babydarling

Fantastisk tillställning. Jag hade aldrig varit på det innan, trots en hel del års jobb, så det var kul att äntligen åka dit.

Några high- lights:

• Gratis mattebok, nya upplagan av sjuans "Matte direkt". Bra diskussions- och Mvg- uppgifter.
• Köpet av Igors (Gympaläraren från "Klass 9A", ni vet) ledarskapsbok. Tror att han har mycket kloka synpunkter och tips.
• Gratis centikuber (Kuber med volymen en kubikcentimeter). Jag har försökt vikt egna av papper = pilligt som tusan och det blev inte så snyggt. Att köpa en hel burk är rätt dyrt, så jag fick en handfull färgglada kuber gratis av snälla farbrorn som stod i montern. Perfekt! Kommer att göra det pågående volymavsnittet snäppet bättre.
• Jag vet. Visst är man lite lärarstörd, och van med inga bonusar what so ever, när man blir till sig av glädje av gratis centikuber?!
• Alla gratis pennor, nyckelringar, linjaler och mint- pastillsburkar. Pris till Veckans matteproblem fixat för resten av läsåret!
• Att prata med kille från Skolinspektionen. Jag fick inte svar på mina frågor (Om vad som egentligen döljer sig bakom ordet "Elevinflytande" och lite annat), men han höll med om en hel del saker. Faktiskt. Inte för att denna Inspektionsman kommer att ändra på hela Skol- Sverige, men i alla fall. Ibland är det skönt att få ventilera saker.
• Att få se Stockholm, hus, folk och bilar. Ibland behöver man en dos city- life. Men Ok. Minst lika skönt var det att kliva av tåget hemma igen...
• Gratis mattebok för år 9 skickad till skolan. Visserligen har vi redan en bra, men det är alltid bra med fler böcker att ta uppgifter och idéer från.
• Att få höra Prim- gruppen prata om matematikbedömning. Intressant, och väcker en del tankar på hur man kan arbeta mot det Nationella provet.
• Sa jag alla gratis pennor?!
• Att få träffa fina, snälla F, den bloggande lärarkollegan från Stockholm! Fränt att träffa bloggkompisar, som man ju vet så mycket om men aldrig träffat på riktigt. Det roligaste är när de är precis lika humoristiska, kloka och bra som man trodde!

Sista high- lighten var på tåget hem, när jag insåg att jag nu har höstlov. Sweet!

Snart kommer mamma och hälsar på, och ska stanna över natten. Imorgon är Jonas ledig, och vi funderar på att åka till Djungel- city (Lekland i Gävle) med barnen. Så helt otroligt skönt med några lediga dagar. Ska inte tänka på jobbet en endast sekund tills på söndag kväll, då jag ska läsa igenom omdömena för de elever jag ska ha utvecklingssamtal med på måndag.

Nu: Bädda sängar och gå ner och se vad barnen har för sig. Har varit misstänkt tyst ett tag...

• Skrivit tre tusen omdömen (Ungefär)
• Lämnat in vinterjackan på dragkedjereparation hos skomakaren som även lagar jackor
• Gjort Leos kalas- inbjudan på datorn

Produktiv dag, måste jag säga.

I morgon ska jag skriva de sista omdömena (YESYESYES!) och sedan åka och bowla och äta middag med arbetslaget. Mysigt.

Ännu mysigare ska det bli på onsdag, då jag och en av favvo- kollegorna ska till Stockholm och Skolforum. Har aldrig varit på det tidigare, men tror det blir kul. Lite city- life, intressanta montrar om skolfrågor samt gratis pennor. Lovely.

Om inte säsong 4 av "How I met your mother", eller av "Ghost whisperer", kommer ut snart kommer jag att dö av abstinens.

Bilder på fodralen finns på cdon, men ännu står det inte när de släpps. HALLÅ?! Hur långsamt kan det gå?! Dvd- boxarna finns ju där. Bara att översätta lite text till svenska och sedan köra, liksom.

Kan man kontakta något slags översättar- fack och klaga på långsamma medlemmar?

... (Plus deras föräldrar, of course, fast de stökar inte ner) kommer på middag?

Inte så värst, va?

Dessutom städar vi i vanliga fall inte barnens rum, utan de städar själva. Fast om jag inte plockar ihop nu kommer rummet att vara som efter ett bombnedslag imorgon. Och Stella är i badhuset med dagisbästisfamiljen, Leo leker bilverkstad med Jonas i vardagsrummet och jag... Tja. Är en väldigt snäll mamma som städar åt dem idag, helt enkelt.

Plus att det är lite terapi att städa leksaker. Bilar här, Barbie där. Bädda sängar. Lyssna på musik. Slänga papper och trasiga teckningar. Very avkopplande, faktiskt.

Sedan blir det hemgjord pizza till middag.

