babydarling

Att träna.

Har ju varit instruktör i några terminer, och innan det tränat mycket ändå. Sedan kom Les Mills- fascisterna och Body Step- helvetet och återbetalningen from hell (Om ni minns?) och satte stopp på träningslusten.

(Läs: Satte stopp för min vilja att åka till gymet och träna eftersom jag fortfarande inte betalat de där jäkla pengarna...Men vet fortfarande inte exakt hur mycket eller till vilket konto, så då är det väl inte mitt fel?! Försöker jag intala mig)

I alla fall. Träningen. Inte för några kilo hit eller dit (Idag hade jag för övrigt ett par jeans jag inte kunnat ha på flera månader. He he), utan för att det faktiskt är himla kul att träna, svettas, få bättre kondition, sova bättre, få mer energi.

Men, men. Vad är väl en bal på slottet, hur det än är så kan jag ju inte åka iväg och träna och lämna ungarna hemma själva. Och att träna hemma i vardagsrummet...Well, har aldrig hänt och kommer nog aldrig att hända. TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT, som Stella brukar säga i ett led i sitt nya tonårsvokabulär.

Men att aldrig träna längre... Också TRÅÅÅÅÅÅKIGT.