaffe i lugn och ro.

Fast imorgon är Jonas hemma och vabbar med barnen, så lite kommer det att svida att behöva cykla hemifrån när resten är familjen är hemma.

OK, nu är jag ju ingen dataexpert what so ever- men hur svårt kan det vara att skriva en kommentar på en blogspot-blogg?! Tydligen jättesvårt för jag lyckas iallafall inte. Skulle annars gärna skriva kommentarer på mina kompisar L och Eriks bloggar.

Om det inte är så att varje blogg-community helst håller sig inom gruppen, vilket ju faktiskt lite är fallet. Blogspot har då tagit detta till sin yttersa spets med åsikten: "Alla som inte bloggar för oss är ett jävla pack. Och några jävla pack-kommentarer vill vi inte att våra användare ska få!"

Hur taskigt som helst. Vad tycker ni, ska vi bojkotta blogspot? Eller kan nån tala om för mig hur man skriver en kommentar där??

En av alla tio miljarder bra saker med att ha barn, är att man varje dag får läsa barnböcker. Kvällens godnattbok var "Ronny och Julia klär ut sig", bra och rolig och med ett fint budskap (Det är bättre att bestämma tillsammans än att bli osams) Roligt dessutom att Ronnys lillebror heter Newton. Hedervärt att de döper en liten gullig kille till Ronny och försöker rentvå namnets kriminella stämpel, men hur tänkte de sen?!

Författare 1: OK. Nu har vi namnet Ronny bestämt
Författare 2: Ja, fy fan vilket bra namn, alltså. Ronny. Klockers. Det namnet behöver upprättelse, det är då ett som är säkert.
Författare 2: Precis. Men hans lillebror, då? Vad ska han heta?
Författare 1: Hmm...Få se...Det ska ju passa ihop med Ronny...
Författare 2: Ja...Ronny och...?? Vad skulle du döpa din nästa unge till om den första hette Ronny?
Författare 1: Tja, jag har ju alltid tyckt att Newton är ett fint namn...
Författare 2: JAAA! Där har vi det! Ronny och Newton! Suveränt!
Författare 1: Yes! Ronny och Newton. De perfekta syskonnamnen!

Fint tänkt, tycker jag. Tänk om alla bokhjältar skulle heta Oscar och Emma, hur tråkigt skulle inte det vara. Heja Newton!

I övrigt vill jag ta tillfället i akt att påminna att jag paxat namnet Alice. Bara så att ingen har fått några idéer?

Stellas skulle på kalas till grannkompisen kl 11.00 igår. Kl 10.20 kom jag på att vi inte hade köpt någon present. Hade inte den minsta lust att kasta mig in i bilen och köpa någon skräpleksak på Konsum, så det var bara att börja kolla runt i huset. Nåt borde väl finnas?!

Dock inte helt lätt att komma på vad av våra saker Stella kunde ge bort till en 5-åring. Känns ju taskigt att ta nån leksak av barnen, som dessutom ser begagnad ut. Kläder? På allvar satt jag rätt länge och funderade på en av tröjorna i garderoben som Leo ärvt men ännu inte växt i. Ser ju som ny ut, om man kisar lite. Föll dock på att jag kom på att det var för liten storlek för en femåring. Fan också.

Klockan var tjugo i elva och jag fingrade på prydnadssaker, oöppnat Pringles-rör och örngott innan jag kom på det perfekta. Stella har dubletter av en bok från en bokklubb, och den är oanvänd. Tada! Värsta bästa presenten. Dessutom rolig saga om Numbert, Lina, Tom och siffror. Matte är kul, jajamän!

Dock hade vi inte heller något omslagspapper, så presenten blev inslagen i rosa sportdelen från Aftonbladet. Försökte säga "Titta, vad fint papper!" till Stella, men hon tittade bara lite misstänksamt på mig. "Har vi inget annat?!" frågade hon.

Måste skärpa till mig angående presentfixning. Alternativt säga åt Stella att skärpa till sig- borde inte femåringar komma ihåg sånt själv? Men i och för sig är det ju mina pengar som presenterna köps av, och får hon bestämma så får kompisarna dyra Fifi-hus och stora bilar. Oh no. Bättre att köra på den billiga, miljövänliga stilen.

Ingen kräksjuka, tack o tack o tack. Dessutom har vi sovit ganska gott inatt, behövde bara ge Alvedon några gånger. Och Jonas och Leo åt glass mitt i natten när Jonas kom hem från jobbet. Barn kan ju få hög feber, men är ändå rätt läskigt när termometern visar över fyrtio grader och ungen är kokhet.

Nu blir det pannkakslunch och sen får lilla barnet sova middag och stora barnet ut och leka.

Om man tänker positivt: Leos feber betyder att jag inte kan ta med dem till gymmet ikväll. Alltså ingen filmning idag, YES! Däremot på tisdag, efter Bodystep-passet som jag ändå tänkte gå på.

Har kört igenom låtarna några gånger och kan stegen bra, men vet for a fact att jag ändå inte kommer att bli godkänt. Måste ju vara PERFEKT. Fuck perfekt anyway, jag gör mitt bästa på tisdag och räcker inte det så får jag väl bita i det sura äpplet och betala kursen. Och glatt köra vidare med att leda aerobics.

Värre saker händer i världen.

Älskade lilla killen har fortfarande hög feber. Han har fått en till rumpalvedon och lite vatten, och nu har febern gått ner lite.

Erbjöd honom att få sova i stora sängen, för att kunna hålla koll på febern. Han sover alltid, alltid i sin säng, så jag trodde han skulle bli glad, men han rynkade på ögonbrynen och sa nej. Däremot vill han ligga i Stellas säng. Hur gulligt är väl inte det?!