Jag kastar ett snabbt ögonkast mot spegeln i hallen när jag går förbi, stannar och tittar lite närmare, och upptäcker att jag gått runt hela dagen utan mascara. Resten av sminket fixat, men ingen mascara. Så kan det gå när man lämnar två barn på två olika ställen, och ändå ska hinna i tid till sin första lektion 7.55.

Ja, ja. Jag hade i alla fall båda örhängena i (Har hänt att jag någon gång på förmiddagen upptäckt att jag bara har ett örhänge i. Very 80's) samt en perfekt uppsatt slarvig knut. Var även påklädd ordentligt (Vit klänning/ lång tröja med smala svarta ränder, grå kofta och jeansleggings). Alltid något.

Det sköna i det hela är dock att jag faktiskt inte upptäckt på hela dagen att jag missat mascaran. Minns ni när man var fjorton och inte gjorde annat än speglade sig om dagarna? Well, these days are over vid 32 års ålder. Då är man glad att man hinner kissa mellan lektioner, elever, planeringar, rättningar, viktiga telefonsamtal, viktiga mejl, kollegie- häng samt barnhämtning på dagis och fritids. Men inget ont i det. Ack nej. Snarare motsatsen. Så otroligt skönt att inte ha existensiell ångest twentyfour- seven.

Är man trettio plus är det mer: Ja, ja, jag är jag, whatever. Nu har jag viktigare saker att tänka på.

Kanske är det så att trettiotvå är den perfekta åldern? Man är gammal nog att vara fullständigt trygg och nöjd med sig själv (trots alla fel och brister), men ändå ung nog att ibland få visa leg på Systemet*

* = Eller OK. En gång förförra året fick jag visa leg. Jag kom från träning och var svettig och osminkad. Antagligen ville kassörskan bara vara snäll.

Mental notering: Nästa gång du sminkar dig: Se till att göra färdigt innan du kastar dig ut till bilen för att åka till skola/ dagis/ jobb.

Nu ska jag gå ner och se "Idol" med Stella och hennes grannkompis. Leo har redan somnat.

Skrev jag ett inlägg för några veckor sedan att klassförälders- val är ett otyg? Eller har jag drömt det?

Anyway. Så tycker jag inte längre. Klassföräldrar är ju faktiskt helt underbara. I kväll var det till exempel Halloweenfest på fritids för år F-2. Utklädda, glada barn, chips, popcorn, disco och lekar. Några trevliga mammor. Själv hängde jag i en soffa alternativt blandade och hällde upp saft, och efteråt hjälpte jag till att städa.

Faktiskt fint att folk orkar vara klassföräldrar och emellanåt (Typ en gång per läsår, inte så ansträngande ändå) ordna saker trots jobb, hus, barn and everything else. Heder år dem!

Roligast: Glada barnen, samt gulliga disco- lekar
Tråkigast: Att barnen var så glada att det fortfarande ringer en aning i mina öron av allt skratt och skrik...

Eventuellt vaknar jag upp med tinnitus i morgon.

Visst har jag förresten berättat att det är höstlov nästa vecka? Jorråsatte. Efter lovet är det fullt ös medvetslös (Utvecklingssamtal, prov, betyg) i några veckor, och sedan jullov. Gud vilket fantastiskt jobb jag har. Visserligen kommer jag att jobba måndag till onsdag på höstlovet, men omdömesskrivande, lyxlunch, bowling med arbetslaget samt Skolforum i Stockholm på onsdagen känns som semester.

Ja, kanske inte omdömesskrivandet, då, men resten... (Fortfarande vill jag massmejla ut ett omdöme till mina elever: "Kom i tid, var tyst och koncentrerad på genomgångar, arbeta och gör ditt bästa på lektionerna. Sköt läxorna samt plugga till prov. Gör du allt detta kommer du att få ett så bra betyg du kan, för du är en fantastisk människa som är värd att göra ditt bästa!"

Så klickar man på "Skicka"- knappen och - VOILA! Omdömesskrivningen klar, och elever får bra betyg. Tiden jag sparar på omdömesskrivande kan jag istället lägga på att planera roliga, intressanta och lärorika lektioner för mina elever.

Vad säger du, Jan Björklund? Är min idé genomförbar?

Igår var jag beredd att gå in till min rektor och säga upp mig. Idag har det varit en helt fantastisk dag, och jag känner att jag inte vill ha något annat jobb så länge jag lever.

Tänk så det kan vara.

På Åhléns idag ser jag en pappa skrika åt sin son "NÄ, vi ska GÅ HITÅT SÄJER JAG!", när sonen, i Stellas ålder ungefär, bara går några steg och kollar leksakshyllan. Så hör jag sonen säja "Aj" med gråten i halsen, och ser pappan hålla i honom i axeln. Rätt hårt, antar jag, eftersom det gjorde ont.

