babydarling

• På att barnen ska somna
• På att logga in på omdömes- sidan och läsa omdömena till i mogon. De sista utvecklingssamtalen! Eller ja. Nästan. Har en på fredag under lunchen, och en veckan efter påsk eftersom eleven var sjuk idag. Men det är roligare att tänka att jag är klar i morgon.
• På att Desperate Housewives ska börja, så att jag får sätta mig i soffan och äta dajmglassen som är kvar från i helgen. Egentligen har jag tröttnat en smula på serien, men ikväll är det en bra ursäkt för att äta dajmglas
• På att det ska bli fredag så att vi får åka till Borlänge. Fredagsmys hos lillebror med familj på fredag och kanske, förhoppningsvis, hänga med världens bästa Camilla på lördag kväll. Lovely!
• På att börja använda vårjackan. Kanske i morgon? Åh, hoppas hoppas.
• På påsklovet

Nu: Läsa omdömen

Fyra dagar kvar till påsklov. Fyra dagar kvar till påsklov. Fyra dagar kvar till påsklov. Fyra dagar kvar till påsklov.

Viktigt att ha mantran i livet ibland. Nu går jag och lägger mig, puss och god natt, Världen!

Ibland när man pratar med elever om vissa saker så känner man sig mer som en livscoach än som en lärare. Som det här med att inte stressa upp sig och att ha strategier för att lyckas bra. Faktiskt en hel vetenskap.

Just nu känner jag dock för att livscoacha mig själv lite. Så nu gör jag det: Du vet att du har ungefär tio tusen saker att göra, men du kan faktiskt bara göra en sak i taget. Så tänk så. En sak i taget. Som att ikväll ringa ett samtal plus kolla omdömena för de två elever du har utvecklingssamtal med i morgon. I morgon kväll kolla sista omdömena. På onsdag läsa det som ska läsas till kursen på onsdag. Och så vidare.

En sak i taget. No worries. Man kan inte stressa upp sig över saker som inte behövs göras just nu.

Så där. Nu känns det lite bättre, det gör det!

Tack för coachningen. Ja, varsågod, det var så lite så.

Att komma på orden och formuleringarna en timme efter att de behövts.

Eller snarare, jag hade orden men det blev inte tillfälle. Fan också. Men det blir nog bra ändå.

(Jag vet. Hur kryptiskt lät inte det där, då? Men när det gäller jobbet kan jag inte skriva så specifikt, fast måste ändå ibland få skriva av mig en smula)

= Barn somnar sent- dag. Stella har nyss lyckats somna, stackarn kommer att vara helt vimmelkantig av trötthet i morgon.

Nu ska jag gå ner och get some things done. Som att lägga tillbaka alla utrensade kläder och mössor i garderoben. Har ändå ingen plats för dem, för garaget är ett kallgarage och kläder luktar sommarstuga om de ligger där, och dessutom blir det säkert vinter snart igen. En väl spenderad timme, den där rensningen. Verkligen.

Efter det ska jag måla naglarna och läsa läxan. Eller vad man nu kan kalla det? En text om andraspråksinlärning vi ska ha läst till arbetsplatsträffen i morgon. Har inte hunnit läsa den på jobbet, och dessutom hade jag glömt ta med den hem i fredags, så efter lunchen idag tog jag med mig Leo och en av hans grannkompisar och gick till en jobbarkompis en bit bort och lånade hennes häfte.

Så nu ska jag läsa igenom det. Klockan halv elva en söndag. Oh vad inspirerad jag känner mig.

(Fast viktigt ämne, måste jag bara få tillägga. För att inte låta skolkig)

Ett av mina mysigaste barndomsminnen är söndagarna. Jag var i lågstadieåldern och lillebror fyra år yngre, och vi brukade bada och tvätta håret på söndagarna (Och andra dagar med, förhoppningsvis, annars verkar vi ju lite shabby). Minns att vi ofta åt middag i nattlinne och pyjamas, och så satt vi där i blött hår och myskläder och åt korv med bröd eller chili con carne eller något annat åttiotals- basic.

Radiosporten på radion och mamma vid diskbänken. Skola dagen efter men det var inte något man direkt bekymrade sig över. När man var liten var alla dagar bra, kommer ni ihåg det?

I alla fall är detta något av mina Topp 3 bästa uppfostringsmetoder, nämligen att det man minns av sin barndom inte behöver vara Euro Disney utan snarare trivsamma vardagsdagar utan att något speciellt alls händer.

Som nu. Barnen nybadade och iklädda pyjamas (Leo) eller nya mysbyxorna från Polarn och Pyret och Hello Kitty- klänning (Stella). De är inne i Stellas rum och lyssnar på Melodifestivalskivan. Nyss ritade de, nu leker de dansshow. Jonas sitter nere i köket och skriver tenta på datorn. Själv håller jag på att lägga in ren tvätt i garderoben. Rensar bort några urvuxna kläder när jag ändå håller på.

Skriver lite på datorn. Fick nyss en teckning av Leo med "Maskiner och hjärtan och tre bilar".

Det går nog i cirklar, det där. Nu är jag 31 och tycker nog, igen, att alla dagar faktiskt är bra dagar.

• Äta våfflor till lunch
• Städa och rensa i hallgarderoben och hallbyrån. Vinterkläder ut, vårkläder in. Eller vårkläder och värkläder...Det är snö och bara någon ynka plusgrad, men i alla fall. Skönt att plocka bort de allra varmaste kläderna. Leo fick för övrigt ett par jättedyra och jättebra överdragsbyxor från Polarn och Pyret igår. Vind- och vattentäta och allt, plus att de har både hängslen och under- foten- band. 545 kronor men det är de värda. Så bring on the vår!
• Kanske gå ut en sväng
• BAAAAAAAADA! Här ska shapas up. Köpte fint, ljusrosa nagellack från OPI igår, så efter hårinpackning och skrub och insmörjning och benrakning och allt så ska jag måla naglarna. Jäklar vad snygg jag kommer att bli. (Hoho. Eller inte. Kommer nog inte att märkas den allra minsta skillnad, men det kommer att KÄNNAS bättre. Och det gills)

Förutom dyra överdragsbyxorna så shoppade vi igår loss på allt från kläder till servetter från Åhléns till mascara. Mycket kassar blev det, men nu behöver jag inte handla barnkläder på flera månader. Stella fick bland annat ett par jättesnygga, ljusgråa jeans i stuprörsmodell från Kappahl, coolast i stan blev hon.

Nu ska jag bädda klart sängarna och sedan börja laga våfflor. Har fortfarande pyjamasbyxor på mig. Softa söndagar for president!

Här hemma är det urvuxna byxor, behövda galonisar med fleecefoder till lilla killen, behövda överdragsbyxor till fritids, regnjacka till stora tjejen, några nya klänningar eller tröjor, eventuellt någon ny tröja även till mamman och lite annat smått och gott som behövs, så strax ska jag och Stella ta tåget till Uppsala och ha en heldag.

Äta på Max och allmänt strosa runt.

Mysigt värre.

Ha en bra lördag, alla Fina!

PS. Min hals är nästan helt bra, och mår som vanligt igen. Hurra, hurra, hurra, hurra!

Känns som att jag vill fira att det är fredag och att jag har klarat av hela veckan. En stor bedrift, I must say.

Dessutom missade jag ju hela fredagsmyset förra veckan eftersom jag gick och la mig halv åtta (Crazy), så ikväll blir det dajmglass, ett glas vin och start på sista säsongen av "Vänner"- boxen.

Såg Barbados- avsnittet igår. "I have thought of this moment a hundred times, and not once did I say no". Åhhhhhhhh. Blir en smula vemodigt att börja se sista säsongen (Fatta att jag sett nio säsonger sedan julafton!), men ändå himla fränt. Tio år "Vänner" mellan december och april. Stort. När jag sett klart det gör jag nog ett nytt försök med fjärde säsongen av "Grey's Anatomy". Tröttnade lite, de håller ju bara på att velar fram och tillbaka de där trögtänkta doktorerna. Man vill liksom bara skrika "AMEN KOM IGEEEEEEEN!"

Men jag måste ju se klart den när jag köpt den. Sådan är lagen för oss födda på sjuttiotalet. Är man uppväxt med att äta upp maten på dagis så har man ett "Rätt ska vara rätt"- tänk i ryggraden. Undrar om det är bra eller dåligt?

Nu: Gå ner och se på "A- A- AMIGO" med barnen. Kanske världens mest på- hjärnan- sättande sång.

När man har ont i halsen gör det ont att äta, och alltså har jag inte ätit så mycket den här veckan.

