babydarling

Efter ungefär ett halvårs gnällande att jag behöver klippa mig, så är det idag äntligen dags. Jag och Stella ska ta tåget till Uppsala och klippa oss, båda två. Sen ska vi gå och fika och strosa runt i lite affärer.

Ett dilemma bara: Nu när håret äntligen blivit långt, ska jag då klippa upp håret samt klippa lugg igen och - kors i taket- börja ha det utsläppt? Det här kanske inte låter som en big deal, men för någon som har haft håret uppsatt i ungefär tio års tid är det det. Som att komma ut ur garderoben eller nåt.

Tofs- garderoben. Nervöst.

Eller så klipper jag topparna och har håret som jag brukar, för samtidigt så gillar jag ju min frisyr. Dessutom kommer jag ändå inte att hinna fixa till håret snyggt på morgnarna om jag ska ha det utsläppt, brukar ha ungefär en minut på mig till sånt. Lagom tid för att sätta upp en tofs och spraya och fästa upp luggen.

Fast om man ska gå ut så är det ju fint att ha utsläppt och plattat och fixat. Jag går ut ungefär två gånger om året. Antal jobb- morgnar är...200?

Hm. Måste fundera vidare.

Bonus: Stellas grann-bästis Hampus mamma ringde precis och frågade om Hampus kunde vara hos oss i eftermiddag några timmar för deras barnvakt hade blivit sjuk. Så vi bestämde spontant och crazy att Hampus ska hänga med oss till Uppsala. Mysigt! Barnen överlyckliga och tycker att det ska bli värsta äventyret att få åka tåg ihop och gå och fika. Ja, till och med att sitta bredvid varandra och titta i skvaller-tidningar när jag klipper mig kommer nog att bli kul.

Mina lätt-roade livsnjutargener har fallit väl ut, I suppose.