Klockan var mycket och vi hade bråttom till tåget, och egentligen gjorde pappan inte så mycket mer än låta arg och ta i sitt barn väldigt hårt.

Men i alla fall. Kan inte komma ifrån känslan att jag är en fegt litet kryp som inte sa något. Sonen såg att jag såg. Tänk om pappan ofta är jättedum, och barnet ser vuxen efter vuxen titta bort utan att säga eller göra något? Varför tar det emot så mycket att lägga sig i? Är det inte det vi borde göra oftare? Lägga oss i varandras liv. Berömma, peppa, argumentera, hjälpas åt. Snällt tillrättavisa, om det skulle behövas.

Eller överdriver jag? Var det bra att jag inte sa något, och slapp bli högljutt utskälld inför hela Åhléns medan min 7- åring hörde på?

Vad skulle ni gjort?

Jag och Stella tog en sväng till Uppsala idag efter jobb och skola. Täckbyxorna från P.O.P är ju outstanding superbra (Fast dyra), så när hon provat la vi undan dem. Problemet var bara att de endast fanns kvar i rött i hennes storlek, och hennes gamla vinterjacka är rosa. Inte helt matchande.

Men ett par bra täckbyxor i rätt storlek är ju alltid... Ja, Ett par bra täckbyxor i rätt storlek.

Så jag funderade vidare medan vi gick runt på stan och handlade tröjor, mysbyxor, jeanstights, strumpor. Åt på Max. Provade tre tusen saker på Cubus medan Stella tålmodigt satt på en bänk i provhytten. Slog till på ett par jeans och en randig, oversizad tröja för 399 kronor. Försökte även hitta ny vinterjacka till Stella (Den gamla är lite för liten), men hittade ingen. Tydligen ska 7- åriga flickor mest gå runt på skolgårdar och se söta ut, och inte leka. Hate that.

Tillbaka inne på P.O.P, när jag betalat täckbyxorna, så fick hon istället prova röda täckjackan till. Som såklart satt perfekt. I allra högsta grad alldeles förträffligt lekvänlig, plus absolut matchande till täckbyxorna. Dessutom var hon finare än finast i sina röda kläder. Så jag köpte den med. TUSEN KRONOR! Oh my. Men ungen blir varm och torr hela vintern, genom alla raster, utedagar och helg- häng med grannkompisarna.

Ute på gatan, bärande den stora påsen, fick jag dock sådan ångest att jag gick tillbaka till Cubus (Där jag varit tio minuter innan) och lämnade tillbaka jeansen. De var ändå lite, lite för långa, och jag har ju faktiskt hela garderoben full med kläder. Köpte istället en fotcreme från Body Shop.

Dagens konstaterande 1: Stellas vinter- outfit gick på 1700 kronor. It better be worth it.
Dagens konstaterande 2: En fotcreme gör ingen outfit. Men den är bra och luktar gott, och med lyxigt fotbad kvällen innan blir alla gamla outfits en liten, liten smula skönare.
Dagens konstaterande 3: Har haft en hemsk dag på jobbet, där jag snarare känt mig som dagisfröken än som högstadielärare. Funderade allvarligt på att säga upp mig och istället försörja mig på att vikariera på olika dagis. Är säkert roligare att läxa upp söta småbarn än galna tonåringar, som borde veta hur man beter sig. Men det gjorde jag inte. Sa upp mig, alltså.

Men det var himla skönt att åka iväg en sväng på eftermiddagen. Shopping- get away med restaurang (Nåja)- besök gjorde onekligen dagen lite bättre.

Nu: Gå ner och bada fotbad och se ett avsnitt "Medium".
Sedan: Gå och lägga mig och tänka att i morgon är en annan dag. Som Christer Björkman skulle sagt.

Leta barnkläder på Tradera.

Hur bra som helst, ju. Varför har inget berättat det förut? Dock har jag inte hunnit bli registrerad som medlem än, så jag la precis ett bud i Jonas namn på en snygg, svart täckväst till Stella för 25 kronor. (Hans namn kommer nämligen upp på datorn. He he)

Ni hör ju! The sky is the limit.

Nu: Titta efter några P.O.P- tröjor till Leo. Eller kanske en Chanel- väska eller två...?

Vad ska man hitta på idag, då?

Har varit ute och gått i en timme på förmiddagen. Spanat på hus, njutit av höstsolen. Det blir i alla fall inget köp av huset jag länkade till här om dagen, för det var verkligen tråkigare än tråk- tråkigast. Visserligen såg jag det bara från utsidan, men ändå. Skulle bli deprimerad av att bo där.

Förutom promenaden har jag gjort absolut ingenting.

Rätt skönt med sådana dagar.

Ikväll ska vi äta våfflor. Våfflor på söndagar for President.