Beach -09 och bla bla bla.

Arbeta som lärare och hålla lektioner för hormonstinna tonåringar: Kräver pedagogisk kunskap av standardmått

Komma hem kl sex och laga mat på tio minuter samtidigt som man pratar i telefon samt håller två hungriga, galna barn på gott humör: Kräver pedagogisk kunskap av gigantiska mått.

Annars då? Jorråsatte. Huvudet upp och fötterna ner (Haha, det fulaste av alla fula uttryck i hela vida världen). Halsen värker som tusan. Har ca hälften av utvecklingssamtalen genomförda, resten är nästa vecka. I morgon är det fredag. Blev mött av glada elever samma sekund jag klev in i korridoren i morse. "Har du rättat?! Vad fick jag?!" Så då fick de veta. De flesta med jättebra resultat, fränast var en kille som skrev MVG för första gången i sitt liv.

Sådant gör det värt att rätta prov till halv elva.

I kväll ska jag ligga i soffan och se några "Vänner"- avsnitt samtidigt som jag knaprar halstabletter. Kanske en Alvedon för att festa loss.

Helst skulle jag behöva:

• Göra ansiktsmask
• Smörja in mig med Brun utan sol
• Göra hårinpackning
• Köpa lite nya kläder
• Köpa ny bodylotion Hugo Boss woman. Den gamla tog slut för en vecka sedan
• Smörja in läpparna med lypsyl
• Raka benen
• ...Ja. Ni fattar. Allmänt shape up helt enkelt

Men det är överkurs i tider som dessa. Att överleva fram till påsklovet räcker bra det med. Kanske kan jag raka benen vecka 15 när jag har lov? Viktigt att verkligen förkovra sig och utnyttja den lediga tiden.

Har haft lektioner hela dagen, konferens kring samverkan mellan soc och skola mellan halv tre och halv fem (Helt fantastiskt bra. Mer konstruktiva möten åt folket. Dessutom blir man alldeles lycklig av att träffa vettiga, kloka och arbetssamma människor. Tänk om resten av Sverige och världen gick att styra upp på samma sätt?!) och efter det utvecklingssamtal till klockan åtta.

Hem och värma mat. Hinna pussa lite på Stella innan hon hunnit somna (Lilla barnet sov redan när jag kom hem)

Och nu, då? Lägga mig i soffan? Oh nej. Sätta mig vid kökssbordet och rätta matteprov som mina åttor skrev idag.

Plus äta lite Alvedon och halstabletter. I am a working Superwoman on drugs. Men rätta prov är faktiskt himla kul. Roligt att se hur de lyckats. Och när de frågar fem minuter efter provet (Typ) "Har du rättat mitt?! Kaaaaaan du inte rätta till i morgon?" Så kan man ju faktiskt inte säga nej. Är jag världens snällaste lärare eller är jag världens snällaste lärare, liksom?

Roligt är också att läsa deras utvärderingssvar. Visst har jag berättat om min favorit, eleven som på förra provet skrev "Det tråkigaste var det lätta och det roligaste var det svåra"? Fullständigt lysande. Vilken insikt! Men den här från ett prov jag hann rätta på skolan är också bra: "Det var tråkigt i början men blev roligt sedan när man förstod".

Gulle- elever!

Har förresten ännu en bra. Ingen utvärdering, men ett citat jag läste i en tidning idag: "Barn är guldgruvor, men det är vi som måste få guldet att glimma". Bästa citatet ever! Skulle kunna ersätta tre terminers pedagogik på Lärarhögskolan. Eller åtminstone stå med i alla lärares anställningskontrakt.

Ah well. Detta om detta (Som min mellanstadielärare alltid sa). Nu: Provrättning!

Ont ont i halsen, ont i kroppen, ont i febern. Stackars mig. Nu ska jag:

1. Gå ner och borsta tänderna och ta på mig pyjamas
2. Lägga mig i soffan och se "Desperate Housewives"
3. Äta halstabletter
4. Gå och lägga mig
5. Sova massa timmar
6. Förhoppningsvis vakna i morgon och må bra igen och gå vidare i livet

Ja. Så får det bli.

Så himla skön. Ibland lite väl driven och kritisk till att inte alla andra också jobbar 24/7, men oftast skön, vettig och jäkligt klok.

Som det här inlägget.

Är det inte lite konstigt, egentligen, att så många ungdomar idag mår dåligt? Borde ju egentligen vara tvärtom. Aldrig har folk haft det så bra som nu, och tänk bara på alla val och möjligheter de har i livet. Eller också är det alla valen de är stressade över.

Eller så är det så enkelt att om teensen bara släppte mobilen, sov ordentligt, åt bra mat och tog hand om sin kropp så skulle de må alldeles perfekt. God sömn, regelbundna måltider och lördagsgodis.

Can't do any harm, va?

Leo har börjat med en ny kvällsrutin. Man ska lägga täcket över huvudet på honom, och sedan ligger han där och sjunger en snutt för sig själv. Jag sitter utanför hans rum vid datorn, och hör honom sjunga allt från High School- musical- låtar till Tuffe tuffe tuffe tåget går ut i vida världen.

Nyss sjöng han "Jag vill ha blommig falukorv till lunch".

Efter ett tag mumlar han bara texten, och ytterligare en liten stund senare somnar han. Låter hur gulligt som helst. Strax ska jag gå in i Stellas rum och be henne släcka lampan, hon ligger och kollar i skolkatalogen. Hennes favoritläsning. Himla gulligt det med.

Så. Nu är det slut med gulle- skrivande, får jag klaga loss lite nu? Bra. Jag har ont i halsen, ont i kroppen, har antagligen feber (Botas dock med Alvedon och en stor dos förnekelse) samt känner mig allmänt ynklig. Men inte kan jag vara hemma för det, inte. Oh nej. Nu är det utvecklingssamtal och diverse andra viktiga möten och matteprov för åttorna och tusen andra saker. Är jag hemma nu kommer jag inte ikapp förrän till sommarlovet.

Så jag tänker: Skärp till dig, och kör!

Och så kör jag. I morgon har jag i allafall lite sovmorgon eftersom niorna har Nationellt prov i engelska och min matte går bort. Alltid något.

Dock. Himla synd om mig. Var mest det jag ville säga. Eller rättare sagt JAG HAR ONT I HALSEN OCH DET ÄR SÅ SYYYYYYND OM MIG. I en blogg får man vara precis hur självömkande man vill. Visst?

Om mindre än två veckor är det fredag eftermiddag och jag sitter i bilen med två söta barn i baksätet och kör till Borlänge på mini- holiday. Stannar till måndagen, och efter det är det påskolov hela veckan.

Det längtar jag till.

Det, och att snön försvinner så att man kan börja använda vårjackan. (Ursäkta tjatet, men dragkedjan i min vinterjacka är trasig och jag är alldeles för lat/ snål för att laga den för dyra pengar i slutet av mars).

Ni då? Vad längtar ni till?

Har väntat på att frågan ska komma upp, för hon är ju inte alldeles tappad bakom en vagn, min stora lilla sex- och- ett- halvtåring, och ikväll kom den.

Stella: Men alltså...Hur kommer bebisarna IN i magen, då?
Jag (Tar ett djupt andetag): Jag kan berätta när Leo har somnat. När jag kommer in till dig och säger godnatt
Stella: JAAA!

Hade laddat upp med en massa bra formuleringar, och när jag gick in till Stella och la mig bredvid henne i sängen började jag berätta om de pyttesmå äggen som mamman har, och pappan har...

Stella: ...Frön?
Jag: Ja. Visste du det?
Stella: Ja, det läste jag i en bok i skolan
Jag (Lite snopen): Jaha. Ja, precis, små frön, eller spermier kallas de egentligen. Sedan så åker de in i mammans ägg och så börjar det bli en bebis och efter nio månader i magen så är den klar.

Efter denna lilla föreläsning var Stella nöjd och började prata om annat. Jaha? Var det så enkelt? Antar att hon kommer att fråga vidare någon dag, men än så länge slapp jag det (Ack så viktiga) snoppen- in- i- snippan- avsnittet. För hur förklarar man det bra?

När man tycker om varandra och är vuxen och pussas så kan man göra lite mer saker också, eller vad säger man?

Fortsättning följer.

Kompisövernattning och söndagsfrukost efter sen kväll med soffhäng och vin. Långpromenad till stationen. Besök av mamma, lillebror och sötaste brorsonen. Laxlunch och leka med bilar.

Snart ska vi äta kladdkaka och glass, och ikväll ska jag iväg på SPA- party hos en kompis. (Visst har jag berättat vilken kräm- junkie jag är?)