Så nu påbörjar jag nattnings/feberkoll/omvårdnadsnatten.

Stackars Leo har känts varmare och varmare under eftermiddagen, och när jag tog tempen förut så hade han 39,5 grader. Dessutom säger han att han mår illa. Stackars han och stackars oss som förmodligen har en kräk-natt framför oss. Nu har han precis somnat, med rumpalvedon och lite vatten som middag och med hans älskade gosedjur Puh och Byggare Bob bortplockade för att rädda dem undan kräkattacken. Som säkerligen kommer, I'm telling you.

Typ tre fjärdedelar av deras dagis har varit sjuka i veckan. Hela vitpepparkorn- är det en myt eller fungerar det?? Inte för att vi har några hemma, men hade vi haft det så hade de ju kommit väl till pass. Om det inte är en myt, förstås.

Nu ska jag gå ner till Stella i soffan, vi ska äta glass och se klart "Kalle och chokladfabriken". Om vi också börjar kräkas kan man ju lika gärna kräkas upp lite glass när man ändå ska få upp schnitzel och potatisgratäng, tänkte jag.

Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan!!

Skulle kunna ha varit en helt underbart mysig dag idag. Plockat bort julsaker, städat, Stella har varit på kalas hos en grannkompis, sett på "Kalle och chokladfabriken" på eftermiddagen. Ikväll ska jag göra potatisgratäng och Stellas kompis ska eventuellt sova över. Ja ni hör, en perfekt hemmadag.

OM det inte hade varit så att jag imorgon ska filma och skicka in Bodystep-videon igen. Les Mills är ondskefulla perfektionister, och jag får ont i magen bara jag tänker på det. Egentligen, om jag tänker med huvudet, så är det inte hela världen om jag inte blir godkänd. I så fall kör jag bara vidare med aerobicpass under våren. Andas lugnt, ingen panik.

Tyvärr har ingen berättat detta för min mage. För det första så har Bodystep-pressen förstört lusten att leda pass överhuvudtaget (Jag som har ÄLSKAT att ha aerobicpass och att träna). För det andra så hatar jag att förlora. Och för det tredje: Om jag inte blir godkänd och inte kan börja leda Bodystep så blir jag betalningsskyldig för hela (eller halva, har inte fått riktigt klara besked) kursen i Stockholm i höstas.

Alltså betala pengar för en av de värsta helgerna i mitt liv. Trevligt, verkligen. Varför betala pengar till SPA-helg med brudarna eller romantisk hotell-helg med Jonas, eller för den delen Melodifestival-biljett, när man kan betala pengar för Djävulens Bodystep-utbildning.

Men what the hell. Jag skulle åtmistrone köpa mig fri från ångesten.

Jag vet ju som sagt inte speciellt mycket om bilar, men jag tar det för givet att det räknas som biltvätt om bilen står ute i regn en hel dag.

Orka tvätta den på riktigt. Kanske finns det någon slags spray man kan spraya på innan det börjar regna? "Bilmirakeltvätt- sköljs bort med regn och bilen blir skinande ren"

Efter att ha läst föregående inlägg och sedan kollat på klockan skulle man också kunna säga "Men gå och lägg dig då, ditt pucko!!"

Såna kommentarer lyssnar jag dock inte på. Hey, det är ju fredag. Är säkert uppe en kvart till. Hur crazy är jag inte?!

Stackars Stella är egentligen ett morgontrött barn, men hon måste ändå alltid gå upp relativt tidigt. Antingen väcks hon av att Leo vaknar, eller att de ska till dagis eller också helt enkelt för att hon vill gå upp när jag går upp. Jag försöker oftast få henne att ligga kvar "Mamma ska till jobbet, men du kan sova en stund till om du vill". "Nää, jag går upp med dig" säger hon, och så sitter hon vindögd av trötthet och kollar morgon-Bolibompa under tiden jag duschar och gör mig iordning.

Imorse hade vi dock ett break-through. Mitt mobillarm går igång och Stella vaknar till (Hon kommer oftast intassande till oss under natten)
Jag: Vill du följa med ner?
Stella: Nä, jag ska bara sova klart först

Underbart verb. "Sova klart". Denna replik tänkte jag sno på måndag morgon när de ringer tio över åtta och undrar var jag är någonstans. "Kommer om ett tag, jag var tvungen att sova klart först". Skulle ju vara absolutely faboulous om detta kunde fungera imorgon bitti också när barnen säkert vaknar runt sju. FAST de vanligtvis vaknar efter åtta på vardagarna. FAST de var uppe till halv tio ikväll för hinna vara en stund med Jonas när han kom hem från jobbet.

Ja, ja. Vad är väl en sovmorgon på slottet. Alldeles, alldeles...

Men ett stort steg för människan. Till allas (min) förtjusning har Leo kommit på att man faktiskt inte bör bajsa i badet. Ikväll när de badade sa han "Blä, toalett" och pekade, och det hela blev genast mycket trevligare och mer hygieniskt.

Tänk på det, nästa gång ni bajsar i toaletten. Vad mycket enklare det blir när allt hamnar där.

Det är ju en sak att jag inte kan gå över broar utan att hålla ett krampaktigt tag om väskor och påsar, så att jag inte kastar ner dem i vattnet. En annan sak att jag inte vågade gå ut på balkongen Stellas två första månader i livet, för att vi bodde på femte våningen. Vem vet vad jag hade fått för mig att kasta ner.

