Från kurslitteraturboken:

"Den nyfödda lilla Johanna beundras av släkt, vänner och grannar. Hon ligger där och bara är. Och hon möts av de vackra orden ljuvlig, underbar, söt och fin, himmelsk...Samma omdömen önskar jag Johanna när hon som fjortonåring ligger på sin säng och tycker livet är botten. Men inte står släkten, vännerna och grannarna och beundrar henne då? Och Johanna tänker "Livet är botten...Jobbigt, jobbigt, jobbigt...Skolan är trist. Engelskläraren bara tjatar att jag inte jobbar. Sämst i klassen på proven. Men jag försöker ju! Och fotbollsträningen är inte kul längre. "Ni gör ju aldrig mål", säger tränaren. Och mamma bara tjatar. Hon säger att jag ska sköta mig. Och inte skrika, inte bråka. Man är ju inte värd någonting."

Och sedan det viktigaste av allt: "Hur bidrar vi, inom förskola och skola, till att Johanna införlivar i sig och bibehåller det faktum att just hon har ett värde och att just hon är unik?"

Tänkvärt, eller hur?

Remember folks. Gulla inte bara med små bebisar. Gulla med era medmänniskor ibland också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0