Jo, jag tackar jag! Hade jag sagt om det inte lät så töntigt.

Svar: De sover längre än en själv en helgmorgon.

Själv vaknade jag kl sju, klarvaken. Båda barnen sov, Stella i mitten av dubbelsängen dit hon fortfarande kommer intassande de flesta nätter, och Leo i sitt rum. Jag låg vaken ett tag för att inte väcka dem, men sedan var jag så kissnödig att jag fick lov att gå upp så då vaknade Stella.

Vi låg en halvtimme och myspratade, och gick sedan ner och åt frukost. Plockade i diskmaskinen och fixade lite i vardagsrummet.

Och gissa när Leo vaknade?! Halv tio. Helt otroligt.

Igår kväll blev det förresten varken vin eller fredagsmys, för när jag ätit upp maten blev jag så alldeles fullständigt vimmelkantigt trött att jag gick upp och la mig klockan sju. Jag vet. Hur skumt är inte det? Fast välbehövligt. När man känner sig inte- riktigt- gått- in- i väggen- fast- kanske- in- i- ett- litet- staket- trött är det lika bra att ge upp. Så jag tog två Alvedon (Var rädd att jag höll på att bli sjuk) och somnade redan vid halv åtta.

I dag mår jag hur bra som helst och har energi till både barnmys, städ och matlagning.

And that is how you solve the Problem of Mycket jobb!

Och jag kom nyss hem från jobbet.

Fast nu ska vi inte tänka jobb, hörrni! Oh nej. Nu ska vi tänka fredag. Ska strax gå ner och:

1. Äta hemlagad pizza
2. Dricka ett glas vin till pizzan

Because I'm fucking worth it, som man säger. Är nu klar med ALLA omdömen, och har även hunnit göra en massa andra saker.

Eller varför berättar jag det, förresten? Skulle ju inte tänka på jobb.

I alla fall. Ville mest bara säga ha ett bra fredagsmys, mina vänner!

Har suttit vid datorn när barnen har somnat och vad har jag gjort då? Jo, skrivit ett långt mejl om en sak kring jobbet samt skrivit de sista två omdömena.

Busy tider detta.

Men efter att vecka 13 och 14 och alla utvecklingssamtal är avklarade, vad har jag då om inte påsklov. Eller jag menar PÅSKLOV!

Funderar på att gå ner och se några avsnitt "Vänner" för att rensa hjärnan, men tror att jag går och lägger mig istället. I morgon är det först SET- utbildning till klockan två och sedan ska jag gå på minnesstunden för kollegan på skolan som dog. Kommer att bli jobbigt. Fint, men jobbigt. Jag tänker på henne ibland, och kommer några gånger i veckan på saker jag skulle vilja fråga henne eller diskutera. Men det går ju inte. Och så får man det lilla hugget i hjärtat.

Det är så sorgligt, det hela.

Nyss pratade Stella i sömnen, nämligen sjöng en av låtarna från "High school musical".

Sömndrucken 6- åring som mumlar fram "It's the start of something new..." i sömnen kan vara en av de topp 3 gulligaste sakerna jag hört i hela mitt liv.

Först kändes det så här. Och sedan åtminstone lite bättre, så här.

Idag hade vi presentation på en timme med statistik och vad de kommit fram till, och faktiskt var det himla intresant. What do you know. Fast fortfarande hade ju en kopp kaffe och lite åsikter från oss lärare blivit billigare... För det som kom fram var ungefär vad vi trott. Till exempel arbetar vi mer än vad som är tänkt, undrar om man får ta upp det vid nästa lönesamtal?

Klockan nio på kvällen. Ja, jäklar.

Men NU ÄR JAG (Nästan...) KLAR MED MINA OMDÖMEN! Värt en fanfar. Har bara två kvar, och de är lite speciella så jag måste prata ihop mig med några kollegor.

Fast det är så himla fiffigt, vårt program vi skriver omdömen i. Samma sekund vi trycker på spara kan eleverna gå in och läsa omdömet, och dessutom finns alla föregående terminers omdömen kvar i arkivet. Så jag går in på höstens omdömen, klickar på "kopiera", klistrar in det i denna termins matematikomdöme och ändrar sedan det som behövs. Ibland mycket, ibland lite, ibland formulerar jag om hela texten, men det är ändå ett bra sätt att börja på. Det blir dessutom så extra tydligt vad eleverna har utvecklat och vilka mål som fortfarande finns kvar. And voila! You got yourself a omdöme.

En annan himla fiffig sak med denna sida är att man kan blogga om saker. I klassbloggen lägger vi ut info om läxor, planeringar, prov, saker som händer, schemabrytande aktiviteter mm, och det är verkligen så fantastiskt värt de minutrarna det tar att skriva det eftersom man har föräldrar och elever engagerade på ett bra sätt. Vad säger du, Tina? Hur mycket 2000- tal är det på en skala, liksom?! Kolla in miraklet på www.unikum.net

Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Utan hur fantastiskt jävla underbart det känns att vara klar med omdömena!

Viktigt att få meddela denna glädjande nyhet till Världen.

Det enda jag har kvar nu är: Kopiera upp prov, kopiera upp Nationellt prov- träningshäften till mina åttor, gå andra tillfället av utbildningen på fredag, skriva och konferera kring de sista två omdömena, ha ett elevmöte på måndag, ha ett annat elevmöte på tisdag, ha alla mina 15 utvecklingssamtal under vecka 13 och 14, skriva omdöme om min lärarkandidat, ha prov, rätta prov, lägga ut provresultaten på Unikum. Och ungefär tio tusen saker till som jag bara inte kommer på nu.

Oh my. Nu fick jag en smula stress- attack. Ja, ja, det ska nog gå bra. Och vecka 15 är det påsklov! Då ska jag

1. Andas
2. Vila
3. Vila lite till

Och eventuellt hinna åka en sväng till Borlänge. Då har det nog dessutom hunnit bli vår. Solglasögon, Konverseskor och skinnjacka ska jag tänka på innan jag somnar och inte så mycket på utvecklingsamtal och annat.

Ja, så får det bli.

Istället för att sitta kvar i skolan och jobba så fick jag lov att åka och hämta Stella kvart över fyra (Leo fortfarande hemma med feber och jag skjutsade i morse). Funderade lite på att släppa av henne hemma och sedan åka tilbaka till jobbet, men efter att vi handlat mat på Hemköp och Alvedon på Apotek så var klockan efter fem och jag var hungrig.

Och trött. Orka åka tillbaka till skolan då, liksom. Dessutom är jag plus min spökrädsla plus helt ensam på skolan till sent på kvällen inte så trivsam kombination...

Så det blev

1. Äta laxmiddag hemma
2. Skriva omdömen vid datorn hemma. Hade pärmen med mig och resten av kunskaperna om hur de jobbar i mitt huvud, så att sitta hemma iklädd mysbyxor (Och utan spöken) var betydligt skönare

Har hunnit skriva ungefär...Tja. 52% av omdömena kanske. Alltid något. Två av omdömena ska min lärarkandidat skriva (Med sista kollen av mig), och jag hinner sitta lite i morgon och lite på torsdag. Har jag otur måste jag skriva de sista till sent på fredag kväll, men hellre det och vara ledig i helgen. Deadline är på måndag.

Just nu känner jag mest för att berätta lite för er om er matematiska förmåga, hur ni tar del av andras argument och framför egna, hur ni ska utveckla er problemlösningsförmåga samt hur ni sköter era läxor, men det kanske jag inte ska göra.

Hur ni arbetar på lektionerna, då? Nähä, inte det heller nej.

Det är ungefär det som snurrar runt i mitt huvud just nu, så vill ni inte veta hur pass ni uppnår målen så har jag inget mer att tillägga för tillfället. Puss och god natt, Folks!

Medan Jonas är hemma med lilla feber- skrutten kommer min dag att se ut som följer:

1. Lektioner till klockan 13.00
2. Ledningsgrupp mellan klockan 13.00 och 16.00
3. Köpa någon slags middag på Hemköp (Typ macka och godis som man kan äta framför datorn)
4. Skriva omdömen från klockan 16.21 (Om man räknar med promenad fram och tillbaka till Hemköp) till klockan hundra miljoner. Ungefär.

Tanken är i alla fall att jag ska hinna så många som möjligt, för på onsdag eftermiddag är det en massa annat som ska göras och på torsdag ska jag hämta barnen vid fyra och hinner inte skriva så mycket.

Så! Alla omdömen. I morgon. Det måste gå. Tror att jag ska gå och nypa mig lite i benen, så där som Carolina Kluft brukar göra, när jag går fram och tillbaka till Hemköp.