Hade tänkt att beställa lite kläder från Lindex eller H&M (fick rabattcheck med posten), men visade sig att alla storlekar var slut. Stella behöver ett par täckbyxor, och Leo några fler tröjor. Själv vill jag ha nya mysbyxor. Kanske att jag och Stella kan åka in till Uppsala på tisdag efter skolan och shoppa loss? Så kan vi äta Max till middag. Lyxigt värre. Tror att hon ska få täckbyxor från Polarn o pyret (Om inte hennes storlek är slut där också. Jäkla folk att handla vinterkläder snabbt), dyrt som tusan men bra kvalitet.

Nu: Lägga mig i sängen och läsa. Soft söndag, detta.

Jag och Jonas hade en mini- konferens igår, och kom fram till att man faktiskt inte kan bo på något som heter Bävervägen.

Det kan man bara inte.

Mysigt värre.

Har en rensa- och fixa- dag, så jag har både städat garderoben i hallen, byrån i hallen samt alla kökslådor. Ska till och med diska alla kökssaker innan jag lägger tillbaka dem. Jorråsatte. Hur husmoderlig är jag inte?!

(Eller snarare: Hur ohusmoderlig är jag inte som har haft köksådor med skräp, damm och mjöl från brödbak...Ganska mycket sanitär olägenhet. Krävs en lördag med energi på förmiddagen för att orka städa)

Vi har även lånat hit Leos gamla dagisbästis, och nu leker de med lego för glatta livet. Gulligt med 3- snart- 4- åriga små killbästisar. De går inte på samma dagis längre, så när det gått för många helger utan att de träffats så längtar de efter varandra och ringer och vill leka.

Stella är ute och plaskar i vattenpölar med grannkompisar, regnklädes- klädd från topp till tå.

Och ikväll kommer min kära vän K och hennes dotter på potatisgratängsmiddag.

Som sagt. Mysig lördag indeed.

Finns inte så mycket hus här omkring, men nu har detta kommit ut.

Fördelar: Helt OK, ligger bredvid gullig skogsdunge, billigt, förberett för fjärrvärme*

Nackdelar: Amen visst är det rätt... Tja. För jäkla tråkigt, helt enkelt? Eller?

Mer än så hinner jag inte skriva, för nu ska jag gå ner och titta på "Morden i Midsomer". Jonas ska strax natta Leo och Stella är hos en grannkompis och tittar på "Idol". Roligt att min 7- årige dotter har mer party en fredagkväll än mig...

Fast jag såg en kvart på "Färjan". Alltid något. Sedan kom Leo och undrade vad jag tittade på, så då bytte vi till "Scooby Do" istället. "Färjan" = Inte helt barnvänligt, va? Fulla, pinsamma människor får barnen inte se förrän de går på gymnasiet. Eller vad säger jag. Förrän de är trettio, menar jag.

Veckans high- light:
När en av mina special- elever fick VG på ett engelskaprov. Ahh. Att lyckas. Detta underbara ord. Är så stolt över honom att jag nästan spricker!

* Fjärrvärmetänk. Hur vuxet har inte mitt husletande blivit?!

Har flyttat om lite i barnens rum efter middagen idag. Barbiehuset till stora klädkammaren och Leos skrivbord till rummet, så att Stella kan ha klädkammaren som sitt kompis- häng- ställe medan Leo leker i rummet. Det går som sagt absolut ingen nöd på oss i vårt lilla parhus, men man måste rensa rensa rensa samt möblera om med jämna mellanrum.

I alla fall. När Stella gjort fint i Barbiehuset och städat upp i skrubben ropar hon till mig och Leo att komma och titta.

Leo (3- snart- 4 år): Åh, vad fint! Nästan så jag får tårar i ögonen!

Ha ha.

Annat som hänt idag är att jag fått lärarfack- tidningen, som alltid är kul att läsa. Dock blir jag så JÄKLA FÖRBANNAT arg över alla larmrapporter att jag har lust att slå någon hårt i huvudet. Vet bara inte vem jag ska slå. Jan Björklund? Okunniga journalister? Skolverket?

Visst är jag den första att skriva under att en skola ska hålla hög kvalitet. Absolut. Men det finns, enligt mig, så många myter att jag vill kräkas.

Myt 1: Utbrända och stressade lärare
Om lärare blir utbrända är det rektorers fel som inte sett tecknen eller lyssnat på lärare. Och vaddå stressad- Alla jobb innebär väl mycket att göra? (Om man inte jobbar på en affär utan kunder eller liknande) Vi lärare jobbar 45 timmars arbetsvecka, och på 45 timmar hinner man faktiskt himla mycket. Det gäller bara att tänka Tiden kommer och inte Tiden går.

