babydarling

Stella har kunnat alla bostäverna länge, säkert i två år, men hon har inte knäckt läskoden än. Förrän för en kvart sedan.

Från Bamses ABC- bok: NÅL     NALLE     NOS          ORM      OST        STOL        SOL

Som om hon inte gjort annat än läst i sitt liv.

Älskade skrutt-tjej! Blir så stolt att jag är alldeles tårögd!

Fråga: Vad gör man efter en rastlös förmiddag hemma?

Svar: Man stoppar in barnen i bilen efter maten, och åker till stan (Byn? Vet aldrig vad jag ska kalla det. Men OK, stan är nog att ta i). In på parfymeriaffär och köpa Hugo Boss Woman Bodylotion, springa i spöregn till ICA. Lite mingel, träffade två jag kände och stod och pratade en stund. Handla vaniljyoughurt, bananer och frysta hallon att göra smoothie av.

Springa i spöregn till bilen.

Nu har vi ätit mellanmål och det regnar fortfarande ute, och jag tänker absolut inte gå ut något mer idag. Rastlösheten botad.

Ska nog plocka in lite ren tvätt i garderober. Läsa dagens Aftonbladet och Sofis mode. Ikväll ska vi äta våfflor, och så fort barnen lagt sig ska jag läsa ut senaste Camilla Läckbergboken. Har kommit halvvägs, och det är den bästa boken hittills tätt följd av "Stenhuggaren" och "Olycksfågeln".

Det här med semester är väl himla bra, va?

"Ella elle l'a" med Kate Ryan. Grymt bra.

Dessutom minns jag ju den från 1987 när den var en hit the first time. Jorråsatte. Så gammal är jag.

Jag tittar inte på EM- finalen.

Däremot så hejar jag på Spanien, så om jag inte ser matchen så vinner de säkert. Och det skulle ju vara bra.

Såg precis att jag måste flytta Leos bokstäver till hans rum. Men förutom det, och att det ska upp någon till tavla, och att jag fortfarande grämer mig en smula att ingen sa "Å andra sidan" när vi köpte 90- sängen, så blev det alldeles jättemysigt.

Eller hur?

Ursäkta om jag rub it in, om nu någon inte har fått semester än, men det är först nu jag verkligen har förstått det. Förra helgen var det ju midsommar och packa och allt.

Men. Let me just say:

Jag

är

ledig

till

den

11

augusti!

Från och med sedan en och en halv vecka tillbaka! (Tror jag. Har ju som sagt stängt av min hjärna, så har inte riktigt koll på vilken dag det är och när jag slutade jobba)

Men ledig till den 11 augusti är jag i alla fall.

Ja, nä, men det var väl bara det jag ville säga.

Stella ligger på sin säng med nya nattduksbordet som skrivbord, och skriver i sin Bamses ABC och äter äppelbåtar. Och det gör hon galant. Hon kan inte läsa alla ord hon skriver, men åh så hon skriver.

Och i höst börjar hon i 6-årsverksamhet på skolan.

Det var faktiskt alldeles nyss hon kom ut från magen.

Leo sitter i soffan och ska se "Pingu". Jag trycker på fjärrkontrollen och väljer språk.

Leo: Mäh! Var är alla räknor?

Jaha. Siffrorna som räknar ner innan filmen börjar.

I morse vaknade jag halv nio, vilket var FÖRE barnen. Bara en sån sak. De vaknade kvart i nio, vilket är det absolut längsta man någonsin kan hoppas på. (Ja, förutom när de är fjorton då, och vi drar upp dem klockan två på eftermiddagen. Men det är ju en bit dit)

I vilket fall behövde jag denna sovmorgon, efter nätterna hos mamma. Det är jättemysigt att vara där, men jag sover knappt något på grund av att:

1. Vi sover alla tre i samma rum, i mammas gästrum/ syrum/ lekrum
2. Det är morgonsol, vilket betyder att Leo vaknar klockan 6 och glatt säger "Nu är det dag! Jag är vaken nu!"
3. Jag och Stella sover i samma säng. Visserligen är det en 1.20- säng, men det hjälps inte när man ligger bredvid en snart-6-åring med världens längsta ben som sparkar ungefär oavbrutet. Förutom sparkarna så sover hon rätt oroligt, så det har tagit mig tre timmar att somna. Dessutom ligger hon oftast tvärs över sängen, så jag har vaknat varje morgon med nackspärr.

Till nästa gång vi åker till mamma ska jag köpa med mig en tältsäng till Stella samt mörkläggningsgardiner. Leo ska jag försöka muta in att sova i mammas sovrum. (Han brukar göra det ibland, men den här gången var mamma trött efter sina nätter. Hon jobbar skift på SSAB)

Men nu ska jag sluta gnälla. I natt har alla sovit gott i sina egna sängar, och jag är sååååååå utvilad, thank you very much. Nu ska jag gå in och duscha, och sedan ska vi bära byrå, fixa en dockvrå, skura golv i köket och lägga ut ny matta som jag köpte igår på ICA Maxi. (Skratta inte. ICA Maxi har himla fina och billiga inredningssaker, jag lovar)

Ute är det molnigt och kallt.

Bra! Fixning inne med gott samvete.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa den här, som jag lånade av pappa igår.



Oh luxury, sweet luxury. Om det finns någon out there som inte har läst Camilla Läckbergs alla deckare, så spring och köp. Och lägg er i en hängmatta eller på en strand eller på en soffa och läs.

Förstår inte riktigt folk som säger att de inte blir utvilade av att ha semester. Nä, men skit i att renovera sommarhuset och att åka på ansträngande långresor och att kolla mejlen varenda dag då, så kanske det känns lugnare. Behövs väl inget Mensa- medlemsskap för att fundera ut det. Eller så kan man ju läsa i Aftonbladet om veckans i-landsproblem

(För övrigt så är det säkert samma personer som gnäller över att de inte hinner varva ner på semestern, som klagar på att fastighetsskatten är så dyr för deras 4- miljoners hus i Djursholm. Ja, STACKARS er)

Jag har redan skrivit om det här, men jag måste bara säga det igen.

Bloppis.nu! Don't miss it. Coola Stureplansbruttor säljer sina gamla märkeskläder som de använt 1 gång för typ 300 kronor. Det roligaste av allt är dock Freja Källgren, ni vet Top Model- vinnaren, som lägger ut slitna, urtvättade och skrynkliga H&M eller Indiska- kläder. Också för 300 kronor. Well, thanks but no thanks.

Men om ni bara skippar Frejas skräp och kollar in det andra, så är det kanon.

Om man nu vill köpa något, jag gör det inte för jag hatar att skicka efter kläder. De passar ändå aldrig. Men det hindrar ju inte att det är kul att kolla in billiga märkeskläder som nyss satt på snygga, mojitosdrickande Stureplanssnärtor, right?!

Efter en två timmars biltur i hällregn, så är vi hemma igen.

För övrigt så vet jag nu hur mycket saker som går i en Ford Mondeo. Ungefär hur mycket som helst, inklusive en stor byrå, ett nattduksbord och en sittvagn. Sittvagnen fick sitta fastspänd bredvid mig i passagerarsätet. Såg inte helt normalt ut, men who cares, så länge byrån fick plats tillbaka så är jag nöjd.

Ja, och så barnen då.

Vi har haft det hur skönt och kul och bra som helst, jag skriver mer sedan. För visst har ni saknat mig? Lite? Pyttepyttelite? Jag har saknat er i allafall!

Nu ska jag gå ner och laga hamburgare och pommes frites, och till det ska jag dricka ett glas vin och skåla med mig själv att jag är The king of the road. Oh yes. Och bilstereon fungerar nu också, tack till lillebror som numera är min bilmekaniker-idol.

(Han tog ut den, satte i sladdarna ordentligt och satte i den igen. Hrm. Hej, hej, det är jag som är bimbobruden som kan absolut noll komma nollnoll om bilar. Däremot har jag läst på Universitet i fem år, och fick till exempel VG på en tenta i flerdimensionell analys. Gills det? Nähä.)

Snart drar vi till Borlänge, och kommer hem på fredag.

Eller lördag.

Ni hör ju vad fränt med semester, man kan liksom göra som man vill! Eller ja, om man inte blir galen på sin mamma innan dess (Vilket brukar hända efter några dagar...) Å andra sidan ska jag dricka öl med Emelie och tjuvlyssna på Peace&Love- musik på torsdag, och då kanske jag inte vill sätta mig i en bil utan AC men med två myror-i-brallan barn dagen efter...

I alla fall!

Antagligen hinner jag inte blogga så mycket i veckan, puss och kram och vi hörs. (Om jag lyckas ta mig tillbaka hem med stora väskan, Leos vagn, alla skor, 50-talsbyrån och diverse andra saker som säkert ska få plats...Hm. Men med lite vilja fixar sig allt. 50-tals byrån SKA med hem, jag offrar Leos vagn om jag måste. All for the inredning, you know...)

Häve a najs vecka!

Vi hann med en på vägen i en liten by, en i Lövstabruk samt en i Västland som dock var så läskig att jag inte vågade gå in.

Det är sant. Efter glass och rundvandring i Lövstabruk och en massa bilåkning, så stannade vi till i en stor lekpark på vägen hem. Några hundra meter bort låg ytterligare en loppis, så jag gick dit medan barnen och Jonas lekte. Visserligen tror jag fullt och fast på spöken och skrämmer säkert upp mig själv, men tänk er...

Jättegammalt hus fullt med saker. Inte en människa så långt ögat kan nå. Otäck känsla i köket. Väggklocka som tickade högt. "Äsch, vad fjantig jag är!" tänkte jag för mig själv, tog ett djupt andetag och försökte gå in i rummet innanför köket, men jag kunde varkligen inte. Var som ett tryck över bröstet och jag var livrädd för tickande klockan och alla saker och läskiga känslan, så jag gick ut så snabbt jag kunde istället.

Och snabbade mig tillbaka till lekparken.

Very creepy.

Hann se en fin, gammal syltburk för hutlösa 400 kronor, så det kan spökena ha för sig själv.

Det roliga med loppisaffärer är ju annars att en del saker kan ju få kosta lite, annars finns det ju ingen människa som tycker det är lönsamt att ha en loppis, men det får absolut inte vara FÖR dyrt. Och det fräna är ju när man hittar fina saker superbilligt.

Mina favvosar här omkring är en i utkanten av Öregrund, och den vi hittade idag på vägen till Lövstabruk. Min jakt på 50-tals barskåp och Berså-porslin fortsätter dock...Anna! Visst bestämde vi förut att vi ska köra en loppisrunda i sommar?

Roadtrip med nervevade rutor, solglasögon och gammal tant i skogen som har en garageloppis där hon säljer hela Berså-servisen för 75 kronor. Kan det vara nåt?

Leo, två och ett halvt. Rättesnöre: Rätt ska vara rätt samt Var sak på sin plats.

Som igår när han satt och lekte på sitt rum. Mattan låg lite knöligt, så han stannar till i leken, tittar på mattan, rättar till den så att den ligger snyggt och fortsätter sedan leka.

Sådärja, liksom.

Han tycker också att det är ungefär det knäppaste som finns när det ligger en legobit i tågbanelådan. "Nämen, DÄR ska den väl inte ligga"

Gulligast var i kväll när vi läste bok, och det var en kille som klättrade över ett staket.
Leo: Det får man inte göra, mamma
Jag: Eh...Nä, just det

Så fortsatte vi läsa.

Rätt ska vara rätt. Absolut.

Kollar runt på Blocket om det finns någon billig, fin sängram till Stellas nya säng. Och det finns det ju. Tiotusentals i furu.

Kollar även efter köksstolar (Våra gamla loppisfynd håller verkligen på att ramla sönder)

Furu, furu, furu.

Det är som en sekt. Finns det verkligen folk som fortfarande tycker att furu är snyggt? Antagligen inte, det är därför alla försöker sälja det.

Min plan är att det någonstans på Blocket finns en shopoholic som nyss köpte sådana här stolar:


Denna person har nu ångrat sig och hittat ÄNNU FINARE stolar, och därför säljer han/hon sex stycken sådana här för typ 700 kronor.

Så tänkte jag.

Tror ni det finns något hopp?

(Sängramen struntar jag nog i, för vi köpte ju ben till sängen)

"Äh, jag stoppar i ungefär allt jag normalt brukar använda så får vi se vad jag känner för att ha. Och vad det blir för väder"

Detta betyder att jag kommer att åka bort i fyra dagar med: En stor väska med mina och Leos kläder, en ryggsäck med Stellas kläder, en stor kasse med jackor, blöjor, necessär och lite annat, en kasse med skor.

Alltså en HEL KASSE med skor. Jag och Carrie, liksom. Tur att jag åker bil, om jag hade åkt tåg hade det blivit lite pinsamt. Men jag menar, gummistövlar och sandaler och flip-flops och gympaskor och ballerinaskor och...Så blev det plötsligt en hel kasse full. Fast vi är ju faktiskt tre personer. Två av dem spiller ketchup rätt ofta samt behöver gummistövlar i vattenpölar, så what do you do.

Det enda som är drygt är att släpa allt uppför trapporna till mamma, och sedan tillbaka igen några dagar senare (Oftast oanvänt...), men hellre det än att sakna nåt som jag inte packade ner.

Som för övrigt också är en del av min packningsteori.