All peppning är bra peppning, som vi brukar säga.

Nä, om man skulle ta och tänka på refrängen.

Otroligt fult. Men roligt. Lite som att säga "Nu får vi allt ta det långa benet före det korta". Inte för att jag brukar säga det, men det låter kul. Det gör det.

I alla fall! Förlåt mitt svamlande, är lite trött. Har mest suttit uppe för att kunna känna på Leos panna innan jag går och lägger mig. Hans feber tog om inatt* (IGEN! Han som var frisk och glad i slutet av förra veckan när Stella hade feber. Och nu har hans feber kommit tillbaka. Stackarn), och för ett tag sedan när han vaknade till hade han så mycket som 40 grader. Förstå hur varm en liten kille är som har 40 grader.

Så jag tog upp honom, han fick lite vatten och rump- Alvedon, och nu verkar febern ha gått ner. Skönt. Hoppas han får sova hela natten och vara lite piggare i morgon.

* Med "I natt" menar jag alltså natten som var. Inte igår natt, för då låter det som att man menar natten mellan lördag och söndag. Jag menade natten mellan söndag och måndag. Det här har jag skrivit om förut, så ursäkta om jag låter tjatig, men visst känns det som att det fattas någon slags grammatisk term för att visa vilken natt man menar när man säger "I natt"?

Erik? Help me out here?

Jag fick 14 av 14. Det ni! Ni pratar med en av de Topp 11 procenten.

Förstår att ni blir imponerade. Viktigt att ha hjärnplats till den kunskap som VERKLIGEN betyder något.

Jorråsatte. Förra året var det handledarutbildning, och den här terminen ska jag och två till från mitt arbetslag (Och trettio till från hela kommunen) gå en utbildning att bli SET- handledare.

SET står för Social Emotionell Träning och ska bli ett eget ämne här från och med i höst. Livskunskap kan det också kallas, eller etik och moral eller whatever. Helt fantastiskt bra och viktigt. Handlar om allt från självkännedom till empati till social kompetens till problemlösningsförmåga. Två saker bara:

1. Borde det här inte ha varit ett eget ämne sedan typ tio år tillbaka? Eller tjugo? Visserligen kommer man in på sådana här saker ofta i skolan, och (förhoppningsvis) framför allt hemma, men det är ju kontinueteten och gruppdynamiken som är det viktiga. För att inte tala om budskapet att "Det här ska du kunna för att klara livet bra!" Återigen känns det som att skolan är tre steg efter samhällsutvecklingen istället för att gå bredvid. Eller ett steg före, det skulle ju vara ännu bättre. Men ett viktigt ämne. Absolut.
2. En timme i veckan ska det vara schemalagt. Perfekt tycker alla vi lärare. Problemet är bara att eleverna såklart inte går en timme längre i veckan, utan istället är det tid från andra ämnen som ryker. INTE perfekt tycker vi lärare. Det är ju inte som att man har all tid i världen att hinna det man ska hinna, snarare tvärtom. Men vi tycker alla att detta ämne ska in i skolan, så det är bara att hoppas att allt ordnar sig till det bästa.

Det här är ett av de största stressmomenten att jobba som lärare, att å ena sidan har man rapporter om svenska elevers sjunkande resultat slagna i huvudet, och å andra sidan har vi kravet på oss om ALLT ANNAT vi ska hinna med i skolan. Vi kan liksom inte trolla, och inte stoppa tiden heller. Just detta har jag ingen som helst statistik på, men det känns som att vi gick fler timmar i skolan på min tid. Mindre grupper hade vi också.

Och vi fick välja allmän eller särskild kurs i både engelska och matte. Inte var man tvingad att läsa B- språk heller, utan hade man inget som helst intresse av det så fick man välja hemkunskap eller slöjd eller något mer som jag inte minns.

Ja, men tro fan att resultaten såg bättre ut då! Jeez. Ibland vill jag skriva en jävligt arg debattartikel där jag en gång för alla att det är politikerna och de lama rektorerna det är fel på, inte våra fina, kämpande elever eller våra fina, kämpande (He he) lärare. Så det så!

Men det skriver jag aldrig. Om man inte kan räkna det här som en sådan, förstås? Alltid något.

Ursäkta, blev lite carried away här. Blir lätt det när jag kommer in på skolfrågor. Ville mest bara säga att jag varit på utbildning idag, det första av åtta tillfällen, och att den verkar bra. Så, nu skrev jag det den korta versionen!

HÄRLIGT!

Eller nåt...

Har haft en jättemysigt förmiddag. Vi gick en långpromenad till lekparken, barnen lekte där en stund medan jag och K satt och solade på en bänk, och sedan gick vi hem hit och lagade lunch. Visserligen var inte promenaden hem så där alldeles mysig med hungriga barn, blöta kläder samt mina vinterskor som är lite trasiga i den bemärkelsen att till och från jobbet fungerar de alldeles utmärkt men några timmar ute gör att strumporna blir helt genomblöta.

Promenad med blöta strumpor är inte höjden av söndagsmys, det är det inte.

Men kolla nu då! Stella ville följa med dem hem och leka, och när Leo fick höra det så ville han också följa med.

K: Han får jättegärna hänga med han också. Så kan de få plättar hemma hos oss, för vi har kvar från igår, så kan du komma och hämta dem efter Bolibompa.

Va! Kan ni förstå vad gulligt. Så här sitter jag och är ALLDELES SJÄLV HEMMA. En lätt surrealistisk känsla. Jag är typ aldrig själv hemma. Vet knappt hur man gör.

Vad ska jag göra nu?!

Tror dock att det blir:

1. Skriva klart det här
2. Städa upp lite i vardagsrummet
3. Gå in och bada. Skumbad, hårinpackning, skrubcreme och läsa "Mama". Värsta bästa SPA.
4. Äta pannkakor till middag jag med

Ja, så får det bli.

(Eller allmän begäran och allmän begäran. Camilla undrade varför jag inte skrivit något om finalen. Men det känns fränare att kalla det för allmän begäran, visst? Camillas ord är min lag!)

Ringde tre gånger på Alcazar, och en gång på "Moving on" bara för att den är så himla fin, och där på slutet satt jag och Stella och hoppade av nervositet i soffan. Juryrösterna var ju jämna som sjutton, och när bara de lägsta folket- ringer- in- och- röstar- rösterna hade delats ut hade jag en liten, liten, förhoppning om Alcazar. Kanske att de vinner?! Oh my God, tänk om de vinner?

Men vad hjälpte det. Jävla skit. NÄR SKA SVENSKA FOLKET BÖRJA LYSSNA PÅ MIG?! Förra året BWO och nu Alcazar. Om ni bara låter mig bestämma skulle vi vinna stora Eurovision varje år. Jag lovar. Tror att jag mejlar Christer Björkman. De gör ju ändå om röstningen varje år, så varför inte? Jag kan representera en genomsnitt av hela landet.

I alla fall. När vinnaren fick 144 poäng och gick om hela högen, hur många satt då som i chocktillstånd upp med en hand? Menar det. Var kom hon ifrån, liksom?!

Men helt deprimerande är det faktiskt inte. Med opera- tjejen har vi nog ändå en chans i Moskva. Caroline af Ugglas låt är i och för sig en fin- så- det- känns- i- magen- låt, men it aint no winner. Och EMD's låt ska vi inte ens prata om. Töntig låt med snurrande käppar, nej tack.

Hur gulligt chockad såg hon inte ut när hon vann, då? Fast skulle gärna vilja veta vilka det var som plötsligt gjorde så att hon fick alla rösterna. Var det någon av er?

Nu: Deppa ihop en smula för att Melodifestivalen är slut för i år. Efter det gå vidare i livet.

Vänta på att kompis plus dotter kommer, och sedan ska vi promenera till linbaneparken. I solen. Ha med lite frukt. Jag och kompis hänger medan barnen leker.

Perfect!

Jag och Jonas pratade frikort häromveckan.

Jag: Mitt är i alla fall Lasse Lindh
Jonas: Vem?
Jag: Amen du vet han som varit med i Melodifestivalen. Han som sjöng "Du behöver aldrig mer vara rädd" förra året

Jonas vet fortfarande inte, så han går upp och googlar. Strax därpå hör jag honom skratta, och när jag går upp ser jag honom titta på den här bilden:



Jonas (Tittar på mig med en blick som säger "You gotta be fucking kidding me"): Haha, ja, han var ju snygg...Ta honom du
Jag: Hmpf! Han är visst snygg. Man kan väl inte bli bra på alla bilder, heller.

