babydarling

995 kronor på Bauhaus. Inklusive altantvätts- maskin. Så nästa helg ska här städas, fixas och ställas iordning altan. Underbart! (För övrigt är det väldigt vuxet att bli jätteglad över en högtryckstvätt, va?)

Igår efter att jag slutat jobbet kom Jonas och barnen och hämtade mig, och så åkte vi till Uppsala. Bauhaus, Max samt en sväng innan de stängde på nya IKEA. Fränt med stort IKEA.

Köpte också solcells- trädgårdslampor på Bauhaus, så nu ska jag hoppa ur pyjamasbyxor och i mysbyxor och gå ut i solen och sätta ut nya lamporna på något passande ställe.

Efter lunch ska vi åka till Borlänge. Titta på Majbrasa ikväll med mamma, och i morgon pussa på nyfödd bebis. Återigen: Amen åååååååååhhhhhh!

Tänk er lukten av en pytteliten liten bebis. Finns det något finare?

Tror att jag eventuellt också måste skaffa en bebis. Kanske går det att klämma in ytterligare ett barn i vårt parhus? Finns ju också en rätt stor garderob. Mina kläder kan jag lägga någon annanstans, de är ändå så fula. Hey, förr i tiden bodde väl barnen i byrålådor?!

Ha en bra helg, darlings, vi hörs efter helgen!

Råkade fastna framför en film efter "Desperate Housewives", så nu är jag alldeles snorig och söndergråten. Den med Drew Barrymore som får barn när hon är 15, och så följs hon och hennes kompis åt genom livet med sonen Jason och dottern Amelia.

Har ni sett den? Så sorglig. Stackars sonen.

När jag satt där i soffan och snyftade så kom jag att tänka på andra föräldrar som inte riktigt finns där för sina barn, och så grät jag ännu mer. Sådant här blir jag alldeles ituriven i hjärtat av. Föräldrar som inte förstått att det här med föräldraskap är ett jäkla ansvar, och så ser man som lärare barnen när de är tretton och vågar inte ens tänka på vilka svek de varit med om.

Så här ser jag det: Klart man inte ska vara ett överpedagogisk präkto. Det är inte det jag menar. Bara det att det är ju vi vuxna som är de vuxna och barnen som är barnen. OK, kanske inget litteraturpris- konstaterande, men ni förstår vad jag menar. Det är föräldrarna som måste vara starka, gränssättande, älskande, peppande, icke- alkoholiserande, stödjande, omsorgstagande, kloka, fungerande, självkänsle- byggande vuxna. Klart det är svårt som tusan vissa gånger, men om man har satt barn till världen har man ett visst ansvar att ta hand om dem. Har man inte?

Ansvar att ge dem en sådan bra barndom det bara går.

Skulle kunna stå på ett torg och skrika ut det med megafon, om det gick. Fast en blogg duger bra det med.

Svarta ballerina. Rätt dyra var de, men det var något Anti- stress- märke (Som tanter har, ni vet. Fast de ser inte ut som tantskor. Jag lovar) och supersköna så jag tänkte att det var värt det.

Ja, eller hur... Hade de på mig i Stockholm i lördags och fick skavsår from hell. Lite stressande. Faktiskt så pass mycket skavsår att jag fick lov att köpa ett par nya skor för 149 kronor att ha på mig resten av dagen. Lite stressande det med, för jag hade inte inte köpt 149- kronors skorna om det inte vore så att jag var tvungen.

Nu är saken den att 149- kronors skorna påminner ganska mycket om dyra skorna, och så tänker jag att jag eventuellt kommer att använda de mer. De billiga, alltså. Och då är ju pengarna för de dyra skorna a total waste of money.

Vilket är en smula stressande att tänka.

Alltså. En extremt dålig affär att köpa Anti- stress skor, det måste jag säga.

Vid middagsbordet:

Stella: Vad är dina roligaste leksaker?
Jag: Av era, menar du?
Stella: Ja
Jag: Tja...Att bygga med lego, tror jag. Det är kul
Stella: Och leka med Barbie med mig! Visst?
Jag: Ja, såklart. Det är också kul
Stella: Och så gillar du att rensa och så också!

Ha ha. Oups. Märks det så väl? Fast det är nog för att när jag sitter där och leker med Barbie och klätt på och av några stycken och sagt "Ok, nu ska min åka till jobbet då" och "Nu ska hon träffa sin kille" så får jag en smula myror i brallan och kommer på att jag ska sortera skor eller liknande.

Eller rensa.

Faktiskt himla kul att städa och rensa. Gills det som intresse? Inte för att jag hinner med det så ofta som jag skulle vilja, men i alla fall.

Swish swosh säger det, så är det måndag igen.

Som idag. Har rensat i rabatterna, varit i lekparken, softat, tvättat och hängt tvätt ute, och så plötsligt är det kväll. Very strange.

Fast vi har lov torsdag och fredag, så förhoppningsvis säger veckan swish swosh också. Och på torsdag, då! Jag och barnen tar bilen till Borlänge, och på kvällen ska vi titta på majbrasor med mamma. Mysigt. Men inte lika mysigt som på fredag, för då ska vi hem till min bror och hans fru och träffa lilla nyfödda Maja.

Åååååååååååååååååååhhhhhhhhhhh! Igen. Små bebisar does that to you. Och Maja! Hur fint är inte det?!

Fråga: Hur knäpp i huvudet är man om man åker till Stockholm och köper en trädgårdsgroda på Åhléns och släpar hem?
Svar: Lite, va? Eller ganska? Mycket?

Det var i alla fall en väldigt fin groda.

Dock är jag lite orolig över att historien verkar upprepa sig. Kanske har jag någon slags psykisk störning? Borde- köpa- kläder- kommer hem- med- trädgårdsgroda- synromet. Fast jag köpte lite annat också. Ansiktscreme (Clarins "Beauty flash balm". Bäst att passa på när man är i stad med Clarins- sortiment), solglasögon, lite kläder och presenter till barnen, två par supersnygga, supersköna, ganska tunna mysbyxor med muddar på halva vaderna. Ett par svarta och ett par bruna. Kommer att bli min standard- outfit soliga dagar hemma.