Dock funderar jag på om det är helt normalt att med jämna mellanrum höra amerikanska filmrepliker i huvudet? När jag springer är det "Run, Forrest, run" (Från "Forrest Gump"). När jag låser upp dörren till klassrummet och det inte är några elever som kommit än är det "Why am I the only person on this bus?!" (Tom Hanks, från "Tjejligan") När jag kollar på snygga kläder i affärer är det "Me likey!!" (Carrie från "SATC")

Jag vet inte, jag. Antingen är det normalt, eller så har jag precis outat mina innersta hemligheter i denna blogg. Dock är det än så länge oskyldiga repliker från rätt oskyldiga filmer. Finns ju värre röster att höra i sitt huvud, antar jag?

Äldsta knepet i världen: Välj klassens babbelkille som ordningsvakt när de har vikarie.

En annan sak som är absolut top notch just nu är att mina nya Cheap monday-jeans köpta på rea sitter helt perfekt! Och är supersnygga!

Istället för att köpa Acnejeansen för 1400 som jag hade tänkt spenderade jag alltså 200 kronor på ett par jeans, som dessutom är snyggare än Acnejeansen. Värsta fräna. Det största problemet nu är att tänka ut vad jag ska göra för roligt för mellanskillnaden som blev över.

Köpa blöjor? Betala CSN? Tanka bilen? Ooooooh vad skojigt att fundera ut vad jag ska lägga pengarna på.

Snart, snart, snart börjar alla Melodifestivaler, oh praise the lord. Vintern och våren är räddad. I år har jag lovat mig själv att se finalen i Globen för första gången i mitt liv!

Egentligen helt knäppt, jag älskar Melodifestivalen av hela mitt hjärta och har gjort det sen jag var liten, men har aldrig sett det live. Inte ens den minsta lilla pytte-delfinal i nån Gevalia Arena (eller vad de nu heter) någonstans i Sverige. Tror att det är för att jag egentligen inte tror på att de finns på riktigt. Som glassbilen när man var liten.

Jag trodde glassbilen var en myt tills jag var typ 11 år och såg den på riktigt. (Jag var ingen city kid, som ni förstår. Bodde bredvid skogen en liten bit utanför stan)

Men som sagt. Globen-final - 08, here I come!

Eller ska man vara nöjd med livet? Tända lite candles, fixa lite cozy.

(Någon som kommer ihåg den reklamen? För något öl-märke. Kul var den iallafall)

Några elever hade språklektion idag med en kollega till mig. De skrev hela tavlan full med ord som omg, btw, vurre, feting, och när de har förhör med henne imorgon måste hon ha 60% rätt för ett G.

Undrar om jag skulle klara det? Probably not. Gjorde ett test för någon månad sen, "testa din mentala ålder", det blev typ 43.

För en som är trettio men inbillar sig att hon fortfarande är 22 är inte det så bra facit, va?

Hahaha, ett av de roligaste orden som finns är top notch (Hur det nu stavas?). Roligaste är det när man hört Björn Gustafsson i Parlamentet spela överklasskille.

Några saker som är Top notch just nu:

• Blev klar tidigare på jobbet så jag kunde hämta barnen en timme tidigare på dagis (Eller ja, klar och klar, men det är ju en dag imorgon också)
• Fredag imorgon
• Barnens dagiskompisar + deras roliga och trevliga mamma ska följa med hem och fredagsfika och leka imorgon efter dagis
• Friday night party= Marabou dajm, ett glas rött vin, SATC. Sweet!
• Jonas är hemma imorgon kväll efter att ha jobbat sent hela veckan
• Glada barn leker med glada grannkompisarna i sitt rum just nu

Eller vad nu Top notch betyder?! Antagligen betyder det pengar, party och glamour och då är ju min ovanstående lista inte precis i målgruppen...Well, well. Glamour schlamour.

Till barnen: "Fia och djuren", handlar om Fia och hennes kompisar kråkan Håkan, kaninen Finen, björnen Björnen, igelkotten Igge Pigge, lilla katten Knatten, giraffen Affen och hunden Taxen som ska gå på picknick. Leo tycker att "giraffen Affen" är det roligaste ord han nånsin hört. Gör underverk för ens trötta och smådeppiga humör att höra en 2-åring sitta och säga "iffen affen" och sen kikna av skratt.

Till mig: Ska lägga mig tidigt för en gångs skull (Tidigt=inte klockan tolv) Nya pyjamasen, stort värmeljus på nattduksbordet och näst senaste numret av Mama som jag inte läst än. Kul att läsa om snygga, välklädda, coola, roliga, kända Stockholmsmammor. När man lägger ifrån sig tidningen så känns det som om man själv är en sån också, fantastiskt bra.

Vissa mörka januarikvällar är verkligen inte det minsta roliga någonstans. Hoppas barnen somnar snart så att jag får ta mitt dåliga humör till nedervåningen och se på lite SATC. Mitt Happy place just nu är när jag och Stella var till Gran Canaria förra sportlovet och hälsade på våra kompisar som bor där. Ännu mer Happy place skulle det vara om jag vann den där jäkla Trissvinsten någon gång, så att vi kunde åka dit i år igen.  Hur svårt kan det vara?! Tre TV-apparater. Easypeasy.

På konferensen idag hade någon med sig en chokladkartong. Tack så hemskt mycket, verkligen. Nu måste jag börja om från början med choklad-avvänjningen.

Rehab nästa. Eller så är det helt enkelt så att jag behöver komma igång med träningen. Lataste latmasken, that is me. Har både ett Bodystep och ett aerobicpass och träna in, ska leda första passet för terminen nästa lördag.

