Föreläsningar och rödvin
Jag har varit på två helt fantastiska föreläsningar i veckan. Först det i måndags med kloka och underbara Gunilla från "Klass 9A", och i onsdags var jag och två av favvo- kollegorna på ett som hette "Arbetsro i skolan". Very important ämne. Utan arbetsro blir det svårt att lära sig något.
Fylld av kloka ord har sedan veckan varit så... Ja. Lugn. Harmonisk. Som en lärarvecka alltid borde vara, om man får välja. Tänker att det kanske beror på föreläsningarna. Jag tror verkligen på ledarskapsteorin, för om man inte har ett fungerande ledarskap i sitt klassrum så faller undervisningen ganska platt. Viktigt att ha självinsikt och en smula ödmjukhet, för det värsta jag vet är lärare som bara "Amen de sköööööter sig ju inte" utan att vara ett dugg öppna för en diskussion om att det beror på deras eget ledarskap.
Dock fungerar det här också tvärt om. Hemskt med elever som får dåliga resultat för att "Men jag gillar ju inte läraren, ju". Som om personkemi skulle vara avgörande för deras framtid. Man måste väl göra sitt bästa oavsett? Som om jag skulle missköta mitt jobb för att jag ogillar chefen. Så tänker man väl inte? Dessutom kan inte alla alltid vara 100% perfekta på sitt jobb. Det är ingen. Varför tycker man att lärare skulle vara någon slags undantag?
Men it's a fine line, det där med bra ledarskap vs. barn som inte sköter sig. Vad tycker ni?
Men för att återgå till mina föreläsningar. De gånger jag har haft lektioner och sedan tänkt "Hm, det här gick nog inte så bra" så har jag faktiskt också varit självkritisk. Var jag själv stressad? Borde jag lagt upp lektionen bättre? Hade jag verkligen sett alla?
Och tvärtom, de gånger man själv är lugn, glad och bra förberedd så blir lektionerna alldeles fantastiskt bra. Roligast i veckan är special- eleven som tyckte multiplikation och division med 10, 100 och 100 var jättejättesvårt, tills jag klippte ut lappar med siffror och decimaltecken och han själv fick flytta på decimaltecknet på riktigt. Med händerna. Så nu kan han det som en dans. Lovely! De spontana orden "Får jag fortsätta och hitta på egna? Det här var kul!" är som musik i lärar- öron.
Anyway. Det var inte det jag skulle skriva om. Utan om roliga Gunilla som berättade en massa bakom- kulisserna- stories, som den att de efter sex veckor var helt slut och ALDRIG trodde att eleverna skulle skärpa sig. "Jag var helt färdig på torsdagskvällen, och när jag flög hem till Dalarna på fredagen så hällde min man i mig rödvin och bearnaisesås för att jag skulle orka".
Ho ho. "Hällde i mig rödvin och bearnaisesås". Otroligt roligt. Dessutom blev jag sugen på rödvin och bearnaisesås, så hela veckan har jag laddat för att jag ikväll skulle göra det. Hälla i mig, alltså.
(Men jag har inte hällt i mig rödvin, för i morgon ska jag köra bil till Borlänge igen. Namngivningskalas för lilla Maja. Men ett glas rödvin till kött, klyftpotatis och bearnaisesåsmiddag en fredagkväll är lyxigt nog. Det är det)
Nu: Bygga klart pussel med Stella, och sedan se "Dobido" med barnen. Very fredagsmys.
Fylld av kloka ord har sedan veckan varit så... Ja. Lugn. Harmonisk. Som en lärarvecka alltid borde vara, om man får välja. Tänker att det kanske beror på föreläsningarna. Jag tror verkligen på ledarskapsteorin, för om man inte har ett fungerande ledarskap i sitt klassrum så faller undervisningen ganska platt. Viktigt att ha självinsikt och en smula ödmjukhet, för det värsta jag vet är lärare som bara "Amen de sköööööter sig ju inte" utan att vara ett dugg öppna för en diskussion om att det beror på deras eget ledarskap.
Dock fungerar det här också tvärt om. Hemskt med elever som får dåliga resultat för att "Men jag gillar ju inte läraren, ju". Som om personkemi skulle vara avgörande för deras framtid. Man måste väl göra sitt bästa oavsett? Som om jag skulle missköta mitt jobb för att jag ogillar chefen. Så tänker man väl inte? Dessutom kan inte alla alltid vara 100% perfekta på sitt jobb. Det är ingen. Varför tycker man att lärare skulle vara någon slags undantag?
Men it's a fine line, det där med bra ledarskap vs. barn som inte sköter sig. Vad tycker ni?
Men för att återgå till mina föreläsningar. De gånger jag har haft lektioner och sedan tänkt "Hm, det här gick nog inte så bra" så har jag faktiskt också varit självkritisk. Var jag själv stressad? Borde jag lagt upp lektionen bättre? Hade jag verkligen sett alla?
Och tvärtom, de gånger man själv är lugn, glad och bra förberedd så blir lektionerna alldeles fantastiskt bra. Roligast i veckan är special- eleven som tyckte multiplikation och division med 10, 100 och 100 var jättejättesvårt, tills jag klippte ut lappar med siffror och decimaltecken och han själv fick flytta på decimaltecknet på riktigt. Med händerna. Så nu kan han det som en dans. Lovely! De spontana orden "Får jag fortsätta och hitta på egna? Det här var kul!" är som musik i lärar- öron.
Anyway. Det var inte det jag skulle skriva om. Utan om roliga Gunilla som berättade en massa bakom- kulisserna- stories, som den att de efter sex veckor var helt slut och ALDRIG trodde att eleverna skulle skärpa sig. "Jag var helt färdig på torsdagskvällen, och när jag flög hem till Dalarna på fredagen så hällde min man i mig rödvin och bearnaisesås för att jag skulle orka".
Ho ho. "Hällde i mig rödvin och bearnaisesås". Otroligt roligt. Dessutom blev jag sugen på rödvin och bearnaisesås, så hela veckan har jag laddat för att jag ikväll skulle göra det. Hälla i mig, alltså.
(Men jag har inte hällt i mig rödvin, för i morgon ska jag köra bil till Borlänge igen. Namngivningskalas för lilla Maja. Men ett glas rödvin till kött, klyftpotatis och bearnaisesåsmiddag en fredagkväll är lyxigt nog. Det är det)
Nu: Bygga klart pussel med Stella, och sedan se "Dobido" med barnen. Very fredagsmys.
Kommentarer
Trackback