Do not mess with my Lasse. Dessutom är han singel nu, stod i Aftonbladet att han hånglat med minst två tjejer på efterfesten efter hans delfinal. Kanske har jag en chans? Klockan fem i fyra på något uteställe i Stockholm om jag hela tiden håller mig i närheten av snygga tjejer. Då blir jag nummer två eller tre i raden. Säkert märker han inte ens att han råkat byta.

Eller i och för sig. Kanske inte så bra idé ändå. Jag får fortsätta att lyssna på hans låt från förra året istället och bli en smula kär varje gång.

Så ger jag bort honom till någon singel som läser istället. Bra, va? Modebloggerskorna ger bort skor och hårband. Jag ger bort Lasse Lindh. Och förra året gav jag bort en Tequilaflaska till Oggy i Örebro.

Håll med om att mina bloggpresenter är bättre?

Just nu, just här:

Strosar runt i nattlinne, mysbyxor, huvtröja och tofflor. Inget Juicy Couture- set så långt ögat kan nå, men vem bryr sig. Ska strax fortsätta bädda sängarna, och efter att jag duschat ska vi åka in till stan (Alltså, jag hittar faktiskt inget bättre ord. Jag gör verkligen inte det) och shoppa loss. Meaning köpa ny kaffebryggare på elaffären samt gå in i en av fina inredningsaffärerna som tydligen ska slå igen (Snyft) och därför har utförsäljning (lite mindre snyft). Efter det handla på ICA.

Lördagsgodis, fetaost till fetaostcreme, smör, falukorv, mjölk och lite annat smått och gott.

När vi kommer hem ska barnen städa sina rum. Ny regel: "Städa sina rum på lördagar", världens bästa regel om jag får säga det själv. De äter godis och städar, och när de är klara dammsuger jag och de får njuta av The pleasure of a nystädat rum. Bättre än tjat. (I hate tjat)

Medan jag sitter här lyssnar barnen på Melodifestivalskivan och leker inne på Stellas rum. Melodifestivalgener for President. He he.

Nirå? Vad ska ni göra idag?

Så jag bläddrar runt i en massa bloggar och hamnade på Ebba von Sydows. Och tänker "Man kanske borde köpa sig lite kavajer?"

En djup och väldigt reflekterande tanke så här sent en fredagkväll. Detta är även ett tecken på att jag borde stänga av datorn och gå och lägga mig.

Och i morgon, då! MELODIFESTIVALFINAAAAAAAAAL! Heja Alcazar.

Skrev förut att jag "Alltid förut kunnat släppa tankarna på jobbet när jag åkte hem". Menade såklart ""Alltid förut kunnat släppa tankarna på jobbet när jag åkte hem EN FREDAG"

De andra dagarna tänker jag typ ständigt på jobbet med några procent av hjärnan. Vi lärare jobbar ju in loven eftersom vi har 45 timmars arbetsvecka, men sanningen ligger nog närmare hundra timmar.

Inte för att jag klagar. Jag älskar mitt jobb. Men jag bara...Ja. Just sayin'.

Åh, nej, jag kanske inte borde ha skrivit det där sista i det förra inlägget? Nu kommer säkert någon av de där arga läsarna skriva kommentarer som "Amen troru att du är så jävla bra självrå, eller?!"

Så vill jag sudda bort det. Men sen så tänker jag att så kan man väl inte göra? Ändra saker i ens blogg, som ju faktiskt är ett ställe där man kan skriva av sig vilken smörja som helst, bara för att några enstaka missförstår och blir arga?

Så då gör jag inte det.

HA!

I dag är första gången under de fem åren jag jobbat som lärare som jag inte kunnat släppa tankarna på jobbet då jag åkte hem en fredag. En del av hjärnan arbetar fortfarande med lite jobbtänk as we speak. Drygt.

Bort, bort, bort. Vill tänka helgtankar istället. Som att det är final i morgon. Och att jag och barnen ska åka och shoppa kaffebryggare och lördagsmat i morgon. Ja, det tänker jag på nu. (Eller nej, det gör jag inte alls det. Fortfarande jobbproblem som snurrar runt i huvudet. Ska man slå huvudet i väggen, kanske? Hjälper det?)

Eller så går jag ner och ser några avsnitt "Vänner".

Annars har vi haft en mysig eftermiddag med rolig, mammaledig jobbarkompis- fast- i- annat- arbetslag på besök tillsammans med sitt ena barn som ett år yngre än Stella. Barnen har lekt och vi har hängt. Very nice. Hon är en sådan som det alltid har varit kul att prata med på jobbet, men inget mer. Så sågs vi både på tåget in till Uppsala förra fredagen och på ICA i måndags, och då vi står och pratar säger hon "Men du! Ska vi fika någon dag?" och jag säger "JA! Vad kul. Kan ni inte komma förbi på fredag?"

Dessutom har jag börjat hänga lite med en granne som bor ungefär tio hus bort. Märker ni! Jag börjar så smått socialisera mig i stan (Ja, ja. Eller byn. Fast stan låter bättre. SÅ litet är det faktiskt inte här). Efter nästan två år. Sakteliga rör sig gemenskapens kvarnar på landet. Men det gör inget, ibland är det skönt med lite space omkring sig.

Förutom det faktum att gemenskapens kvarnar ibland rör sig så pass långsamt att folk i mindre orter är rasister, fördomsfulla och inskränkta. DET är sorgligt. Och hemskt.

Fast inte alla, såklart. Men visst är det lite så? Eller är det jag som är fördomsfull nu?

Ligga i sängen med datorn på magen och kolla på "Mia & Klara"- avsnitt. Har inte sett någon av de nya innan, för klockan åtta på söndagar är mitt i nattningstiden.

Men oh my God vad bra det är. Fullständigt lysande. Tabita kan man ju inte låta bli att älska. Och Jennifer/ Gulletussan som nyskild. Fantastiskt. Har sett de två första, resten ser jag någon annan kväll. Nu ska jag 1) Plocka fram kläder till i morgon och 2) Gå och lägga mig.

Så här tidigt. Blir lika stolt varenda gång (Inte så ofta, dock...) det händer. Visst känner man sig liksom så GOD när man går och lägger sig tidigt? Lite samma känsla som att äta äpple till mellanmål eller att sitta i soffa, nyduschad, efter att ha tränat. Det sista kommer jag i och för sig knappt ihåg hur det kändes, men i alla fall.

It is a very fresh feeling.

Till och med haft disco med Barbie- dockorna till Alcazar. Oh what a partyvecka det här är.

Dock kom jag på att jag ju faktiskt inte vet vilka som gick vidare i lördags. Sarah Dawn Finer, Caroline af Ugglas och...Vem mer? Och vem blev vald av Internationella Juryn? Om det nu fanns någon sådan, det var kanske bara ett skämt.

På lördag hejar jag på Alcazar och kanske Sarah Dawn Finer. Absolut INTE Caroline af Ugglas. Visserligen lite fin låt som växer med fler lyssningar, men...Nä. Skickar vi henne så kommer vi sist.

(Hm. Visst lät det porrigare än "Mr Handy man"? Orättvist. Var ju inte så jag menade ju)

I morse när jag kom ner så lyste det en liten röd lampa på luftvärmepump- skåpet (Eller heter det värmeluftpump? Glömmer alltid i vilken ordning det ska vara) I alla fall! En liten röd lampa lyste, till och med på två ställen, och när jag tittade närmare så stod det att man skulle "Göra rent filtret".

Vilket jävla filter?! Oftast är det alldeles underbart att bo i hus, men bland mindre kul. Så fort något måste åtgärdas är vi två nollor som knappt hittar proppskåpet. Eller det gör vi kanske, men det är ungefär the limit. En annan mindre kul sak är att handfatet måste rensas. Tror att man då måste skruva loss röret på något sätt, för det har jag sett på TV, men om jag börjar skruva loss tvättställs- rör sabbar jag väl hela avloppssystemet för hela gatan. Det var inte fordon man skulle gått på gymnasiet (Som jag ångrade mig förut att jag inte gick), det var VVS- linjen. Visserligen hade jag väl lite nytta av att jag gick Natur, eftersom jag numera är Ma/NO- lärare och på så sätt tjänar ihop mitt levebröd, men skulle gärna kunna skruva rör också.

Och Jonas pluggar datavetenskap. Inte mycket VVS- kurser i det heller. Fortsättning följer, på något sätt ska vi väl någon gång klara av att rensa det där handfatet.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om! Röda lampan var det. Jag öppnade luckan, tittade lite på alla rör och funderade på om något av dem såg ut som ett filter, dammsög upp en massa damm där inne när jag ändå höll på och- VOILÁ!- lampan slocknade.