Ni vet när det känns som att man har något tungt på axlarna som dessutom ger en svårt att andas? Så känns det just nu för träningen. Var helt fantastiskt kul att vara träningsledare tills hellweekend (aka Bodystep)-utbildningen i Stockholm förstörde allt. (Har fortfarande inte fått min video godkänd. Vinklade höften fel samt var inte stark nog i armarna)

Jävla skit. Har lust att skicka en video där jag berättar var de kan stoppa upp sina perfekt vinklade höfter någonstans.

Fråga: Hur vet man att eleverna har kommit tillbaka och det inte är studiedagar längre?

Svar: Det ligger godispapper på golvet i uppehållsrummet och det sitter hormonella tonårsgrabbar och hänger i sofforna.

Vilken tur! En skola utan elever är rätt tråkig. Dessutom blir man väääääldigt trött av att tillbringa en hel dag sittande still i en aula. Idag är en bättre dag. Har haft matte med åttorna och sjuorna, och nu ska jag ha en av mina specialelever till kl 14. Sen arbetslagskonferens, sen dagishämtning, sen hem, sen middag, sen Bolibompa, sen nattning, sen några avsnitt SATC.

Sådär ja. Dagen planerad.

Här kommer de bästa bantningstipsen ever. Dock vill inte media att man pratar så högt om dem, eftersom de säljer mycket lösnummer på löpsedlar som "Gå ner 5 kilo till helgen". Så vi kan väl hålla det mellan oss, OK?

1. Drick mycket kaffe, för då bajsar man mycket
2. Ät ordentligt med frukost
3. Ät på regelbundna tider. Frukost, lunch, middag
4. Ät frukt till mellanmål
5. Cykla eller gå till jobbet
6. Ät bara godis och andra onyttigheter på helger

Fast den sista punkten är ju en tolkningsfråga, förstås. Till helgen hör fredag, lördag och söndag, men även torsdagar är trevligt att ha som helgdag. Eller nästan-helg-dag, om man ska vara petig, men det är ju ett "helg" i ordet. Måndagar och tisdagar hör ju vanligtvis inte till någon helg, men då är man oftast värd något gott för att en ny arbetsvecka har börjat.

Kvar blir...onsdag. Hm. "Ät onyttigt alla dagar utom onsdagar" kanske inte är en punkt som kvalificerar sig i en bantningslista?!

Måste nog tänka igenom den sista punkten några varv till. Återkommer när jag kommit fram till något bättre.

Jobbigt när Blogg.se strejkar. Också jobbigt att skriva en lång kommentar på rövarspråket i roliga Annas blogg och sen inte kunna skriva in koden för att det saknas bild.

Att chansa och skriva in två bokstäver och två siffror känns inte helt lönsamt- vad är oddsen för att skriva rätt? En på tio miljoners miljarder? Så rövarspråkskommentaren had to go.

(Är inte ett dugg avundsjuk på att Anna ska till Grammisgalan imorgon. Oh nej. Jag ska gå här hemma i mina mysbyxor, leksakshögar och diskmaskinsurplockning imorgon och vara extremt o-avundsjuk)

Man kan ju också vara Too cool for school, och sen ha ett helt fantastiskt liv. Det kan man. Bara inte coolingarna anmäler skolan för att de inte blev undervisade.

Intressant föreläsning om skoljuridik i morse. I stora drag gick den ut på vad elever, lärare och skolledare har för rättigheter respektive skyldigheter, och för att göra en lång föreläsning till en kort mening kan man säga att i dagens Sverige har de flesta bara rättigheter. Är inte det lite konstigt? Alla har liksom rätt att göra ungefär vad som helst, och om man skjuter en inbrottstjuv i benet så blir man åtalad för "vållande av kroppsskada". Very strange.

I skolan skulle det kunna gå till ungefär så här: I min familj har vi lördagsgodis, men säg att jag istället proppar i barnen godis jämnt. De blir galna, speedade och klarar inte av sin skolgång. När de går på högstadiet så finns det en cafeteria som säljer godis, och jag stämmer skolan för att mina barn får hål i tänderna.

Hela tiden pratas det om skolans ansvar och skolans skyldighet, men hey, är det inte föräldrarna som ska uppfostra sina barn till vettiga personer? Jag arbetar mer än gärna för att ge mina elever den absolut bästa Ma/NO-undervisningen i världen. De har rätt att få uppmuntran, coaching, tydliga mål, tydliga betygskriterier, intressanta lektioner, rättvisa betyg, få reda på prov- och inlämningsdatum långt i förväg, vettiga läxor. Men om en elev struntar fullständigt i att göra något och sen inte uppnår godkänt- är det då enbart mitt fel?!

Svar ja. Enligt typ media, rektorer, Skolverket. Eftermiddagsföreläsningen handlade om betyg och bedömning utifrån elever med funktionshinder, och den avslutades med en massa åtgärder som skulle till för att eleverna skulle klara sig bättre. Några exempel var "Auktoriserade lärare", "Tydligare mål", "Obligatorisk rektorsutbildning". Sorry, men jag tror inte att vår elev i nian som inte har ett enda betyg klarar sig bättre för att rektorsutbildningen blir obligatorisk.

Dessutom har det gått lite inflation i ord som dyslexi och funktionshinder. Har vi inte alla något funktionshinder light? Mitt är att jag blir galen av att sitta still en hel dag. Och många tycker väl att det är tråkigt att läsa och plugga. Men that is life, vill man lära sig något så måste man för det mesta jobba lite för det.

Med det sagt tänkte jag härmed sluta klaga. Och avsluta med att det ska bli jättekul att träffa alla darlings till elever imorgon!! Procentavsnittet, here we come!

