Ho ho? Nannyjouren*?

Någon mer som har ett 6- årigt litet hormonmonster hemma?

Helt galet, hon kastar saker och skriker och håller på. Men det är bara att bita ihop och ta sig igenom det, som med alla trotsfaser. Klart man inte kan rå för att man är 6 år och "arg i hela kroppen" (Som hon sa en gång, gullungen).

Det här med att vara liten och stor på samma gång, inte lätt alla gånger. Strategi vid trotsfaser : Massa kärlek och kramar, tydliga tillsägelser, mycket beröm. (Fungerar de flesta gångerna. Ibland glömmer man dock av sig och blir arg och typ kastar saker tillbaka, men hey, man är ju ingen robot)

* Såg förresten att Nannyjouren ska börja igen på TV 3, fast nu heter det något i stil med SOS familj eller vad det nu var. Förra gången det gick var det ju mest deprimerande att titta, för när det väl kom till kritan så var det ju inte barnen som behövde hjälp utan föräldrarna. Klart som fan att man inte får harmoniska ungar när man skriker "Men FÖR I HELVETE, Kevin, din jävla unge" efter dem samt proppar i dem läsk och godis varje dag, aldrig går ut med dem eller sätter dem framför TV'n så fort de kommer hem.

Fast alla var ju inte så, såklart.

Ska nog titta på första avsnittet i alla fall, kanske säger de något om 6-åringar som skriker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0