Myt 2: Kaosartade lektioner
Newsflash: NÄ, man får inte leka med mobiler på lektioner och NÄ, man får inte störa på genomgångar eller vid eget arbete. Arbetsro är viktigt. Och det är faktiskt läraren som är ledare, och om lektioner ska bli lugna måste lärare ta tag i det på ett eller annat sätt. Och föräldrar måste lära sina barn ta hänsyn till andra... Hur svårt kan det vara? Borde inte arbetsro vara en självklarhet överallt?

Myt 3: Sjunkande resultat
Jag vet inte, jag. Det finns ju extremt många duktiga och kämpande elever också. Men jag DÖR av frustration att HELA HELA tiden höra att det är skolans och lärarens fel.

Så här kan det låta ibland:
Jag: Gick det bra på SO- provet (Eller whatever) då?
Elev: Nää
Jag: Nähä, vad tråkigt. Hade du pluggat?
Elev: Nä

Hallå?! Är det bara jag som ser sambandet här?!

Ja, ja. nu ska jag lugna ner mig en smula och gå ner och se på TV en stund. För övrigt har jag även en annan teori över de sjunkande resultaten, en som är ännu bättre än de icke- studerande elever. En väldigt bra teori, om jag får säga det själv. Kom på det idag.

Men den tar vi en annan gång, om ni orkar höra.

Kram och god natt!

Nu ska jag äta kycklinggryta och ris. Sallad till.

Ska bli gott.

Åka till elaffären och köpa ett dubbel- våffeljärn (Lyxigt värre) och sedan vidare till Konsum och köpa ägg, mjölk och glass.

Våfflor behövdes en dag som denna. Snö i oktober?! Vad är det för trams.

I alla fall har jag löst skoproblemet. I somras köpte jag ett par ljusbruna vinterstövlar i storlek 37 till Stella på superduper- rea. Hon har annars 36 och jag har 38. Ni visade det sig dock att hon inte ville ha dem, och när jag provade dem kunde jag ha dem, så- VOILA!- ett par vinterskor.

Fråga: Hur vet man att man är en avdankad twenty- something samt blivande tonårsmorsa? Svar: Man ärver sina barns kläder. Men stövlarna är snygga, varma och bra, och bara yttepyttelite för små, så jag är nöjd.

Alltså, jag är verkligen världens sämsta skoköpare. Som dyra, svarta ballerinaskorna som jag tyckte var så bra, och som visade sig ge sådana skavsår from hell att de bara ligger i lådan. Kanske köper jag helt enkelt bara ett par vita Converse (Och slänger de slitna svarta) och har dessa alla dagar om året då jag inte har 1. Flip- flops (Har redan) eller 2. Gummistövlar (Har redan). Vinterskor får bli de bruna jag fått av Stella.

Behöver jag gå på långpromenad har jag gympaskor.

Ja. Så får det bli.

Andra saker som finns i mitt huvud just nu:

• Omdömesskrivning
• Utvecklingssamtal
• Leos 4- årskalas

Skulle behöva skicka ut inbjudningar typ nu. Eller i alla fall snart. Leo vill bjuda hela sin dagisavdelning- Kan man det? Hm. Jo. Kanske att det funkar. Det är ju alltid barn som inte kan komma. Stackars Leo ser storasyster med alla kompisar hela tiden, och vill såklart också visa alla kompisarna sitt hus och få bjuda på kalas.

Till saken hör också att han kommer att ha kalas samma vecka som jag ska ha alla mina 16 utvecklingssamtal, för det är enda lördagen Jonas är ledig. 16 utvecklingssamtal plus bjuda en hel dagisavdelning på kalas känns... Well, inte helt avkopplande.

Men det är klart att det går. Allt går. Visst? Dessutom länns det som mer jobb, och lite taskigt, att bara bjuda några, för han är ju faktiskt kompis med alla, min sociale lille son.

Har kört bil från Borlänge i hällregn (Har varit där även denna helg. Namngivningskalas för lilla Maja, plus att vi även hunnit med häng hos fina Camilla med familj, träffa farmor och Mc Donals- lunch. Very mysig helg indeed), så nu känns det skönt att vara hemma.

Tofflor och mysbyxor. Tvätta några maskiner tvätt. Tända ljus för att få upp värmen i huset. Köttfärssås och pasta- middag, ska strax börja laga. Kanske hinner dammsuga övervåningen?

Skönt att det känns skönt att vara hemma, för vi får dras med lilla parhuset ett tag till... Vi lägger ner huset vi funderade på, för det är inte värt pengarna. Vi skulle nog få det om vi la utgångsbudet, men... Nä. Det var lite för mycket att fixa på det. Och dyr uppvärmning. Och för litet rum till Leo. Plus några andra nackdelar.

Visserligen en hel del fördelar också (Som till exempel att min trädtapet skulle passa perfekt i hallen...), men vi tog igår kväll, på promenad till kiosken för att köpa tidning medan barnen var kvar hos mamma- Oh the sweet joy of barnvakteri- ett vuxet beslut att det var för mycket pengar och för mycket renovering.

