Jag och träningen

Meddelande till min kropp: Ja, jag förstår att du blev överlycklig över träningen i tisdags, det var ju ett tag sedan sist. Måste dock tyvärr berätta att det antagligen dröjer ett tag till nästa gång. Kanske tre veckor. Kanske ett halvår. Kanske tills barnen går på mellanstadiet och kan vara hemma själva när mamman tränar.

Egentligen är jag lite ledsen att jag aldrig kommer iväg och tränar, för det är ju så helt fantastiskt kul. Aerobic, box, Body step, Body Attack...Åh, om man ändå kunde vara en sådan som tränade tre gånger i veckan. Men det är ju bara att inse sina begränsningar, jag är själv hemma med barnen de flesta kvällar och det finns inte en chans i världen att jag kan träna tre gånger i veckan.

Dessutom hade jag "utvecklingsmöte" efter passet med min favorit-gymkollega som är instruktörsansvarig, och berättade att jag inte tänkte fortsätta leda pass i höst. Att leda aerobicpass är i och för sig helt underbart roligt, men när jag bara kunde ha ett pass varannan vecka så kändes det för lite. Det tog för mycket energi att dels träna in passet och välja musik och dels vara på topp under hela träningen. När jag ledde pass i Uppsala var det annorlunda, för då hade jag två pass i veckan när jag var mammaledig med Leo och ett pass i veckan när jag började jobba och Jonas var hemma. Då var jag åtminstone vältränad.

Men vad är väl en bal på slottet, som vi brukar säga. Jag kan ju bli vältränad när jag är fyrtio och barnen går på högstadiet, då älskar de att vara hemma själva.

Till dess kan ni ju kalla mig "The Fetto formally known as Aerobicledare".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0