babydarling

(Vänta, ska bara starta igång hjärnan, den tror nämligen att det är sommarlov nu och att den inte alls ska jobba imorgon)

Sådär.

Imorgon ska jag på en betyg- och bedömningsdag i Uppsala, jag är nämligen "bedömningspilot" i mitt arbetslag eftersom jag är arbetslagsledare. Kommunen har ett stort projekt som går ut på att vi ska bli bättre på betyg och bedömning, och till detta hör att vi bland annat ska åka iväg på nätverksträffar några gånger per terminen. För det första hatar jag att vara borta från jobbet en dag och ha vikarie, hur lärorikt och trivsamt det än är att vara på utbildning. Hey, ska man jobba så ska man jobba, dessutom är det mer arbetssamt att planera en dag för en vikarie än att göra det själv.

För det andra förstår jag inte riktigt problemet.

Har man pluggar till lärare i fyra och ett halvt år samt har betygskriterier att rätta sig efter borde det väl vara easypeasy att sätta betyg?! Dessutom är ju bedömningar det viktigaste vi gör, både i prov och arbeten och i de uppmuntrande och kunskapsutvecklande rättningarna vi gör under lektionerna. Eller?

Nä, för vissa lärare sätter orättvisa betyg, går efter sina egna privata betygskriterier samt skiter i att berätta för eleverna vad de ska kunna och vad som krävs för de olika betygen. Och det självklara sättet att komma tillrätta med detta är ju inte att rektorerna tar tag i problemet, oh nej, de lär ut bedömning till de som redan kan det istället. (Det säger ju sig självt att de lärare som struntar i läroplanens betygskriterier också struntar i sådana här projekt)

Suck.

Men jag ska inte vara en sourpussy imorgon, jag ska tänka på hur trevligt det är att nätverka och att äta god lunch. Dessutom är det alltid lärorikt att diskutera bedömningar och betyg.

Men innerst inne är jag rätt bitter över konflikträdda rektorer och lärare som inte tar sitt ansvar, det är jag. När jag blir rektor (Eller skolchef eller utbildningsminister) ska jag styra upp det. I promise!