För att vara mattelärare så gjorde jag en väldigt dålig nattsömns-beräkning när jag trodde att jag kunde somna ett igår natt och gå upp sju imorse, och ändå vara pigg på jobbet. Fungerade ej.

Har dessutom ont i benen och ont i rumpan efter att ha suttit still i aulan hela dagen. Kanske att jag ska slå till med en tidig kväll? Gå och lägga mig med barnen? Avprogrammera mig från sena jullovs-kvällar?

Eller så målar jag naglarna och ser några avsnitt SATC och läser bloggar och så- TADA!- är klockan tolv på natten igen. Mina kvällar är en Twilight zone där tre timmar bara försvinner. De försvinner säkert in i samma svarta tidshål som den där sista kvarten på morgonen.

Imorgon är det också studiedag, och då kommer jag att vara tvungen att sitta still i aulan hela dagen och lyssna på någon som pratar. Handlar om skol-juridik på förmiddagen och betyg och bedömning på eftermiddagen.

Can't wait till onsdag då folk får sitta still i sina bänkar och lyssna på mig som pratar. Mycket bättre.

Ni kan ju få gissa vilken sida som är min och vilken sida som är Jonas. (Tips: Den med Mama-tidningar är inte Jonas) Vad har förresten killar på nattduksbordet? Förutom ett lila blockljus stående på ett blomformat fat, för det är väl common style hos de flesta killar? Ser lite tomt ut. Kanske skulle ha köpt en lampa till Jonas också?

Iallafall fraktade jag i lördags hem dessa två byråer/bord, Leos vagn, vår packning, en stol från IKEA, IKEA-påse samt barnens overaller och lite andra påsar. I love my Ford Mondeo. Vem bryr sig om parkerings-kunskaper när man kan handla massa saker?!

(Hoppas ni noterade att det rimmade. Vackert med poesi)

Man kan vara Stay cool-stay in school. Eller så kan man vara Too cool for school.

Själv var jag Stay cool-stay in school och gick ut nian med 4,7, men då fick jag ju inte hångla speciellt mycket heller. Hur var ni i högstadiet?

Ja, så OTROLIGT bra mamma är jag så att jag ger barnen en sund och nyttig mathållning. Dessutom är jag så fin och omtänksam att jag offrar mig själv att äta upp de onyttiga sakerna. Tror till och med att jag ikväll ska vara så självuppoffrande att jag ska äta upp glassen i frysen. Med kolasås till. Ja herregud, vilken fantastisk förälder jag är.

Fast i och för sig. När jag efter ett tag väger 120 kilo och är på promenad med mina smala barn, så är det kanske ingen som säger "Hej! Vilken snäll och god mamma du är". Utan mer "Hörrö fetto!! Lägg av att äta upp barnens mat, din hemska människa, de ser ju svältande ut bredvid dig!"

PS. Är det någon som har numret till Anonyma Sockerberoende? DS.

Har skrivit så mycket matte-planering idag så risken är stor att mina fingrar skriver av sig själv: "Målen för kapitlet är...", "Hur många procent?", "Uppgift 23-33" osv.

Hur kul inlägg blir det? Precis. Inte det minsta kul. Jag går och fixar lite bananpengar till barnen istället, och skriver mer senare.

(Visst åt ni bananpengar när ni var små? Världens bästa. Själv tänkte jag äta upp Tobleronen från i lördags när barnen har somnat, men det behöver de ju inte få veta)

Fast bara lite. Trots allt så är det ju studiedag imorgon och inga elever, och att vara en dag på jobbet utan elever är typ som när man var liten och lekte kontor. Skriva lite, fixa lite, planera lite, dricka kaffe, kopiera lite, skriva lite på datorn.

Eller ja, när jag var liten fanns inga datorer. Och jag drack inte kaffe. Men ni fattar.

En söndag som innehåller:

• Sovmorgon
• Hela familjen hemma
• Tvätta några maskiner tvätt
• Barbie-lek
• Badkarsbad, först själv och sen med barnen
• Städa och rensa i skrubben under trappen (Very välbehövligt. Om jag lägger ut en "före"-bild så skickar ni städvårdsnämnden på oss)
• Bädda rent i barnens sängar
• Bygga tågbana
• Köttfärspajsmiddag lagad efter recept i Stellas kokbok som hon fick i julklapp

...Är en bra söndag. Ja, faktiskt en helt perfekt söndag skulle man kunna säga. Nästa steg är att införskaffa ett Juicy couture-mysset så att jag kan slappa hemma med stil.

(Är det förresten någon som har ett sånt? Som känner någon som har ett? Är de ens sköna, liksom? Bara för att Eva Longoria passar i sitt så behöver det ju inte vara bekvämt)

Åh nej. Åh nej, åh nej, åh nej, ÅHHHHH NEEEEEEEJ!!!

Imorgon är jullovet slut. Fucking hell.

Om någon frågar på jobbet imorgon "Hur är det?" så skulle jag kunna svara:

- Jorrå, bara bra. Har varit djupt nere i ett After eight- och SATC-missbruk, men min behandlingsassistent säger att det är bra för mig att börja jobba igen. Allt enligt 12-stegsprogrammet. Steg 1 var att erkänna sitt missbruk, och det har jag gjort. Tja, så nu är det väl bara att komma in i de gamla vanliga rutinerna. Är lite orolig för hur det ska gå idag bara. När jag sitter vid datorn och skriver matteplaneringar för sjuorna och åttorna så kanske jag av misstag skriver meningar som "Me likey" och "Meanwhile, in an apartment downtown, Samantha was fucking her dentist". Ja, det blir ju lite pinsamt sen när eleverna får planeringarna på onsdag. Och när jag äter lunch i personalrummet kanske jag river ner allt på hyllorna på jakt efter kvarglömd chokladkartongs-choklad från fredagen före jullovet.