Sedan gick vi runt bland mexitegelvillorna bakom kiosken och filosoferade över vårt drömhus som (Förhoppningsvis) kommer när det kommer.

Dessutom slipper vi flytta i decemberkyla. Bara en sån sak.

Ni tänker: Ser hon på "Doobido" istället för "Idol"?! Vad är det för pensionär- light människa?

Jag säger: Nu är det ju inte direkt så att jag tycker mina fredagkvällar inte är något värt om jag inte får tillbringa dem med Lasse Kronér. Utan snarare att mina barn är för små för att se på "Idol". Jag tror på uppfostring old style som säger att små barn 1. Inte ska vara uppe så sent på kvällarna samt 2. Musiktävlingar hör till Melodifestivalen. Dessutom- Och det här är mitt starkaste argument- har "Idol" så många reklampauser att man blir galen.

Jag är box- skadad, tror jag. Massa reklampauser förstör typ ett helt program.

Så jag tänkte att en fredagkväll framför gamla klipp, lite musik och Pernilla Andersson (Sötaste sångerskan i världshistorien. Hon har bland annat gjort denna låt, som är en av mina Topp 5) skulle vara mysigt. Well, inte så mysigt med trötta barn som hellre låg och sparkades med varandra än såg på TV, så jag gick upp och la dem istället. Läste en bok om gamla tiders farkoster, och sedan god natt. Nu sover de sött, och jag gör en mental notering att inte fredagsmysa efter klockan åtta förrän de går i mellanstadiet (Alternativt har lov)

Jag har varit på två helt fantastiska föreläsningar i veckan. Först det i måndags med kloka och underbara Gunilla från "Klass 9A", och i onsdags var jag och två av favvo- kollegorna på ett som hette "Arbetsro i skolan". Very important ämne. Utan arbetsro blir det svårt att lära sig något.

Fylld av kloka ord har sedan veckan varit så... Ja. Lugn. Harmonisk. Som en lärarvecka alltid borde vara, om man får välja. Tänker att det kanske beror på föreläsningarna. Jag tror verkligen på ledarskapsteorin, för om man inte har ett fungerande ledarskap i sitt klassrum så faller undervisningen ganska platt. Viktigt att ha självinsikt och en smula ödmjukhet, för det värsta jag vet är lärare som bara "Amen de sköööööter sig ju inte" utan att vara ett dugg öppna för en diskussion om att det beror på deras eget ledarskap.

Dock fungerar det här också tvärt om. Hemskt med elever som får dåliga resultat för att "Men jag gillar ju inte läraren, ju". Som om personkemi skulle vara avgörande för deras framtid. Man måste väl göra sitt bästa oavsett? Som om jag skulle missköta mitt jobb för att jag ogillar chefen. Så tänker man väl inte? Dessutom kan inte alla alltid vara 100% perfekta på sitt jobb. Det är ingen. Varför tycker man att lärare skulle vara någon slags undantag?

Men it's a fine line, det där med bra ledarskap vs. barn som inte sköter sig. Vad tycker ni?

Men för att återgå till mina föreläsningar. De gånger jag har haft lektioner och sedan tänkt "Hm, det här gick nog inte så bra" så har jag faktiskt också varit självkritisk. Var jag själv stressad? Borde jag lagt upp lektionen bättre? Hade jag verkligen sett alla?

Och tvärtom, de gånger man själv är lugn, glad och bra förberedd så blir lektionerna alldeles fantastiskt bra. Roligast i veckan är special- eleven som tyckte multiplikation och division med 10, 100 och 100 var jättejättesvårt, tills jag klippte ut lappar med siffror och decimaltecken och han själv fick flytta på decimaltecknet på riktigt. Med händerna. Så nu kan han det som en dans. Lovely! De spontana orden "Får jag fortsätta och hitta på egna? Det här var kul!" är som musik i lärar- öron.

Anyway. Det var inte det jag skulle skriva om. Utan om roliga Gunilla som berättade en massa bakom- kulisserna- stories, som den att de efter sex veckor var helt slut och ALDRIG trodde att eleverna skulle skärpa sig. "Jag var helt färdig på torsdagskvällen, och när jag flög hem till Dalarna på fredagen så hällde min man i mig rödvin och bearnaisesås för att jag skulle orka".

Ho ho. "Hällde i mig rödvin och bearnaisesås". Otroligt roligt. Dessutom blev jag sugen på rödvin och bearnaisesås, så hela veckan har jag laddat för att jag ikväll skulle göra det. Hälla i mig, alltså.

(Men jag har inte hällt i mig rödvin, för i morgon ska jag köra bil till Borlänge igen. Namngivningskalas för lilla Maja. Men ett glas rödvin till kött, klyftpotatis och bearnaisesåsmiddag en fredagkväll är lyxigt nog. Det är det)

Nu: Bygga klart pussel med Stella, och sedan se "Dobido" med barnen. Very fredagsmys.

