Fixing Day

Officiellt så jobbar jag idag. Sista fixet och lite planering inför hösten och så, ni vet. Barnen vinkade jag av när de gick iväg på utflykt med dagis för att plocka midsommarblommor. Deras fina, fina dagis, föräldrar som inte tror på förskolans fantastiska pedagogik och omvårdnad har inte haft sina barn på vårat dagis.

Inofficiellt, bara mellan oss...Tja, här sitter jag ensam hemma och bloggar mitt på blanka dagen. Fatta lyxen!! Egentligen tar jag starkt avstånd från att lämna barn på dagis när föräldern inte jobbar, men efter idag så är de faktiskt lediga ända till den 11 augusti. Plus att andningstillfället idag känns som en lifesaver. Och det är väl bättre för barnen att ha en levande mamma?

Ska alldeles strax börja plocka och rensa och städa det sista på övervåningen. Åh, vad fina rum barnen har fått! Det fattas bara att lägga över Leos kläder i hans nya byrå, och att rensa bort alla saker från golvet i vårt sovrum. Sådant där som man inte kan slänga, men som man egentligen inte använder. Ställa ut lite saker i garaget, dammsuga, rensa bort lite i min garderob så att vinterkläderna får plats där.

Jobb som jobb, kan man säga va?

Fast i eftermiddag tänkte jag ligga på sängen och läsa min bok och tillåta mig själv att vara så sjuk som jag egentligen är med hosta och feber och allt. I alla fall i några timmar, innan det är dags att hämta barnen på dagis.

Och sen har vi sommarlov!!

Tjoho!

Måste förresten skriva Stellas dikt som hon fick igår på dagis, då de hade tacofest och sa hej då till skolbarnen. Inplastat på rosa papper och med en bokmärkesblomma längst ner står det:

Stella!

Vi önskar dig inte guld vårt barn,
ej heller pengar och makt.
Vi önskar dig modet att vara dig själv,
och stå för vad du sagt.
Vi önskar dig inte en stenfri väg
men kraften att vägen gå.
Vi önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på!

Hur fin var inte den? I morse vid frukosten bad Stella att jag skulle läsa den, så det gjorde jag. Och kunde såklart inte låta bli att få tårar i ögonen.

Jag: Åh, vad fiiiiiiin den är
Stella (Tittar på mig med skeptisk blick): Tyckte du att den var så fin för att den var rosa?

Jo, ungefär. Kanske är svårt för en 5-åring med diktanalys?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0