babydarling

Klipptid fixad. På torsdag när Jonas kliver av tåget klockan fem i fem står jag och barnen på perrongen, och så tar han barnen (Fast Stella ville kanske följa med till Uppsala), jag tar hans tågkort och hoppar sedan på tåget som går tillbaka. Easypeasy. Vardagslogistik i dess ädlaste form.

Hinner dock inte köpa några kläder (Ho ho? Fräscha vårkläderna? När kommer ni till mig?!), men klippning blir bra. Ska nog köpa hårtoning också. Nu jäklar ska här fixas.

Helst ska jag gå ner några kilo också, men jag vet inte, jag. Måste man det? Egentligen? Trots allt ser jag ju inte ut som Gilbert Grapes mamma. Och de flesta av mina linnen är rätt pösiga. Med dem, solglasögon och sköna byxor (Eller kjolar med töjbar midja) kommer jag nog undan i sommar.

Hey, glass, grillad mat och rabarberpaj är ju alltid glass, grillad mat och rabarberpaj. Som vi brukar säga.

När barnen blir tonåringar och klarar sig själva på kvällarna ska jag börja träna igen. Då är jag fyrtio och kommer att vara lika snygg som Lena Philipsson. HA! It ain't over til' the fat lady sings, eller vad det nu heter.

Tidigare idag:

Jag: Om två veckor ska vi på dop i Borlänge, och då får du ju träffa Maja!
Stella: JAAAAAAA! Vad kul. Fast man kan ju mest... ja, titta på Maja. Egentligen är det roligare med Simon för han kan vi ju leka och prata med och så. Eller det är roligt med Maja också. Fast kanske lite roligare när hon kan leka? Men det är roligt att titta på henne. Det är det ju.

(Dopet är för mina två kusiners små bebisar, som föddes ungefär samtidigt, och Simon och Maja är barnens kusiner. Om ni inte hängt med, alltså. Men det har ni väl?)

Oh så fin.

Ska ta kort och visa bara vår kamera återuppstår länge nog för att kunna fungera i åtminstone en halv minut. Sol och altanfix och altanmiddag (Första för i år!) och mammabesök. Bra fredagseftermiddag.

Den här tiden på året kör man liksom mest på ren vilja. Vilja, mental nedräkning och stenhård disciplin på en själv för att ha koll på allt sista veckan. Jag är en levande logistik- och planeringskalender just nu.

Det värsta är att man inte bara planerar och fixar kring sista veckorna, utan även börjar tänka inför hösten. Jag vet. Helt sjukt egentligen. Idag när två av mina specialelever skrev prov satt jag och skrev upp bra uppgifter inför nians matte. Lite knäpp i huvudet är man nog. Några fler lärare som känner igen sig?

Känns litet slitet hemma också. Barnen trötta, trädgården och altanen behöver fixas, tre dagar i veckan långa dagar på dagis och skolan med hem- äta mat- leka ute med kompisar- gå och lägga sig. Allt inom typ tre timmar. Hå hå ja ja. Klippa mig behöver jag också, men jag hinner ju aldrig ringa och boka tid. En blå- och vitrandig tröja skulle inte sitta fel heller. Eller en storstädning av huset.

Mellan hägg och syrén. Bästa tiden på året. Och ändå hinner man inte riktigt njuta.

Men roliga tider på jobbet. Ändå. Snart är det helg, och i morgon kommer mamma och har med sig ny gräsklippare (700 kronor på Rusta. Ett klipp) och ett vitt, fint, nytt träsgårdsbord till barnen. Kanske blir det sol i helgen?

Bra så.

Med risk för att låta som min 6- åring när hon får psykbryt, måste jag bara få säga att jag har ingenting att ha på mig. INGENTING! Dessutom är jag för tjock för att ha på mig det som faktiskt är snyggt.

Men sluta klaga och börja träna, då! Säger ni.
Lättare sagt än gjort, säger jag.

Sa jag förresten att JAG HAR INGENTING ATT HA PÅ MIG! Jävla skit.

Ni då? Alldeles smala och brunbrända, och garderoben full med fräscha vårkläder? Minst ett par ljusa chinos och blå- och vitrandiga toppar? Fina klänningar? Vippiga kjolar och höga klackar? Färgglada kläder, och inte en svart eller brun kofta så långt ögat kan nå? Tänkte väl det. Era jäklar.

Note to self: Börja träna (På något sätt. Ska tänka ut något fiffigt sätt att hinna), sluta äta samt köpa blå- och vitrandig topp.

Den här artikeln läste jag i morse i tidningen.

Visst får man lite ont i hjärtat? Fy tusan för när ekonomi står över vettig skolform för barn. Dessutom när assistentpengar (Eller något annat som krävs) faktiskt är peanuts jämfört med vad stackars lilla killen kan kosa samhället senare i livet.

Way to go, mamman som kämpar för sin son.

Hoppas att han får den hjälp som krävs.

Man kan ha en ny, blänkande bil som åker omkring med rutan nervevad och spelar frän musik på hög volym. Man kan också ha en lila, smutsig, en smula rostig Ford Mondeo som åker omkring med rutan nervevad och spelar Hannah Montana på hög volym.

Same, same.

Idag har det varit soligt hela dagen och jag har tillbringat arbetsdagen med att vandra i skogen, sitta på några klippor vid en sjö och äta matsäck samt vandra tillbaka i skogen. Fantastiskt. En smula svettigt och varmt, men fantastiskt. Duktiga eleverna travade glatt på de med.