Av mitt planerade klädköp blev det bara en kofta med korta, lite pösiga ärmar. Hm. Ja. Hittade faktiskt inget annat som var fint. Men trädgårdsgrodan, den var fin...

I dag har jag träningsvärk i benen av allt vårt promenerande. Note to self: BÖRJA TRÄNA! På något sätt. Att få träningsvärk av att gå är faktiskt lite pinsamt.

Har haft världens skönaste, roligaste Stockholmsdag. Vi har strosat på Söder, shoppat, ätit lunch vid vattnet samt avslutat dagen med att gå runt på Åhléns i en timme. Sedan tåg hem. Visserligen värker mina fötter like hell, men det har det varit värt. Absolut.

Men det bästa med dagen var inte det, utan sms'et som kom strax efter tre från min lillebror som berättade att kl 14.01 föddes deras dotter. Åhhhhhhhhhhhh! Stod inne i en affär och försökte att inte brista i gråt där mitt alla lördagsshoppare.

En liten tjej! Simons lillasyster.

En alldeles ny liten bebis som just nu inte ens är en halv dag än. Så helt fantastiskt roligt!

Hipp hipp hurra för lillebror och hans fru som nu är tvåbarnsföräldrar!

Eller ja. Alltså inte potatisgratäng OCH glass samtidigt. Verkar ju ganska äckligt. Menade att vi först åt potatisgratäng (Och schnitzel och fetaostcreme) i köket och efter det glass i soffan.

Inte för att någon kanske brydde sig.

Men i alla fall.

Är att det syns så bra att fönster är smutsiga och golv är dammiga.

En fördel är att man kan vara ute och forget all about it. HA! I övrigt har vi ätit potatisgratäng och glass framför Bolibompa. Fredagsmysigt värre.

Nu: Lägga i en maskin tvätt.

I dag efter föräldrafikat på dagis så ville Stellas gamla dagisbästis följa med oss hem, så hon hängde med oss och Leo i sin tur hängde med dem. Gulligt värre när han satt i baksätet på deras bil bredvid sin dagisbästis och glatt vinkade hej då.

Schnitzelmiddag, kompislek och dagisbästisbuspappa- häng på landet. En helt vanlig torsdagkväll. Klart det känns lyxigt.

Fast nu börjar det kännas lite tomt... Stella, dagisbästisen och några grannkompisar leker på altanen, och jag har ingenting att göra. Diskmaskinen är startad och bordet torkat. Ingen att se "Bolibompa med".

Ska nog gå ner och spana på vägen om Leo kommer snart.

/ Hälsningar Mamman som nog kommer att få en major depression när barnen flyttar hemifrån. Eller så börjar jag träna igen. Vi får se.

Lyssna på det här då: På lördag åker jag med en kompis till Stockholm och går i affärer en hel dag. HELA DAGEN! Söder, solsken (Kanske?), lunch och folk. Grandpa och Weekday. American Apparel. Lush. Designtorget.

Top Shop och Åhléns.

Jag vet. Freakin fantastiskt! Inte för att jag egentligen ska handla så mycket, men bara känslan att åka till stan. Klappa lite på kläderna som hänger. Äta lunch. Måste ha linser så att jag kan ha solglasögon.

Oh, vad kul det ska bli!

Har varit på ledningsgruppsmöte hela dagen idag. Sitta still, sitta still och sitta still. Fick lite ont i benen av allt stillasittande efter ett tag. Men bra diskussioner och bra beslut, för att inte tala om goda lunchen och blåbärspajen till fikat.

Men i alla fall! Var inte det jag skulle skriva om. Utan om ekonomi och alla besparingskrav som kommer. Visst måste skolan behålla en god kvalitet, plus att nothing good can ever come av att dra ner för mycket på lärartätheten, men tänker ändå någonstans att man faktiskt måste rätta mun efter matsäck. Om båda förlorar jobbet kanske man inte kan kakla om badrummet.

(Nu kaklar vi inte om så många badrum i skolan, men ni förstår liknelsen)

Dessutom måste inte all bra pedagogik kosta massor med pengar. Det viktigaste är ju, återigen, elevernas engagemang. I dessa tider är det väl ännu mer viktigt att peppa kidsen till att de faktiskt väljer sina egna liv. När det är svårt att få jobb så MÅSTE man vara lite entreprenör och duktig. Streetsmart. Kunnig. Social. Veta sina styrkor och svagheter. Kunna stava och läsa. Skriva. Räkna. Ja, ni fattar.

Så lågkonjukturen, bring it on! Så försöker vi ordna med duktiga elever som är villiga att plugga vidare (Om de vill) och bygga upp och fixa ekonomin igen. Helst med miljövänliga alternativ.

Ok?

Stella har varit kär i en kille i sin klass sedan första veckan i höstas (Himla gulligt, det hela), men häromveckan talade hon om att hon "Nog är kär i L på gatan istället, för han är kär i mig tillbaka och det är ju mycket roligare".

Jaha, ja.

Sedan har jag inte hört så mycket om det, förrän ikväll efter maten då alla barnen på gatan var ute och lekte och Stella och L stängde in sig i vårt lilla redskapsförråd OCH PUSSADES! 6 år gamla. Herregud. Gör barn sådant nu för tiden?!

Själv var jag glad om jag fick en puss när jag var 14.

Alldeles nyss hörde jag ett dunk och ett "Oj!" inifrån Leos rum, och när jag smyger in och kollar så har han ramlat ur sängen.

Men ligger kvar på täcket på golvet och sover vidare. Tja, så kan man ju också lösa problemet.