1. Veckla upp benen från golvet (Oergonomisk till max, denna lilla byrå med datorn på)
2. Hänga tvätt
3. Måla naglarna
4. Gå och lägga mig

Har, om jag ska vara ärlig, fortfarande en smula... Eh... Vad heter det? Plötsligt försvann alla orden från hjärnan. Det där ordet när man saknar något och... JA! Nu kom jag på det. Separationsångest. Alltså: Jag har separationsångest över "How I met your mother" och längtar så att jag nästan dör till när nästa säsong kommer ut.

Så kvällarna är inte riktigt så bra som de brukar. Det är de inte.

Idag har varit en sådan dag när allt bara flyter. Ni vet. Lugna barn, trevliga lektioner, massa kunskapande (Fantastiskt verb, visst?) och lust att lära. Som det så fint heter.

Andra dagar är det galna elever och lärare som allvarligt funderar på att säga upp sig och söka jobb på ICA (Förut var det Hemköp, men sedan de förhatliga röda lapparna nämner vi inte ens ordet. We hate Hemköp). För två veckor sedan var det jag. I måndags kollegan M.

Men inte idag! Idag vill jag inte säga upp mig. Idag vill jag jobba som lärare for ever and ever och sitta vid katedern och se på hur de fina barnen arbetar hårt.

Viktigt att spara dessa dagar i en speciell plats i hjärtat, och plocka fram de jobbigare dagarna.

Ibland har jag svårt att vänja mig vid hur lugnt det faktiskt är med lite större barn. Som idag efter middagen.

Storasyster: Hos grannkompis och leker
Lillebror: Uppe på sitt rum och ritar
Jag: Hinner storstäda köket. Till och med så pass att jag slänger all gammal reklam och gamla tidningar och kastar trasiga tidningskorgen. Ställer upp nya som jag köpte på Åhléns i söndags.



(Bild från Åhléns)

Rensa och kasta. Very Feng Sui. Bra efter- middagen- syssla.

Förutom ovanstående så har jag badat barn, duschat barn, läst "Babar och Ulle- Gulle" samt spelat Hello Kitty- spel. Nu väntar jag på att barnen ska somna, så att jag kan smyga ner och se på TV.

Säsongspremiär av "Desperate Housewives". Lovely!

1. Inse att det är för jäkla kallt och att jag fryser om fötterna (Slängde mina gamla vinterskor. De var snygga, men trasiga. Hade hållt i några år)
2. Inse att jag aldrig har tid att gå i affärer
3. Försöka handla skor en lördag på Kupolen tillsammans med barnen plus tre miljoner andra
4. Ge upp
5. Istället handla skor till barnen
6. Göra ett nytt försök på söndagen, med endast storasyster som shoppingsällskap (Skulle byta ett par tights som det visade sig vara ett litet hål i) medan lillebror var kvar hos kusinerna
7. Går sådär
8. Ska man köpa vinterskor? Eller höstskor? Vill inte ha snofsiga stövlar, men inte heller tråkiga vardagsskor
9. Inse att man inte har så mycket tid nu heller
10. Slutar med att jag köper svarta, lite höga gympaskor med ludd i
11. Inte perfekta, men vad tusan, jag slipper frysa
12. Inse att jag faktiskt köpt skitfula skor
13. Faktiskt så fula att jag inte kan ha dem på mig. Jo, det är säkert. Helt förskräckliga är de. Dessutom ser det ut som att jag har jättetjocka fötter (Vilket jag faktiskt inte har)

Så i morgon får jag frysa i mina Converse igen.

Så där, ja. Dagens i- lands problem avklarat. Så skulle Carrie inte ha gjort när hon köper skor.

Planer för veckan (Eller nästa vecka): Köpa skor. Snygga, bra, praktiska. Hur svårt kan det vara?!

Känner att jag måste be min lilla stad (By?) om ursäkt. Klart att alla inte är rasister och homofober. Det var ju inte så jag menade. Vissa dagar är man bara... Ja. Ni vet. Lite ur form. Dessutom var mitt påstående högst ovetenskapligt, och jag erkände att jag var fördomsfull själv. Det gjorde jag faktisk.

Ville bara förmedla känslan att känna sig en aning off. Att alla på föräldramöten alltid känner varandra. Att alla har släkten här. Att folk är kompisar för att man gått i parallellklass med varandra, och inte gärna släpper in andra. Att man helst umgås med sådana man känner sedan förut.