(Gissa om jag släpat saker i mina dagar?! Behöver knappast säga att jag inte är någon backpacker- själ, det är jag alldeles för bekväm för)

(Jag har inget bättre för mig för tillfället)

Fem saker på min "to-do-lista" för morgondagen:
1. Äta frukost, göra oss i ordning och packa in oss i bilen
2.  Köra till Borlänge
3. Hänga med Camilla med familj
4. Hämta extratäcke hos mamma
5. Middag och övernattning med barnen hos Camilla

Fem dåliga egenskaper:
1. Otålig
2. Kontrollfreak
3. Pedantisk (Egentligen är jag som en Bree på speed. Dock har jag inte riktigt kraft och tid att vara sådan fullt ut...Och tur är väl det, kanske?!)
4. Nyfiken
5. Drivande

Fem platser där jag bott:
1. Borlänge (Faluvägen)
2. Borlänge (Kornstigen med sambo och Östra Flintgatan själv)
3. Lanzarote
4. Uppsala (Diverse korridorer och studentlägenheter)
5. Tierp

Fem jobb som jag haft:
1. Städerska och bartender på Scandic Hotell
2. Inkastare på Lanzarote
3. Kranförare på SSAB
4. Boendeassistent på gruppboende
5. Ma/No- lärare på högstadiet

Någon mer som vill göra en lista? Kopiera den en regnig dag, så läser jag!

Åka på loppis i Lövstabruk.

Maybe baby står det här barskåpet och väntar på mig. Ja, jag tror faktiskt att det gör det. Står det inte där, så står det i Djurås på torsdag. Eller i någon Borlänge- loppisaffär (Finns ett gäng att välja på).

Eller någonstans på Uppländska landsbygden, jag har ju hela sommaren på mig att åka på loppisar.

The sky is the limit!

Nu måste jag snart se SATC-filmen, jag har lite ont i magen av att den just i detta nu säkert visas på en bio någonstans och här sitter jag i pyjamas och slösar bort tiden.

Logistikdelen av hjärnan arbetar för fullt.

Kanske senare föreställningen på onsdag i Borlänge när barnen somnat och mamma är barnvakt? Om någon vill följa med. Eller i helgen i Uppsala? Eller nästa onsdag?

Åhh. Vill se den NUUUUUUUUUU!

Känns som att mina bästisar har varit utomlands i tre år, och snart ska jag äntligen få träffa dem igen.

Längtar efter Borlänge och alla människor där, och nämen kolla här! Jag har visst hur många lediga dagar som helst i almanackan.

Så på tisdag efter frukost packar jag in barnen och lite kläder i bilen och så drar vi. Enda problemet är att mamma jobbar natt då, men för en person utan skam i kroppen (Det vill säga jag) är detta inget hinder då man helt enkelt kan bjuda in sig själv att sova över hos sin kompis Camilla.

Tada! Fast hon är van, jag tror att jag sov hos henne ungefär varje helg när vi gick i åttan och nian så det blir som back in the days. Kanske kan busringa till någon snygg kille i Mockfjärd om vi får någon minut över?

Jag ska nog också bjuda in mig själv till brorsan med sambo och son, fråga moster Ulla om hon vill åka till loppisar på torsdag, kanske hinna träffa Nina som jag inte sett på tusen år, spana över staketet på Peace & Love- festivalen samt äta så många middagar som möjligt hos mamma (Visst känns det himla långt till den 27 den här månaden?!)

Och på torsdag ska jag dricka öl med roliga Emelie från Falun.

SEMESTEEEEER, nu kommer jag!

Jag skrev just "Very good, gummisnodd" i ett sms.

Vad är det för år nu, nu igen?

1989?

Vi sitter och äter glass och firar att vi shoppat färdigt på IKEA, kommit hem ordentligt samt gjort i ordning i Stellas rum när jag plötsligt kommer på en sak.

Jag: Du...Varför köpte vi inte en 1.20-säng på en gång?! Hur dumma i huvudet är vi?!
Jonas: Äsch, det spelar väl ingen roll

Spelar väl ingen roll?! Ni hör ju, exakt det här är det jag saknar mest av allt att inte ha en kompis i närheten. Sådant här måste man ju TÄNKA PÅ! Om jag hade haft min gamla grannbästis Cicci med mig på IKEA istället, hade vi stått och sagt "Å ena sidan" och "Å andra sidan" tills vi kom fram till att det är ju betydligt smartare att slå till på en stor säng när man ändå håller på.

Den enda jag pratade med vid sängköpet nu var en IKEA-anställd som i och för sig var himla duktig på sängar men som kanske inte hade det som sitt åtagande att analysera sängköp på djupet. (Och det var ju dumt, för hade han varit lite mer diskussionsvillig så hade jag ju köpt en dyrare säng)

På jobbet pratar vi "Å ena sidan" och "Å andra sidan" hela tiden tills vi kommer fram till de där fantastiska Tip Top- idéerna. Undrar om Gunilla vill flytta ihop med mig?

Eller åtminstone följa med till IKEA nästa gång. Jonas kan få följa med som släpvagns-chaufför, för det gjorde han himla bra idag måste jag säga.

Ja, ja. 90-sängen är köpt och monterad, så det är inte mycket att göra åt. Och Stella är överlycklig över sin nya säng. När vi får hit fina 50-talsbyrån och köper ett sängbord på någon loppisaffär, så kommer stora lilla tjejen att ha finaste rummet i hela världen.

Och finaste dockvrån.

Fråga: Var parkerar Familjen "Jag dör hellre än att backa med en släpvagn"?
Svar: Allra, allra längst bort från IKEA where no car ever goes.

Ungefär där jag parkerar i vanliga fall för att slippa alla bilar när jag parkerar...

Nu ska vi skuva sängben och tillverka en dockvrå, och efter det ska jag hänga upp nya gardinen i badrummet och fixa med nya lamporna. Det vi skulle köpa var en säng och INGET ANNAT.

Jo, det brukar man ju kunna hålla.

En fördel med Leos nya säng är att han slipper skrika "MAAAAAMMAAAAAA!" eller "PAAAAAAAAPPAAAAAAA!" när han vaknar och vill upp ur spjälsängen. I stället tassar han upp och säger glatt "Nu har jag vaknat!"

Som i "Oh, happy day! Nu slipper jag sova mer och kan börja leka i stället!"

I morse vaknade jag av att han kröp upp och la sig bredvid mig i sängen, la sin hand på min kind och sa "Jag tycker om dig, mamma!"

Åhhhh.

Nu ska vi klä på oss, åka och hyra släpvagn och sedan shoppa säng på IKEA. Vi hörs!

(Förhoppningsvis. Om vi inte blir nermanglade av "Bakfulla idioter", som Christin sa, på E4-an...)

(Eller ja, skrubb. Om man nu ska vara petig. Det är inte Leo, som tur är)






Fint, va? Leo säger stolt "Jag har fått DATORRUMMET!" till alla som vill höra på. Datorn och skrivbordet har vi flyttat ut till vårt sovrum, och bara vi fixar säng till Stella och får hit 50-talsbyrån från farmor så blir det nog hur bra som helst.

Leos garage- och bilbänk är för övrigt vårt gamla skoställ som jag hade tänkt slänga när vi flyttade hit, men av någon anledning sparade. I love att återanvända möbler. Ser ni hur perfekt det går att parkera i de små skofacken?

I morgon ska vi åka till IKEA och köpa ny säng till Stella. Jag vågar absolut inte köra bil med släpvagn och inte Jonas heller, men han offrar sig för att inte behöva framstå som årets bilfegis då jag frågar mamma om hon kan hjälpa oss.

Så i morgon it is. Midsommartrafik och allt.

Om ni ser en lila Ford Mondeo på E4-an vinglande med en släpvagn, så HÅLL UNDAN för guds skull. Eller kör om ifall ni absolut måste. Så håller vi tummarna att vi kommer levande hem med sängen, right?

Det känns som att jag är så trött att jag går runt i dimma, trots att jag gick och la mig runt elva igår och sov till åtta. Just nu känns det som att jag skulle kunna gå och lägga mig och sova tills på onsdag, typ.

Antar att this is what happens när kroppen fattat att den har semester.

Gäsp.

Fast hur kul är det att ha semester när man är koma-trött hela tiden?! Förhoppningsvis går det över om några dagar när kroppen fattat att den faktiskt är ledig massor av veckor framöver.

Nu ska jag gå och ställa mig och titta in i frysen en stund och fundera på vad vi ska ha till middag.

Visste ni förresten att man när man är ledig måste laga lunch OCH middag VARJE DAG?! Jag tror jag struntar i den där städerskan och anställer en kock istället. En GI-kock. Fatta vad fränt. Dessutom en kock som är expert på att plocka i och ur diskmaskinen, skura spisen samt dammsuga köket.

Åhhh, jag vill bara krypa ner under en filt och äta massa choklad och läsa ut Mari Jungstedt-boken jag håller på med (Läser om dem från början, just nu är jag i slutet av den andra boken. Spännande, spännande. Visserligen vet jag ju redan vem som är mördaren, men i alla fall. De är lika bra för det)

Men det kan jag inte.

För jag ska cykla med barnen och handla lördagsgodis. A mum's gotta do what a mum's gotta do.

Fast sen när vi kommer hem och de är upptagna med att äta sitt godis, då ska jag göra det. Jag har ju semester, och det är blåsigt och kallt ute. Då får man läsa böcker och äta godis.

Lovely.

Häromdagen var det en lång debattartikel i Aftonbladet om hur synd det är om de barn med (Oftast) ensamstående föräldrar som inte har råd att åka på semester. Bland annat skrev artikelförfattaren att den ensamstående föräldern borde ha barnet på dagis några dagar extra för att själv kunna vila ut under semestern.

Jag unnar verkligen ensamstående förälder att vila och dagisidén var bra, men vad gäller hur synd det är om barnen som inte åker på semester...Jag vet inte, jag.

Mina föräldrar jobbade som byggnadsarbetare och restaurangbiträde när jag var liten, och vi hade väl inte överdrivet mycket pengar. Däremot minns jag alla somrar som helt underbara. Lek i trädgården, bad i sjöar, mysiga dagar på fritids med få barn och roliga aktiviteter samt husvagnssemestrar . Första gången jag var utomlands var när jag var 18 och åkte till Gran Canaria med min dåvarande pojkvän. Ville jag ha något fick jag önska mig det i present eller julklapp. Våra semestrar var absolut ingen lyx, utan snarare pulvermos i husvagnen. Dock är det inte ett dugg synd om mig. Alls.

Tycker snarare att jag har fått en alldeles utmärkt uppfostran vad gäller tacksamhet, att lära sig pengars värde samt att inte förvänta sig allt på en gång.

Sjävklart lider jag med de föräldrar som måste kämpa som djur för att betala hyra och mat, men då är det ju det som är problemet. Inte semestrarna. Kan komma på hur mycket roliga sommarsaker som helst som inte kostar överdrivet mycket pengar, till exempel:

• Cykla och bada med ett paket Mariekex och lite saft som matsäck
• Titta på djur vid bondgårdar
• Leka och softa hemma
• Gå till affären och köpa glass. På Lidl får man tre stycken Magnum-kopior för tio kronor
• Ha picknick på en gräsplätt
• Spela fotboll
• Leka med kompisar
• Åka till bibblan och låna böcker
• Baka
• Ha sovmorgon
• Åka och hälsa på någon släkting eller vän i några dagar
• Cykla på upptäcksfärder

Jag lovar att de flesta barn uppskattar det lilla här i livet bättre än vad vuxna gör. Jag blir lite ledsen när man gör barn till några det är synd om, när det i själva verket är VI VUXNA som gjort dem bortskämda och otacksamma.

Och om det nu är någon liten skrutt som kommer tillbaka till skolan och ha gjort alla ovanstående, underbara saker och ändå blir retad av någon idiot till klasskamrat för att han eller hon inte varit i Grekland på sin semester, så säger det väl mer om idioten till klasskamrat snarare än om skrutten med en ensamstående förälder?!

När barnen blir större så har de kanske större krav på upplevelser, men jag tycker ändå inte synd om barn som inte åker utomlands eller till Stockholm eller till Kolmården. När jag var runt fjorton så var höjdpunkten på sommarlovet att spela fotboll i Dalecarlia Cup med tillhörande disco och killspan. Kostade inte mycket pengar det heller. Dessutom minns jag en semesterresa med familjen till Göteborg när jag var 13 och surast i världen och bara ville hem, och när vi hyrde stuga i Danmark när jag var 15. Då var jag i och för sig inte lika sur, men ville ändå mest bara hem för att vara med min kille Jonathan som jag hade blivit ihop med veckan innan.

På disco på Dalecarlia Cup, för övrigt.

Som sagt, jag tycker faktiskt inte synd om alla barn som inte åker på dyra semesterresor med sina föräldrar. Däremot tycker jag lite synd om föräldrarna, som gör sig själva och sina barn till offer helt i onödan. Det går att njuta av livet utan att vara stenrik, jag lovar.

Jag antar att jag och Jonas har mer pengar att röra oss med än vad våra föräldrar hade när vi var små (Jonas är uppväxt med en ensamstående mamma och två bröder), men vi lever inte speciellt lyxigt för det. Barnen får fredagsfika och lördagsgodis, och ibland chips eller popcorn på fredagkvällar. De får önska sig saker till jul eller födelsedagar. De älskar loppisaffärer. De blir överlyckliga om vi cyklar till Konsum och köper glass. De gillar att vara hemma och ta det lugnt. De blir glada av ärvda kläder. De vet att man inte tjatar om saker.

Är inte det bättre kunskap att ge sina barn, än att åka runt på semestrar för tio tusentals kronor?

Rätt skönt är det ändå att fira midsommar utan fest.

Speciellt idag.

Någon som är bakis? Berätta gärna, helst med alla detaljer såsom darrningar, huvudvärk och kräks. Själv ska jag bädda sängar och gå in och duscha och sedan gå ut i solen.

Och må jättebra. Tra la la la la.

Aj äm väry bissy täjking it lugnt.