(Dessutom hade han kissat i sängen, men sov som sagt vidare som en stock, så jag bar honom till toaletten, satte honom där, tog på honom rena kalsonger, la en dubbelvikt handduk på fläcken och la honom på sängen igen.

Fresh. Verkligen. Men kändes liksom taskigare att väcka honom?)

Visst vill du inget hellre än anställa mig som din konsult?

Jag kräver inte så mycket i lön, bara så att jag kan köpa ett stort, fint och dyrt hus. Eller åtminstone ett där min son inte sover i en klädkammare. Eller där min dotter inte dränks i Barbie- och docksaker i sitt rum, där min sambo slipper ha alla gitarrer under sängen där de samlar damm (När vi blev ihop tyckte jag att han var en häftig gitarrkille som spelade i band. Nu gnäller jag över drällande gitarrer. Hå hå ja ja) och där jag själv får en bastu, ett stort vardagsrum och ett stort kök.

Det var bara det. Inte för att det här är en jobbansökan, för hur dum i huvudet verkar man inte om man skriver om Barbieförvaring i en sån.

Men i alla fall. Just sayin.

Så! Du och jag, Janne. Ska vi styra upp skol- Sverige?

Såhär. På varenda, och jag skojar inte, VARENDA mattekonferens jag varit på de senaste åren så har det på ett eller annat sätt tagits upp om elevernas sjunkande matematikresultat. Det är diagram och TIMSS- rapporter och gymnasiestatistik, och jag blir lika frusterad varenda gång. Häromveckan fick jag dessutom en ny Ma/No- tidning gratis (Resterande nummer måste man prenumerera på) och vad är det på första stora uppslaget? Jo, stor artikel om elevernas sjunkande matematikresultat.

För det första så blir jag en smula deprimerad av sådant här. Jag vill kunna peppas och glädjas och känna entusiasm över mitt arbete, och det gör jag inte av att få larmrapporter drämda i huvudet. För det andra är jag den första att skriva under på elevernas krav på duktiga lärare. De ska få tydliga mål, bra förklaringar, bli utmanade och inspirerade, mycket genomgångar, få lära sig skriva uträkningar, få ordentliga planeringar. Få bli peppade och motiverade. Uppleva arbetsro. Känna glädjen över att klura och lösa problem. Det är ju faktiskt ingen skillnad på hur man vill bli bemött, självklart vill de flesta människor bli berömda för det som de gör bra och inte nedtryckta av det som de inte kan.

But still. De sjunkande elevresultaten. För mig är det ungefär som historien om den stora, rosa elefanten i rummet, för INGENSTANS I EN ENDA ARTIKEL står det något om elevernas jobb. Det är dåliga lärare hit och konstiga betygskriterier dit. Men det faktum att man faktiskt måste arbeta för att kunna prestera ett bra resultat, det nämns inte med en enda rad.

Dessutom går det bort en hel del undervisningstid, för att inte tala om att många länder i dessa TIMSS- rapporter faktiskt har längre skoldagar än våra svenska elever. Hey, ge mig gärna en extra mattetimme i veckan. Tänk hur mycket mer man skulle hinna.

Jag vet inte, jag. Kanske är det jag som är gammalmodig. Men var i tänket försvann det faktum att det krävs hårt jobb för att nå riktigt höga mål? Lite engagemang och jäklar anamma? Ibland känns det som att vi lever i en tid av "Det var inte mitt fel" och "Vaddå, behövde man anstränga sig också?"

En smula sorgligt.

(Fast måste betona att jag pratar om resultat och matematikundervisning i allmänhet. Inte om mitt jobb eller min klass. Stöter trots allt på så mycket jäklar anamma och så många kämpande, engagerade elever i mina dagar att hjärtat bara sväller av stolthet. Att gå i skolan med inställningen att "Göra sitt bästa" kommer man faktiskt så långt med att man kan förflytta berg. Eller åtminstone förhoppningsvis komma in på den gymnasielinje eller högskola man vill.

Plus få självförtroende och självkänsla inför livet. Och DET, det är att förflytta berg)

Så jag tror faktiskt att jag struntar i larmrapporter ett tag. Arbetar på och ser varje framsteg som ett delmål och ett litet mirakel i sig. Visst hoppas jag på höga resultat och peppar så bra jag kan, men i slutändan så är det ju ändå upp till eleverna hur mycket de vill satsa.

Sedan får konferenser och artiklar visa så många diagram de vill.

Har jag förresten berättat att jag ska bli faster igen? Min lillebror och hans fina fru ska snart, any day now, eller egentligen för några dagar sedan men sådant här kan ju ta lite tid ibland, få sitt andra barn. Och lilla skrutt- Simon ska bli storebror.

Åh. Fiiiiiiiiiiiint. Hoppas bara att den kommer ut snart, för den höggravida mamman har förverkar from hell.

Hör du det, lilla Grynet! Vi väntar.

(Eller lille Grynet. Om det är en kille. Men Lille Grynet låter lite weird, va?)

Igår kväll skulle Stella hem till en kompis och lördagsmysa med lek, film och godis, så jag skjutsade dit henne klockan sex och åkte sedan hem till dagisbästismamman på landet och gick en kvällspromenad.

Bland åkrar och skog och fina hus, i kvällssolen. Very nice. Vi var ute och gick nästan en timme.

(Sedan satt jag i hennes kökssoffa och fick en stor bit tårta som var kvar från deras eftermiddagsfika, men det låtsas vi inte om. Roligare att fokusera på motionen)

Precis ett sådant här hus vill jag ha. På riktigt, alltså.

Tegel och bastu och gillestuga och massa rum och fin trädgård. Perfect! Visserligen ligger även det här huset flera, flera mil fel, men i alla fall. Skönt att veta vad man letar efter.

Så skulle man tapetsera om rummen, fixa till köket lite och göra badrummet mindre 80- tal. Åhhhhhh, vad fint. Ja, nu när jag tänker efter så ska mina tre kriterier bli tegel, bastu och många rum.

