Svar
Nina ifrågasätter i mitt bröllopsinlägg varför jag gör så mycket saker själv, och om inte Jonas har egna vänner och om vi aldrig träffar gemensamma kompisar.
För det första skriver jag ju saker som JAG gör, och inte saker som min sambo gör. Skulle det inte bli rätt töntigt om jag hela tiden skrev vad min kille gör?! Även om vi är en familj så är vi ju egna individer. Jag berättar ju oftast inte här vilka Jonas träffar eller om han åker iväg på någon frän grej.
Dessutom är jag, som jag skrev förut, verkligen ingen romantisk person. Parmiddagar och parfikor och parsemestrar är säkert jättemysiga för de som gillar det, men jag tycker att det mest känns fånigt. Plus att vi inte har så många gemensamma vänner, vi är liksom inte paret som refererar till "Pelle och Nettan" och "Anna och Peter" och whatever. Visst gillar vi våra kompisars respektive, men det är inte så att vi absolut måste umgås allihopa.
Men som sagt, för de par som har tio tusen gemensamma kompisar är det säkert hur bra och praktiskt och trivsamt som helst att välja och vraka vilka man ska fika eller fira midsommar med.
Till sist undrar jag lite om det på något sätt är konstigt om man som mamma och sambo sticker iväg på egna saker? Det är ju inte som att jag sällan är hemma, snarare är jag hemma ungefär jämt förutom när jag i enstaka fall drar iväg på 30- års fest, träningshelg eller partykväll i Norrtälje. A mum's gotta do what a mum's gotta do, jag skulle bli tokig om jag inte fick åka iväg på egna saker ibland.
Plus att Jonas är världens underbaraste pappa, han tycker mest att det är kul att vara själv med barnen emellanåt. Inte är han ett dugg svartsjuk eller missunnsam heller, utan bara "Puss, puss, ha det så kul, vi kommer att ha det jättebra här hemma". Och jag är likadan mot honom.
Som Marre skrev, apropå att mamman åker iväg själv: "Så har det ju varit i alla tider, fast omvänt!! GIRLPOWER!!" Marre låter soft, thank you dear!
Men Nina, du har ju absolut rätt i att jag skulle vilja hitta på fler saker med Jonas också. Fast det är ju det här med barnvakter. Har man valt att bo på ett ställe utan släkt och familj på så är det ju the price you have to pay. Men vi klagar inte, livet är bra ändå.
Till sist så är jag så otroligt fascinerad och lycklig och imponerad att folk jag inte känner tar sig tid att skriva kommentarer och tycka till om mig och mitt liv. Ni är ju för underbara! Snälla fortsätt, det fränaste med att skriva blogg är ju att få kommentarer från folk. Så puss på er, Nina och Marre, och hoppas att ni förstår vad jag menar i mitt långa svar!
Långt svar :o)
Jag menade bara att ibland om man har några vänner kanske har barn så nån helg kan vara kul att umgås som vuxna, barnen leker ihop. Det är ju trevligt inte fånigt, vi vuxna kan prata lite skit barnen leker. När jag läser om dig o dina barn så vill man ju veta mer, menade inte att du bara ska skriva en massa om jonas, men han näms inte ofta, vore kul o veta vem e han mannen i ditt liv!?
Och sen ett svar till Marre, självklart ska man få ha ett privat liv umgås med egna vänner, men det betyder inte att jag som mamma ska dra iväg så fort min sambo är hemma en helg.
Jag jobbar själv helg, skulle inte bli allt för glad om min sambo drog varje gång jag är ledig på helgen, jag vill umgås med honom och barnen oxå, inte bara att han ska ut på sitt för att jag har en ledig helg, då kan jag lika gärna leva själv med min dotter. Men visst ska man hitta på nått med sina egna polare nångong.
Ha en så bra på bröllopet, det är sååååå fint med bröllop
Intressant diskussion! Vi är i samma sits här, av Stefans alla kompisar så är den EN som har tjej. Vi har väl inte direkt funnit varann. Av mina kompisar så är det en som har kille, han och Stefan gillar varann men killen brukar inte följa med så ofta för han vaktar deras hundar när hon är ute med mig. Inga vi umgås med har barn utom min syrra som bor 16 mil bort. Plus att jag flyttat till en stad där jag inte har några egna kompisar utan måste ta mig minst fyra mil för att träffa folk. Om de inte kommer hit.
Visst har vuxenlivet blivit fullt av oanade projekt? När man var tonåring bodde alla i samma stad, man träffades varje dag utan krångel. Nu bokar jag in tider och helger med mina tjejer, och Stefan också med sina kompisar. Skillnaden på vårt liv och ditt och Jonas är ju att vi kan planera projekten efter när vi har Pontus. En fördel med varannanvecksbarn!