Igår var för övrigt ett typiskt exempel på när familjen Mamma Tidsoptimist, Pappa Tidsoptimist och de två söta barnen ska göra något tillsammans. Började med en soft morgon med lång frukost, pysslande hemma och ligga i sängen och vila. Sedan åkte jag och Leo och handlade medan Jonas och Stella var hemma och lagade punktering på min cykel.

So far so good.

När jag lagade maten gick Jonas och barnen till skogen och plockade blommor, och kom hem en halvtimme för sent varpå min "Hinna äta innan vi cyklar till Gammelgården"- plan sprack. Ja, ja, det blir nog bra ändå, tänkte vi och åt i lugn och ro och cyklade sedan iväg. Jag är ju uppväxt med midsommar i Torsång- firande där blommor ska fraktas med kyrkbåtar, stången ska resas, dragspel spelas och så vidare, så själva dansen runt midsommarstången brukar ju börja ungefär två timmar efter utsatt tid.

Well, när vi kom fram till Gammelgården en timme och en kvart efter att det började så mötte vi allt folk. På väg därifrån. Vi parkerade cyklarna ändå, och lekte lite kurragömma vid vattentornet samt pratade med Leos dagisfröken som var där.

Dagisfröken: Nämen hej! Har ni varit här och dansat? Jag såg inte er?
Vi: Hrm...Nä, vi kom nyss

Sedan cyklade vi till en lekpark med en karusell, och sedan till nästa lekpark med en linbana, och sedan gjorde Stella illa sin tå så att det kom en massa blod så då gick jag hem med henne sittandes bak på min cykel. Sedan började det regna.

Midsommarafton 2008 kommer inte att gå till historien som den mest minnesvärda.

Men mysigt hade vi. Till lunch åt vi färskpotatis med dill, sill, ägghalvor med räkor, prinskorv, köttbullar och baguette med gräslöksost (Godkänt av midsommarkommitén) och till middag kycklingfajitas (Inte lika godkänt av midsommarkommitén, va?).

Men med middag på altanen och en stor bukett midsommarblommor på bordet så känns allt somrigt.

Ska strax klä på mig och åka och handla midsommarmat.

Sen ska vi äta midsommarlunch med stor blombukett på bordet och jordgubbar till efterrätt, och efter det cykla till Gammelgården och dansa kring midsommarstången. All for the kids. Men är det midsommar så är det.

I väntan på att få Pripps Blå- kompisar med sommarstuga och långbord med midsommarbuffé i skärgården, så får det duga.

Någon som läser som har en stor sommarstuga i Stockholms skärgård? Och ett gäng barn som mina barn kan leka med? Och några kalla Pripps Blå? Och en solnedgång? Och havsutsikt? I så fall vet ni var jag finns, det är ju en midsommar nästa år också.

Puss och kram och ha en bra dag!

Engla i Engla's showroom-bloggen har på sig mysbyxor i en dagens outfit-bild. HA! Jag visste väl det.

Jag lovar att det är de hon har haft alla hemma-med-bebisdagarna då hon har försökt få oss att tro att hon har varit klädd i små spetskjolar, klänningar och designerjeans. Och tjänat massa pengar på det. Clever girl.

Men i och för sig. Det är med all säkerhet Juicy Couture-mysbyxor.

Vad sa ni, att jag verkar lite avundsjuk? Näääää...

För övrigt har jag kommit på ett smart sätt att rensa i garderoben (Det blev lite trångt när jag fick lov att hänga dit alla vinterkläder i och med att Leo fick stora klädkammaren/datorrummet som sitt rum): Jag ska klippa av några bootcut-jeans från typ - 02 till korta jeansshorts. Sen ska jag ha mina gladiatorsandaler och oversizade linnen till, kommer att bli snyggast på Furuvik i sommar. Ska bara våga mig på att ha korta shorts först. Visserligen har jag gått ner massor den senaste veckan då jag bara hostat och knappt haft någon matlust, men mina ben är verkligen fulare än fulast.

Fast det är ju ingen som bryr sig om sånt, som tur är. Folk har fullt upp att bry sig om hur de själva ser ut. Bara jag kommer i jeansen så.

I gave up jogging because my thighs kept rubbing together setting my pantyhose on fire, typ.

Fan vad taskiga de är mot fotbollslandslaget. Herregud, ett lag vinner och ett förlorar, big deal. Dessutom är det ju media som upphöjt landslaget till något slags bäst i världen in the first place. Om de bara hade hållt sig lite coola hade kanske fotbollskillarna fått ladda i lugn och ro utan att få hybris.

PS. Fast OK då. Jag erkänner. När jag kom ner för trappan igår satt Jonas och kollade och...Tja, what can I say. Jag kunde inte stå emot. Förlåt, Sverige. Jag ser rubrikerna om några dagar framför mig: "Hemligheten avslöjad! Därför förlorade Sverige mot Spanien och Ryssland, men vann mot Grekland!". Och så underrubriken: "Vi har även även svaret på varför Sverige vunnit respektive förlorat matcher de senaste 15 åren. Okänd kvinna träder fram"

Utan att överdriva kan jag faktiskt säga att de matcher jag inte tittar på ALLTID slutar med att Sverige vinner. De jag tittar på...Well. Får jag inte så mycket för, kan vi säga.

Roligt om tidningarna dessutom visar hur beväpnade vakter låser in mig i källaren på Svenska Fotbollsförbundets kontor, typ i höst de gånger Sverige spelar VM-kval. "Bildextra! Sveriges hemliga vapen för vinst"

PS igen: Dock är jag ju en fotbollstjej, har spelat i Islingby IK och Ornäs BK plus till och med varit fotbollstränare, så jag kan inte låta bli att titta när Sverige spelar viktiga matcher. Dessutom spelade de ju rätt kasst igår, så det hade nog inte spelat någon roll om jag inte tittat.

Och lite kul var det ju ändå att Ryssland var så bra. Jag gillar underdogs.

Efter lunch åkte vi en sväng till bibblan. Jag och Stella spelade ordmemory och Leo lekte med sin älskade lyftkranbil som finns i lekhörnan. Sen lånade vi ett gäng böcker och åkte till Konsum för att köpa frukt och youghurt (No storhandling, tar det imorgon istället när jag kan åka själv. Två hungriga barn + kvavt i luften + tio tusen människor på ICA är ingen bra kombination. Aj äm häving holidäj. Aj äm täjking it lugnt)

Sedan åkte vi hem och åt mellanmåls-smoothie med vaniljyoughurt, frysta hallon och banan i solen i trädgården.

Bara en sån sak.

Undrar vad vi ska hitta på idag då?

Först ska jag i alla fall duscha och bädda sängar. Sen kanske gå ut i solen och get some colour on my pale feber face? Rensa lite i rabatter och leka lite med barnen. Myspys.

Efter lunch ska vi åka till ICA och köpa midsommarmat.

Ja, så får det bli. Lagom aktivitet för första semesterdagen.

(Nu kom precis grannbästisen och ringde på dörren. Jag går runt i nattlinne, men men. Det gör jag ca 90% av gångerna som han ringer på innan kl 10, så han är väl van. Stellas grannbästis är som en i familjen.

Eller ska man ta och skaffa sig lite stil? Typ vara påklädd när man får besök?

Nä, det verkar stressat)

Ha en bra torsdag alla!

Sommarlov!

Sommarloooooooooooooov!

Sommarlov, sommarlov, sommarlov.

SOMMARLOV!!!

Till fucking 11 augusti. Absolutely fabulous!

Det sista jag och en av mina kollegor gjorde innan vi slutade i tisdags var att prata in ett nytt meddelande på telefonsvararen: "Hej, och välkommen till (Arbetsenhetens namn). Vi har semester, och återkommer den 11 augusti. Ha en skön sommar!"

Det kändes bra.

(Mindre bra var att vi tillbringat ca tre timmar av dagen med att lära oss nya telefonsvararen. Det är sant! Vi fick den inte att fungera hur mycket vi än gjorde på pricken som det stod. Roligast var när min kollega efter mycket om och men lyckades prata in ett hälsningsmeddelande PÅ själva telefonsvararen. Alltså som man sedan lyssnar av.

Men till slut så gick det. De senaste åren har vi haft ett meddelande inpratat av Viveca som slutade för tre år sedan. Dessutom var det något fel på den gamla telefonen, så meddelandet lästes upp en aning för långsamt plus svajade. Ni kan ju tänka er hur det lät, typ som Stig-Helmer som ringer från den där mixtrade telefonen i Sällskapsresan i Stockholms skärgård. En av våra elevers mamma berättade att hon alltid ropade på sin man när de skulle ringa och sjukanmäla barnet, och så skrattade de så de grät när de hörde hennes fylleröst. "Heeeej, och vääääälkommen tiiiiiiill...."

Det är ju kul när man kan sprida lite glädje omkring sig.

Och inte blev det av att vi bytte meddelande heller, fast det är ju i och för sig inte så konstigt med tanke på att lärare sällan har tre timmar till övers)

I alla fall. Var var jag?

Ja, just det.

SOMMARLOOOOOOOV, tja la la la la!!!

Visst har jag skrivit att Sverige bara vinner om jag inte tittar? Det är verkligen så. Som den där gången i något VM ("När vi gräver guld i USA"- VM kanske?) när Sverige låg under i förlängningen av kvartsfinalen och jag gick upp och la mig, och de sedan gjorde kvitteringsmål samt vann på straffar. Typ mest spännande matchen ever. Jorå, den kan ni tacka mig för.

(Eller det kanske inte alls var det VM eller ens kvartsfinal. I'm just not that in to sports)

I alla fall har jag bestämt mig. Jag offrar mig för laget. Alltså ska jag ikväll bada fotbad, dricka ett glas vin och fira att jag och barnen har sommarlov samt läsa min bok.

Heja Sverige!

...Fast jag kollar nog läget ibland. Det får jag, va?

Att ligga i soffan efter lunch och äta äpple och läsa bok.

Jag och dagisbästismamman bestämde nyss att hennes dotter kan följa med Stella hem och leka efter dagis, så jag hämtar barnen tre istället för fyra. Lika bra det, för nu börjar det bli lite tråkigt att vara hemma själv. Jag har städat, lunchat och läst. Jaha, ja. Vad ska jag hitta på nu då, liksom?

Hinner dammsuga innan dagishämtning, sen är huset Tip Top. Bree hade varit stolt.

Skulle vara trevligt om också jag kunde vara Tip Top, meaning ingen hosta, brunbränd och med oslitet hår, men det kommer väl. No stress. Det är ju sommarlov, har all tid i världen att bli brunbränd. Eller så super jag mig snygg på vita bag-in-boxvinet som står oöppnat i kylen, när barnen har somnat. Så kan man ju också göra.

Måste bara berätta en sak till (Ni märker att jag har lite svårt att bara hålla mig till städningen, va? Men jag är nästan klar med garderobs/ byrå- klädbytet, plus att jag fått undan sakerna från sovrumsgolvet)

Igår när Leo nästan hade somnat, tittar han plötsligt upp från sängen.
Leo: Var är Stella?!
Jag: Hon sover i sitt rum, ni har ju varsitt rum nu.
Leo: OK

Skrutten, han saknar storasyrran. Men han är stolt som en tupp över sitt rum. Och över sin nya säng, som stora killar sover i. Ska visa kort på hans rum  (Eller ja, skrubb om man så vill...) när jag laddat kameran. Kort på Stellas rum kommer när det är klart, i väntan på IKEA- besök (Never ever i hela mitt liv att jag kör bil med släpvagn) så sover hon på en tältsäng. Dessutom ska vi få en jättefin 50-talsbyrå av farmor så fort hon sålt sin lägenhet, den står som homestyling just nu, som Stella ska få ha docksaker i.

Jag: Vill du ha ett skrivbord eller en dockhörna?
Stella (snabbt som blixten): Dockhörna!

Så skrivbordet får vänta. Tids nog kommer hon att lösa svåra ekvationer, skriva uppsatser och ha glömt sina älskade dockor nerpackade i någon kartong. Klart tjejen ska ha en dockhörna!

Docksäng, spis, leksaksmat- och porslin, byrå, bilstolar, dockkläder och dockvagnar, ihop med fin röd matta och fin spegel på väggen. A playing paradise.

Nu: Lägga in ren tvätt i garderober
Sen: Lunch


Bara jag! Ensam hemma! Ahhhh...

Officiellt så jobbar jag idag. Sista fixet och lite planering inför hösten och så, ni vet. Barnen vinkade jag av när de gick iväg på utflykt med dagis för att plocka midsommarblommor. Deras fina, fina dagis, föräldrar som inte tror på förskolans fantastiska pedagogik och omvårdnad har inte haft sina barn på vårat dagis.

Inofficiellt, bara mellan oss...Tja, här sitter jag ensam hemma och bloggar mitt på blanka dagen. Fatta lyxen!! Egentligen tar jag starkt avstånd från att lämna barn på dagis när föräldern inte jobbar, men efter idag så är de faktiskt lediga ända till den 11 augusti. Plus att andningstillfället idag känns som en lifesaver. Och det är väl bättre för barnen att ha en levande mamma?

Ska alldeles strax börja plocka och rensa och städa det sista på övervåningen. Åh, vad fina rum barnen har fått! Det fattas bara att lägga över Leos kläder i hans nya byrå, och att rensa bort alla saker från golvet i vårt sovrum. Sådant där som man inte kan slänga, men som man egentligen inte använder. Ställa ut lite saker i garaget, dammsuga, rensa bort lite i min garderob så att vinterkläderna får plats där.

Jobb som jobb, kan man säga va?

Fast i eftermiddag tänkte jag ligga på sängen och läsa min bok och tillåta mig själv att vara så sjuk som jag egentligen är med hosta och feber och allt. I alla fall i några timmar, innan det är dags att hämta barnen på dagis.

Och sen har vi sommarlov!!