Om några år. Eller så. Måste bo färdigt här först.

Äh, det verkade för jobbigt att balansera på en stol och beskära träd. Jag gör det en annan dag. Alternativt låter det vara som det är, det är fint med stora träd med.

Vi har barnbyte med dagisbästisfamiljen, så jag ansvarar för två 3- åriga killar samtidigt som Stella fick hänga med dit och leka med sin gamla dagisbästis. Skönt att leka ensamma ibland utan småbrorsorna.

Googla hur man beskär äppelträd.

Tror att man kapar av grenarna som pekar rakt upp, men jag är inte säker. Bo Rappne vet nog, kanske hittar man honom på någon TV 4- sida? Inte har vi någon stege heller, men det går nog att vingla sig upp på en trädgårdsstol. Och lilla sekatören fungerar förhoppningsvis.

Ni hör ju, jag är en sådan hus- rookie att det är pinsamt.

Men när jag fått nästa lön ska jag köpa en högtryckstvätt. HA! Hur mycket Martin Timell- poäng som helst. Så ska jag göra ren altanen innan vi ställer fram möblerna, plus att det går att tvätta bilen med den också. Om vi köper en dyr och snitsig modell ingår det även matt- tvätt. Känner att mitt liv skulle bli snäppet roligare med denna högtryckstvätt.

Fast en sak i taget. Först: Beskära äppelträd. Så ska jag stå där, vinglande på stolen, i eftermiddagssolen och känna mig som A true husägare. Kanske också få lite mer färg i ansiktet*

* = Det viktigaste med eftermiddagen. Äppelträdet var inte så noga. Det är fint ändå, där det står i ena hörnet av trädgården. 

Hade med mig en bonus- 6- åring hem idag, Stellas gamla dagiskompis som går på min skola (Fast i en enhet lite längre bort). Så jag hämtade 1) Dagiskompisen 2) Leo på dagis och 3) Stella på skolan, och sedan åkte vi hem och åt chokladbollar till fredagsfika.

Kompisen hade med sig High School Musical 3 i väskan, som inte Stella har sett än, så ni kan ju tänka er vilken lyx att få fredagsmysa till den efter maten. Men det var inte det jag skulle skriva, utan tänk er också vilken lyx även för mig att få se den. Känns ungefär lika glammigt och roligt som en Röda mattan- premiär. High School Musical filmerna är ju faktiskt hur bra som helst.

Hej då från Maria, 6 år 31 år.

Leo lärde sig, under stor koncentration, att skriva sitt namn själv.

Leo (Mumlar för sig själv): Rakt streck...Och ut...Rakt streck...Och ut...Och ut...Och ut...Åsså en rund ring!

• Nytt nummer av "Mama"
• "Satins Hands"- set från Mary Kay, som jag köpte av Camilla förra veckan. Ah, sweet krämer. Tre fina flaskor och tuber, ni hör ju vilken lycka!
• Nytt nummer av Annonsbladet. Faktiskt jättekul att läsa (Obs! Ingen ironi). Annonser, polisrutan, hus till salu och diverse annat. Eventuellt beror det på min lilla antydan till affärsabstinens, men annonser från affärer i stan (Byn?) är himla roliga att bläddra igenom
• VAB- pengar från Försäkringskassan
• IKEA- reklam

Allt detta på samma dag! Kan vara min bästa postdag någonsin. 

Sedan var barnen ute och lekte och jag lagade pommes och korv, eller rättare sagt maten lagade sig själv medan jag läste "Mama", och sedan ropade jag på barnen och vi åt middag. Efter det Bolibompa och soffmys med lilla barnet medan stora sprang ut till kompisarna igen, och efter det tandborstning och nattning.

Efter det detta sjukt tråkiga inlägg.

Puss och godnatt, my Dears! Hoppas ni inte dött av tristess av att läsa om post, korv och Bolibompa.

Så är det bara.

Ska tända ljus, ha hårinpackning, läsa någon gammal Mama och tänka på...Absolut ingenting. Koppla bort jobbiga jobbsaker. Eller åtminstone försöka.

Klippa luggen snarast möjligt.

Helst inte själv. Det blir så fult då. Å andra sidan går det snabbt och jag slipper gå runt och inte se någonting. Svår avvägning, det där.

Lovely. Kräver nog glass, kolasås och strössel, trots att jag egentligen inte tänkt äta något onyttigt förrän till helgen.

Men en tisdag som känns som en måndag är ju alltid en tisdag som känns som en måndag, som vi brukar säga. Helt ok dag på jobbet, men jäklar vad ringrostig man känner sig. Tar nog en dag eller två att starta upp hjärnan.

Fast nu är det snart glass och TV. Matte, ledarskap, möten, elevvård, planering, temadagar, bedömning och massa annat kommer snart att invadera tankarna, så en kväll till kan jag softa och leka lov light.

Nu ska jag:

1. Inse att påsklovet är över
2. Borsta tänderna
3. Lägga fram kläder till i morgon
4. Gå och lägga mig

Ska faktiskt bli kul att träffa de kära kollegorna och de kära eleverna igen i morgon. Eleverna är säkert överlyckliga att träffa mig med... Eller inte. (Lika kul varje gång. Första lektionen efter ett lov:

Jag: Hej! Vad kul att se er igen!
Elever: (Trött mummel)
Jag: Det är nu ni ska säga "ÅH, det är så ROLIGT att vara tillbaka! Vi har längtat hela lovet efter mattelektionerna!"
Elever: (Trött mummel och lite skratt)

Fast sedan ska jag dela ut planeringen för sista (Sista!) avsnittet före sommarlovet, och så ska jag säga "Nu köööööör vi!". Eller så skriker jag det. Så att de vaknar, menar jag.