Ett litet minus är att jag är alldeles röd på halsen och på armarna, men förhoppningsvis har det värsta försvunnit till i morgon. Lite färg på armarna är ju inte fy skam, liksom.

I morgon har jag:

1. Lite sovmorgon
2. Näst sista dagen på SET- utbildningen. Att få sitta och lyssna på intressanta saker plus ha roliga övningarna, samtidigt som en vikarie tar hand om mina lektioner, det är inte fy skam det heller.

Oh, de är så sköna, dessa sista veckorna i skolan. Emellanåt ganska busy med specialdagar och matsäcksbeställningar och betygsättning och betygsinmatning i dataprogram och städning och shower och allt vad det är, men överlag himla sköna.

Nu: Gå ner och bada fotbad. Som sagt fantastiskt med vandring, men lite jobbigt var det på slutet... Ett fotbad är jag värd. Absolut.

Jag har:

1. Oljat in altanen
2. Lagat köttfärssås och pasta
3. Gått långpromenad på två och en halv timme i skogen med en av mina favvo- kollegor (Vi ska vandra med klassen imorgon och behövde kolla läget)
4. Oljat in bron och trappen på framsidan
5. Lagat våfflor

Dessutom har Jonas städat och rensat i garaget. Rätt bra för en söndag, va?

Efter maten badade jag och gjorde hårinpackning, och efter en stund fick barnen hoppa i, så nu är vi rena och fina inför back to business- dag i morgon.

Bara tre veckor kvar nu!

Amazing. Min absoluta favoritdag är för övrigt skolavslutningskvällen, då man sitter där i kyrkan med sin klass och lyssnar på sånger, tal och betygsutdelning till niorna. De första, skälvande sekunderna av deras sommarlov. Förväntan och glädjen. Finklädda fina elever. Premieutdelning till de elever som lyckats bäst på Nationella proven. Visserligen är hela sommarlovet bra, men skolavslutningar är något visst, det är de.

Mitt jobb har sina ups and downs, men att få börja sin semester ihop med glada högstadieelever i en lövklädd kyrka och höra sånger, det är absolut ett av de bästa upsen.

Två loppisaffärer på landet, havet, klippklättring, lekpark vid en strand och slutligen pizza på en pizzeria i Skärplinge.

Havet och klipporna var bäst. Mer hav åt folket.

(Och med folket menar jag alltså mig. Något jag däremot inte behöver mer av är pizza. Är fortfarande mätt. Dessutom har jag nu kommit underfund med varför man kan gå upp i vikt utan att märka det så mycket: Det smyger sig liksom på ÖVERALLT. Känns som att jag har ett extra centimeters fett- lager på runt hela kroppen. Armar, fötter, mage- Överallt. Om ett år kommer ni att tänka på mig som The fat woman who look likes a Michelingubbe formely known as quite thin.

Mina gamla jeans hänger döda i garderoben. Så gör även mina träningskläder. Som sagt. En MYCKET sorglig historia, det hela)

Eller vad tusan. Bäst på hela månaden på TV: "The 90's- ett försvarstal" med Henrik Schyffert.

Så jäkla roligt. Har skrattat så jag gråtit. "Och det kan jag säga, att Det kommer att komma kiss är inte den bästa raggningsrepliken"

Plus lite allvar på det. Humordörren och allvarsdörren, well spoken. Dessutom så kul att höra honom prata om hela 90- talstrenden med honom och resten av ironigänget när han säger att det enda han faktiskt gjorde var att starta upp grupperna. (Whale- skivan var för övrigt vår partyskiva nummer ett. Den och Iggy Pop med "The passenger". Lite kuriosa så här på kvällskvisten)

Hade så himla gärna velat se hans show i Stockholm, men hemma i soffan fungerar det med. Och det var ju precis så, som han sa. Åttiotal med ingenting på TV, och efter det nittiotal då ingenting plötsligt var högsta trenden. Just "Knesset" var för övrigt mitt favoritprogram, sköna människor sitter i soffor och pratar om... Tja, just ingenting. Men roligt var det.

(Kom precis på att jag skriver som att alla ni andra också sett "The 90's". Fast det har ni väl?! Annars får ni skämmas. Alternativt se den en timme och fyrtiofem minuter showen på Svt play- där jag antar att den finns- snarast möjligt.

Speciellt om ni har spenderat de första 20 åren av era liv med Nöjesmassakern, Mr vain, Nilecity, Popcicle och Hassan)

                             

Tracks och lördagsgodis.

Underbart.

Leo kom nyss in med grannkompisen, och de gick in i Leos rum för att hitta på något att leka med.

Leo (Glatt): Kolla! Inatt kissade jag i sängen, så mamma och pappa har tvättat mina lakan!
Grannkompisen (Lika glatt): Jaha! Kissade du där?
Leo: Ja, där. I sängen. Så nu ligger täcket på golvet
Grannkompisen: Jaha

Schysst att bjuda på sina tillkortakommanden. Inga hemligheter här inte.

Typiskt. Regnigt och kallt idag med, så ingen oljning av altanen idag heller.

Här har man köpt träolja och står laddad till tänderna att fixa altanen, och vad får man för det?! Dumma väder. Och ute på gräsmattan står radiobordet och blir säkert förstört i regnet (Det är för tungt att bära in i garaget, men måste kanske det ändå).

Typiskt. TYPISKT!