Tjoho!

Måste förresten skriva Stellas dikt som hon fick igår på dagis, då de hade tacofest och sa hej då till skolbarnen. Inplastat på rosa papper och med en bokmärkesblomma längst ner står det:

Stella!

Vi önskar dig inte guld vårt barn,
ej heller pengar och makt.
Vi önskar dig modet att vara dig själv,
och stå för vad du sagt.
Vi önskar dig inte en stenfri väg
men kraften att vägen gå.
Vi önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på!

Hur fin var inte den? I morse vid frukosten bad Stella att jag skulle läsa den, så det gjorde jag. Och kunde såklart inte låta bli att få tårar i ögonen.

Jag: Åh, vad fiiiiiiin den är
Stella (Tittar på mig med skeptisk blick): Tyckte du att den var så fin för att den var rosa?

Jo, ungefär. Kanske är svårt för en 5-åring med diktanalys?

• Jag har sommarlov.
• Vi har flyttat möbler och saker hela eftermiddagen och kvällen, så Leo har härmed flyttat till sitt allra första egna rum och Stella får den stora äran att ha gamla rummet helt för sig själv.
• Vi har massa fräna saker inplanerade i sommar.
• Elena har börjat blogga igen.
• Hostan har blivit lite, lite bättre. Visserligen så pyttelite att det knappt märks, men ändå.
• Jag har fixat fina presenter till Stellas underbara dagisfröknar till imorgon, då barnen går sista dagen före sommarlovet.

Det är inte "Gud, vad jag älskar mitt liv just nu", men det är...OK. Eller bättre än OK. Jo, rätt bra kan man nog säga ändå.

Om det bara ordnar sig helt med Jonas så blir det ännu bättre.

Vi backar bort från den där avgrunden. Och försöker igen.

Hur kan man veta om man kommer att bli lyckligare att leva utan någon än med någon?

Antagligen kan man inte vet det alls i förväg. Just nu känns det i alla fall som att hjärtat går sönder bara vid tanken på separation och dela- på- barnenliv och hjärtesorg, så då måste det ju finnas något kvar.

Jag älskar ju honom. Och han mig. Tror jag.

Men det är fan inte lätt alla gånger med småbarnsliv, jobba om varandra, städning, laga bil, 6-årstrots, tvättkorgar, ogräs, dammsugningar och trötthet. Det är det inte.

I alla fall så skulle jag väldigt gärna vilja fixa hit en ny säng till Stella från IKEA. Inte det lättaste med tids- och släpvagnsbrist, men any day now.

Det skulle vara bra. Nya sängar och rumsbyte.

Känns som att det skulle klistra ihop livet en smula.

Det finns vissa beslut man innerst inne vet är de rätta, men så fort man ens snuddar vid tanken så känns de så läskiga och oöverstigliga att det isar i magen.

Så man fegar ur.

Så känns det just nu om en sak, men jag vet att om jag tar klivet så stiger jag rakt ut i ingenting och eventuellt rätt ner i avgrunden. Och det kan man väl inte göra?

Ja jäklar, vad mycket vi har hunnit fixa på jobbet idag. Bland annat har vi rensat och flyttat om och snyggat till i arbetsrummet, så nu fattas det bara lite nya gardiner, snygga tavlor och bättre belysning över konferensbordet i mitten så blir det nog kanon.

Sen kommer de andra arbetslagen att bli så avundsjuka så att de nästan dör över vårat fina arbetsrum.

Eller nåt.

Dessutom har jag burit bort lite möbler och börjat förbereda för flytt av mitt specialklassrum till övervåningen. Och hostat. Ja, mycket hostande har det blivit.

Note to self: Sluta hosta NU!! Hör du det? NU! Annars...

Jag som egentligen vill vara Anna Hibbs (Stureplansbaben, ni vet)...Well, för tillfället är jag febersvettig och trött. Det hänger bh-ar och kläder över hela sovrummet, för jag har inte orkat hänga in eller plockat i ordning. Mitt hår är risigt. Jag har munsår. Jag har mitt allra fulast nattlinne, en T-shirt med 90-talstryck på hånglande par, på mig för att allt annat ligger i tvätten. Jag är blek.

Man kan säga att jag skulle kunna vara typ Anna Hibbs missanpassade, piercade, svarthåriga, knarkande halvsyster.

Ja, ja. Sånt är livet. Nu ska jag läsa ut boken och se vem som är mördaren.



Spännande, spännande. I sommar ska jag läsa massor med böcker, bland annat Camilla Läckbergs nya. Oh joy, sweet joy.

Om hela debatten kring "9A": Det är verkligen så helt fantastiskt fint att de barnen klarade sig så bra, och är det något jag verkligen unnar våra fina elever runt om i landet (Jomen, jag gillar ju högstadiekidsen. Annars skulle jag aldrig jobba kvar. De har ständigt en plats i mitt hjärta) så är det bra och engagerade lärare.

Absolut. Om en lärare av någon anledning inte gör sitt jobb, typ ger orättvisa betyg eller tydligt visar att hon eller han inte tycker om någon elev, så ska man bråka och protestera och gå till rektorn.

MEN! Lärare är ju inte mer än människor, dessutom människor med rätt låg lön i förhållande till hur länge de har pluggat, och alla är ju faktiskt inte perfekta. Hey, finns det NÅGON människa ens i hela världen som är perfekt? Verkligen inte jag i alla fall.

Min poäng är att det ju absolut gör skillnad att ha en dålig eller bra lärare, men om den skillnaden visar sig i betyget så bör det vara ungefär från G till VG eller från VG till MVG. Den där sista lilla ambitionen, som vi oftast behöver någon som tror på oss för att utnyttja till fullo.

Men att gå från IG med en dålig lärare till MVG med en bra?!

Jag anser att barn i högstadieåldern faktiskt är ganska vuxna, och att skylla sina dåliga betyg på sin kassa lärare är lite pinsamt. Hur avancerat är det att förstå att man behöver hänga med på lektioner samt plugga hemma till prov för att klara ett bra betyg?! Det borde 97% av alla elever kunna, och enligt min erfarenhet så kan i stort sett ALLA få ett VG i betyg om man bara gör sitt bästa hela tiden.

Med eller utan en fantastisk, inspirerande och duktig lärare.

Punkt slut!

Nu ska jag gå ner och äta lite glass och läsa ut min bok, och försöka att inte tänka så mycket mer på sådana här saker. Jag har ju trots allt sommarlov om två dagar!

Jag ångrar mig, jag vill inte längre jobba som konsult åt Jan Björklund. Jag skänker jobbet till Calle Schulman istället. Att han kunde vara så klok?!

Utdrag från hans blogg:
"En sak har slagit mig om "dagens ungdomar". Det är att de är så jävla bortskämda. Allvar! De tror att de ska få allt på en gång. Att de är viktigast av allt. Att de är oumbärliga.

Och jag VET att det beror på skolan. Den "nya" skitskolan där man får ha mobil och keps och tugga tuggummi och där eleverna har rättigheter istället för skyldigheter. Så tar de studenten och kommer ut på marknaden. Och tror att folk ska acceptera deras jävla fasoner på samma sätt som det accepterades i skolan. Men det är inte så. Det accepteras inte. För de har inte, som Schyffert alltid säger, gjort läxan. Ni har inte gjort skiten. Skiten som alla ska igenom för att bli bra människor. Nej nej. De vill ha visitkort som 20-åringar. Och tror att deras åsikt är lika viktig som en vuxens. På allvar!

Jag är kanske en gubbe. Men det är enormt provocerande med bortskämda kids som tror att de räknas. Man stöter på dem varje dag. Och de kommer att åka på stora motgångar innan de fattar världsordningen. Så hade det inte varit om skolan hade varit bättre. Vi hade dumstrut i min skola. I början av varje termin fick klassens stökigaste kille häfta ihop den. Och han skärpte sig fan"

Ärligt talat så ligger det något i det här. Min rektors favoritord är elevinflytande. Vi lärare är mer "Amen vad faaaan! Vaddå elevinflytande?! Vad kan de bestämma? Ska vi lämna över till en trettonåring hur de bäst lär sig om Andra världskriget, eller kan inte en lärare med 30 års erfarenhet få fixa det?"

Däremot så tror jag benhårt på elevmedvetenhet. Alla elever måste få målen tydligt förklarade för sig och få arbetsgången presenterad, men sedan är det ju bara hårt jobb som gäller. No genvägar.

Lite känns det som att dagens unga tror att det är OK att lalla runt på skolor och jobb utan att göra något, och sedan blir de förvånade när de inte får betyg alternativt behåller ett jobb. Very strange.

Visst måste man väl ändå hålla fast vid att det är bra att göra sitt allra bästa?!

Men jäklar i helvete vad less jag är på att vara sjuk.

Give me my life back, liksom.

Det utan hostattacker och feber men med matlust, ork och positivitet.

Nu ska jag ta ett djupt andetag, och sedan duscha barn, läsa godnattbok samt natta. Sedan läsa en stund i min bok ("Midvinterblod" av Mons Kellentoft. Seg i början men nu jättebra) och däcka före halv tio. Same procedure as every night den senaste veckan.

Suck.

Imorgon? Frisk? Please, please, please?

Ibland får jag en släng av dåligt samvete över vilken kass husmors-mamma jag är, och så sätter jag igång med något "Vilken underbar barndom mina barn får"- projekt. Idag gjorde jag rabarberkräm till mellanmål, eller rättare sagt så försökte jag göra rabarberkräm.

Det blev: Kletigt, konstigt, tidskrävande samt totalt omöjligt att få till potatismjölet. Det klumpade bara ihop sig när jag försökte röra ihop det med vattnet, och slutresultatet blev någon slags rabarberröra med vita klumpar i. Fast det var faktiskt gott, tyckte jag iallafall. Varken barnen eller grannbästisen åt.

Grannbästis (Apropå ingenting och totalt oskyldigt): Det finns hallonkräm att köpa på ICA. Det är jättegott.

OK. Point taken.

Denna grannbästis har jag säkert skrivit om förut, men har är i alla fall en av de finaste, mest eftertänksamma, varmhjärtade, mest finstämda lilla 6-årskillen i världen. Han och Stella fann varandra på en gång. De är förenade i sin absoluta säkerhet vad man får och inte får göra, och de leker jättebra ihop. Grannbästisen älskar till exempel att leka med Barbie, bara en sån sak. Jag önskar så att han vågar vara sig själv även när han blir stor, och inte blir utsatt av elaka barn som inte tillåter killar och tjejer att vara utanför normen.

Under mellanmålet:
Grannbästisen: Det finns två killar på mitt dagis som är dumma, de har gjort ......... och.............. och ......................
Jag: Fy, vad dumt. Men vet ni, då får man tänka så att vissa barn har inte LÄRT sig att vara snälla.
Grannbästis: Jaaa
Stella: Och när man ser att någon är dum, då ska man säga SLUTA!!
Jag: Ja, precis
Grannbästis: Åh, jag önskar att det aldrig mer skulle finnas några dumma barn!

Ja, tänk om det skulle vara så. Vilken underbar värld det skulle vara.

Fast lite snopet är det att ha en av mina roligaste kompisar på besök, samtidigt som jag får hostattacker så fort jag skrattar.

Men mysigt har det varit.

Puss på dig tjejen och kul att du hälsade på! Om jag har råkat smittat dig med min hosta får du komma tillbaka och slå mig hårt, alternativt hämnas när vi ses hos Karin i Göteborg i juli och smitta tillbaka mig med något.

Nu ska jag passa på att läsa i kapp några bloggar när barnen har disco till Melodifestivalsskivan med grannbästisen i vardagsrummet.

Borde inte ha tittat, jag vet.

Men det ÄR ju kul att se när Sverige spelar, så jag kommer inte att kunna låta bli att titta när de spelar mot Ryssland.

Under matchen:
Jag: Hejar du på vårt lag eller på Yaizas lag? (Stellas spanskboende kompis)
Stella: Yaizas lag!

Kul att någon blev glad efter slutsignalen i alla fall.

Jag är verkligen så sportointresserad man kan bli. Jag vet inte ens var EM spelas någonstans. Dessutom är det alltid så att de matcher jag ser när Sverige spelar slutar med att de förlorar, när jag inte tittar så vinner de. (Jo, men det är ju kul att se när Sverige spelar, det är det. Fast bara fotboll, i hockey så ser man ju inte pucken)

I tisdags låg jag i sängen och feberyrade, och hur slutade den matchen? Just det. Nu tittar jag, så om Sverige förlorar så får ni skylla på mig.

Roligaste i den här matchen är domaren. Vilken blick! Hård och rättvis, men ändå verkar han himla snäll. Den blicken ska jag sno i höst när jag spänner ögonen i eleverna.

För övrigt är min matchanalys mer av typen "Nämen, varför är inte Kenneth Andersson med?". Ja, ni hör ju.

Leo kör med sina leksaksbilar och parkerar dem i alldeles spikraka rader. Sedan backar han ut dem, låter en bil bogsera en annan bil till verkstaden, och parkerar dem återigen i alldeles spikraka rader. Skönt att se att han inte fått mina kassa parkerings-gener.

Ligger under en filt på sängen och låtsas att jag är frisk, medan Leo kör med bilarna nedanför. Stella leker med grannbästisen på sitt rum. Jonas bakar bröd i köket så att det luktar nybakat i hela huset.

Rätt mysigt ändå mitt i hostningsmisären.

Snart ska jag shapa upp mig och åka och hämta Christin vid tåget.

(Hahaha, kommentar från Oggy: "Det förtjänar du efter alla deppinlägg". Oupps. Har jag låtit SÅÅÅÅ deprimerad?! Det var inte meningen. Nä, egentligen är jag väl mest sur för att inte alla jag känner också flyttar till Tierp. VA?! Vad är det för fasoner att bo där inte jag bor, liksom...?)