- Två nöjda, glada barn
- Glad fast något stressad mamma. Hatar stora mataffärer. Hittar aldrig
- Dyrt som tusan blev det. Visserligen måste man ju handla mat, men här var det mer "Åh! Snygg Vademecum- tandkräm!" "Åh! Tre bacon för 30 kronor!" (Vi äter aldrig bacon) "Åh! Fiskbullar!" (Inte fiskbullar heller) "Åh! Klart barnen ska få varsin leksak. Det är ju ändå påsk och de är så duktiga" "Åh! Måste köpa Svinto, diskmaskinstabletter och disktrasor" "Åh! Om man köper Amelia får man filmen 27 dresses"
- Jag som ska till Stockholm om två veckor och hade tänkt spara pengar. Jävla skit
- Ja, ja. Får väl äta bacon och se glad ut
- Inte hade de schampot heller, det var slut
- Så jag köpte ett annat. Ett som jag VET är dåligt. Varför gjorde jag så, kan man undra? Måste vara något i luften på ICA Maxi som gör att man handlar mer än vad man tänkt
- Fast kan jag ju ge schampot till Jonas och säga att jag köpt en present till honom
- Glömde köpa sylt till pankakorna ikväll. Lämna vagnen i en kassa efter att jag redan betalt, barnen i varsin hand, in igen, leta sylt, hitta sylt, betala, glömma ta med mig sylten från bandet

Ah well. Pengar har ju aldrig varit något problem, som vi brukar säga (Ho ho).

Visst är det så fint att man nästan får ont i magen?

Fast jag kan inte låta bli att undra varför folk säljer sina hus när jag kollar Hemnet, och så fort jag ser ett renoverat och fixat hus så tänker jag "Jaha! De ska säkert skiljas"

Vet inte varför. Ett tics jag har bara. Tur att jag aldrig går på husvisningar, jag skulle säkert få Tourettes light och fråga säljare till höger och vänster om de blev så osams under renoveringen så att de varken pratar eller ligger med varandra längre.

Och ett nyrenoverat skilsmässohus känns liksom...Tja, dålig karma eller något. Och ett gammalt hus skulle jag inte kunna köpa heller, för där kanske det spökar på riktigt. Dessutom måste huset ha ett bra läge. Plus att det ska vara fint men inte så dyrt.

Slutsats: Finns det då några hus kvar att köpa? Antagligen inte. Känns som att vi får bo kvar i tuschhuset. Ja, ja, det är inte så dåligt det heller. I like vårt fina, gula lilla parhus, det gör jag.

Hoppas bara Cicci kommer på besök från Spanien snart, så att vi kan stå och säga "Å ena sidan..." och "Å andra sidan..." medan vi tittar runt i huset. Hon är nämligen också expert på compact living, och vi har flyttat många möbler i tankarna i våra dagar...

Egentligen vill jag inte flytta, för jag gillar vårt lilla parhus, vår mysiga trädgård och alla underbara grannkompisar till barnen. Men just för tillfället har jag en Vi bor för litet- panik som gör att det kryper i hela kroppen.

Jag blir galen! Det spelar liksom ingen roll hur mycket vi rensar och fixar och organiserar och styr upp städdagar för barnen och rensar bort leksaker. Sakerna liksom kommer från ingenstans. Och Stellas rum ska vi bara inte prata om, trots att hon faktiskt blivit jätteduktig på att städa så tar det ungefär 5 minuter och så är det jordbävnings- stökigt igen. Hotade nyss med att ställa ut hälften av hennes saker i garaget om hon inte började hålla ordning, men kände ungefär samma sekund jag sa det att det var taskigt.

Jag menar, barn måste ju få vara barn. Minsta lilla onödiga sak leker hon med emellanåt, och Barbiesakerna sprids faktiskt ut direkt hon börjar leka med dem. Samma sak med skrivbordet och alla pennor.

Men alltså, att ALLTID ha stökigt och kaosigt någonstans i huset...AAAAAAH! It fucking breaks my heart. För att inte tala om stackars Leo som får sova i klädkammaren (Fast fortfarande går det i och för sig ingen nöd på honom. Han är ändå mest nere på nedervåning med oss på dagarna, och leker bara i sitt rum om han har någon kompis hemma eller på kvällarna)

Så! Ett större hus skulle sitta fint. Eventuellt det här. Visserligen ligger det några mil fel, men oh my God vilket hus. Eller hus och hus. Palats? Tänk er livskvaliteten med det hemma- SPA't.

Ska bara fixa några miljoner först, så återkommer jag med vilket hus vi bestämmer oss för...

Dock har huset vi bor i nu tuschstreck på tapeter, litet hål i trappan och ett hjärta av bläck ritat på golvet i vårt sovrum (Gjort av obetänksam 6- åring med klotter- tendenser. Håller tummarna för att hon inte blir kriminell när hon blir stor) så det är väl ingen som vill köpa vårt hus. Alltså blir vi kvar här tills vi dör. Typ.

Livsprojekt: Rensa, rensa, rensa. Organisera, organisera. Där emellan övertyga Leo att det är coolt att sova i stor klädkammare. Det kommer säkert att imponera på tjejerna när han är fjorton.

Å ena sidan: Underbart skönt med lov.

Å andra sidan: Här kan man ju inte softa runt i all evighet, så att börja jobba och get back to business känns ändå helt ok.

Igår kväll gick jag på långpromenad i en och en halv timme med dagiskompis- mamman efter tacos- middagen. Jorråsatte! Ibland motionschockar jag mig själv. Långpromenad med kompis, som dessutom innehöll en massa gå- förbi- och- titta- på fina- hus, måste vara en av de bästa motionsformerna ever.

Efter lunchen idag ska jag ta med mig barnen och åka till Ica Maxi i Gävle. Behöver schampo (Dove 2- in- 1 som bara finns på Ica Maxi. Rätt omständigt), sköljmedel, pasta och lite annat. Leo är överlycklig över att få åka kundvags- bil, så det blir nog en lagom utflykt.