Men jag ska vara stark, det ska jag. Jag SKA klara det. Försöker härmed tänka mer på jobbrelaterade saker och mindre på choklad- och dvd-relaterade saker.

Jullov, bye bye. Snart sportlov, påsklov och sommarlov: HELLOOUUU!!

Jag säger ju det. Bli lärare. It rocks!

I nästa avsnitt av "Läckberg & Rudberg" (Eller heter det "Rudberg & Läckberg"?) så intervjuar de Ebba von Sydow om hennes stil-bok. Hon kallar på fullaste allvar sig själv för "fashionista". Roligt ord. Fashionista. Hur vet man att man är det, liksom? "Hej, jag är inte bara mamma, sambo, lärare, dotter, kompis, syster- jag är även en fashionista!!" Bara för att jag gillar snygga kläder och inte tar på mig Kappahl-tant-outfits.

Eller nä, förresten. För att vara en äkta fashionista så får man nog inte gå runt hemma i H&M-mysbyxor. Då krävs ett juicy couture-set. Antagligen är det skillnaden mellan fashionistas och oss vanliga dödliga- hur man är klädd hemma.

Själv går jag just nu klädd i pyjamas kl ett på eftermiddagen. Söndagar är bäst. Dock ska jag snart ta ett skumbad med hårinpackning, scrub-creme och ansiktsmask- och låsas att jag är Ebba von Sydow. Säkert gör hon sådana saker innan hon tar på sig Juicy-setet och powerwalkar runt Djurgården.

Ni vet när man tar på sig underkläder på morgonen och ibland tänker "Hoppas jag inte blir överkörd idag och räddningspersonalen ser vilka gamla skräp-trosor jag har"

När jag kör bil är det mer "Hoppas jag inte krockar idag och räddningspersonalen hör att jag lyssnar på "People say it's in the air" med Herreys. Bra för trafiksäkerheten och köra-försiktigt-stilen att lyssna på "30-årsskivan".

• Fixat hemma med nya, fina loppis-nattduksbord samt med nya IKEA-saker
• Köpt pizza
• Sett Bolibompa och ätit popcorn med barnen
• Läst ikapp bloggar
• Nu: Jonas nattar barnen och jag ska gå ner och se ett avsnitt SATC och äta Toblerone köpt i smyg på IKEA

Så mycket för den avgiftningen med klementiner och HJ, liksom...

Mejl från min rektor:

"Hejsan!
Har hört att du haft ett alldeles underbart jullov med myspys med barnen, slappa, fixa hemma samt SATC-kvällar. Därför erbjuder jag härmed två veckors extra jullov. Mejla procent-planeringen för sjuorna så fixar vi någon praktikant som jobbar för dig. Självklart får du ändå lön. Har lite dåligt samvete över att din utlovade löneförhöjning inte börjat än.
Så, vad säger du?
MVH chefen"

Jag skriver tillbaka:

"Hej!
Först och främst ett stort tack för erbjudandet, väldigt snällt, men jag måste ändå tacka nej till det extra jullovet. Visserligen har jag haft det helt fantastiskt skönt, lugnt och mysigt, men man måste ju ta sig i kragen och get back to business någon gång. Skulle jag vara hemma längre skulle jag nog börja klättra på väggarna. Dessutom klarar nog inte min kropp av mer choklad.
Plus att jag inatt drömde om jobbet! Bara en sån sak. Så, vi ses på måndag.
MVH Maria"

Rektorn mejlar till avslut:

"Trevligt att ha sådana ambitiösa och duktiga medarbetare!! Ska se om vi inte hinner fixa den där löneförhöjning snart, ja, minst tio tusen mer i månaden är du nog värd om jag tänker efter!
Ses på måndag!"

Stella kom alldeles nyss in med en lapp där hon skrivit alldeles själv (fast med lite stavningshjälp, I think): "Mamma, pappa, jag älskar er"

Söt, sötare, sötast.

Hur kan några förpackningar servetter på IKEA plötsligt kosta 521 kronor när jag kommer fram till kassan?!

Maria - Världen: 5 - 763

Men jag är himla stolt över mina fem omkörda bilar, det är jag. Dessutom var en av bilarna en stor lastbil, så det kanske ger mer poäng?

Nu vet jag också vilka som kör i 140. Efter att ha kört mellan Borlänge och Valbo, ätit lunch på IKEA tillsammans med ca 20 000 andra samt gått genom varuhuset med två totalt CRAAAAAAZY barn (Leo skrek så att en tant höll för öronen) så hade jag också velat köra i 140 mellan Gävle och Tierp. Om jag hade vågat.

Som tur är så följde mamma med i sin bil till IKEA, och åkte sen tillbaka hem när vi fortsatte mot Tierp. Hade jag varit själv med två vilda barn en lördag på IKEA hade jag varit ett nervvrak just nu.

För en som gråter för att två busschaufförer hälsar på varandra, kan ni ju tänka er vad det gör för tårkanalerna att se en av sina bästa vänner komma gående nerför trappen med en liten ny bebistjej på axeln.

Fiiiiiint. Var dessutom en perfekt hänga-i-soffan-med-bebis-eftermiddag igår. Skaldjurssallad till lunch, Camilla, kaffe, bebis, lyxhus.