Det finns hopp. Jag känner att min hus- intelligens har höjts med flera hundra procent i och med denna lamp- slockning.

PS. Fast om någon av er rörmokare och har vägarna förbi någongång, så kom in och fika. Ni är så välkomna. Kanske hinner ni skruva loss lite rör när ni ändå ska in och kissa innan ni åker?!

(Ifall mina arga läsare är kvar)

• Jag tycker såklart mer synd om mitt febriga barn än vad jag tycker bra om att vara hemma och ha mysbyxor en hel dag
• Jag har alltså inte ställt ut henne i snön eller något så att hon ska få feber
• Hon fick en rump- Alvedon för ett tag sedan och är vid gott mod. Just nu sitter hon till exempel glatt och ritar vid sitt skrivbord

Slut på förtydligandet.

Stackars Stella skulle gå till skolan idag efter att ha varit hemma i tre dagar med feber, men så vaknade hon i morse med 39 graders feber. Tårar: "Men jag LÄNGTAR till skolan!".

Skruttan. Hon var helt feberfri igår, och Leo med, men så tog det tydligen om igen. Leo har ingen feber men är fortfarande lite hostig, så han får vara hemma idag med. Och Jonas hann åka till jobbet tidigt, så idag var det min tur att vara hemma.

Men inte klagar jag för det, inte. Oh nej. Att mysa hemma med febriga och en smula hostiga barn är ju nästan som en bonus under en jobbig jobb- vecka. Mysbyxor och långfrukost. Hinna tvätta och städa lite. Sitta i soffan och se på morgon- Bolibompa. Bädda sängen. Packa upp det sista ur resväskan från i helgen, som stått i ett hörn i vardagsrummet sedan söndag kväll.

Och barnen har fått rostat bröd och O'boy i soffan, så de går det ingen nöd på. Hoppas bara att inte Leo feber smittas med feber igen, för då är de väl sjuka till sommarlovet. Blir en lugn dag idag med lite legobygge eller ritande i soffan på sin höjd. Hoppas att Stellas feber går över snabbt.

I morgon är det Jonas tur att vara hemma igen, för då ska jag ha nationellt prov i engelska med några av mina special- elever. Hoppas, hoppas, hoppas de klarar det.

Hoppas. Hjälp mig att hålla tummarna?

Nu: Gå ner och sätta mig bredvid barnen och se på lite mer morgon- Bolibompa. Efter det kanske duscha? Eller plocka iordning lite i vardagsrummet? Sweet hemma- life (Förutom Stellas feber. Den är inte sweet. Stackars liten)

Öppna dörren till klassrum, säga hej till eleverna, sätta sig på en stol i ett hörn, se på när lärarkandidaten håller genomgång. Fantastiskt.

Undrar om man kan få behålla honom? Eller tror ni att lärarhögskolan skulle märka något?

Antagligen. Fast faktiskt så saknar jag lite att få prata och hålla i genomgångar. Lite. Däremot är det världens bästa vilo- period inför alla omdömen som ska skrivas nästa vecka och alla utvecklingssamtal som jag ska ha vecka 13 och 14. Ready steady go.

Och nu måste jag bara få säga en sak till. Jag vet, det var ett jäkla gnällande på mig these days, men jag måste bara få ur det ur systemet: Blir även så trött på lärare som klagar över och ifrågasätter varför de ska skriva omdömen. JO, DÄRFÖR ATT DET ÄR ERT JOBB!!!

Vill jag skrika, men det gör jag såklart inte. Hey, man är väl socialiserad. Så jag gör det här istället. Min lilla säkerhetsventil. Men allvarligt talat, om vi på riktigt kräver högre lön samt vill få eleverna att lyckas så absolut bra de någonsin kan, ska vi då inte visa att vi vet vad vi gör?! För mig är ett omdöme ett sätt att göra detta. Det behöver inte vara en lång uppsats, men kort och koncist om hur eleven ligger till och vad hon/ han kan göra för att komma ytterligare lite längre. Sådan typ av feedback vill väl alla ha i sina jobb?

Vi vuxna vill ju ha professionella lönesamtal, då måste vi väl också ge eleverna professionella omdömen.

Dessutom har vi bara omdömesskrivning en gång per termin. De stackars eleverna måste ibland ha fyra prov i veckan (Fast vi kör stenhårt med ett provschema i lärarrrummet och max två prov i veckan för sjuor och åttor och tre för nior). Om vi ställer höga krav på dem måste vi väl även ha höga krav på oss själva?

Just sayin'. Igen. Nu ska jag gå ner och se på TV och sluta gnälla.

Nu säger jag inte att man måste gå runt och vara Einstein. Men vad otroligt hjärnblödnings- framkallande det är med folk som inte tänker, som aldrig kan se längre än till sina egna handlingar. Noll empati och noll reflektionsförmåga. Sådana som slänger sig med rasistiska uttalanden och märkliga åsikter och kortsiktiga lösningar. (Nu kanske det inte är samma person som gör alla de här sakerna, men ni förstår principen).

Kort sagt människor som inte kan se bortom sitt eget tyckande.

Men så tänker jag att skolan nog är himla viktig ändå. Tänk så mycket vi hinner lära våra barn och ungdomar. Förmågan till empati och förmågan till reflektionsförmåga är ju inte alltid något som kommer automatiskt, men det går absolut att tränas upp. För vad hemskt, egentligen, att gå runt och tillbringa sitt liv med att alltid se sin egen sanning som allsmäktig. Att aldrig kunna resonera sig fram till något.

Just sayin'.

PS. Vem jag tänker på? Lite blandat, faktiskt. Lite rasister och lite politiker. Så långt ifrån men ändå så nära, liksom.

Vad är det här för trams. Min bruna skinnjacka hänger i garderoben och gråter.

Till er som inte tillbringade en kvart utanför jobbet med att skotta snö från bilen innan ni åkte hem och som får ha vårskor på sig: Lucky bastards.

Hur vet man att man varit på fest? Svar: Fötterna gör fortfarande en smula ont efter högklackade partyskorna trots att det gått två dagar.

Men inte klagar jag för det. Oh nej. Lite samma känsla som med träningsvärk. Det gör ont men man vet åtminstone att man gjort något bra innan. Nu vet jag i och för sig inte om dansa till klockan halv fem i högklackade skor är så bra, men ni förstår principen, va? (Säg ja nu, då verkar jag inte så koko)

Ja, jäklar vad kul det var i helgen. Först ihopsamlande av alla 16 personerna i baren på terminalen, och bara det var ett litet mirakel i sig eftersom det visade sig vara världens underbaraste personer. Kompisar, kompisars kompisars samt bloggare, det kan liksom inte bli bättre. Efter påstigning och väsklämning i hytterna åt vi buffé, och efter det var det förfest i hytter och party all night long. Inte helt lätt att hålla ihop ett gäng på 16 personer på ett båt, dock, kom vi på dagen efter. Under kvällen och natten var det däremot inte så många som tänkte på det. Vi var för upptagna med att ha kul.

Typiskt konversation dagen efter:
Jag: Var tog S och L vägen? De såg man ju inte till så mycket?
Anna: Hahaha...S var med dig i typ tre timmar. Ni dansade
Jag: JA! Just det, ja. Visste jag väl. Skulle bara kolla om ni var med

Disco på Finlandsbåt är för övrigt 1) Halt som en isbana på grund av hundra liter utspillda öl från plastglas samt 2) Så jäkla kul. Med ett gäng på 16 personer hittar man dessutom alltid någon att hänga med.

Fast inte nog med det. Sista timmen på det stora discot hittade jag dessutom en gammal parallellklass- kompis från högstadiet. Jag vet, "Stay Friends" på riktigt. Hemsk upplevelse. Fast lite roligt. Han var full och flirtig och kom inte ihåg mig det minsta lilla. Vilket fantastiskt intryck jag har gjort på folk jag har träffat i mina dagar. Å andra sidan kom han inte ihåg någon av sina gamla klasskompisar heller, när jag försökte name- droppa lite namn på gamla kompisar, så jag kanske inte behöver deppa ihop alldeles.

Roligast var när vi skulle gå ner till hytten vid fem och T tjatar om att gå vidare.
Vi: Alltså...Det är nog stängt nu
T: Amen SNÄÄÄÄÄLLA?!