Dagens i- landsproblem, men ändå.

Idag efter lunch ska vi nog åka en sväng till loppis i Lövstabruk och ut till Ängskär för att se havet. Jag ser för lite hav i mitt liv, känner jag.

På Hemnet finns förresten det här huset. En bit från jobbet, men nära båthamn och hav. Och stort hus är det också. Kanske skulle vara något?

(Undrar vem som egentligen myntade begreppet fredagsmys? När jag var liten åt vi också chips på fredagar, och chili con carne och fläskfilé med banan och annat 80- tals fredagslyxigt, men inte hade vi ett eget ord för det liksom)

I alla fall. Fredagsmys, var det. Har ätit tagiatelle med ost- och baconsås, och efter maten fick barnen chips och popcorn framför "Emil i Lönneberga". Lugn och ro tills... PLING PLONG... Grannkompis nummer ett ringer på. Regn ute, så han bänkade sig tillsammans med mina barn framför TV'n. Så går ytterligare några minuter, och sedan... PLING PLONG. Grannkompis två. Även han fick en liten skål popcorn, och efter det var det fullt i soffan.

Så jag tog min chipsskål och gick ut i köket och plockade i diskmaskinen istället.

Men dessa grannkompisar är verkligen en skänk från ovan, det är de. De är ungefär tre miljoner till antalet (Eller ja. Åtminstone typ tolv), och att se Stella med sin grannbästis och Leo med sin nyfunne grannbästis som är ett år äldre är så helt fantastiskt mysigt. De är ute från ungefär nio på morgonen till sju på kvällen, och kommer bara in för att äta. Förutom om det regnar, då är de inne ett tag.

Och imorse fick inte Stella gå ut och leka om hon inte städade rummet först (Min dotter är ett mirakel av tillstökande. Jag lovar att hon bara kan TITTA in i ett rum och så är det saker precis överallt). Men vad händer då? Jo, grannbästisen ringer på och vill hjälpa till att städa. Sötare än sötast är de, Stella och hennes numera- 7- årige- grannbästis.

Anyway. Medan jag stod där i min ensamhet och plockade i diskmaskinen tänkte jag på hur otroligt mysigt det är att ens barn hänger hemma i TV- soffan med sina kompisar. Visst måste väl det vara att  bonda i förebygande syfte? Att om ens barn har kompisar som ringer på en fredagkväll, så kanske det blir så om tio år också och barnen slipper bli knarkande, skolkande tonåringar?

Note to self: Ge barnens kompisar chips och popcorn tills de är 20.

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Softat. Tvättat en maskin tvätt. Bäddat sängar. Varit coach till barnens rumstädning (I Stellas rum blev det en sopsäck med skräp. EN SOPSÄCK! Bli inte förvånade om den tjejen dyker upp i "Rent hus" om sisådär femton år). Åkt till Granngården och shoppat träolja och salladsfrön. Köpt glass till fredagsfika. Storhandlat på ICA. Läst Aftonbladet och Klickbilagan. Ätit chips.

Var en sväng till leksaksaffären här i stan också, och köpte bland annat examenskläder till Stella. Stort! Första skolavslutningen. Nackdelen med kläderna i den affären är att de är svindyra märkeskläderna, men fördelarna (Nära, enkelt och att det är kanonfina kläder) överväger stort. Känns som att jag längtar mer än henne till skolavslutningen den 12 juni.

Själv har jag avslutning på kvällen den 11 juni. Har jag köpt några fina men dyra märkeskläder? Ack nej. Varje mammas dilemma: Ens barn har finare kläder än en själv. Det börjar med bebiskläderna från Polarn o Pyret medan man själv fortfarande gick i gravidbyxorna och kräkiga- och mjölkfläckiga kläder, och sedan liksom bara fortsätter det...

Igår kväll kom min kompis K och hennes dotter (Stellas gamla dagiskompis) över och åt middag. Very nice. Efter maten satt vi ute på varsin stol på gräsmattan och beundrade nystädade (Men inte inoljade) altanen, solade i kvällssolen, pratade om livet och Hemnet och massa annat, drack varsin folköl och allmänt hängde medan barnen plus några grannkompisar hade disco på gräsmattan.

Kändes som sommarlov.

Very nice det med.

Idag ska jag stoppa in barnen i bilen efter maten och göra lite ärenden. Behöver köpa träolja till altanen (Har läst någonstans att man måste olja in träet om man har gjort ren det, annars slits det för mycket. Någon altan- insatt människa som läser som vet?), och sen ska jag köpa sallad att sätta i en av rabatterna.

I love my trädgård. Alldeles lagom liten och fin. I helgen ska vi klippa gräsmattan och ställa ut altanmöblerna.

Idag ska jag inviga högtryckstvätten och göra i ordning altanen.

Finfint kommer det att bli.

Oj då. Det var visst "Grey's Anatomy" idag, hade råkat titta fel i tdningen och läst TV för i morgon. Missade dock bara första kvarten.

Har rättat färdigt proven, och ska nu lägga in resultaten. Sedan helg! Och jättenöjd med resultaten är jag också. Fina, duktiga elever! Spelar faktiskt ingen som helst roll om det blir G, VG eller MVG, men att skriva dit ett betyg och veta att eleven verkligen har kämpat och arbetat sig upp till resultatet och att sedan veta att hon/ han kommer att bli jätteglad att se vad hon eller han fick, DET är pure happiness.

