babydarling

"Va?!" Tänker ni. "Kan man säga så mitt i en jämngrå måndag i november?!"

Jo, men faktiskt. Leo fyller fyra i morgon och vi ska väcka honom med sång och paket. Endast två små ynka utvecklingssamtal kvar. Inställt ledningsgruppsmöte idag så jag hann nästan allt på min post- it baserade "Att göra"- lista. Är i fas med planering och rättning. Lektionerna flyter på bra. Snart första advent, mysigt med adventsstjärnor och julpynt. Ska på kul utbildningsdag i Uppsala på onsdag. Barnen balanserade och för tillfället inte alls speciellt trotsiga (Förutom på morgonen när de är trötta, men det gills inte).

Frän husvisning på lördag. (HOPPAS- HOPPAS- HOPPAS- HOPPAS)

Förlåt att jag tjatar, men jäklar vad jag vill bo i det där huset. Åh, jag vet precis hur jag vill ha det. Och balkongen, sen då! Skulle kunna köpa det enbart för snygga femtiotals- look alike- balkongräcket. Fast jag vet. Dumt att hoppas för mycket i förväg. Most likely är det vi och tre miljoner (Rika) familjer på visningen, och då är vi körda.

Men ändå. Roligt att möblera i huvudet och glädjas i veckan, för då jag har i alla fall fått vara glad någon gång. Trots att vi nog inte får det. Visst kan man tänka så?