Inte roligast är dagen efter på en Finlandsbåt när man tvingas tillbringa en hel dag på ett ställe som rör sig. Man vill liksom "MEN KAN NI KÖRA LITE RAKARE, TACK?! Vissa mår inte riktigt bra". Fast jag hade köpt Postafen mot åksjuka på tåg dagen innan, så I took my little pill och såg glad ut. Eller kanske snarare trött ut, men i alla fall. Dock himla mysigt att hänga med kompisar en hel dag till. Ligga i hytten och prata om livet, äta dyr hamburgare som smakade billigt, gå en runda på Taxfree (Köpte Kinderägg till barnen och två cola till mig. Kan vara världshistoriens sämsta Taxfree- köp), sova två timmar, stå på däck och se på havet, stå på däck och se på Mariehamn (Får alltid tvångstankar att kliva av. Samma sak på tåg om jag råkar gå förbi en öppen dörr och tåget står på någon station. Höll mig dock hårt i relingen, så jag fortsätter att vara icke- Mariehamnsbo), stå på däck och se Stockholms lyxiga skärgårdsvillor, sitta i en pianobar och dricka en Fanta för att jag blev akut törstig, spana in vilka som blir packade även på söndagen. Ja. De vanliga sakerna man gör på en Finlandsbåt dagen efter, helt enkelt.

Sorgligast var Annas fina stövlar som gått till de sälla jaktmarkerna efter att ha tillbringat natten ute i korridoren och efter det försvunnit. R.I. P Annas partyskor. Att hon tyckte att det var en bra idé att ställa skorna där är en annan sak, men hey, hur många fantastiska idéer kläcks inte under en lördagnatt? Menar det.

Fast lite kul hade det varit att ropa ut i högtalarna att "INGEN går av denna båt tills den skyldiga till skostölden har hittats".

För så får man göra. Det har jag sett på TV.

Nåväl. För att göra en lång historia kort: Värsta roliga helgen och tack till fina Emelie och fina Jonas som fixat och donat och festarrangerat så att kryssningen blev av. Puss på Er och ni är bäst! Vill ni byta jobb så kan ni utkonkurera (Är det ett ord?) Bindefeldt.

Och till alla andra som var med: Ni är bäst ni med! Det vet ni, va?

Nästa inlägg ska ni få läsa om kryssningen. Jag lovar.

I morse när jag skulle göra kaffe så var kaffebryggaren trasig. Ja, ni läste rätt. KAFFEBRYGGAREN TRASIG! En måndagmorgon.

Förstår ju vem som helst att det bara kan gå utför en sådan dag.

Och då menar jag verkligen, VERKLIGEN crap day. En sådan där som är själva definitionen av en crap day. Om ni skulle slå upp ordet Crap day i ett lexikon skulle det vara en bild på den här dagen. Om tjugo år kommer frågan "Vad är en crap day" komma upp i frågetävling på TV, och då kommer de tävlande att berätta om idag.

Ja. Ni kanske fattar? Eller ska jag fortsätta? Nähä, inte det.

Kan inte skriva så mycket mer eftersom det är en jobbgrej, men det är en sådan sak som får en att vilja gå och lägga sig under en kudde i soffan och låtsas som ingenting. Men det kan jag såklart inte göra, eftersom det ingår i mitt jobb att aldrig låtsas som ingenting. Snarare måste man alltid reda i allt, hur tungt och jobbigt det än må vara.

ÅÅHHHHHHH! Kan inte bara alla barn och ungdomar bli snälla mot varandra?! Please?

Men det är bara att ta ett djupt andetag och fortsätta. Även om saker känns tunga ibland. Ibland kan jag tycka att vi lärare borde tjäna ungefär 45 000 i månaden, för vi är både kunskapsförmedlare och psykologer och konfliktlösare och idésprutor och socionomer och poliser och ordningsvakter och God knows what.

Nu ska jag lägga mig i soffan och inte lägga huvudet under en kudde men däremot se en massa "Vänner"- avsnitt. Ska precis börja på säsong 9. Fungerar rätt ok det med. Kanske äta glass och kolasås till? (OBS! Inte hemgjord kolasås. Hemgjord kolasås är hell on earth)

Ja, så får det bli.

Och kryssningen, då, undrar ni? FUCKING WONDERFUL säger jag. Oh yes. Vi gick och la oss halv fem. Bara en sån sak, liksom. Berättar detaljerna sen!

Igår hos min frisör i Uppsala (Jag har finally, finally klippt mig. Bara lite i topparna, och luggen som var några centimeter för lång, men i alla fall. En upshapning är ju alltid en upshapning, som vi småbarnsmorsor brukar säga)

(Eller det brukar vi inte. Men jag säger det nu)

Anyway! Var var jag? Jo, dialog hos frisör:

Frisör: Så du ska bli full i morgon! Kul!
Jag: Oh yes! Full och nyklippt. Kan inte bli bättre
Frisör: Menar det!

Så nu ska jag:

1. Laga falukorv och makaroner till lunch
2. Packa
3. Duscha och göra mig i ordning
4. Ta tåget till Stockholm och sedan vidare till en Siljabåt och party all night long!!

Ihop med en massa sköna kompisar. Lovely!

För övrigt tror jag att jag nu, efter snart två år här i stan byn har förlorat mina shoppingkunskaper. Igår efter klippningen tänkte jag hinna gå två timmar på stan, men jag var så trött och hungrig (Är ju van att äta middag före Bolibompa) att jag åkte hem redan klockan sex. Efter att jag köpt strumpor och trosor. Inte världens mest glamourösa shopping.

Men, men, jag har ändå inga pengar så det var lika bra. Mycket folk var det också.

MEN STRUNT I DET! För ikväll ska jag hänga med kompisar, dricka drinkar, åka båt och dansa. TJOHO!

(Och om det blåser storm så ringer jag en helikopter och ber dem hämta upp mig. Så får man göra, va?)

Hatar är ett starkt ord, men...Jo. Hatar.

Jag kollar min hotmail- mejl ungefär en gång var tredje vecka. Då har jag fått ungefär trehundra mejl från bland annat Korvbrödsbagarn (Var med i en tävling en gång, men vann jag en husvagn? Jag tycker inte om Korvbrödsbagarn heller), Ticnet, La Redoute, Någon jäkla Visit Scotland- sida, Cosmopolitan, Nils Oskars vänner (Skrev upp mig på en lista på en ölmässa för ungefär åtta år sedan. Big mistake), erbjudanden från Telia och en massa annat, och det värsta av allt, från Stay Friends.

Just Stay Friends hatar jag mest av allt. Kommer inte ihåg när jag gick med och har inte den blekaste aning om hur jag går ur. Jag brukar klicka på mejlet innan jag tar bort det och där är alltid en massa suddiga bilder på folk från min högstadietid. Folk jag inte gillade då, och som jag VERKLIGEN inte har tänkt bli kompis med nu. I och för sig var jag kär i Björn när jag gick i sexan, men...Nej. Suddiga bilden verkade dessutom inte innehålla Johnny Depp precis.

Dessutom tänker jag att det säkert syns att jag tittat på bilderna men inte klickat på "Känner jag". Min största skräck är att jag någon gång är full framför en dator och klickar på dessa orangea "Känner jag"- rektanglar.

The horror!

Ja, men ni hör ju vilken ångest. Detta är även anledningen till att jag vägrar gå med i Facebook. De personer jag har i mitt liv nu räcker alldeles utmärkt, och jag behöver inte ha in några random bekanta från förr. Jag mår tillräckligt dåligt av att veta att jag har suddiga bilder på gamla högstadie- idioter i min Hotmail.

Undrar hur man går ur Hotmail?

Och när jag skriver "Personer jag har i mitt liv nu" så menar jag er som stannar kvar och inte tänker "Den där arga, aggressiva, eremitiga teknik- fientliga wackon verkar inte vara så mycket att ha"...

Men. Nu säger vi det alla i kör: "Hotmail är sämst, ingen protest". Eller hur den nu går?

Min jobbmejl däremot skulle jag aldrig klara mig utan och den kollar jag säkert fem gånger om dagen. Inga suddiga kort från högstadiefolk så långt ögat kan nå, eller rea- mejl från La Redoute. Ahh. Wonderful world.

Anna Hibbs live i min TV. Coooooolt!

PS. Nä, jag är inte fjorton år. Jag är trettioett. Men vad ska jag skriva om, tycker ni? Eventuell badrumsrenovering och diskmaskinsplockning? Vavava?

PS igen. OK, lite fjompig var hon kanske. Men hur normala hade ni framstått i TV? Nä, menar det. She is still one of my favourites, oh yes. Dessutom märker man i hennes blogg att hon har en grym självdistans och höga ambitioner, så det där med ekonomin fixar hon säkert galant.

