Spöken

Det är ju inte det att jag TROR på spöken, utan att jag faktiskt VET att de finns. Jomen, så är det ju. Herregud, bara tänk vad folk har sett och hört i sina dagar, klart att åtminstone en hel del av det är sant.

Tänk då skräcken när Christin förra lördagen, innan vi åkte från Örebro och hem till henne, släppte bomben.
Christin: Ja just det, visst har jag berättat att det spökar i vår lägenhet?
Jag: VAAAAAAA?!?
Christin: En gammal gubbe, han letar efter sin fru som flyttade till ett vårdhem när vi köpte lägenheten. Fast nu var det längesen vi märkte något.

"Något" var flyttade saker, en gammal man lutad över Christins säng (Herregud, sitter jag verkligen och skriver detta mitt i natten?! Vad är det för fel på mig, jag skrämmer ju bara upp mig själv), dörrar som plötsligt stängdes mm. Hade inte hennes kille sovit i sin sons rum i extrasängen och överlåtit dubbelsängen till mig och Christin, så hade jag varit död i hjärtattack nu.

Fast det var nära hjärtattack ändå, för när jag på söndagmorgonen vid sju gick in och skulle duscha för att hinna med bussen tillbaka till Örebro och bilturen hem med brudarna, så såg jag plötsligt hur dörrhandtaget sakta började röra sig. Långsamt, upp och ned, ungefär fem gånger. Dörren var låst, som tur var, och med en puls på ungefär 320 så började jag duscha. Jag förväntade mig att se konturerna av en död gammal farbror och känna en svag doft av Old Spice bakom duschdrapperiet vilken sekund som helst, men lyckades ändå på något sätt duscha färdigt och försiktigt smyga ut ur badrummet.

Jag: Christin?!
Christin (Från ett annat rum): Ja?
Jag: Eh...Snälla, säg att det var någon av er som försökte gå in i badrummet...
Christin: Ja, det var Pontus

Christins bonusson. Två år gammal. THANK YOU, THANK YOU, THANK YOU!

Och vad ville jag säga med det här inlägget? Tja, att jag just sett en film med gamla skelett i, att Jonas jobbar, att det är mörkt och regnigt ute, att jag inatt drömde om att det spökade i ett hus som vi hade köpt, att det har hörts mystiska ljud utifrån när jag satt i soffan och såg på TV.

Och att det ju faktiskt inte hjälper ett dugg att skriva inlägg som detta. Hur dum kan man vara?

Kommentarer
Postat av: Fia

Det lät läskigt! Kunde du sova? Då är jag imponerad. Jag skulle bara ligga med bankande hjärta och stirra ut i mörkret och inbilla mig skuggor och materialiserad plasma överallt.

2008-03-15 @ 10:30:06
URL: http://neverkeso.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0