Bra att veta till nästa år att jag faktiskt kan äta upp tre After eight-askar (nästan) själv under loppet av en och en halv vecka och ändå komma i jeansen. HA!!! Jag vann, överlistade chokladkalorierna.

Men några dagar i Borlänge, med nyttig mat och ingen choklad på kvällarna, är bra det också. Igår tex, efter att barnen hade somnat, så åt jag två klementiner och läste mammas Hemmets journal. Jag är en choklad-, blogg- och SATC-junkie på avgiftning. Blandmissbruk är det värsta.

Lars Winnerbäck är en av mina största idoler. Mannen, myten, legenden. I en tid där de flesta idoler viker ut sig till höger och vänster och man vet vad de äter till frukost samt när de blir kära respektive gör slut, så är det lite befriande med någon som har en integritet lika stor som Nord- och Sydamerika tillsammans. I och för sig är jag ju en kändis-lover som gillar att veta när de blir kära, men ändå. Lasse är cool. Någon som vet var han bor? Om han har en fru? Barn? Och tänk vilka oberättade stories som måste finnas bakom hans låtar, hur mycket hjärtesorg, vilsna kärlekar och vemodiga ögonblick han måste ha haft.

Första gången jag såg en konsert var typ -98 på gamla Katalin i Uppsala. Han hade en röd skjorta och satt vid ett bord bredvid vårt och drack öl efter han uppträtt färdigt. (Var för feg för att gå fram och säga hej) Senaste konserten var när jag var höggravid med Leo och han hade "Kom änglar" som första låt, på en jättescen vid Studenternas.

"Kom änglar" är en av de finaste låtarna i världen. Om det hade funnits en Göra slut-ceremoni på samma sätt som man har bröllops-ceremoni hade den låten varit given.

Tänkbar Göra slut-ceremoni: Börjar med "Om du lämnade mig nu". Man gråter ögonen ur sig och kollar på gamla kort. Fortsätter med "Kom änglar". Torkar tårarna och gråter en skvätt till för att låten är så fin. Sist men inte minst "I will survive". Gör sig iordning, blandar drinkar, festar hela natten med kompisarna. Fuck him/her anyway som inte vill vara ihop med mig, liksom. TADA! Ceremonin avslutad.

Orättvist om bara de som gifter sig får ha fest. Tror att Lars Winnerbäck, the king of broken heart-songs, skulle hålla med mig.

Bloggstinens: 1) Den abstinens som uppstår när en bloggare inte läst bloggar på länge 2) Den absinens som uppstår när en bloggare inte skrivit blogginlägg på länge. Behandlingsbart i vissa fall.

Jag och barnen leker. De är mamma och pappa och bor i sitt hus gjort av mormors tvättställning och filtar. Jag har varit barnet som var på dagis, där det fanns en dator, och nu är jag barnet som har blivit hämtat och sitter vid datorn hemma när Stella lagar mat.

Väldigt bra lek.

Är Att vara insnöad i Dalarna och inte våga åka hem för att det är halt en godkänd anledning att inte komma till jobbet på måndag?

Världens bästa morgontidning. De har både Rocky och Nemi som serier, och i ett reportage om piercing kan man som ett fullt godtagbart ord läsa "Det är värre med de som sullar hemma".

Mamma har tagit med sig båda barnen och åkt och handlat på Coop, så nu måste jag snabba mig så att jag hinner ta det lugnt. Meaning åka en sväng på Kupolen och sen köpa med mig lunch och hälsa på Camilla och bebis-Alma. Mysigt! Min livmoder kommer att skrika rakt ut när den får se en tvåmånaders liten skrutt.

Min mamma bor granne med världens bästa loppisaffär. Så när vi kommit hit så gick jag dit en sväng, och råkade köpa fin femtiotalsbyrå och fin femtiotalsskänk att ha som nattduksbord. 500 kronor för båda, som hittat. Åh, vad fint det kommer att bli. Är lite osäker på om allt går in i stora bakluckan, men om det blir trångt så offrar jag Leos vagn. Den använder vi så sällan.

I love loppisfynd. I sommar ska jag åka runt och leta loppisskyltar tills jag hittar någon liten tant eller farbror som i sitt uthus i skogen säljer den kompletta Berså-servisen för 300 kronor. Borde inte vara så svårt att hitta, va? Eller?

Jorrå! Gissa vem som körde som en gud samt klarade av att backa ut från fullpackad köpcentrumsparkering i Valbo?! Eller ja, visserligen en gud som blev omkörd ca tre tusen gånger på grund av att jag höll hastighetsbegränsningen, men iallafall. Fast lite konstigt är det. Hur bråttom har folk egentligen- vilka kör i 140 när det är dimma, duggregn och lite halt? (GIssning: Män med snygg bil och liten snopp)

Dessutom viktigt på en Road Trip att matcha musiken med omgivningen. Vi hade: Köra på nya E4-an ut från Tierp- "Hej Sofia", snötäckta granar mellan Hofors och Falun och Leo sover i bilen- Lars Winnerbäck, köra in i Falun och snart vara framme- "Jimmy Dean".

Fränt att köra bil!! Fränt också att köra stadskörning i mörker på väg hem till min moster Ulla (Jo, Borlänge är värsta storstadskörningen jämfört med Tierp) och lyssna på "No coke" med Dr Alban.

Dr Alban is the shit.

Att köra vilse i Falun tre gånger för att jag inte hittade ut på stora vägen mot Borlänge är inte the shit. Ja, ja, på det stora hela en lyckad bilfärd.

Nu: Natta barn.

Om det här hade varit filmen "Bilar" hade det låtit:

- Kör inte som min brorsa!
- Nä, kör inte som min brorsa
- Californien, här kommer vi!