Känns som att jag är uppe ur min lilla jobbsvacka nu. Skönt. För jag har ju faktiskt världens bästa jobb. Faktiskt. Ändå. Trots allt jobbigt emellanåt.

Minilov!

Ikväll ska jag rätta prov och skriva in resultaten på elevernas lärbloggar (Very 2009, eller hur? Unikum är 2000- talets gåva till skolan). Har lovat dem att skriva in resultaten före klockan tolv inatt.

Hur snäll lärare är jag inte?!

(Fast det är bara för att det inte är något "Grey's anatomy" ikväll... Något ska man väl roa sig med liksom)

Nu: Gå ner och äta räkgryta och hänga lite med mamma som är och hälsar på till i morgon

Ska göra det nu, när jag väntar på att Stella ska somna.

Önskas: Billigt lyxhus med cykelavstånd till mitt jobb, Stellas skola och stationen. Gärna med bastu och bubbelbad i källaren. Helkaklade badrum. Fint kök. Många rum. Sa jag billigt? Ja, ni hör ju. Finns säkert massor av sådana hus här omkring. Easypeasy.

(Ho ho. Ja, eller hur)

Är fortfarande på en aning konstigt humör. På något sätt känns det som att jag går runt med alla världens bekymmer på mina axlar. Eller kanske inte världens, men åtminstone skolans.

Kan inte värja mig, det finns liksom överallt. Stöter på rasism. Ovilja att respektera andra. Att arbeta under sin förmåga och skita i vilket. Dysfunktionella familjer. Barn som eventuellt far illa. Skadegörelse. Alkoholism. Fördomar. Elakheter. Listan kan säkert göras längre, men det här får duga för tillfället.

Alltså, tro nu inte att det är dessa saker som dominerar, för så är det absolut inte. Dessutom är jag ju faktiskt en sådan som ser ljust på livet. Är positiv och optimistisk. Den som fixar och driver på och som hellre ser glaset som halvfullt än som halvtomt.

Men ändå. Blir ibland bara så ledsen, så ledsen. Kan inte folk bara vara snälla?!

Fotbad och ny dvd- box.

En smula jobbigt med måndag i morgon men SNART SNART SNART är det sommarlov. På jobbet går vi runt med mentala nedräknare hela bunten.

Undrar förresten vilka som längtar mest till sommarlovet? Eleverna eller lärarna? Tror nästan det är de senare...

Leo ska få åka till dagisbästisfamiljen och leka i eftermiddag. Han har gått runt och mätt här hemma, och kom nyss på att han ju kunde ta med "mätaren" dit. I en rosa väska med massa glitter.

Så nu går han glatt runt här hemma med väskan över axeln.

Dagisbästisen har ju en storasyster även han, så han kommer nog att bli uppriktigt imponerad av Leos fina väska. De är så gulliga, killarna, för de älskar bilar och lego och traktorer och allt sådant, men leker lika gärna med Barbie och rosa väskor. Bra för genustänket att ha lillebror och storasyster.

Stella ska på kalas i eftermiddag, och själv ska jag STÄDA STÄDA STÄDA. Hade jag tänkt. Går än så länge runt med pyjamas, men har i alla fall bäddat sängen. Allltid något.

Kvar att göra: Plocka undan, damma, dammsuga, plocka ur diskmaskinen, lägga ut lite saker i garaget, skura golvet i köket, göra ren fönster, städa Leos rum... Hå hå ja ja. Känns nog inte som att jag hinner allt idag. Kanske till i morgon om jag lägger på ett kol?

Ja. Så får det bli! Nu ska jag duscha och sedan get things started här hemma i soptippen.

Efter utvecklingssamtalet åkte Jonas hem med barnen och jag gick tillbaka till skolan för att jobba undan det sista innan helgen, och när jag var klar gick jag in i klädaffären här i stan. Den med alla fula Vero Moda- kläder. Visade sig dock att det tydligen fanns en hel avdelning till som jag inte visste om, och vissa av kläderna var faktiskt riktigt snygga... What do you know. Provade till och med några saker.

Provhytt, kläder, fredagshandling och solsken. En väl spenderad timme, måste jag säga.

(Om jag köpte något? Nä. Visade sig även att jag tydligen blivit ett fetto som inte passar i något alls. En mycket sorglig historia, det hela)

Kött, klyftpotatis med grönsaker, tzatziki, sallad med melonbitar, baguette. Känns fredagslyxigt värre. Dessutom handlade jag själv och kunde strosa runt på ICA i lugn och ro.

Bara en sån sak.

Idag har vi varit på utvecklingssamtal med Stella och åh vilken duktig tjej. Hon läser, skriver, räknar, lyssnar på fröken, lyssnar på kompisar, förstår instruktioner, är en jättebra kamrat ("Ibland tänker hon nästan mer på andra än på sig själv", sa fröken. Hur vanligt är det i dagens samhälle?! Visserligen måste man ta för sig i livet också, men att bry sig om andra är ALLTID ALLTID en god egenskap. Tycker jag, i alla fall), tycker om gympa, tycker om att pyssla, trivs i skolan. Fantastiskt! Vilken supertjej. I morgon ska hon till grannbästisen på 7- årskalas, och vips går hon säkert i mellanstadiet.

