babydarling

Stella: Mamma, är du kär i pappa?
Jag: Ja
Stella: Förut var jag kär i A, men nu är jag inte det längre. Inte heller i R eller C eller L eller F eller S, ja, alltså inte bebis- S utan S på gatan, eller H eller O eller Leo eller pappa. De är bara mina kompisar. Mina kill- kompisar. Utom pappa då, han är ju vuxen så han är ju liksom ingen kompis direkt, som man leker med och så.

Skrutt- tjejen. Sen låg vi och pratade rätt länge om att man faktiskt inte behöver skrika och bråka för att man inte får som man vill (Jag: För tänk om jag går in i en affär och vill köpa en fin tröja, och sen har jag inte pengar till den, då lägger väl inte jag mig ner på golvet och skriker?! Stella: Nä...Det får man ju inte göra)

Och idag har hon städat sitt rum (Med lite assistans). Och erkände när vi låg i sängen och pratade att hon klämde fingrarna på Leo när han ville komma in i hennes rum fast han inte fick. Jorrå, we are on the right track. Med en bra strategi kanske den här 6- års- trots- som- en- fjortonåring- med- oanade- skrikresurser- tiden snart är förbi.