Sedan hem och laga pannkaka till middag och efter det bara några timmar kvar på lovet... Ah well. Som sagt. Mysigt med lov, men kul att jobba med.

Skulle jag ha lov jämt skulle jag bli fet, deprimerad och ständigt städa. Och det låter väl inget vidare?

Man bläddrar i Lidl- reklamen och tänker att de ju "Faktiskt har riktigt fina kläder där".

Om två veckor ska jag åka med en kompis till Stockholm och gå runt i affärer en hel dag. Tack och lov. Jag känner att I'm losing it, snart står det nog inte på förrän jag börjar handla kläder i tantaffären här i stan. Eller på Lidl...

I förmiddags krattade jag trädgården samt gick iväg till skogen med alla löv med mina två barn plus grannbästis- killen. Stod ett tag och kastade stenar i lilla bäcken. Good for the soul.

Efter lunch ringde dagisbästispappan och frågade om vi ville hänga med till en lekpark någon mil utanför stan (Byn?), så då packade vi ner kaffe och mackor och åkte dit. Ännu fler timmar i solen, och dessutom gick vi en promenad till några loppisar i närheten. Sol, loppisar och glada barn, topp 10 i livskvalitet I must say.

Ikväll är vi bortbjudna på tacos.

Och i övermorgon är påsklovet över, men inte deppar jag ihop för det inte. Oh nej. Nu är det ju liksom nerförsbacke fram till sommarlovet kvar. Sista kapitlet i matteboken, en vecka är min klass borta på prao vilket känns som en halv lovvecka, några Kristi Himmelfärds- och Sista april helger och sedan- TADA!- sommarlov.

Ja, jäklar.

Bebis- i- magen- sms från en av mina favoritkompisar i hela, vida Världen. Fiiiiiiiiiiiiiiint!

Har varit ute nästan hela dagen idag, och har till och med legat och solat i linne. Det är ju helt stört, detta. För en vecka sedan hade man precis kunnat sluta med vinterjacka, och idag har det varit sommar- varmt. Vad hände med våren?

För övrigt så känns dessa utedagar som att man plötsligt fått ett dubbelt så stort hus att vara i. Lyxigt värre. Leo kan äntligen trampa runt ute i sin stora julklappstraktor, och kör glatt fram och tillbaka till lekparken. Stella springer runt med kompisar och kommer typ bara in och äter. Själv har jag diadem för att maxa färgen i ansiktet (Jag ser absolut inte klok ut), och på eftermiddagen har jag och Jonas städat bilen både in- och utvändigt.

Och när jag åkte till affären andra svängen (Hade glömt saft) så hann jag springa in på en av fina inredningsaffärerna och köpa ny välkomstskylt till dörren samt till skoaffären och köpa ett par supersnygga och sköna svarta ballerinaskor.

Jo. En bra dag, denna.

Roligast idag: Efter lunch när barnen ska få leta påskägg i trädgården.

Leo tror fortfarande att det är Påskharen som gömmer dem. Åh, vad gulligt att se hans min. Inuti kommer det att finnas godis, en liten såpbubble- flaska och en Pixie- bok. Lagom påskpresenter.

Nu ska jag åka iväg och handla. See you later!

Jag och Leo är ute på gatan, och en granne (Ca 45-50 år) går förbi med en skottkärra.

Jag: Hej
Granne: Hej hej

Leo (Med glad och hög röst, ungefär två sekunder efter att hon gått förbi): Titta, mamma! Det var en liten tant!

Jag vet inte, jag. Om man är i femtiårsåldern och himla fräsch för sin ålder (För det är hon), hur deprimerande är det då att bli kallad en Liten tant av en treåring?

Inte så värst, va? Förhoppningsvis. Själv har jag blivit tagen för allt mellan 22 till 42 år av elever, så det där med åldersgissningar från barn är ju faktiskt inget att hänga upp sig på.

Skotta bort sista snöhögen i trädgården så att den smälter. Senaste veckorna har alla på gatan vid varierande tillfällen stått och skottat ut snö så att den fortare ska försvinna, och jag har tänkt "Ja herregud, vilket onödigt jobb. Snön smälter ju ändå".

Fast nu är vi de enda som har snö kvar, och jag tänker att jag kanske har missat någon oskriven regel eller något?

Så nu ska jag:

1. Bädda sängen
2. Klä på mig och gå ut till resten av familjen
3. Stå i solen och skotta lite snö. Har haft skrub i ansiktet när jag duschade, så nu JÄKLAR ska här fås (Heter det fås? Lät skumt) färg i ansiktet
4. Gå in och laga fiskpinnar och mos till lunch
5. Skicka iväg Jonas och handla
6. Äta glass till fredagsfika
7. Gå ut i solen lite mer. Är så mysigt att strosa runt i trädgården och titta på när det börjar komma upp grönt. Eventuellt är det väldigt mycket pensionärspoäng på det intresset, men who cares

Ha en bra fredag, alla Fina!

Vårt kamerabatteri fungerar bara ibland, och då i ungefär tre sekunder. Trodde att det skulle räcka för att ta kort på fyra sötskruttar, men den här gången fungerade det inte ens i en halv sekund.

Så tillfället att ta kort på Stella, Leo, grannbästisen och en av Stellas gamla dagiskompisar uppklädda i påskkärringsmundering vandrande iväg bort på gatan är för evigt förlorad. Synd. Att se sina barn utklädda till påskkärringar är nog bland det sötaste som finns i hela världen.

Nu har de lagt i allt godis i en gemensam skål och sitter tätt bredvid varandra och tittar på "Kim Possible". Gulligt, gulligt.

(Här låtsas vi att det finns en bild på barnen. Ni kanske kan försöka se dem inom er?)

Fortsatt påsklov. Fantastiskt.

Roar oss med lite bädda sängar, plock, lyssna på musik och lego- och billek. Barnen ska leka bilaffär, så Stella har tillbringat de senaste 45 minutrarna med att skriva priser på små lappar och tejpa fast på alla bilar.