En aning scary att tiden går så fort. Men ändå. Är så stolt över vår duktiga skoltjej! (Eller förskoleklasstjej, men det är ju i skolan så det är väl samma sak?) Kommer ni ihåg hur jag skrev i höstas hur osäker hon var? Nu är det helt borta. Lite med hjälp av knep som ny klocka ("Så att du kan se när mamma kommer") och allmänt kram och pepp, men mest för att hon har sådana otroligt fantastiska fröknar som verkligen ser alla, engagerar sig och stöttar barnen.

Åh, nu blir jag alldeles tårögd bara jag tänker på det. Att verkligen tycka om sina barns fröknar är så himla skönt.

Undrar ni varför jag inte skriver om någon schlager? När jag var liten var jag minst lika engagerad i den stora Eurovisionsschlagerfestivalen som i den svenska, men de senaste åren har jag inte brytt mig så mycket. Man sitter ändå där och tröstäter godis och chips fast man egentligen mår illa, bara för att Sverige ligger sist. Plus att alla semifinaler är en aning tjatigt. Tittade faktiskt inte ens i tisdags, utan såg "Desperate Housewives" istället... Undrar om jag blir petad ur Melodifestivals- fancluben nu?

Fast jag såg när Malena gick vidare. Det gjorde jag. Fränt! Så på lördag ska jag såklart titta. Stella ska även få se sin första Europa- final. Känner att det är en viktig uppfostringsdel, detta att lära sitt barn att älska Melodifestivalen.

Bäst är när vi lyssnar på "Moving on" i bilen och gör likadan handrörelse till tonartshöjningen. "Nothing will BREAK. ME. DOWN...". När hon är fjorton skulle hon hellre dö än att ha en mamma som viftar med handen i bilen, men än så länge älskar hon det. Viktigt att njuta av the moment.

Note to self: Köpa mycket godis och chips till lördag. Blir nog tröstätning då med. Men maybe baby har vi en chans, visst?

Jag skriver på datorn eller på tavlan saker som "Ida vart det bra tyckte ja men imorrn blir de nog bättre" och sedan får eleverna (Eller eleven. Har ju bara svenska med mina specials) rätta.

Kul att rätta fröken.

Har varit på dåligt humör hela dagen. Usch. Har i och för sig hållt lektioner som vanligt (Hade dock inte så många idag) och skärpt till mig och varit normal och glad, men känns som att jag annars gått runt med en arg rynka mellan ögonen.

Vet egentligen inte varför. Allt är väl bra? Snart sommar och allt. Slutspurt på jobbet. Läget under kontroll.

Men har ändå den här kliande, irriterande känslan. Ni vet när det känns i hela kroppen? Har några elevärenden med mig hem under huden. Tänker och oroar mig hur det ska gå för dem. Känner mig arg över andra elever som arbetar under sin förmåga. Tänker på alla dem som inte ens har vett att slänga skräp i papperskorgen. Irriterar mig på elever som inte kämpar för fem öre och sedan är det vårt fel när de inte klarar målen. Funderar över om jobbet är värt allt slit?

Men det är det såklart. Ibland har man sina svackor bara.

Förutom det så ser vårt hus ut som en soptipp och jag hinner inte städa. Eller orkar inte, rättare sagt. Så tänker jag på alla de som alltid har sådana fina, välstädade hem och så blir jag irriterad över det. Hur hinner folk?! Irriterar mig också en smula på att jag aldrig tränar och att mina jeans inte riktigt sitter som de ska. Jävla skit.

Så. Kort sagt: Jag är arg, trött, tjock, irriterad och har stökigt hus. What a fabulous life.

Annat jag gjort idag (Förutom ovanstående):

• Varit på dagisfest. Sjungande barn, ballonger, pannkaks- picknick och iskallt.
• Suttit vid datorn här hemma med dagisbästismamman och kollat stugor och priser medan barnen lekt. Vi ska åka till Astrid Lindgrens Värld med dem i sommar. Ska bli jättekul.
• Struntat i att städa och skrivit detta inlägg istället.

Kanske inte världens mest effektiva sätt att få fint hemma, men i alla fall. Skönt att klaga av sig en smula.

Boken, alltså.



AMEN SKIT SAMMA! Det var väl ett jävla tjat. Säger ni.

Rätt ska vara rätt, säger jag. Den är dessutom jättebra, verkar vara den bästa hittills, så nu ska jag gå och lägga mig och läsa vidare.

Men Annikas man. Visst verkade han lite sympatisk i några böcker men är nu värsta idioten?! Eller förresten, jag ångrade mig. Han har varit knäpp hela tiden, va? Visserligen är Annika lite koko också, men han är värre.

(PS. Annika Bengtzon heter hon. Visste att det var något som inte stämde. Problemet är bara att man numera inte kan varken skriva eller läsa "Bengtzon" utan att tänka på Linda Bengtzing, så jag trodde inte att hon stavade så)

Det var så längesedan jag läste böckerna att jag fick tillfälligt hjärnsläpp. Ja, ja. Ni vet vilken bok jag menar.

Fast jag fastnade på Acnes hemsida (Kollar ibland via Engla's showroom's sida), så nu känns det för sent att börja läsa. Kom på att jag nog sparar boken till sommarlovet istället. Ligga ute på gräsmattan och läsa.

Aaaaaah!

Tänka att sommarlovet bara är fem veckor bort. Amazing. Eller egentligen sex för jag jobbar ju vecka 25 också, fast när man inte har elever så känns det inte som att jobba. Att dricka kaffe, planera, prata med kollegor och rensa skrivbord är ju rena semestern det med.

