babydarling

Bröllopet i lördags skulle vara klockan fyra, så vi åkte i god tid strax före halv. Ja, eller hur. Började med att det kom en massa bilar emellan oss och de andra två bilarna, så Jonas visste inte vart vi skulle.

Jag: Men du var ju med när ni åkte förbi den förut?!
Jonas (En smula stressad): Ja, men jag kommer inte ihåg
Jag: Amen HERREGUD!
Barnen i baksätet: Ja, herregud pappa!

Sedan snurrade han runt på Ystads små gränder, och jag satt bredvid och skällde och suckade. Trivsamt värre. Inte hade vi telefon med oss heller. Till sist kommer vi fram till en kyrka, och Jonas parkerar bilen halvägs in på en cykelväg och springer in och kollar. Fel kyrka, så in i bilen igen och kör runt lite till på smala gränder. Så möter vi plötsligt bilen med hans mamma och brudgummens barndomskompis, så båda bilarna tvärnitar och Jonas vevar ner rutan. Så visar det sig att INTE DE HELLER vet var kyrkan ligger, eller för den delen vilken kyrka det är (Finns tydligen fler i Ystad). Slutar med att barndomskompisen ringer till Jonas storebror, som redan var vid kyrkan, och så gör vi två olagliga U- svängar varav den ena är ca tre millimeter från att Jonas storebrors fru backar in i vår bil (Vi hade lånat lillebrors bil).

Lite roligt så här i efterhand, men inte så kul fem minuter i fyra i lördags. Slutar med att vi kör tre bilar på rad på gågatan och parkerar sedan vid rätt kyrka. Ja, herregud. Så kommer vi in i kyrkan och prästen ger oss psalmböcker och säger "Det var i sista stund!". Nähä, liksom?! Så försöker jag hoppa in i rad längst bak, men någon viskar att två rader längst fram är för familjen, så då går vi genom kyrkan med hundra par ögon tittande på oss. Sätter oss längst fram och börjar krångla av oss och barn ytterkläder. Konsten att ta sig diskret fram i en kyrka...Not.

Ja, ja. Vi hann i tid i alla fall. Så ska vi sedan ta oss till lokalen där festen är, och så blir det ungefär samma sak där...Alltså, Jonas familj är helt underbara, det är de, men en smula virriga. Eller rättare sagt är de väl normala, medan jag är logistik- Hitler som gillar ordning och reda. (Fast så länge man är medveten om sina dåliga sidor så är man väl åtminstone lite safe?!) Kan berätta the whole story någon annan gång om hur vi slutligen hamnade på bröllopsmiddagen...Själva middagen var god och trevlig, men vi hade ju barnen med oss så helt avslappnat var det inte. Efter att jag hunnit äta en halv förrätt och en liten portion buffémat (Jättegott) inklusive ett halvt glas vin så tog jag barnen med mig och åkte taxi hem till stugan.

Allt som allt hann jag vara på bröllopsfesten typ en och en halv timme.

Fast folk började bli en smula packade, så när jag klockan halv åtta tog barnen i varsin hand och steg ut från lokalen med havet rakt framför oss och en upplyst Polenbåt som tutade och var på väg in till hamnen (Barnen: WOOOOOOOOOW!) så kändes det helt ok. Vad är väl en bal på slottet och så vidare. Jonas hade i alla fall haft jätteroligt, och kom hem runt halv tre. Fast det var som när min brorsa gifte sig och han fick lov att åka tidigt och hämta barnen, ibland får man kompromissa. Lite trist känns det såklart att inte kunna vara kvar längre, för Jonas lillebror och hans fru är verkligen världens skönaste människor, men men. Kan ju inte gärna skicka hem en 3- och en 6- åring själva (Skånekusinerna hade barnvakt av deras mormor som var med en stund på kvällen och sedan åkte hem med dem, men kändes inte som att vi kunde med att lämpa över våra barn på henne)

Fast vet ni vad jag gjorde istället, då? Jo, åkte hem till stugan, knackade på hos söt- kusinen Gustav som var vaken, tog med honom till vår stuga, satte på mig myskläder, öppnade chips- och godispåsar och tittade sedan på Melodifestivalen ihop med tre underbara barn!

Drack en liten Taxfree- öl som fanns i kylen sedan kvällen innan. Ringde och röstade på Amy, som är Stellas stora idol, och på Lili och Susie. Deras låt var bäst. Killarna dansade, fnissade och lekte med bilar.

Faktiskt en mini- bal det med, må jag säga!