Igår var jag till jobbet en sväng, fick lov att hjälpa en elevassistent som nyss börjat med att sätta ihop ett schema. Men att jobba några timmar ett påsklov kändes helt OK, dessutom hann jag kopiera nya planeringar, ringa ett samtal samt skicka några mejl som jag inte hann göra i fredags. Så nu kan jag:

1. Slappna av och känna att allt som skulle fixats innan påsklovet är fixat, och
2. Njuta ytterligare lite mer av att vara ledig

Lärarjobbet, hörrni! Bäst i världen. Tänk er sportlov och påsklov och sommarlov och studiedagar och sista april och jullov och sa jag sommarlov? Fränt förresten med min nya matteplanering, för den sträcker sig ÄNDA FRAM TILL SOMMARLOVET.

Amazing.

I morgon firar jag och Jonas 10 år tillsammans.

Jag vet. Helt otroligt. Nyss hånglade vi i biblioteket under Spexfest på Östgöta Nation, och nu har vi två barn och bor i parhus.

Om vi hade haft massa pengar och barnvakter hade vi åkt på romantisk weekend resa till Köpenhamn (Eller liknande), istället ska vi gå ut och äta på restaurang ikväll med barnen. Fungerar faktiskt minst lika bra det med. Mysmiddag och glada barn är en underskattad romantikfaktor.

Men 10 år! En smula imponerande, va?!

JAG HAR SÅ FULA KLÄÄÄÄÄÄÄÄÄDER.

Ge mig en ny garderob. Nu, tack. Eller nyss. Vilket som.

Alternativt en massa pengar plus tid att åka till Stockholm och shoppa loss. Åh, tänk att få strosa runt på Söder en dag. Gå in på affärer som Weekday och Grandpa (Heter den, va?) och få köpa en massa snygga, nya vårkläder. Vill bland annat ha ett par Acne- jeans och sköna, tunna koftor. Och några vanliga tröjor. Ett par ballerinaskor. Kanske någon ny väska.

Jag drömmer vidare och går ner och tvättar Stellas sängkläder så länge.

(Läses på egen risk. Mycket först åkte jag hit och sedan åkte jag dit. Men hey, jag bloggar ju för min egen skull också. Min och intresseklubbens)

Visste att det nog skulle kännas lite stressigt att åka direkt efter jobbet i fredags, och det blev det också. Hann inte med allt jag skulle hinna göra innan påsklovet, och med tanke på att de senaste tre veckorna varit busy busy så satte jag mig i bilen och hade fortfarande massa jobbtänk snurrande runt där inne. Jobbigt.

Men barnen var glada och solen sken, och när vi stannat till strax innan Gävle och barnen fått varsin macka (Och jag ett päron) och det var Lili och Susies melodifestivalslåt i stereon så använde jag all min viljestyrka till att få bort jobbet ur hjärnan. Och stoppade istället in "Påsklov och mini- semester! Yippie!". Mycket bättre.

När vi kommit fram till Borlänge stannade vi till på ICA Maxi och köpte glass att ha till efterrätt, och åkte sedan hem till lillebror med fru och sötaste brorsonen Simon där vi hängde fram till läggdags. Tacos, lek, glass och Bolibompa. Mysigt värre.

På lördagen kom pappa och hämtade upp oss, och sedan åkte vi till flygplatsen där de hade Öppet Hus. Var inte så speciellt mycket att se, men vi tog varsitt gratis nyckelband och några klubbor att ha som lördagsgodis efter maten. Fast sen stod vi uppe på stora balkongen ganska länge och tittade på flygplan som lyfte och landade. Leo fick en flik- bok om flyplan och flygplatser på bokrean, så han var glad över att se ett flygledartorn live. Och flygplan. Fränt med flygplan. När vi stått på balkongen och sett några starter och landningar åkte vi till Max och åt lunch, och efter det följde vi med hem till farmor och hälsade på en sväng.

På kvällen var min snälla mamma barnvakt, trots att hon även hade lovat att vara barnvakt till Simon. Imponerande, alla tre barnbarnen på en gång. Stella och Leo var överlyckliga för att ha fina lill- kusinen på sleep- over, för att inte tala om hur överlycklig JAG var över att få lyxa till det med en lördagkväll borta.

Och hur fördriver man då en lördagkväll bäst i Borlänge? Jo, man åker hem till Camilla på Mary Kay- party (Hon ska börja sälja och hade genrep med oss) och får SPA'a loss med krämer, och efter det åka och handla Thai- mat som äts framför TV'n samtidigt som vi dricker vin. En närapå fulländad lördagskväll, måste jag säga. Dessutom är det så helt fantastiskt kul att träffa Camilla, för trots att vi inte ses så ofta så känns det alltid som om det var tio minuter sedan vi nyss träffades. Det är något visst med högstadiebästisar, det är det. Vi busringer inte så ofta till snygga killar i Mockfjärd, men annars är det ungefär som back in the days när vi ses. Love you, bruden!

På söndagen var vi bara hemma hos mamma på förmiddagen, och efter lunch åkte vi till en av mina mostrar som hade en TV de undrade om vi ville ha. Fränt med TV- bortskänkningar! Dock var den så stor, så den skulle inte få plats (Stella ska kanske få en TV till sitt rum) Därefter åkte vi vidare till min kusin och hans sambo som har två barn som är ungefär lika gamla som mina barn och som dessutom är Stellas och Leos absoluta Borlänge- favoriter. Lillebrorsan har till exempel en Blixten- bilbana. Bara en sån sak! När de lekt hela eftermiddagen och vi var på väg hem så kom som värsta bonusen en annan kusin förbi med sin lilla nästan- nyfödda son som vi inte träffat förut.

Lilla Edwin! Åhhhhhhhh. Att se en liten bebis är så mysigt att man nästan dör.