...Men nu ska jag sluta med det här tramset. Prata sommarlov, alltså. Först ska jobbveckor jobbas och sista prov för terminen skrivas.

Stellas gamla dagiskompis kom och lekte idag, och medan de var upptagna att leka med varandra och Leo upptagen med att leka med en grannkompis (Och Jonas upptagen med att plugga) så passade jag och mamman på att gå en långpromenad. Lovely! Gick i över två timmar.

Bland annat hittade vi en hemlig, liten by i skogen någon kilometer härifrån som var den finaste jag någonsin sett! Jo, det är säkert. Helt fantastiskt, det var stora hus med fina gräsmattor utspridda lite här och var bland skogsbackar och ängar. Ett hus med pool var så fint att vi nästan kissade på oss av förtjusning. Och det finns en tomt ledig där!

Jorråsatte. Kanske skulle bli lyxhusägare i finby? Problemet är bara att tomten ligger i ett kärr, enligt en på mitt jobb som bor i närheten och enligt K's (dagiskompisens mamma) kompis som grävde med grävmaskin vid ett hus vi gick förbi. Men vaddå! Finns väl typ lecakulor?!

Tänkte vi, och travade omkring bland träd, buskar och vattenpölar ett tag. Funderade var man skulle ställa hus och garage. Hur gräsmattan skulle se ut. Kanske en liten bäck på tomten med liten bro över? Rogivande med altan med en bäck en bit bort.

Närmaste granne är ett nybyggt, stort hus med pedantiskt skött grusgång. Säkert trevligt folk som bor där, men visst skulle man få en aning prestationsångest av grannar med perfekt gräsmatta och grusgång? Dessutom ligger den här tomten lägre än den med stora, fina huset på, så det skulle säkert kännas som att bo i deras tjänstebostad eller liknande.

Ja, ja. Vad är väl en bal på slottet. Eller rättare sagt ett nybyggt hus i ett kärr? Inte så bra, antagligen. Men ikväll, när jag ska sova, då ska jag ändå tänka på hur huset skulle se ut, hur trevligt det skulle vara med morgonsol och skogsbackar på framsidan och stor altan på baksida, samt hur fint det skulle vara inne. Alltid något.

Förutom långpromanaden så har jag idag: Ätit laxsoppa till lunch, varit på fotbollsskola med Stella (Men hon vågade inte vara med, utan ville bara titta på och vara med nästa gång istället. Fair enough. Älskade tuffa, blyga, charmiga, tillbakadragna tjej. Inte lätt ibland att vara så framåt man egentligen är när man befinner sig i nya situationer. Tror dock hon tyckte det såg roligt ut och ångrade sig lite att hon inte var med, så hoppas att det går bra nästa gång), följt med dagiskompismamman K och barn hem efter fotbollen, fått middag där, suttit på deras toalettlock och läst nya Amelia medan dagiskompisen plus mina barn badade skumbad, pratat en stund till medan barnen såg på film, åkt hem.

Lånade en bok innan vi åkte, Liza Marklunds senaste om Annika Bengtsson. Som i och för sig inte är så ny längre, men jag har inte läst den än. Så nu ska jag gå ner och borsta tänderna, och sedan ligga och läsa ett tag.

Puss och god natt!

Update:

Det blev säsong 1 av "Dirt" med Courtney Cox, lyxig tidningsredaktion och intriger känns mindre spöklik än...Ja. Spöken. Förutom det beställde jag "Absolute 90's volume 2" (Bra för sommarens bilfärder) och Hannah Montana- soundtrack och "Höjdarna"- film till barnen.

Internet- shopping. Underbart!

Mitt liv har känts en aning tomt och innehållslöst sedan jag sett ut både "Vänner"- boxen och "Grey's Anatomy" säsong fyra- boxen, men nu så!

Har kontokortet i högsta hugg och ska beställa från cdon.com. Tror att det blir "Ghost Whisperer" säsong tre. Dock kan jag ju bara se den när Jonas är hemma (Spöklampor etc, ni vet...), så eventuellt hittar jag något annat.

Å andra sidan är det sommar nu och ljust ute på kvällarna, så kanske vågar jag se det fast Jonas jobbar.

Ja, ja. Whatever. Här kan jag ju inte sitta och svamla när jag kan INTERNETHANDLA. Så nära heaven on earth det kan bli.

Hemgjord pizza.

Gott!

Simon och nya lillasystern Maja. Hur söta är de inte?!

Jag har alltså en kompis som har en badtunna på altanen. BADTUNNA! Eventuellt är detta min nya bästis.

Nu ska jag klä på mig och sedan åka in till stan (Byn?) och göra lite ärenden. Köpa ny duschkräm i en av smink- och hudvårdsaffärerna (Det finns två. Det ni!), köpa födelsedagspresent till pappa och farmor som kommer och hälsar på idag (Pappa fyllde år i veckan och farmor i april), handla mat, handla tårta.

Hade tänkt göra i ordning altanen idag, men det är kallt och molnigt. Jävla skit. Om man ska högtryckstvätts- städa och olja in så behöver det väl vara varmt så att det torkar snabbt? Inte för att jag är någon altanexpert på långa vägar, men det känns logiskt. Om inte annat är det roligare att fixa ute när det är varmt och skönt.

Ha en bra lördag, dear friends!

Ja, herregud. Det är styra upp studiebesök, åka på studiebesök, styra upp massa annat, göra massa annat, sista proven, sätta betyg, kvalitetsredovisning och ungefär tusen andra saker.

