babydarling

Jag kastar ett snabbt ögonkast mot spegeln i hallen när jag går förbi, stannar och tittar lite närmare, och upptäcker att jag gått runt hela dagen utan mascara. Resten av sminket fixat, men ingen mascara. Så kan det gå när man lämnar två barn på två olika ställen, och ändå ska hinna i tid till sin första lektion 7.55.

Ja, ja. Jag hade i alla fall båda örhängena i (Har hänt att jag någon gång på förmiddagen upptäckt att jag bara har ett örhänge i. Very 80's) samt en perfekt uppsatt slarvig knut. Var även påklädd ordentligt (Vit klänning/ lång tröja med smala svarta ränder, grå kofta och jeansleggings). Alltid något.

Det sköna i det hela är dock att jag faktiskt inte upptäckt på hela dagen att jag missat mascaran. Minns ni när man var fjorton och inte gjorde annat än speglade sig om dagarna? Well, these days are over vid 32 års ålder. Då är man glad att man hinner kissa mellan lektioner, elever, planeringar, rättningar, viktiga telefonsamtal, viktiga mejl, kollegie- häng samt barnhämtning på dagis och fritids. Men inget ont i det. Ack nej. Snarare motsatsen. Så otroligt skönt att inte ha existensiell ångest twentyfour- seven.

Är man trettio plus är det mer: Ja, ja, jag är jag, whatever. Nu har jag viktigare saker att tänka på.

Kanske är det så att trettiotvå är den perfekta åldern? Man är gammal nog att vara fullständigt trygg och nöjd med sig själv (trots alla fel och brister), men ändå ung nog att ibland få visa leg på Systemet*

* = Eller OK. En gång förförra året fick jag visa leg. Jag kom från träning och var svettig och osminkad. Antagligen ville kassörskan bara vara snäll.

Mental notering: Nästa gång du sminkar dig: Se till att göra färdigt innan du kastar dig ut till bilen för att åka till skola/ dagis/ jobb.

Nu ska jag gå ner och se "Idol" med Stella och hennes grannkompis. Leo har redan somnat.