Jo, men gick runt här hemma och hostade upp lungorna. Ungefär. Annars inget speciellt.

Åh, vad less jag är på att hosta. Snart borde väl hostmedicin-tabletterna jag äter tre gånger om dagen börja verka?

Eller så låtsas jag att jag är frisk. Jo, så får det bli. När jag ändå håller på så kan jag tänka bort munsåret, slitna håret, bleka hyn och allmänt urvridna disktrase-looken också. Vaddå, är det nu som man ska vara alldeles sommarfräsch och sprudlande och ha nya kläder? Jaha, då måste jag ha missförstått.

Men jag har gått ner tre kilo under sjukdagarna, och sommarjeansen sitter nu alldeles perfekt. Alltid något.

Nu ska jag gå in och duscha, och sedan ska vi åka till möbelaffär i Örbyhus och kolla på säng till Stella.

Och i eftermiddag! Tjugo över fyra ska jag stå på stationen och ta emot en av mina älsklingskompisar i hela världen, Christin, som kommer och hälsar på. Jag ska visa henne stan (Tar ungefär tre minuter), och ikväll ska vi äta middag, dricka vin, se på fotboll och hänga i soffan. Lovely!

And still klarar av att working.

Idag har jag städat och sorterat hela skrivbordet, börjat rensa lite i arbetsrummet, börjat rensa i mitt lilla specialklassrum som kommer att flyttas en våning upp (Blir nog både finare, lugnare och bättre, men har ändå lite separationsångest).

Sedan handlade jag på ICA innan jag åkte hem, och träffade på gymkompis som jag stod och pratade med en stund. Fredagshandling på ICA är som värsta mingelfesten.

Sedan hem till familjen och mamma som hälsat på under dagen.

Tacomiddag, tvätta en maskin tvätt, Bolibompa, bada barn. Nu ska jag natta barn, äta Alvedon och sedan däcka i sängen.

Host, host.

Ja, nä, något roligare än så har jag inte att skriva. Sorry.

Eller det där med förnekelsemetoden fungerar sådär. Är ju egentligen jättefebrig och hostig.

Kollega (Innan jag åkta hem): Åk hem och vila upp dig ordentligt nu!
Jag: Mmm...

Ensam med två små barn är inte direkt vila, det är det inte. Som innan maten när de skulle få titta på film, och Leo bara satt och slängde filmer omkring sig. Då fick han istället följa med ut till köket och titta i Biltema-reklam. Jamen, då ville ju Stella såklart också titta i den. Lite bråk om hur tidningen skulle ligga på bordet. Då gav jag Leo Rusta-reklam istället och Stella fick ha Biltema för sig själv, och det hade fungerat bra om inte Stella hade blivit sur och ville ha Rusta-reklamen istället, för den såg mycket roligare ut. Mera bråk.

Sjuka föräldrar hemma med barn borde få någon slags diplom.

Nu ska jag natta dem, och sedan natta mig själv efter att jag svalt några hostmedicintabletter.

Mantra: I morgon är jag frisk. I morgon är jag frisk. I morgon är jag frisk.

Sådär ja. Då var det fixat.

Lyckades släpa iväg mig till jobbet idag också, hurra hurra. Till och med lämna barn på dagis innan. När jag kom till jobbet så gick jag förbi skolsköterskan och fick två värktabletter, och sedan var jag fit for fight (typ).

Skulle träffa rektorn kl nio och kolla lite schema inför hösten och sedan hämtade jag barnen kl ett från dagis för att personalen skulle ha utvärderingsdag, så man kan väl inte sjukskriva sig då? Förutom schemakollen så har jag varit i källaren och hjälpt några elever som är i skolan och fixar till i uppehållsrummet att välja tyg till att klä om soffor samt suttit på min stol vid skrivbordet och slängt papper.

Ungefär det jag klarade av.

Men nu har jag köpt Alvedon och hostmedicin! Och ätit god kycklingsallad från Hemköp till lunch. Och ska byta sängkläder. Och ska mysa hela eftermiddagen med barnen som är hämtade tidigt från dagis.

Oh, vad jag är frisk!

(Mycket bra metod att inte vara sjuk: Förnekelsemetoden. Vaddå, jag sjuk?! Nä, det tror jag väl inte?)

Jag lever.

Men det är knappt. Har idag klarat av kvalitetsredovisning med arbetslaget mellan nio och fem samt restauranglunch, men sedan jag kom hem har jag legat och feberyrat, hostat och läst Anna Janssons senaste bok.

Nu ska jag läsa ut boken.

Sedan däcka.

Over and out (Och då menar jag VERKLIGEN over and out. Har nästan 40 graders feber. Tror jag? Eller så feberyrade jag när jag läste av termometern?)

Eller så feberyrar jag nu?

Ja, ja. Dessutom är Alvedonen slut. Jävla skit.

Minns ni den här killen?

Under stipendieutdelningen ropade rektorn upp hans namn för bästa resultat i klassen på nationella provet i engelska. Jag visste att han skulle få pris, så jag tittade på honom hela tiden. Det tog några sekunder innan han förstod att det var hans namn de ropade upp.

Men sen insåg han. Och reste sig upp. Och drog upp de nerhasade jeansen lite. Och gick fram till rektorn och tog emot sitt pris (Nick Hornbys senaste bok på engelska) med världens stoltaste leende.

Och folk väljer att INTE jobba som lärare?! Märkligt.

Det här är faktiskt ett av mina finaste jobbminnen någonsin, och jag kommer nog att bära med mig det i mitt lilla "Det är därför jag faktiskt älskar mitt jobb, trots att det är jobbiga dagar ibland"- rum i hjärtat så länge jag lever.

• Alla fina, balklädda nior som satt på scenen, och som på slutet fick betygen och en ros utdelade av rektorn. Same procedure as every year, men det är lika fint varje gång
• När en av våra nior blev uppropad för att komma fram och hämta ett stipendium i svenska, och en av mina mentorselever spontant och lyckligt utropar: "Min syster!!!" Stolta brorsan, liksom
• Elev i nian utanför kyrkan: "Jag hade aldrig klarat nationella provet i matte utan dig, fröken!"
• Sommarlovs- och "Lycka till på gymnasiet och i livet"- kramarna. Speciellt från mina specialelevs- killar. Åh, vad jag kommer att sakna dem!
• Två pianosolon som var bland det finaste pianospel jag hört i mitt liv
• Rektorns tal om att varje människa är som en roman, och att våra kära elever är halvskrivna böcker med alldeles fantastiska innehållsförteckningar
• När jag alldeles i slutet viskade till några av mina elever som satt framför mig att "Nu har ni sommarlov om tre minuter!" Visst minns ni känslan av sommarlov när man var liten? I och för sig är det kul med semestrar när man är vuxen också, men dels är det sällan några pianosolon eller fina tal på jobbet innan semestern börjar och dels är det lite för många krav, räkningar, städplikter och storhandlingar för att man riktigt ska få den där pirrande sommarlovskänslan

Och sist men inte minst: Att jag lyckades skärpa till mig och hålla mig på benen under avslutningen. Nu ska jag ta två alvedon och däcka i sängen, och hålla alla tummar jag har att jag är frisk till imorgon.

Då ska vi skriva kvalitetsredovisningen. Tjoho.

Vädret var kanon idag (Förutom en snabb regnskur), eleverna var glada, badet varmt och korven god.

So far so good. Något som däremot inte var lika kul var att jag började känna mig mer och mer hängig när vi kom tillbaka till skolan, med värkande kropp, rethosta och feber.

Feber!

Vad faaaan! Jag kan ju inte vara sjuk nu. Nu är jag hemma en snabbis och har tagit två alvedon och duschat varmt i typ en halvtimme. Kan också ha varit fem minuter, jag tror att jag domnade bort där ett tag?

Nu ska jag klä på mig fina kläder, sminka mig och åka iväg och ha skolavslutning. Kom igen, du kan göra det! (Måste bara nypa mig lite i låret som Carolina Kluft först)

Skärpa till mig, helt enkelt.

Jag tror att jag har någon reservgenerator någonstans. Note to self: Inte hosta i kyrkan.

Imorgon kväll är det skolavslutning.

Hörde ni? SKOLAVSLUTNING! Förstår inte riktigt var de sista veckorna har tagit vägen, men säger folk att det är 10 juni imorgon så är det säkert så.

På dagen ska alla klasserna i vårt arbetslag åka till ett ställe någon mil utanför stan och hänga vid utomhusbadet där för att bada, spela kubb, sola och grilla korv. Om det regnar så kommer det att vara bland det mest Typiskt!! jag varit med om. Efter det får eleverna åka hem runt lunch för att sedan komma tillbaka och ha skolavslutning kl 17 i en kyrka som ligger en bit bortanför skolan.

För övrigt är skolavslutningar bland det mest fiiiiiiiina som man kan vara med om.

Vågar inte ens tänka på hur jag kommer att bete mig när mina egna barn har skolavslutningar. "Ursäkta, kan föräldern på rad fem gråta lite tystare? Det hörs inte när eleverna sjunger, nämligen"

Imorgon kommer jag dessutom att få några tårar i ögonvrån av att se mina specialelevs-killar stå framme på scenen och ta emot sitt betyg och en ros av rektorn. Nästan alla får godkänt i alla kärnämnen.

Förresten kan jag berätta den största solskenshistorien av dem alla imorgon kväll, om ni vill? Och om ni inte blir tårögda av det så har ni ett hjärta av sten...!

Klockan är 21.20 och barnen har nyss somnat. Nyss somnat! On a school night! (Eller ja, dagis night om man ska vara petig)

Visserligen har de haft roligt och fnissat, men det ska inte ta en och en halv timme att natta barn. Och är den ena tyst i några sekunder, ja då börjar den andra. Dela rum i all ära, men...Well, enough is enough. De behöver nya nattningsrutiner plus att stor-tjejen behöver en ny säng och ett eget rum medan lill-killen behöver ta över storasysters säng samt få ett eget rum. Min hjärna har ett litet logistik-utrymme där olika processer ständigt pågår (Utflykt på dagis, vad behövs diskuteras på nästa AL-konferens, elevärenden...och så vidare), och nu sysslar den med IKEA- och omflyttningslogistik.

Kanske om vi hyr en liten Statoil-lastbil på fredag och åker till Ikea på fredag eftermiddag? Jonas kör och jag kommer efter med barnen? Så kan vi flytta om nästa onsdag när barnen går sista dagen på dagis och jag förhoppningsvis är klar med allt på jobbet?

Annars behöver vi vänta i över två veckor tills mamma kan hjälpa oss med släpvagn. (Själva vågar vi inte köra med släpvagn...Däremot kan Jonas köra Statoilbil. Jag vet, vi är sådana bil-rookies att vi knappt förtjänar att ha en bil)

Men lite sorgligt är det. Ska de flytta isär, mina små skruttar?! De som har delat rum sedan Leo var ett år och två månader och flyttade ut från mitt och Jonas sovrum i förra lägenheten. Faktiskt så tror jag att det är en stor anledning till att de leker så bra och älskar varandra så högt, om man delar rum så finns det liksom inget alternativ till att komma bra överens.

Men som sagt. Enough is enough. Dessutom kan vi ju inte vänta tills Stella BER om att få ett eget rum (Det har hon nämligen inte gjort än, hon är bara "Ja, ja, klart att Leo ska sova hos mig!") eller tills de blir mer osams eller tills nattningarna blir ohållbara. Det gäller att vara steget före och fixa problem innan det blir ett problem. (För övrigt världens bästa förhållningssätt som lärare. Spar massor med tid)

Plus att jag tror att Fyller-snart 6-årstjejen med galna tonårs-trotsen behöver få känna sig stor. Ny säng, skrivbord på rummet, få uppblåsbar häftig jordglob som jag köpte på Urban Outfitters i tisdags, åka till bokhandel och köpa fint skrivbordsunderlägg och pennhållare, byta ut klumpig hylla mot gammelfarmors 50-talsbyrå och fylla den med smarta Barbieförvarings-lösningar, ny korg till alla docksaker.

Och lillebror får ta över växasängen och får ett helt rum (Ja, ja, stor klädkammare, då...) att fylla med alla sina bilar och traktorer och lego och smådjur och bollmaskiner. Oh happy day!

Fattas bara att fundera ut hur vi får hem den där sängen snabbast möjligt...?

Logistikdelen av hjärnan arbetar vidare.

Ett av tillfällena då jag var på två ställen samtidigt var när jag fikade med klassen och samtidigt skulle vara på ledningsgrupp. Jag hade dock berättat för rektorn att jag skulle bli sen, så jag gick lite tidigare från fikat och joggade tillbaka till skolan.

No problem. Två ställen samtidigt, works like a charm.

På väg tillbaka passerade jag ett gäng elever som hängde vid en killes epa-traktor, och när jag går förbi så sträcker en kille fram armen och ger mig en dammvippa. En sån där gammaldags, färgrann.

Jag: Eh...Tack?

Fast jag tog emot den, för säkert så hade han snott den någonstans. Det har ju trots allt varit städdag idag.

Iallafall hade jag inte fått med mig ledningsgruppspärmen eller penna eller någonting, men jag hade med mig en liten IKEA-ask med extranycklar (Skulle fråga om eleverna ville ha tillbaka sina extranycklar) och denna dammvippa.

Visst hade det varit helt normalt att komma en kvart försent till ett möte med andan i halsen och håret sönderblåst, med en färglad ask i ena handen och en dammvippa i nästa? "Hej, hej, ja men då kör vi då!", liksom.

Bara för att se vem som hade sagt något först. But why risk it, tänk om de hade sjukskrivit mig för utbrändhet? Jag som har sommarlov snart och allt.