Men snart! SOMMARLOV.

Sommarlov, sommarlov, somarlov. Eventuellt kommer jag att skriva inlägg liknande detta några gånger till innan vecka 24 är till ända, men have tålamod.

Dialog på jobbet:
Elev: Hur långt sommarlov har ni?
Jag: Två veckor mindre än er
Elev: Alltså sju?
Jag. Ja, ungefär
Annan elev: Åh! Vad lyxigt. Mamma har bara tre veckor
Tredje elev: Sju veckor. Softish!
Elev: Man kanske skulle bli lärare?!
Jag: Ja, bli det!

Elev lite längre bort (Som hört vår konversation): Nä FY FAAAAAN för att vara högstadielärare! Borde ju vara typ värsta jobbet i världen!

Ha ha. De är roliga, tonåringarna.

Har åkt förbi massor med stora, fina, lagom gamla alldeles, alldeles underbara hus på väg till kompis och hennes två barn i eftermiddags. På riktigt skulle jag kunna köra runt i timtal i dessa små fina Uppländska byar och bara njuta av omgivningen.

Kanske skulle man köpa sig ett hus på landet ändå? Får typ en herrgård till samma pris som en lägenhet i Stockholm. Min kompis, till exempel (Som för övrigt är en jobbarkompis i ett annat arbetslag som nu är mammaledig, och som jag pratat med på ICA och lite sånt och som sa för någon månad sedan "Amen ska vi fika någon dag?". Nu känns hon mer som en nära kompis. Ni ser! Sakta men säkert börjar jag få ett socialt liv in da city by). De har ett stort, fint, rött hus med skog som granne och en gigantisk altan med EN BADTUNNA. Va! Dessutom köpte de huset för typ 400. 000 för nio år sedan. Det är ju så att man nästan dör av avundsjuka.

Hon och jag satt på fin- altanen och drack kaffe medan barnen var ute och lekte. Stella tog hand om lilla 1- åringen. Min dotter är världens snällaste, bästa barnvakt. En soft fredagseftermiddag.

Fast sen kom vi hem och körde förbi grannkompis- gänget på gatan, och i samma sekund vi parkerade bilen kom alla springande och bara "HEEEEEEEJ! Stella och Leo, vill ni vara med och leka?". Och så tänker jag att mina sociala barn skulle få en asocial ångest- chock av att bo på landet med inga grannbarn.

Dock med plats för en studsmatta. Svårt, detta. Hur många tror att det i slutändan inte blir något hus och vi bor kvar här tills Leo är femton och i protest rymmer hemifrån för att han inte vill sova i en stor klädkammare, upp med en hand?

Hm. Alla händer upp. Eller så flyttar jag och Jonas in i klädkammaren. Lägger ut madrasser på golvet och sover på, för dubbelsängen får inte plats. Lite åt "Trainspotting"- hållet (filmen, ni vet).

Jag vet inte, jag. Det där med att folk smörjer in en och masserar och håller på. Ska det vara nåt? Trodde att det skulle vara ansiktsbehandling med skrub och mask och fix och allt (De andra i arbetslaget hade massage, men over my dead body att jag genomlider massage. Det gör ju ont), men hon smörjde bara in med olika krämer och masserade ansiktet. Nöp i halsen och hade sig.

Om jag får välja mellan att bli nypt i halsen och sitta i soffan och bada fotbad och se en dvd- box( Till exempel), så tycker jag nog att det senare är mer avkopplande.

Andra saker som inte var så avkopplande:

• Att i rummet bredvid satt en man vid en dator. Klick klick klick lät det hela tiden
• Att behandlingen var på nionde våningen. Vet ni hur man tar sig ut från nionde våningen om det börjar brinna? Inte jag heller, men jag hade gott om tid att tänka på det under den timslånga behandlingen
• I övrigt är jag inte så bra på att Ligga stilla i en timme och göra ingenting, så jag låg och planerade en massa saker till jobbet. Typ terminsstart i höst och sådant. Tänkte "Äh, vad fan. Lika bra att tänka på något vettigt medan jag bara ligger här". Fast ett tag tänkte jag på vår altan. Det är rätt avkopplande.
• Att jag såg ut som en blank, rosa gris efer behandlingen. Är inte tanken att man ska bli lite snyggare? Eller är meningen med ansiktsbehandling bara att det ska vara skönt?

En sak som dock var avkopplande:

• Huvudmassagen. Att bli pillad i håret, aaaaah

Fast huvudmassagen gjorde att jag blev alldeles rufsig i håret, så jag satt och åt middag osminkad, blank i ansiktet och med hår som ett fågelbo. Stackars mina kollegor som var tvungna att ha denna misär som middagsgäst. Men maten var god.

Roligast var min kollega som, liksom jag, inte har det här med massage som sitt främsta intresse.

Kollega (När hon kom tillbaka efter massagen): Alltså, jag DÖÖÖÖÖÖR! Jag skulle ha fotmassage, men han bara "Nej, nej, av med byxorna!" Och jag som hade stringtrosor idag! Och håller på att spara ut hår på benen till vaxning innan semestern. Har typ slagit rekord i försöka- dra- i- tröjan".

Så sammanfattningsvis: Middag och trevliga, roliga kollegor: Fem stjärnor. Ansiktsbehandling: En halv stjärna (Hade varit en om jag sluppit höra datorn)

Massage, ansiktsbehandling och middag med arbetslaget.