1. Stella ligger i sin säng och tittar i sin skolkatalog. Hon kollar namn, kikar lite, funderar, vänder blad. Hennes katalog är alldeles sönderbläddrad sedan hon fick den tidigt i höstas. Fast mest tittar hon nog på killen i sin klass hon är kär i. Till och med så sover hon oftast med skolkatalogen under huvudkudden. Söt-Fia.
2. Leo, i sin tur, ligger under täcket i sin säng. Han har börjat med det, att somna med täcket över huvudet. Säkert jättemysigt, bara det att när man efter att han somnat går och drar ner täcket så är han alldeles svettig.

I alla fall. Där ligger han under sitt täcke, med sin Gosebjörn (Favorit- gosedjuret), Byggare Bob, Nalle Puh och lilla IKEA- musen bredvid sig. Just nu ligger han och sjunger för sig själv: "Jag vill ha semlor, semlor, semlor med grädde. Stora, tjocka semlor med grädde. Och när jag kommer hem till dig, så vill jag inte ha nån LEVERPASTEJ"

Har varit sångstund på dagis idag.

Anna! Enligt ryktet så är vår vän Anna Hibbs med i "Lyxfällan" ikväll!

Det du! Så lägg pluggböckerna åt sidan och titta for God's sake. Och ni andra med, för dem delen. En glammig, snygg och rolig Stureplans tjej är ju alltid...Ja, en glammig, snygg och rolig Stureplanstjej. Helt enkelt.

PS. Om ni undrar varför jhag skrev "Vår vän" så är det för att jag och Anna brukar hänga med Anna Hibbs i STockholm ibland. Köpa dyra kläder, slänga med håret, ha fina väskor, dricka drinkar, se fantastiska ut. Ja, ni vet. The usual. Folk brukar ha svårt att skilja på oss. Jorrå. Men det går om man tittar noga.

Rasism.

Läs först det här.

Säg sedan varför ni (Ja, jag säger Ni eftersom det uppenbarligen finns en massa människor som på riktigt tycker att folk från andra länder är mindre värda än folk från yttepytte- lilla Sverige. Fast jag menar ju inte riktigt Ni som i Ni. Det förstår ni, va?) har rasistiska åsikter.

Har hänt lite saker i skolan, och jag får ont i magen bara jag tänker på det. Hur kan man liksom ens komma på tanken att vara rasist?! För mig är det lika ofattbart som att jag skulle gå runt och tycka illa om alla människor på hela Jorden vars namn började på bokstaven T.

Satt ett tag bredvid en elev i matsalen som varit i Sverige i 8 månader. Snällt leende, fina ögon. Hankar sig försiktigt fram med svenskan. Gillar matte bäst i skolan. Har säkerligen varit med om så mycket hemskheter i sitt land att vi inte ens vill föreställa sig det.

Hur kan det faktum att hans hudfärg är annorlunda än vår få folk att hata?!

I just don't get it. Jag gör verkligen inte det.

För övrigt borde landet tapetseras med Ronnie Sandahls krönika (Den i länken. LÄS!). Skriv ut och sätt upp i fikarum. Låt inte folk komma undan med sina rasistiska uttalanden.

Tack för ordet.

Jag hann se sista kvarten. Alltid något. Men jag vet inte, jag...Blir det inte skummare och skummare? Ungefär som "Twin Peaks" back in the days.

"Desperate Housewives" brukade vara glammigt med en twist, nu är det mer sorg och elände med en twist. Nästa tisdag kommer jag inte heller deppa ihop om jag missar det. Vilket betyder, eftersom jag inte heller ser "Medium" längre, att jag INTE FÖLJER NÅGONTING PÅ TV LÄNGRE. Värt att skriva med stora bokstäver för. Känns som att jag vid 31 års ålder (Eller hur gammal jag nu är. Har slutat räkna) har sluppit ur en sekt eller något.

Fast i och för sig är jag nu med i dvd- box sekten, det kanske är ännu värre?

Leo hade feber inatt, så han och Stella var hemma med Jonas idag tills jag kom hem klockan fyra och bytte av honom när han åkte till jobbet. Skiftbyte i dess ädlaste form.

I alla fall mår lilla Skrutten mycket bättre nu, bara det att han har sovit middag mellan klockan halv fyra och halv sex. Inte en helt praktisk tid att sova middag på. Försökte väcka honom några gånger, men han bara sov sött vidare där i soffan. Detta gör att läggdagstiden har blivit lite förskjuten.

Och vad gör det, då? Undrar ni. Jo, ganska mycket med tanke på att det tydligen ikväll är säsongspremiär av "Desperate Housewives". Oh my God I am going to miss that. Och Oh my God I am going to die.

Ah well. Vad är väl en bal på slottet. Det viktigaste* är ju att Leo är frisk.

* = Egentligen är det viktigaste att Leo är frisk OCH att de kanske, kanske hinner somna. De har nyss släckt lampan och klockan är tio i nio. Sannolikheten för att de ska ha somnat klockan nio är väl...Tja, 0,009% eller nåt.

Eller P (Mamman får se sitt favvo-program) = 0,009%. Viktigt med ett matematiskt språk, säger matematikläraren i mig.

Håller tummarna i alla fall att Leo somnar snart, och att han förhoppningsvis sover hela natten. I natt låg han och pratade och sjöng i feberdimman ungefär mellan klockan ett och klockan fyra. Inte konstigt att han var trött i eftermiddags, stackarn. Fast nu är han laddad med både våffel- middag och rump- Panodil. Bra för både kropp och själ.

Skicka mejl om ett par Chanel- örhängen man hittat på Eniro.

Ett: Hur weird är det inte att köpa begagnade örhängen och två: Denna månad är det CSN- räkningar, sophämtnings- och vattenräkning samt bilbesiktning. Jag ska INTE köpa ett par Chanel- örhängen (Fast de var billiga).

Nä. Det ska jag inte. Kanske bäst att gå och lägga sig? En trött måndagkväll är ingen bra tid att göra business.

Puss och god natt, Världen!

Men ändå rätt mysigt. Här just nu snöar det ett stilla snöfall och har kommit flera decimeter under kvällen. Snö på träd och istappar på husen. Alldeles vitt och lugnt ute. Ser ut som julafton.

Fast mina Konverseskor gråter i garderoben.

I morgon blir en busy eftermiddag. Jag ska:

1. Följa med min klass på besök på gymnasieskolan
2. Stressa tillbaka för att ha en lektion
3. Vara med på en EVK
4. Ha medarbetarsamtal
5. Helst hämta barn 16.15

Men det borde gå. För övrigt ska jag hela förmiddagen ha mattelektioner som någon annan håller i samt har genomgångar på. Helt fantastiskt. Varför kan man inte få ha lärarkandidater jämnt?!

Min är dessutom duktig och trevlig och älskar Melodifestivalen. Ja, men bara en sån sak.

Inte mycket att skriva om idag. Jobb som vanligt, helt ok dag, korv och bröd till middag. "Myror i brallan" på Bolibompa med roliga Jonas Leksell som var tillbaka. Godnattbok och nattning, och nu ska jag gå ner och se några avsnitt "Vänner".

Till och med för tråkigt för intresseklubben att anteckna, så nu slutar jag.

Eller så kan jag berätta att en av mina specialelever som precis slutfört en stor skrivuppgift nu har börjat blogga istället. Blogg we like! Fränare med egen sida än att skriva randigt papper upp och randigt papper ner. Dessutom är det ju kommunikation allt handlar om, och vad kan vara bättre att öva och skrivträna kommunikation i än en blogg?!

Nä, menar det.

Ni som inte är på kryssning nästa lördag (Vilket somliga av oss är, WEHOO!), ring för allt i världen och RÖSTA SOM GALNINGAR på Sarah Dawn Finer och Lili och Susie.

Slut på viktigt meddelande.

Nu ska jag gå in och ta ett bad också.

Hoho, vilken lyxsöndag.

Mysigt värre. Fast nu känner jag mig färdigtittad, har ätit frukost framför Tv'n och allt, så nu ska jag klä på mig. Jag ska:

1. Promenera till Statoil med Stella och köpa Melodifestivalskivan
2. Träffa Jonas och Leo vid lekparken i stan (Byn?)
3. Gå till roliga dagismamman, som ringde nyss och frågade om jag ville gå ut och gå
4. Promenera med henne

Inna da winterland inna da sun. Nästan lika hurtigt som Vasaloppet. Eller kanske inte riktigt...

Någon gång i livet ska jag för övrigt åka Vasaloppet. Ja jäklar att jag ska. Ska bara köpa skidor och skaffa mig lite kondition först.