En förskräcklig upptäckt
Så vi har ätit spagetti och köttfärssås, och efter maten lekte barnen vidare medan vi satt vid datorn och kollade Hemnet- hus. Himla rolig syssla. Hon och hennes sambo ska och titta på ett hus på tisdag, och inte vilket hus som helst utan det med jaccuzzin i källaren! Ja, jäklar. Om jag bodde i ett hus med helkaklat badrum med jaccuzzi i källaren skulle jag gå runt hela dagarna och mumla "Oh my God, jag har dött och kommit till bostads- himlen" för mig själv.
I alla fall är denna mamma så helt fantastiskt rolig och trevlig (Det var hon jag var och simmade med förrförra fredagen). En sådan som man kan prata om ingenting med, som att hon måste ha med sig ett vinglas till husvisningen så att hon kan sätta sig i jaccuzzin och testa om det går att ställa ett vinglas någonstans. Eller diskutera roliga affärsidéer med. Ja, ni fattar. Hittills känns hon nog som den jag gillar mest efter att ha bott här i ett och ett halvt år.
MEN! Nu till hemska. När vi först träffades så tyckte jag faktiskt inte alls speciellt mycket om henne, utan tyckte att hon var...Ja, en smula märklig om jag ska vara ärlig. Fast sedan upptäckte jag ju att vi kom jättebra överens och var rätt lika, vilket måste betyda, slog det mig här om dagen, att folk säkert tycker jag är märklig första gången de möter mig. ÅH NEJ!
Här har jag liksom gått runt i 31 år och trott att jag är trevlig och lättsam, och så tycker istället människor jag möter att jag är konstig. Måste genast ändra hela min uppfattning om mig själv. Alltså, jag kommer inte att ändra hur jag är, för så kan man ju inte göra. Dock behöver jag...Tja, förlika mig med tanken att folk eventuellt tycker jag är märklig. Ja. Så får det bli.
Jag tyckte du var allt annat än märklig den där gången det damp ner ett brev i klassrummet när vi gick i fyran och har tyckt precis lika mycket om dig sen dess! Så det så!
Kram!
Jag tyckte att det var helt normalt när vi iklädda pyjamas satt första gången på gräsmattan mellan höghusen och bestämde att det var precis SÅ vi skulle lägga ribban för hur mycket vi skulle anstränga oss med utseendet i vårt umgänge... också kändes det helt normalt när du stod och sprutade med din dusch ut genom badrumsfönstret ned i min pool... Det enda jag inte tyckte var normalt var att du vägrade dricka vare sig kaffe eller te när man skulle bjuda dig på fika - men det gör du ju nu!!!
Anna och Cicci: Tack, ni är snälla ni! Ha ha, lite kul att det kommer från er att jag inte verkade skum första gången...Anna fick ett brev i klassen "Till en tjej i klass 4 i Lysekil" och Cicci travade jag över till hennes altan typ det första jag gjorde och åt kakor och pratade bla bla bla.
Helt normalt...Hrm. Kanske är vi lite märkliga allihop?! Fast i så fall bildar vi en klubb, ha ha, och så säger vi att det är de andra som är skumma.
PUSS på er, sötisar, love you!!!
Jag tror inte jag ska berätta hur jag träffar mina kompisar, för då tycker ni att JAG är konstig och det vill jag inte... :)