Och så hade "Life is a highway" börjat spela när jag backar ut från garageuppfarten. Tänk om man hade soundtrack till sitt liv, vad mycket roligare det hade varit. Men å andra sidan har ju folk det nu. Mp3-generationen.

Jonas och barnen är och tankar bilen. Jag har packat det sista. See you!

Om jag inte skriver något imorgon så behöver det inte bero på att jag sitter fast i en krockad bil strax utanför Falun, utan på att min mamma har en sådan seg dator. (Seg dator ligger på topp 3 över de värsta i-landsproblemen)

Det kan också bero på att jag är upptagen med att vara social. Att vara i Borlänge i några dagar är en balansakt mellan att hinna träffa så många som möjligt utan att för den delen behöva känna sig stressad. Känns som att jag denna gång har lyckats schemalägga allt just fine.

Roligast: Att få träffa Camillas lilla Alma för första gången. Och att få se hur stor Simon har blivit.
Lyxigast: Att äta lunch med Camilla på Kupolen på torsdag, medan mamma är barnvakt. Det finns dessutom många affärer där...
Mysigast: Att hänga hos kusin Tomas och hans sambo Emma på fredag. Deras två barn är lika gamla som mina aka Hänga-i-soffan-och-dricka-kaffe-medan-barnen-glatt-leker-dag.

Hinner också träffa farmor, pappa och några till.

Mysigt! Semester i Borlänge, here I come.

När jag fick jullov var min plan att stänga av hjärnan till 7 januari, men idag så PANG. Försökte stå emot, men det gick inte, ord som "procent-planering", "spela in Bodystep-video", "träna in nytt aerobicpass","temaeftermiddag om studieteknik och planering" bara sköljde över mig.

Försöker nu att trycka på pausknappen igen. Är nog bäst att gå ner och titta på SATC och äta lite choklad för att det ska fungera. Jullov är ju jullov, liksom. Och don't mess with that!

(Enda hjärnaktiviteten som är tillåten är att komma ihåg att tanka imorgon. Eller komma ihåg att skicka iväg Jonas och tanka. Tänk att få motorstopp för att man inte vet hur man tankar. Pinsammare än pinsammast)

Jag (vid läggdags): "Nu måste ni sova så att ni orkar åka bil till mormor imorgon"

Jo, jobbigt att sitta still i en bil i två timmar. Bävar för den dagen de genomskådar alla vita lögner. Som att Tomten finns. Eller att de som köper godis en tisdag ska spara det till lördagen. Eller att man bara fikar på fredagar. Eller att påskharen lägger godis i ett påskägg under deras sängar på Påskafton.

Men än så länge tror de, och det är helt underbart.

Är ändå rätt bra på att köra bil på vägar. Då är det värre med parkeringsplatser. Igår åkte jag runt Hemköpskvarteret två gånger innan jag parkerade på grusparkeringen BAKOM affären, för jag ville inte köra in på fulla parkeringen.

("Börje! Börje, såg du? Där var den där sopiga Forden igen. Haha, såg du att den inte vågade köra in på parkeringsplatsen?)

Imorgon om jag parkerar i Valbo så kommer jag att parkera allra längst bort, där det inte finns några andra bilar. Fast officiellt är det för att det är viktigt att röra på sig lite. Motionera för att jeansen ska passa lite bättre, you know.

Imorgon efter frukost åker jag bil med barnen till mamma i Borlänge. Antingen åker vi direkt, eller så stannar vi till i Valbo och går i några affärer och äter lunch på McDonalds innan vi fortsätter. Så för säkerhets skull:

Mellan klockan 10.00 och 14.00 bör ni eller alla ni känner inte befinna er någonstans mellan Tierp och Borlänge.

Om ni ändå skulle vara tvungna att åka bil på ovanstående väg och ser en lila Ford Mondeo:

• Kör helst inte om, för det är lite läskigt
• Bli inte arg för att lila bilen kör i 80
• Ha inte bråttom och ta med er någon bra skiva, så att ni i lugn och ro klarar av att hålla hastighetsbegränsningen
• Vinka gärna men tuta inte. Inga hastiga rörelser eller ljud.

Och sist men inte minst: Wish me luck. Första gången på nya E4-an. Hmm...Men himla skönt att åka bil och inte tåg ska det iallafall bli. Galonisar, extra jackor, extra mycket kläder: Allt går i stora bakluckan! Fantastiskt. Om jag bara lyckas ratta gigantiska bilen ända till Borlänge så är det ännu mer fantastiskt.

Någon gång under följande år ska jag köpa något eller några av dessa saker:

• Frän kaffe latte-maskin
• Nya köksstolar
• Villa
• Ny kyl, frys och spis
• Pool
• Gran Canaria-resa
• Mjölk och youghurt

(Ja, den sista la jag till för att öka sannolikheten)

OK! Fokusera. Undrar vilken av punkterna jag ska börja med?

Har stått vid sovrumsfönstret på övervåningen och sett fyrverkerier över Tierp, och innan det Ring, klocka, ring en stund på TV. Är inte det minsta full, men en aning sentimental. Nyår är fint. Nyår är en blandning av bomull och pirr i magen, och en känsla av förtröstan. Nyårslöften om att bli snällare, mer vältränad, finare, gladare, lyckligare. Sen kommer nyårsdagen och folk sitter i urtvättade T-shirts och äter pizza.

Men ändå. Tänk om några procent av allas goda intentioner ändå finns kvar, och de flesta blir liiiite godare och snällare. Så blir jorden lite bättre att leva på för varje år som går. Vem vet?