Det pinsamma är att jag haft ett kort och en present liggande här hemma sedan bebisen bara var några dagar, men har jag kommit mig för att skicka det? Oh no. Att fixa ett vadderat kuvert är ett projekt som är så stort att det nästan är oöverkomligt. Men any day now...  

På måndagen hann vi med lite Coop- handling, och åkte sedan förbi en annan av mina mostrar för att få träffa min minsta kusin lite (Som fyller ett i sommar) och få se på deras nygjorda rum i källaren. Som hade en liten TV! Som de eventuellt ville byta till en större. Min moster som vi var till dagen innan kom även hon förbi (Haha, min släkt är så stor så de är ungefär överallt hela tiden. Smart, speciellt när man bara har en helg på sig att vara social), hon och hennes man var ute på cykeltur, och hon föreslog ett triangelbyte. Skulle ju vara behändigt.

Tja, sedan åkte vi hem till mamma och gjorde pannkakor och efter det packade vi ihop våra saker och tog lila Forden hem till oss igen.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Någon som orkat läsa hela vägen?!

Har i alla fall haft en jättemysig helg, och det har varit den perfekta blandningen mellan att träffa folk och att bara ta det lugnt. Det bästa är att eftersom jag åkte bort i början av lovet, så känns nu varenda dag som bonus- ledighet. HA! Jag är så smart. (Eller ja. Var ju tvungen att åka då eftersom min mamma jobbar skift och nu jobbar hon resten av veckan. Men i alla fall. Bra för självförtroendet att skriva saker som Jag är så smart)

Värsta bästa! Rabattrensning och vissna löv- bortplockning och jordborstning under tiden alla barnen var ute och lekte.

I solen.

Och i rabatten började små gröna knoppar komma upp. God I love my lilla trädgård! Att rensa bort massa vissna kvistar och blad och sedan slänga i skogen är dessutom rogivande ända in i själen.

Check.

I eftermiddag ska jag och Stella åka först till sportaffär och kolla efter nya skor till mig (Vill ha vita Nike med lite högt skaft. Förra veckan var det rea på dem, hade kostat 900 kronor och var nedsatta till 600. Fast de är säkert slut nu. The price you have to pay för att aldrig ha tid att köpa saker till mig själv. Fan)

Fast nu kom jag av mig. Var var jag? Just det, jag och Stella ska åka iväg en sväng. Efter sportaffären kanske vi hinner med en av inredningsaffärerna, för jag vill ha någon till påsksak. Har typ tre saker. Fast jag har påskliljor i fin, svart kruka i vardagsrummet, som jag köpte på Coop igår. (Påskliljorna, alltså. Vardagsrummet är inte köpt på Coop) Vårigt värre.

Klockan tre ska vi åka och hämta barnens dagisbästisar på fritids och dagis, och sedan ska de vara här till efter Bolibompa. Barnen glada för att få träffa två av sina favvo- kompisar, dagisbästisbarnen glada över att bli hämtade tidigt och sedan komma hit och leka, dagisbästisföräldrarna glada över att jobba sent utan hämtnings- ångest och slutligen är jag och Jonas glada över att dels få hit söta lekkompis- barn och dels ha en barnvakt innestående. En fantastisk win- win!

Nu: Gå in och duscha.

Jag vet. Irriterande att läsa om folks lyckosvammel bara för att det råkar ha varit sol i några dagar, men jag bara måste. Så:

Vår ute.
Det är någon som grillar på gatan.
Håller på att tvätta vinterjackor och ska lägga undan.
Jonas och barnen är iväg och köper pizza.
Lägger ut gul påskduk, och ska sätta ut påskris på bordet.
Lov hela veckan plus en extradag.
Ska dricka ett glas vin till pizzan.
Har sista avsnittet av "Vänner"- boxen kvar, och ska nog se det ikväll. Jag vet. SISTA AVSNITTET! Stort.
Sa jag att jag har lov hela veckan?

Loooooovely!

(IUP betyder individuell utvecklingsplan, för er som inte är så invigda i skolans värld)

Mål: Att sluta hålla tungan utanför munnen när jag kör om.

Men förutom det så är jag riktigt grym på att köra! Jo, det är säkert. Jag kör till och med 10 km/h över hastighetsgränsen, och kör om timmer- och lastbilar på löpande band. Till och med vanliga bilar ibland, och det är fortfarande lika kul att köra om bilar som är dyrare än min (Vilket är ungefär alla...)

Nu ska jag packa upp och sätta ut lite påskpynt. Har i alla fall haft världens mysigaste helg, berättar mer sen. Ville mest bara säga att jag lever.

Sitta vid datorn tills jag är helt säker på att Stella somnat

Sen: Gå ner och hänga tvätt och kolla att det i torktumlaren är klart
Sen: Packa till i morgon
Sen: Kanske se lite på TV. Om jag orkar. Eller nä, förresten, går nog och lägger mig
Sen: Jobba i morgon

Och, slutligen, efter det: Stoppa in barnen och packningen i bilen och köra till Borlänge, där vi ska vara till måndag.

Efter det: Ha påsklov i en vecka.

Hörde ni? PÅSKLOV. Fucking wonderful. Det är värsta är dock att jag inte riktigt kan njuta av varken det eller att det oh praise the Lord känns som vår ute, för jag tänker bara på tvätt och full diskmaskin som borde plockas ur (Orka) och packning och mycket på jobbet och om jag hinner tvätta en till maskin och mer packning osv osv.

Fast det verkar ju å andra sidan dumt. Sitta här och känna mig stressad när jag faktiskt från klockan ett i morgon har lov.

Så nu ska jag sluta med det. Dessutom kommer jag inte att kunna skriva förrän på måndag, och man kan väl inte ha ett gnällspiks- inlägg som det sista på flera dagar? Nä, det kan man inte.

Sköt om er, alla Fina, och försök att inte att längta ihjäl er allt för mycket efter mig de här dagarna! ( Ho ho. Ja, eller hur, liksom)