(PS. Jag la dammvippan bakom en blomkruka på expeditionen och ställde asken under bordet där vi hade möte. Penna lånade jag av rektorn. Jag:...Någon som har en penna att låna ut?! Tack! Eh...Lite papper?!" Det känns ju viktigt att vara ett föredöme och alltid komma förberedd...)

Fika i järnvägsparken med min klass. Solsken, saft, chokladrutor och världens bästa 7:a. En bra lektion, indeed.

Resten av dagen har gått åt till att försöka vara på typ tre ställen samtidigt mellan kl 8 och kl 17. Har ändå gått rätt bra. Det gäller bara att se cool och lugn ut och verka ha allt under kontroll, medan man är effektiv under tiden. Easypeasy.

Nu ska jag samla ihop spillrorna av mitt överarbetande jag och försöka få barn i säng.

"Grey's", fotbad, Marabou dajm plus att mina naglar är all shiny och blanka.

Imorgon är det dessutom först skoldag med elever, sedan arbetslagskonferens med rektorerna inför hösten och sedan ska jag vara med en stund på föräldramöte för blivande sjuorna. Kommer att bli alldeles underbart att åka hem och vara med barnen och sedan sitta vid TV'n när de har somnat,  utan att vara det minsta social what so ever.

Men ibland deppar man ihop en smula. Så är det bara.

Och for the record: Eventuella 2-års trotser är ingenting jämfört med 6-års trots. INGENTING. Häromdagen såg hon dessutom "Rasmus på Luffen" på Bolibompa och lärde sig att det fanns ett ord som heter "Rymma hemifrån". Tack för det, SVT, verkligen.

Hela dagen har jag gått runt med en gnagande deppkänsla i magen, ni vet en sådan som gör att man blir alldeles stickig och ledsen och trött, men inte riktigt vetat varför.

Så idag vid middagstid när jag stod i köket och värmde ris och stekte fiskpinnar och tittade ut genom fönstret på grannarna, så kom jag på det. Grannarna som har en stor pool och som alltid har folk hemma. Alla som bor runt omkring som har tio tusen släktingar och familjemedlemmar i stan. Alla som är både mamma och pappa hemma på helgerna. (Själv är jag singel light med en sambo som jobbar och pluggar för det mesta) Alla som har alla kompisar kvar i närheten.

I och för sig kom jag också på att jag känner så här eftersom det är Jonas jobbhelg då han jobbar ungefär hela tiden fredag till söndag, men never the less. Gud vad jag känner mig ensam.

Ensam, ensam, ensam. Jag vill också ha någon att grilla med på lördagar och dricka kaffe med på söndagar. Jävla skit. Alla mina finaste finkompisar, såna som har en extra liten plats i hjärtat ni vet, bor för långt ifrån. En så långt bort som Gran Canaria. Inget kaffedrickande där inte.

Dessutom är det inte det lättaste att flytta till ett litet ställe. Våra närmaste två grannar har barn som mina barn leker med jämt, men ändå är det inte på den nivån att de umgås med oss på riktigt. Dessa två familjer har dessutom bott grannar i typ tio år, och verkar tycka att de har nog med kompisar och släktingar och annat. När vi bott här i en vecka förra sommaren (Och barnen hade hunnit leka och blivit superbästisar under första dagen) så skulle de grilla ihop, och det fanns liksom inte ens på kartan att de skulle fråga oss.

Ja, ja. Prata över staketet är ju alltid något.

Fast en sak har jag dåligt samvete över, och det är att jag är så kass på att hålla kontakten med Uppsalakompisarna. Till Uppsala är det ju inte speciellt långt. Det faller på att jag är så otroligt dålig på att planera att ses. Hatar att bestämma tre veckor i förväg för att typ äta lunch i två timmar. Folk som bara "Hej, vad ska ni hitta på idag?", däremot. That I like. Fast, som sagt, då får man ju stå ut med att ingen kan ses när jag vill ses för att jag frågar för nära inpå.

JAG VILL HA EN GRANNKOMPIS!!!

Hur svårt kan det va?

Jo, men rätt svårt ändå när man är vuxen. Alla har ju nog med sitt. Och jag med, egentligen, bara det att jag längtar efter min sambo och efter en rolig kompis att hänga med och efter typ en bonusmormor som kan tänka sig att vara barnvakt emellanåt. Fast dagisbästismamman är en pärla, det är hon. Deras barn är bästisar med våra barn, och hon är en sådan som kan sitta och läsa en gammal Family Living i min soffa medan jag dammsuger. Och en sådan som man alltid, alltid har saker att prata om med, och som man kan skratta ihop med så att man får ont i magen. Kruxet är att de bor rätt långt utanför stan, och dessutom har ju även de massa morfars och farfars och mostrar och gamla gymnasiekompisar att umgås med.

Det var länge sedan jag var någons förstahandsval. If you know how I mean?

Allt det här har jag tänkt på ikväll medan jag fixat middag, städat bort middag, duschat barn, sett en stund på TV (Jag: Vill ni inte se Bolibompa? Leo: NÄÄÄ! Jag vill se fotbollskillar), läst godnattsaga, nattat barn samt innan den sista punkten fått ett mental breakdown och hällt ett halvt glas vatten på Stella i sängen för att hon satt och sparkade hårt på Leo.

Ja. Nä. Inte nog med att jag känner mig ensam, nu kommer väl Nannyakuten och tar mig snart också. Jag tror jag går och dör nu. Alternativt badar fotbad, målar naglarna och ser några avsnitt "Grey's".

"Grey's" är bra. Det är som antireklamen för Norrlands Guld: När jag inte vill vara mig själv för en stund.

Imorse stod Leo med lilla fingret i dörrkarmen när tunga ytterdörren blåste igen. Blåsa, trösta, krama. Så lugnade han till slut ner sig, och jag gick ut i hallen och pratade lite med Stella som precis kommit in med två kompisar. Ja, men då går han och ställer sig på utsidan av dörren och petar med fingrarna för att visa var han fastnade, och så blåser dörren igen ytterligare en gång.

Fast på det andra handen.

Stackarn.

Ingenting är brutet som tur är, och han lugnade ner sig ganska snabbt den gången också. "Snyft, snyft. Det är bra nu. Nu jag leka, mamma".

För övrigt är jag på dåligt humör. Ni vet en sån dag när man bara kokar utan egentlig anledning och allt känns bara jävla skittråkigt och helst vill man gå och lägga sig och vakna upp imorgon.

Inte blir det bättre av grannkompisar som ringer på dörren stup i kvarten, inklusive när vi äter, samt olovandes går och tar en jättestor bukett persilja så att det är förstört nu.

Snyft. Min fina persilja.

Inte har jag hunnit fixa klart i rabatterna heller, och snart måste jag åka och handla för att hinna tillbaka innan Jonas åker och jobbar.

Ja, ja. Det kanske inte är tillåtet att bryta ihop över lite persilja? Sorry för mitt gnäll. Nu shapar vi upp oss och går ut i solen och njuter av livet. Eller nåt liknande.

Puss!

Är lite smått förvirrad eftersom jag ju var hemma med febrigt barn i torsdags, och sedan har det varit lov. Fast det är nog så att jag jobbar på måndag. Jo. Så måste det vara.

Jag ska:

1. Kolla klassen när de städar skåp.
2. Sitta i aulan och se 9:ornas show.
3. Kolla klassen när de städar klassrum.
4. Äta lunch.
5. Låta klassen skriva sista inlägget i sina mentorsböcker för sjuan.
6. Sitta i järnvägsparken och fika

I might survive, va?

Och på tisdag kväll är det examen! Frääääääääänt.

Förresten började jag skriva den här bloggen bara någon vecka innan höstterminen började, så jag har härmed (Eller ja, nästa vecka om man ska vara petig) bloggat ett helt läsår. Jag trodde att jag skulle hålla fast vid det en vecka.

What do you know.

Kanske att jag skulle ta ut alla inlägg som handlade om skolan och lägga upp dem på Vulkan-sajten och sälja massor, massor med böcker med titeln "En lärares memoarer"? Då skulle jag äntligen bli rik. Det fungerade ju för hon Jenna Jamesson som skrev om sitt liv som porrstjärna.

Eller tror ni inte att lika många skulle köpa en bok som handlade om en högstadielärare?

Nähä. Skit i det då.

(Kanske om jag hittade på en massa skandaler?! Nähä. Inte det heller, nej...)

Same procedure as...Ja, ni vet. Säsong 3 är för jäkla bra. Någon som vet vilken säsong som går på TV nu, förresten? (Fast OBS OBS OBS. Jag vill absolut inte veta vad som kommer att hända, bara vilken säsong som visas. Fyra eller fem?)

Ibland när jag sätter i Grey's dvd'n så stannar jag till i några sekunder innan jag byter ut filmen som sitter i, bara för att fundera en pytteliten stund hur stört det skulle vara om jag satt själv i soffan hela kvällen och titttade på "Greta Gris" eller liknande.

Tänk er två timmar Greta Gris all by yourself.

Ja, nä, något mer spännande än så har jag väl inte att skriva om.

Jag: Hej, hej!
Bilverkstads-arbetare: Hej?
Jag: Jo, det är så att vår stereo inte fungerar längre. Jäkligt irriterande, det går ju inte att köra bil utan musik. Den har liksom fungerat och blinkat till och varit tyst om vartannat i några veckor, och så förra veckan la den av helt.
Bilverkstad-arbetare:...OK?
Jag: Ja, så då undrar jag vad det är för fel på den?
Bilverkstad-arbetare: Alltså, vill du lämna in bilen för reparation?
Jag: NEJ; NEJ! Nä, det kostar ju pengar. Flera hundra bara för att typ sätta i en sladd, aldrig i livet. Jag tänkte att du bara kunde säga vad du tror det är för fel?
Bilverkstad-arbetare: Vad jag TROR det är för fel?
Jag: Ja, så kanske min kille kan laga den. Fast du måste först visa hur man får bort stereon, för det fattar inte vi.

Och så fnissar jag lite och böjer mig fram så att urringningen hasar ner en aning, och bilverkstadskillen (Inte för att ha fördomar, men det är väl för det mesta killar som jobbar i bilverkstäder?) blir så imponerad att han både skruvar bort stereon, lagar den och glatt säger "Det var så lite så. Välkommen åter!"

Easypeasy.

Fattas bara att jag hittar till själva verkstaden.

Outsourcade Stella idag till dagisbästisen. De har varit i Grekland en vecka och tjejerna har längtat efter varandra, så dagisbästismamman ringde igår och frågade om Stella ville komma dit och leka idag. OM hon ville! Så jag stoppade in barnen i bilen imorse efter frukost och iordning-görningen (Jomen, det är väl ett ord...?), svängde förbi Konsum för att köpa godis att spara till efter maten och släppte sedan av Stella hos kompisen.

Hann även sitta i köket en stund och prata med mamman, och fick bland annat se en massa Greklandskort i deras dator. Åhhhhhhhh...Stränder, palmer, glada barn på Bamse-klubb, restaurangmat. Cravings, cravings. Undrar om det är OK att jag tar billig sista-minutenflygstol och bor hos min kompis Cicci på Gran Canaria en vecka?! En familj på fyra pers går väl alltid att klämma in?

Iallafall. Var var jag? Jag och Leo lämnade Stella i trygga dagisbästisfamiljs-händer, och gjorde sedan stan. Vi körde runt och letade Ford-ställe för att kunna fråga om bilstereon, men hittade inte på det. (Kanske lika bra, en smula pinsamt att fråga på en verkstad varför stereon har slutat fungera alternativt hur man skruvar bort den) Efter det åkte vi till Granngården och shoppade några växter och fem 55-liters påsar jord samt till Systemet.

Sedan solig eftermiddag med pannkakslunch på altanen och fixande i trädgården.

Very much kvalitetstid indeed. (Varför skiljer man förresten på kvalitetstid och kvantitetstid med sina barn? Även fast man är med dem typ jämt så är det väl lika mycket kvalitetstid för det?)

I vilket fall är det lite lyxigt att bara ha ett barn ibland, och Stella kom hem som en liten sol för att de haft så roligt.

Stella: Och VET DU? M (mamman) hade gömt godiset och så fick vi gå runt och leta efter det med en karta och så hade vi SKATTJAKT!!

M är 1-7-lärare. Värsta barnproffset.

Sedan korv och pommes frites-middag, vattna i trädgården, hänga tvätt och ha ungefär tio tusen (Eller åtminstone sju) grannbarn lekande på uppfarten. Roligast är att Leo inte bryr sig ett dugg om att han är yngst, utan bara glider runt och är en i gänget. Alla är dessutom hur gulliga som helst och liksom "Vi kan passa honom i lekparken" och "Här Leo, vill du också hoppa hopprep?"

...Eller för att göra en lång historia kort: Soft lördag.

Stella och Leo leker att de är två kompisar som ska åka tåg till Gävle och Uppsala. De har varsin rosa väska på axeln, och Leo har gul tofs i håret och är klädd i pyjamas T-shirt och Stellas rosa och bruna Bambikjol. Inga konstigheter.

De kommer ut i köket där jag fortfarande sitter och äter frukost.
Leo: Titta! Visst är jag fin?!
Jag: OOOOH, vad fint. Jättefin är du!

Klart 2-åriga killar ska leka med dockor, ha kjol och (Som hos oss) bli inspirerad av sitt rätt gå-påiga storasyster. Fast när han absolut ville ha rosa nagellack precis som Stella förra veckan så fick jag lov att bryta in.

Jag: Jo...Alltså, det är ju jättefint nagellack, men det brukar faktiskt vara tjejer som har det
Stella: Ja, just det!
Leo: OK
Jag: Och vad är du då, Leo? Tjej eller kille?
Leo (Tänker en stund): Kille!
Jag: Ja, precis

Fast sen tänker han ytterligare en stund, och säger sedan bestämt "NÄ! Jag är ingen kille, jag är LEO!"