Låter en smula lyxigt, visst?

Fick ett sms från en kompis där hon frågade var jag köpt klänningen jag hade häromdagen. Va! Hur snällt är inte det?! Jag har de fulaste, mest vintriga, mest tråkiga kläderna in the whole wide world, och så undrar någon var jag köpt ett klädesplagg.

Åh! Det här kommer jag att leva på i flera veckor!

I morgon ska jag nog ha gråa jeans och svart tröja med kortärmad svart kofta till (Va? Är det vår? Borde man ha andra färger än svart, brunt, grått och vitt då?), men vad gör väl det, för någonstans i Sverige finns det någon som undrar var jag köpt en klänning. Tjoho!

(Visst är det ofta man ser någon på stan som har en snyg väska eller snygg tröja eller whatever och vill gå fram och säga "Ursäkta, men jag måste bara få fråga, var har du köpt...?" men aldrig gör det med risk för att verka en aning...Tja, störd? Ska nog omvärdera det. Hädanefter ska jag alltid gå fram. Om någon okänd kom fram till mig och frågade en sådan sak skulle jag nog pussa personen på munnen och springa ett ärevarv runt stan av glädje. Och det är väl kul att frambringa sådant beteende hos folk?

...Eller inte. Kanske skulle verka lite stört det med?)

Hade lektion idag om diskriminering, kränkande behandling, likabehandlingsplanen och allmän diskussion om moral och värderingar. Intressant. Egentligen är det här mitt bästa med jobbet, att få prata och diskutera med ungdomarna (Hoho, hur gammal låter man inte när man kallar tonåringar för "ungdomarna"? 73?) och få höra hur de tänker och tycker.

Ibland tycker de rätt, ibland tycker de fel. Visserligen får man tycka som man vill, men känns ändå en smula beklämmande hur en del elever i skol- Sverige idag liksom inte ens reflekterar över att vissa ord och handlingar faktiskt är kränkande behandling och inte OK att göra.

Dessutom är det ju straffbart. Läste lite i brottsbalken, och man får böter för yttrande av vissa saker.

Tänk om detta gjordes mer? Så fort någon skrev elakt på Internetså bara- PANG!- kolla IP- nummer och anmäla så att elaka, ynkliga, stackars mobbaren får böter. Eller i skolan. Ett enda "Jävla bög" och - PANG! Kompisarna anmäler.

Skulle det fungera? Någon juridikkunnig som vet?

Dessutom är det här med lugn och ro och trygghet och respekt så otroligt viktigt i skolan. Det är ju deras arbetsplats. Herregud, tänk om jag gick till jobbet och blev mobbad och kränkt för mina kläder eller musiksmak, det finns väl ingen som vill ha det så. Det värsta är bara att det pågår så mycket som inte märks.

Har dagens ungdom (Där var det igen. Tant Maria is speaking) blivit blasé? Är kränkningar och fula ord vardagsmat?

Hoppas verkligen inte det är så. UPP TILL KAMP FÖR EN SNÄLLARE OCH BÄTTRE VÄRLD FYLLD MED RESPEKT DÄR ALLA FÅR VARA PRECIS SOM DE ÄR!

Och punkt slut!

Vi köpte trädgårdslampor på Bauhaus förra veckan, såna som laddas upp av solen och lyser på kvällen. Så igår när barnen somnat och jag smög ner på nedervåningen så lyste ett spöklikt, blått ljus i rabatterna så att jag nästan fick hjärtattack av mörkrädsla.

Såg ungefär ut som UFO's. Jag är lite rädd för sådana också.

Bra köp, de där trädgårdslamporna. Verkligen. Och jag som ville köpa säsong 3 av "Ghost whisperer", det kan jag ju inte göra med spöklampor i trädgården.

Fast de är fina på dagen. Lamporna, alltså.

Igår hos mamma, vid frukosten. Leo råkar putta till min kaffekopp när han sträcker sig så att lite åker ut, och så säger vi "Vilken tur att du inte fick kaffet på dig" och pratar om att man kan bränna sig. Mamma berättar om min kusin som fick hett kaffe på foten när hon var liten.

Leo funderar lite, och säger sedan glatt "Ja, och om man får kall mjölk på foten, då kan man kalla sig!"

Kanske inte lika farligt, men ändå. En rättvis iakttagelse...

Har minglat runt med släkt och vänner. Varit ute mycket. Sett Majbrasa. Fyrverkerier, till barnens förtjusning. Träffat pytteliten supergullig bebistjej med röd- och vitrandig body och mörkt hår. Hunnit med en sväng till Kupolen medan barnen var och lekte hos favorit- tremänningarna.

(Sandaler till Leo: Check
Eventuella nya sommarkläder till mig: Inte check.

Äh. jag har ju en ny trädgårdsgroda. Alltid något)

Ätit på McDonalds. Myst och umgåtts med barnen. Hängt i lekparker. En bra helg, indeed.

Men nog med semesterprat. Nu är det back to business de sista veckorna innan sommarlovet. Snart sommarlov! Helt crazy, nyss var det ju augusti och terminsstart. Och nästa år går min fina klass i nian och åh vad sorgligt att de snart inte kommer att vara mina elever längre.

Fast då är då och nu är nu. Note to self: Man behöver inte alltid tänka en timme, en vecka eller ett år i förväg. Nu är nu, och nu ska jag gå ner och måla naglarna.