babydarling

Kanske är jag lite trög, men alla skriverier om folk som förlorar jobbet...Jag förstår inte riktigt. Om ingen köper alla de där bilarna så kan de vill inte ha kvar folk som tillverkar dem?

Visst är det en fin tanke att man ska ha kvar fabriker bara för att människor ska ha jobb, men så fungerar det ju inte i världen. Saker måste gå med vinst. Sedan kan man såklart diskutera moralen i att företag flyttar utomlands för att få billigare arbetskraft, men hey, så fungerar du och jag också. Vi handlar gärna i den billigaste affären. Someone has to pay.

Jag köper inte riktigt snyfthistorier om Ulla-Britt, 49 år (Till exempel), som arbetat i samma fabrik sedan hon var tjugo och nu måste sluta. Visst är det tråkigt och sorgligt, men vad kan man göra?

Är nog ändå lite inne på Moderaternas linje ändå, trots att jag alltid röstat på Miljöpartiet och ibland Socialdemokraterna. Det finns alltid jobb. Tänk om folk kunde ta jobb på äldreboende eller på städbolag och vara lika stolta över det som över vilket annat som helst, alternativt sluta gnälla och inse vilket otroligt priviligierat land vi bor i som ger oss både A-kassa och socialbidrag.

Och vad gäller att ta hand om gamla så anser jag att detta är ett av de viktigaste jobben vi har. Tänk att få bli omhändertagen av en glad, trevlig, duktig och kunnig personal när man blir gammal. Sedan är det såklart synd att lönen inte är så bra, men även det är ju relativt. Ju längre man pluggar, desto högre lön (Oftast). Detta gäller även långa arbetsdagar, blir även en smula irriterad över tidningsartiklar som ondgör sig över höga chefers löner. Well, om man har arbetsveckor from hell och ansvarar över ett helt företag så är det klart man tjänar pengar.

Men vill vi byta? Oftast inte.

Fast nu kom jag från ämnet lite. Vad var det jag höll på att skriva om? Just ja, fabriker som stänger för att lönsamheten minskar. Och att det kanske är bättre att köpa läget än att gnälla?

Eller? Någon som har någon annan teori?