Där hör ni, alla världens homofober, genusteorimotståndare, homosexuella föräldrar- motståndare och andra märkliga folk. Era åsikter är brädade av en 2-åring.

Det har varit tyst inifrån barnens rum ett tag nu, så jag smyger nerför trappan.

Och värmer lite nachos med smält ost.

Och ser några avsnitt Grey's.

Och dricker ett glas cola.

Party, party!

Det blir roligare att leka med Barbie om man leker att ens Barbie är Anna Hibbs.



Observera blommiga klänningen och skinnjackan. Helt rätt enligt både Anna Hibbs och Sofi Fahrman. Eller ja, skinn och skinn, snarare någon-brun-slags-mockajacka. Alla kläder straight from the åttiotal och låda i mammas källare.

Även håret diffar lite för Anna Hibbs har snyggare hår, men det har inte blivit kammat sedan runt -89.

Förresten så har jag fått en ny stureplans-favorit. Gå in på Stureplan.se och bloggen "Smeten". Kul tjej. "Jag hade sett sådär snygg ut omålad om inte en del krafs hade kommit emellan. Typ gener"

Leo råkade hänga med ut på ett hörn när jag skulle tvätta bilen, så han har spolat med vattenslang, blött ner sina byxor samt stått och plaskat i en vattenpöl medan jag schamponerade bilen.

Någon sjukvårdsutbildad som läser bloggen? Hur osmart på en skala är det att ha en 37,4- graders blöt unge ute i solen?

Fast det finns ju också något som heter bota med tankens kraft och happy thinking och göra roliga saker så att man blir frisk, så biltvätt kanske funkar? Överlycklig över att spola bilen med vattenslang var han iallafall.

Och Stella har sprungit runt och badat i grannkompisar pooler hela dagen, det lylloset.

Feber på Leo: 37,7 grader. Bättre än igår.
Plan: Vara hemma och inne. Kanske fylla på poolen till Stella i eftermiddag. Hemmafix.

Hade tänkt åka till Gammelgården och nationaldagsfirande i eftermiddag, men det går ju inte nu när Leo är sjuk. Ah well. Gassande sol och massa människor klarar vi oss i och för sig utan.

Hoppas, hoppas, hoppas att han är frisk till imorgon. Jag vill gå UUUUUUUUT!

Hoppas det spöregnar hela dagen imorgon, då känns det lite lättare att vara inne med en liten feberkille.

Observera nu att detta var en HEMLIG ÖNSKAN, och därför vet ingen om det. Alltså är jag inte taskig mot alla som har tio tusen picknickar, utflykter och grillningar inplanerade imorgon.

Stella kom upptassande från sängen när hon skulle sova, och ville berätta en sak som hände ute idag. Här i området så är alla barn kompisar med alla, men det finns två syskon som bara bor hos sin pappa ibland och som därför inte hänger så mycket med resten av gänget. Dessutom är de väldigt blyga.

Stella: Och vet du...Då sa N (En två år äldre tjej som Stella leker med ibland) jättedumma saker till V (Ett av syskonen. Tjej som är ett år yngre än Stella). Hon sa att V hade varit i N's trädgård, men det hade hon inte, och sen sa N att V inte fick hoppa på deras studsmatta om de köpte någon och inte fick bada i poolen heller. Och då skakade bara V på huvudet. Och då sa N att "Varför pratar du inte, är du dum eller".

Ungefär här lägger Stella armarna om mig där hon sitter i mitt knä, och jag ser att hon har lite tårar i ögonen.

Stella:...Och då tyckte jag att N var dum som sa så, och jag tittade på dem.
Jag: Sa du något, då?
Stella: Nääää....Och jag kan inte sova för jag tänker på det och på att det är synd om V.

Och så pratar vi en stund om att man FÅR vara blyg och att man aldrig ska vara dum mot någon. Och det viktigaste av allt: Att om någon annan är dum mot någon så måste man våga säga SLUTA! Sluta, sluta, sluta. Tänk om fler människor i hela världen vågade säga sluta?

Det mest hjärtknipande är att Stella säkert kände igen sig så mycket i V, för hemma och bland kompisar är hon hur framåt och kavat och charmig och pratig som helst, fast i andra sammanhang kan hon bli totalt knäpptyst och blyg. Ibland på dagis, kalas utan att känna så många, med folk hon aldrig har träffat...Ja, ni förstår. Och det viktigaste är ju att hon lär sig att man FÅR vara försiktig och tyst, att man har rätt att ta plats men också har rätt att vara blyg.

Svår balansgång ibland.

Iallafall är jag så glad att hon berättade, och glad att hon känner sådan empati för V, men också så förbannat jävla ARG på barn som N som tror att det är helt OK att gå runt och mobba andra barn (Hon har även varit dum mot Stellas grannbästis, bland annat retat honom för att han grät. "HAHA, killar ska inte gråta".

Och nä, man kan inte säga att "Barn är barn". Barn är nämligen små varelser som måste lära sig att vara snälla och att bry sig. Och om inte föräldrarna har det minsta intresse av att lära dem det...Well. Svårt.

Och det värsta av allt är ju att det alltid är lika synd om den som mobbar. Antagligen mer synd, eftersom de nog inte haft det så lätt.

Egentligen har jag knappt fattat att jag snart har sommarlov, men eftersom jag från och med idag är ledig i fyra dagar och nästa vecka mest består av skåpstädning, korvgrillning, skrivbordsstädning och diverse annat så börjar det långsamt smälta in.

Vår plan från början var att hyra stuga någonstans i en vecka, men det har inte riktigt blivit av. (Läs: Varken jag eller Jonas har haft tid/ orkat/ brytt oss att ens börja leta stuga. En kväll pratade vi lite löst om Lysekil, och det var ungefär så långt vi kom) Dessutom slog det mig att eftersom vi inte ens har bott här i ett år, så känns det fortfarande lite som om vi bor i en sommarstuga. Ska man då åka någonstans som: Kostar pengar, har obekväma sängar, kräver massa packning, riskerar att bli en vecka full med regn?

Oh no.

Mitt sommarmotto är: "Om någonting är mer jobbigt än roligt, så är det inte värt det". Förrförra sommaren så hade jag en kompis som tyckte att jag typ var dum i huvudet som inte åkte till stranden själv med barnen. Jo, men det är klart att jag sätter mig på en stadsbuss i 40 minuter i stekande sol för att vara en dag själv på stranden med en 8-månaders bebis som kräver värmd bebismat och en 4-åring som kräver ständig uppsikt. Eh...Nä. Istället hängde jag på vår uteplats med glad bebis på filt i skuggan och glad 4-åring som travade runt med dockvagn och lekte med grannkompisar. Glada barn=Glad mamma. Lätt ekvation.

Fast bara för man är bekväm av sig så behöver man ju inte ha tråkigt. Några planer för sommaren är därför:

• Hänga i dagisbästisarnas fina trädgård
• Åka till Rullsands havsbad (Vi har ju bil. Bil! For the very first time in my life sedan jag var 18 år och förlovad med dåvarande sambo i Borlänge)
• Åka till Anna i Norrtälje och leka turist
• Byta rum så att Leo flyttar in i datorrummet och Stella får en ny säng. (Det här låter kanske jobbigt, men för mig är det ren njutning. Att möblera om, rensa och fixa...Ah. Jag är ju Jungfru, ni vet. Pedantisk och perfekt...)
• Åka på bilsemester med Jonas och barnen till barnens farmor i Hultsfred i några nätter och efter det...Tja, vad vi nu känner för. Hotell i Gränna, kanske?
• Åka till mamma i Borlänge
• Två bröllop
• Party all night long med Emelie
• Hälsa på någon av Stockholms-kompisarna
• Åka en sväng till Örebro ha bloggfest 2.0 (Eller hur?)
• Åka runt på loppisar
• Åka runt och leta bra badplatser som INTE är fullt med elever (Utomhusbadet här går därför bort. Fetbort, som kidsen säger)
• Allmänt softande här hemma. Meaning barn som leker hela dagarna med grannkompisar, lägga i en maskin tvätt, sitta i en solstol medan barnen badar i vår pool, grilla, dricka kallt, vitt vin på altanen när barnen har somnat. Säkert kommer jag att se klart Grey's säsong 3 under sommaren också.

Har jag glömt nåt?

Till sista punkten hör dessutom att feel free att hälsa på. Anytime! För det vill ni väl??

Iallafall är min plan att inte planera så mycket. Bara tanken att vara ledig massor, massor med dagar räcker rätt långt!

(PS. Inlägget tillägnat snälla Anna som frågade i en kommentar vad vi skulle göra i sommar, och som berättade att hon skulle åka till Halmstad med man och barn. Sorry för mitt sena svar!)

Efter att vi sjungit "Nyss så träffade jag en krokodil, som körde runt i en bil..." ungefär trehundra gånger, är dock humöret på topp.

Jag har nyss druckit kaffe och ätit rabarberpaj med glass, och på förmiddagen medan Leo sov och Stella var ute och lekte med grannbästisen så städade och rensade jag alla köksskåp.

Vab-dagar har sina fördelar.

Efter lunchen stoppade jag i Leo en rump-Alvedon och packade sedan in barnen i bilen för att åka och köpa glass. Mindre roligt var det att min rektor kommer in i affären när vi stod i kön. "Hej, hej, här står jag och skolkar", liksom.

I och för sig hade Leo rätt feberblanka ögon (Fast det kanske det bara är föräldrarna som lägger märke till?), och som tur var även snor rinnande ur näsan. Visste att det var bra att glömma näsdukar.

Så hann vi prata lite jobb där i kön också, plus att min mentorskollega har ringt från jobbet två gånger, plus att jag pratade med en förälder i nästan tjugo minuter i morse om det jobbiga igår. Så nu känns allt back on track igen.

Nä, nu ska jag gå och leka lite med smådjuren med Leo. Pax för att vara Fifi eller elefanten.

Barnen är nästan aldrig sjuka, och när någon är det så kan oftast Jonas vara hemma på dagen och sen byter jag av honom när jag slutat så att han kan åka till sitt jobb.

Dock inte idag, för idag började han tidigt (Han gör det typ en dag varannan vecka)

Idag är dessutom sista dagen med riktiga lektioner, mattediagnos för en grupp, sista mentorslektionen, sista lektionerna med flera av specialeleverna i nian, tusen saker att styra upp i arbetslaget inför nästa vecka...Inga vikarier finns det heller.

Ah well. Har en liten skrutt feber så har han feber. Inget att göra något åt.

Har nyss lagt honom att sova en stund, nu ska jag gå ner och hänga i soffan med Stella (Hon fick också vara hemma, det blir enklast så) och titta på Disney Channel.

Efter lunch ska vi åka till Konsum och köpa en förpackning glass. Sjukdagar är glassdagar, eller hur?

Som Christer Björkman säger.

Och dagen efter det är det ledigt. Och de två efterföljande dagarna också. Och på måndagen blir det skåpstädning, niornas show och fika i solen med finaste fin- sjuan. Och på tisdagen korvgrillning på dagen och examen på kvällen.

Och sedan!!! Sommarlov. The sky is the limit.

(Eller ja, inte riktigt sommarlov, men städ- och fixdagar på jobbet utan elever räknas ju inte riktigt som jobb. Förhoppningsvis hinner jag fixa lite planering inför hösten också, för att sedan stänga av hjärnan till mitten av augusti)

En sak jag faktiskt är rätt stolt över med mitt jobb är att jag alltid är stark när det gäller elever. Jag kan ta konflikter och jobbiga saker och galna barn utan att hetsa upp mig allt för mycket. Det är ju vi som är de vuxna, och man måste ju kunna ta i med hårdhandskarna utan att...Tja, ta i med hårdhandskarna if you know what I mean.

Kärlek och gränssättning. Ungefär det enda man behöver kunna, så tre terminers pedagogik hade man ju kunnat spara in lite tid och studiemedel på.

Men en galen kollega...Som vräker ur sig ungefär vad som helst till vem som helst (Framför allt elever)...Och rektorer som vet om det och en eventuell fortsättning imorgon...Usch. Jag har fortfarande ont i huvudet av tillbakahållen gråt under lunchen.

Ikväll har jag tröstätit chips, choklad och nachos plus tröstdruckit cola, och det var ju tur för nu känns det mycket bättre...Eller hur det nu var.

Utan att nämna några som helst namn (Jag jobbar dessutom på en stor skola) så kan jag bara konstatera att man blir mörkrädd över hur vissa lärare beter sig.

Dessutom: Var i läroplanen står det att man får kränka elever hur som helst??

Eller är det common procedure att lärare är dumma? Kom igen, ge mig era värstaste, hemskaste lärarhistorier så att jag får något att jämföra med.

(Och alltså inte lärare som skällde på er för att ni inte pluggat till proven, för dessa lärare ville er bara väl, jag lovar, utan de som var eleka på riktigt)

...Och ändå har jag inte berättat det coolaste! Håller ni i er? Som bakgrundsinformation kan jag berätta att jag är really starstruck och älskar kändisar, jag vet till och med vet vad deras barn heter (Till exempel Pernilla Wahlgren: Oliver, Bianca, Benjamin och Theo). Men vad får jag för det?!

INGENTING! Att jag sett Camilla i "Storstad" en gång när jag var femton år gills inte. Jag ser aldrig kändisar. ALDRIG!

Fram till idag.

Först på Riksdagen så pratade Beatrice Ask i kammaren när vi satt en stund på åhörarläktaren och lyssnade, och sedan på Biblioteksgatan så kommer Prinsessan Victoria gåendes typ en meter från oss.