Lägg då till en dag (I fredags) med bråkande elever från andra skolor, rasistiska ord samt en allmän känsla att man ska vara som alla andra, annars duger man inte, så förstår ni att man ibland vacklar lite i sin tro till mänskligheten. Och till sin kära lilla stad (By? Ärligt talat vet jag inte vad som passar bäst att säga. Men jag gillar det här placet, det gör jag, så var inte arg på mig, Ulrica! Tycker oftast att det här är en fantastisk liten pärla till småstad)

Men det var då, och idag är idag, och idag har jag varit på en sådan fantastisk föreläsning av en fantastisk människa! Har varit i Gävle och lyssnat på Gunilla Hammar- Sävström från dokumentären "Klass 9A". Kommer ni ihåg henne? Hon är lika inspirerande och klok i verkligheten som på TV. Åh, vilka bra saker hon sa. Som hur viktigt det är att stärka deras självkänsla. Hur mycket man måste tro på dem. Hur avgörande det är med struktur och ordning. Hur det är lärarnas förhållningssätt snarare än ekonomiska resurser som får eleverna att lyckas. Att svenska ungdomar är som en outnyttjad naturresurs i sin styrka.

Fint, va? Så borde fler tänka.

Så idag är jag inte ledsen över folks inskränkthet och förmåga att svära på sina barn, utan idag tror jag på mänskligheten. Oh yes. Och alla barn ska få lyckas i skolan och nå sin totala maxkapacitet. Amen!

Har haft en oh så mysig helg. I morse matade jag till exempel lilla sötskrutten till brorsdotter, Maja fem månader, med gröt. Bara en sån sak.

(Note to self: Komma ihåg att få en tredje bebis någon dag innan det blir för sent)

För övrigt har jag just nu en släng av existensiell kris. Får det när jag kör bil långt. I och för sig inte så farligt, när man var femton fick man existensiella kriser en gång i minuten, men i alla fall. Funderar över om det verkligen är värt att köpa hus här? Är det här stället vi ska bo på tills barnen flyttat hemifrån? Eller borde man byta stad? Vi trivs ju här, det är inte det. Vi har några kompisar vi gillar, barnen trivs, vi har jobb.

Men. Det är litet ställe vi bor på, och ibland slår det mig hur otroligt inskränkt det faktiskt är här. Hey, folk är misstänksamma mot oss som har bott här i två år och som senast bodde i Uppsala. Betänk då människors inställning till folk från andra länder. Rasister och homofober, det är småstadsbor in a nutshell. Eller inte alla, förstås. Nu låter jag lika fördomsfull själv.

Men rasister, homofober samt folk som skriker "Kevin förihelvete din jävla unge" till sina barn är verkligen mitt värsta, värsta i hela världen. Och förstår ni känslan att vara på väg att köpa hus på ett ställe där det, i alla fall enligt min högst ovetenskapliga iakttagelse, finns en hel del sådana folk?

Eller kanske är jag orättvis nu. Kanske är det inte alls så. Hur som helst har man mycket tid att tänka när man kör bil. På gott och ont.

Hinner aldrig skriva nuförtiden, beroede på lite olika saker. Som till exempel:

• Föräldramöte på dagis plus jobbat sent
• Obekvämt som satan att sitta vid datorn när den är på denna lilla byrå (Ni håller väl tummarna för huset?)
• Både "Desperate housewives" och "Grey's anatomy" denna vecka
• Plus att jag snart läst ut denna lilla spännande pärla till bok, som äntligen kommit ut:
• 

• Rättat prov. I love rätta prov (Kanske är jag lite knäpp. Eller älskar alla lärare att rätta prov?) Det är så kul att se hur de klarat sig, de små liven (Får man kalla tuffa tonåringar De små liven? Jo, det får man nog. Men kanske inte så att de hör?) Ännu roligare är att läsa deras utvärderingar. Det är allt från "Tråkigt. All matte är tråkigt" till "Det var skitkul!" Roligast var att "Tråkigt. All matte är tråkigt"- eleven var ett poäng från VG, och sken som en om inte sol så åtminstone "Så nära en sol man kan komma som sur tonåring" när jag berättade det.
• Packat ikväll plus måste packa resten imorgon när tvätten torkat. Åker till Borlänge i helgen för 80- års kalas hos mormor (Som fyller år samma dag som mig. Eller rättare sagt fyller jag år samma dag som henne. Hon kom ju faktiskt först)
• Mormor som hämtat sig hyfsat från sin stroke
• Ska bli en mysig helg. Tänkte också hinna med en sväng till Kupolen, och på lördag ska vi sova hos Niklas och barnen (svägerskan K ska på shoppingresa, det lyxot)
• Fast nu kom jag ifrån ämnet. Vad skrev jag om?
• Äh, strunt samma. Nu har mina ben somnat, så jag måste resa på mig. Ska läsa klart boken, har bara ungefär tjugo sidor kvar
• Spännande, spännande. Har ni inte läst boken än, så KÖÖÖÖÖÖP
• Ha en bra helg, folks!