Prinsessan Victoria!

Hon hade vit T-shirt, jeans, brun väska och solglasögon, och hon gick med en tjej med barnvagn. Och my life is complete. Nu fattas det bara att jag en dag ska bli kompis med en kändis...Något förslag?

Jag får tårar i ögonen av skolavslutningar och studenten. Jag får även tårar i ögonen av busschaufförer som tutar och vinkar till varandra.

Betänk då vad det gjorde för mina tårkanaler att se flak med studenter med chaufförer som tutade åt varandra när de möttes.

Åhhh.

Att åka buss är rätt trivsamt bara man slipper må illa. Tro det eller ej, men Björn Borg- armband från Apoteket med små akupunkturbollar i fungerar faktiskt hur bra som helst. Eller så är det bara in my head? Fast vad tusan, det är ju där åksjuka startar så bara jag slipper må illa så är jag nöjd.

När vi var framme i Stockholm blev det matsäck, rundtur i Riksdagshuset (Med VÄRLDENS skummaste guider, berättar mer sedan) och därefter Tekniska muséet för de som ville. Roligt var att ännu fler ville följa med dit trots att de sagt innan att de inte ville. Fler muséer åt folket! Väl där fanns det tusen saker att testa, kolla på och undersöka, plus såklart Cino4- bion.

Själv överlät jag min biljett till en elev som inte hade anmält sig, så när de var där så shoppade jag presenter till barnen i shopen (Leksaksbuss av äldre modell och litet spel där man ska balansera en kula) samt satt ute i solen och drack en kopp kaffe.

Very nice.

Ännu mer nice blev det efter muséet för då var det fritt på stan i tre timmar tills bussen gick hem. Fritt på stan betyder även fritt för lärarna, så jag och Jenny hoppade av bussen på Strandvägen (de andra två lärarna åkte dock med bort till Slottet där busschauffören släppte av dem. Hey, hur mycket fritt som helst vågar vi ju inte ha dem) och promenerade sedan långsamt in mot stan. Vi hann med:

• Svensk Tenn: Köpte inget, men en vacker dag ska jag köpa både elefantkudde, bricka med krusbärsmönster och lampa med blommiga Josef Frank- mönstret. Oh yes. En vacker dag när jag har massor med pengar över. (Anyday now...)
• Lagerhaus: Till altanen. Köpte vaxduk, två små svarta lyktor, värmeljus och kruka att hänga över altanstaketet.
• Urban Outfitters: Svarta Havaiana- Flipflops och liten uppblåsbar jordglob till Stellas framtida skrivbord. Var även inne på att köpa upp ungefär halva sortimentet för att de har så mycket snyggt, men lyckades hejda mig.

Sedan var vi in en sväng på Filippa K, samt provade några linnen och tröjor på Benetton. Det bästa var dock när vi stannade till på Stureplan för att vi var törstiga. Först tänkte vi gå in på någon av uteserveringarna, men vi vågade inte riktigt. Det kanske finns något slags Östermalmsförbud mot lantisar som bara tänker köpa en cola på flashiga uteserveringar?

Så istället köpte vi varsin läsk i ett gatukök, och satt sedan över en halvtimme på en bänk på solen och tittade på alla studentflak som körde förbi. Solsken, kall cola light, fulla och glada ungdomar, "Coco Jambo" (Hahaha, den gamla pärlan till 90-talshit. Minns ni?) på högsta volym, studentflak samt partytutor. Lovely.

Jag: Har du tänkt på att vi får betalt för det här?
Jenny: Ja, jäklar! Nu blev det till och med ännu lite bättre.

Så skrattade vi ett tag, satt en stund till i solen och gick sedan in i några fler affärer innan vi gick tillbaka till bussen och våra kära elever. Bussen skulle åka kl fem, och trots att vi gick dit redan halv fem så satt de där och väntade och softade. "Vi var less att gå på stan" och "Vi har suttit på gräset därborta i typ två timmar" var argument som hördes. Hur söta är de inte?! Hej, nu längtar vi hem, liksom.

Sedan bussresa hem som gick bra förutom växelfel på bussen som gjorde att vi blev stående på Sveavägen en halvtimme innan vi blev upphämtade av en annan buss och lite "Plocka upp skräpet!" och "Sluta tuta med din partytuta!"- skällningar.

Fast sådant är detaljer. Allt som allt en bra dag med fina elever och roliga upplevelser!

Ett sommarprojekt vi har är att fixa om bland rummen uppe så att Stella kan få en större säng och Leo kan ta över Stellas. Just nu lutar det åt att Stella får behålla sitt rum med en större säng i det ("Och ett skrivbord där jag kan göra LÄXOR, mamma!") medan Leo tar över datorrummet.

Detta rum är i och för sig inget rum utan snarare en väldigt stor walk-in closet utan fönster, men ändå. Ett eget rum!

Fast nu sitter jag i detta rum och håller på att dö av värmeslag, och undrar om man verkligen kan låta en två och ett halvåring sova i ett rum utan fönster? Visserligen kommer vi ju att ha dörren öppen, men ändå.

Eller så gör vi ett takfönster.

(Hahaha. Skrivet av den mest ohändiga personen i världen. "Göra ett takfönster", ja eller hur)

Eller så kanske det går bra att sova här? Får väl köpa en fläkt eller något. Några grannar länge ner på gatan har sin fyraåring i det här rummet och han verkar inte ha fått några men.

Jag får fundera vidare. Och for the record: This is very much när jag pratar med mig själv. Fast man får ganska bra svar då.

På allmän begäran, eller ja, på rock'n'roll- Annas begäran eftersom hon ju älskar modebloggar så gränslöst:



Från idag. Här samlar jag in ärtpåsarna efter att eleverna sprungit Lokomotivet. Very stylish, eller vad tycker ni?

Jag är inte mentor för niorna, men eftersom blivande sjuorna ska komma på besök imorgon och en av niornas mentorer ville stanna hemma för att träffa sina blivande elever så erbjöd jag mig att följa med.

Inte så mycket att fundera över, utflyktsdagar är alltid hur trevliga som helst. Som imorgon: Bussresa, glada och trevliga elever, Riksdagshuset, matsäck, Tekniska muséet med 4D-biografen, gå på stan.

Dock är en del av dem en smula...Tja. Galna? Så om ni hör om någon incident med rivet Riksdagshus eller pajat Tekniskt museum så vet ni INTE var ni hörde det först, OK?

Efter Tekniska muséet ska jag och Jenny gå i några affärer. Eftersom vi bara har ungefär två timmar på oss (Eleverna fick välja mellan Tekniska muséet och gå på stan efter Riksdagen, och fler än vad man skulle kunna tro har valt muséet. Coolt) så har vi en noga uttänkt plan om vilka affärer vi ska gå till.

Sedan blir klockan fem, och om bara alla elever som är med till Stockholm också är med därifrån så kommer det nog att ha varit en helt fantastiskt dag.

Jag var på väg att ringa en kompis och fråga om hon hade lust att ta en långpromenad så här i kvällssolen. Gick till och med och hämtade mobilen för att kunna ringa.

Men så la jag mig en stund på vardagsrumsmattan och lekte med bilar med Leo (Han kör runt mig med sin bobbycar och leker att jag är en rondell. Väldigt bra lek) och blev istället så trött att bara att resa sig upp kändes som en ansträngning bortom denna värld.

Alltså ingen promenad.

Kanske skulle ringa och höra om någon vill komma hit och gå fram och tillbaka i vår trädgård, så där som de alltid har gjort i Big Brother- huset? Det är också motion. "Hej, lust att komma över och Big Brother- promenera??"

Nä, kanske inte.

Jag sitter nog still i soffan och badar fotbad och ser några avsnitt Grey's istället, det är också trevligt. Dessutom ska jag gå massor i morgon i Stockholm.

Visserligen kan jag inte andas i dem, men det spelar inte så stor roll. Det här med att kunna andas tycker jag är en smula överskattat.

Inte det minsta tramsig, bara rolig och bra. Köp Emma Hambergs nya.

Imorgon ska vi ha Skolans Dag, och jag ska stå vid en station vid fotbollsplanen och ta tid på elever som springer runt en kon med ärtpåsar på huvudet.

Jorråsatte. It's a hard job but someone's gotta do it.

Hoppas det blir sol.

Jag har märken efter solen från linnet jag hade på mig idag.

Visserligen mer rödbrunt än brunt, men ändå. Nu ska jag bara komma i de där sommarjeansen också så finns det hopp om livet.

Nu ska jag lägga mig och börja läsa den här boken:



Jag tyckte "Mossvikenfruar" var rätt tramsig, som Denise Rudbergs "Jenny S" fast snäppet sämre, men jag gillar ju Emma Hamberg big time så jag ger den en chans. Om inte annat får hon ett plus i försäljningssiffrorna, och gillar man författaren så är ju bara det en bra sak.

Hittade en så fin kommentar,skriven av en 16-årig tjej, på en blogg jag brukar läsa ibland:

"...Snääälla du måste våga vara dej själv, då vågar jag som ung åxå vara mej själv! Tack för en underbar läsning!!!!!!!!!"

Då vågar jag som ung också vara mig själv...Åh. Vad fint. Någon mer än jag som blir tårögd av sånt här?

Ibland slår det mig i skolan när vi har fullt sjå med att lära våra kära tonåringar ekvationer, grammatik, fakta om andra världskriget och hur man syr om en tröja, att varför lär vi dem inte alla de andra sakerna? De som är viktiga på riktigt. Som att det absolut inte är OK att strunta i att följa med till badhuset dit ens flirt också ska bara för att man får för sig att man är tjock, eller varför folk pratar skit om andra (De är innerst inne avundsjuka) eller varför man alltid ska vara sig själv för alla andra finns ju redan.

Var får man lära sig sånt här?

Eller så är det bara the hard way som gäller, att det ingår några skopor dåligt självförtroende och tvivel på sin förmåga för att man till fullo ska uppskatta livet sedan när man kommit tillrätta med det dåliga självförtroendet.

Fast lite slöseri på energi är det när unga, underbara, fantastiska människor ska gå runt helt i onödan och tycka att livet suger. Är det inte?

Just a thought:

Tänk om någon läser föregående inlägg och tror att jag ska dricka sprit och skälla på mina barn hela sommaren?!

Fast det kan väl ingen tro? Folk kan väl läsa mellan raderna? Eller?

Förhoppningsvis kan de det. Hey, jag har ju de klokaste och roligaste och bästa bloggläsarna i världen.

(Till skillnad från typ Blondinbellas och Kenzas sourpussys som skriver taskiga kommentarer. Fy för sådana. Om man inte gillar någon blogg kan man väl bara konstatera tyst för sig själv att man inte gillar den och sedan gå vidare i livet? Måste man såra folk, liksom.

Calle och Alex har en del märkliga läsare också. Men jag måste erkänna att jag gillar the Schulmans igen nu. Först älskade jag dem (När Alex skrev för Stureplan och Aftonbladet), sen tyckte jag att de var dryga och självgoda idioter, fast nu är jag hooked igen. De har självdistans, är otroligt duktiga att skriva och sist men inte minst är de jäkligt roliga)

Fast nu kom jag av mig. Vad skrev jag om nu igen? Jo, just det, att jag alltså inte- INTE- ska dricka vin och skrika åt mina barn i sommar. Jag är ju en helyllemamma, jag röker inte ens.

Däremot dansar jag på scener och går runt och frågar killar om vi har legat med varandra för att jag tycker att jag känner igen dig (Bara för att det är kul) när jag festar, men då är ju inte barnen med.

Har varit ute hela eftermiddagen, bland annat har vi gått till Stellas blivande skolgård där de har massor med klätter,- balans,- och springleksaker. Stora klätternätet, ni vet ett sånt som ser ut som ett gigantiskt spindelnät och som är rätt högt, var coolast. Stella klättrade högst upp och satt sedan där och åt sin banan, jag och Leo satt i skuggan och lyssnade på björkarnas sus och åt äpple.

Sen gick vi till Konsum och köpte juice och Festis.

Jag ville också klättra i klätternätet, men hade inga bra kläder. Eller ja, jeansshortsen hade varit bra om jag bara hade kunnat andas lite bättre i dem, och så pratar vi inget mer om det. Men i sommar! Solsken, björkars sus och klätternät and we got ourselves en heldag.

Just nu känns det för övrigt som en sådan kväll då man vill ta en dusch, ta på sig svala partykläder och sedan sitta ute i solen/ skymningen och dricka kallt, vitt vin och bli full. Detta faller dock på att:
a) Jag har inget kallt, vitt vin
b) Även om jag hade haft det så har jag ingen att bli full med
c) Det är söndag och jag ska jobba imorgon

Dessutom är jag för trött för att orka ta en dusch.

I sommar ser jag mig dock komma hem från en heldag på Rullsands havsbad och sedan sätta mig i min fina, svarta solstol med ett glas iskallt, vitt vin under tiden Jonas och barnen åker iväg och köper pizza eller liknande.

Oh joy, sweet joy. Eller sommarlov, sweet sommarlov kanske det heter.

Två veckor kvar!!

(Fotnot: När jag haft sommarlov i två veckor och varit ensam med barnen lika länge, Jonas har inte semester förrän senare i sommar, så kanske jag kan återkomma. Det där "Sommarlov, sweet sommarlov" kan eventuellt bytas ut mot "När får jag åka till jobbet och vila igen?!")

Stella (Högtidligt imorse vid frukosten): Idag är det juni så idag är det SOMMAR!

Oh yes. Igår åt vi dessutom frukost på altanen för första gången i år, med efterföljande kaffeuppdrickning i trädgården i nattlinnet medan barnen låg på en filt och lekte.







(Observera Leos spikraka parkeringsrad. Ordning och reda, det är min lilla kille det)