babydarling

Och ni vet väl vad det innebär?

Oh yes. "Svenska Hollywoodfruar". Lovely! Eller sådär lovely, för hon Anna Anka är så vidrig mot sina barn så att man får lite ont i magen, men i alla fall. Lyx en måndag är ju alltid lyx en måndag.

Leo i morse:

Leo: Mamma, slottet vi ska till...?
Jag: Ja?
Leo: Finns det drakar där?

Sagt på fullaste allvar. Ha ha. Gullungen. Fick anta min bästa pokerface- min och bara "Nä, det finns det nog inte".

Däremot fin park, ekollon att plocka, ståtlig allé samt ståtliga hus att titta på. Slottet var det samma släkt som bodde i som köpte det 1900. Hmpf. Varför blev inte jag född i en sådan släkt? Inget ont om min egen, för de är underbara, men något slott äger de sannerligen inte.

Stella leker med Barbie och Little Pet shop på altanen med två grannkompisar. Leo är ute och cyklar med en tredje.

Jonas ska strax åka och handla, och efter lunch kommer pappa på besök. På eftermiddagen ska vi till ett slott några mil bort på utflykt.

Själv ska jag just nu bädda sängar och lägga i en maskin tvätt.

Längtar efter "vårt" hus, men samtidigt så går det ingen nöd på oss här. Barnen trivs i sitt nya, stora rum. Jag och Jonas trivs i vårt nytapetserade lilla. Att barn delar rum är ju ingen katastrof. I morse vaknade de klockan åtta, och lekte tillsammans ända till kvart över nio då de väckte oss och ville ha frukost.

Men ändå... Ett stort hus med fin hall skulle ju inte sitta fel. Det skulle det inte.

Ha en bra lördag, alla Fina!

... Fast nu har jag tittat på en blogg skriven av en tjej som precis flyttat in i ett alldeles nybyggt hus, och det var så FIIIIIIIINT. Så fint att man fick lite ont i magen, faktiskt. Min halltapet hade hon också, fast i trappen.

Ny plan: 1. Köpa tomt 2. Bygga nytt hus 3. Bo där

Sa jag till min kära kompis K när vi kom in i hennes hall i eftermiddags, samtidigt som jag gjorde V- tecknet.

K: Ett hus?!

Hm. Nä. Ett par täckbyxor till Leo, dyra och bra från barnaffären här i stan, för en gångs skull i tid och inte när första snön har kommit och alla storlekar är slut. Tyckte att jag var jätteduktig. Men nu när jag tänker efter så hade det varit lite fränare med ett hus. Det hade det ju.

(Husstatus: Oförändrat. Mäklare kommer och värderar vårt hus på tisdag, och går det bra och vi får ett lånelöfte från banken så lägger vi ett bud. Men most likely blir det inget hus. Snyft)

Köpte även ett jättefint vind- och regnställ till Stella. Det enda som fattas nu är täckbyxor till Stella och täckjacka och vinterskor till Leo, så klarar vi oss till nästa sommar. Perfect!

Arbetsplan och kvalitetsredovisning klar. Check check. Roligast är när alla är trötta och man skriver saker som "Vi strävar efter att eleverna inte ska ha livat när de lär sig, utan att de ska lära för livet".

Fast det suddade vi sedan. Såklart.

I morgon blir det sovmorgon till minst sju, lämna barn på dagis och fritids klockan nio, kopiera prov och skriva planering för brinnande livet och sedan hämta barn senast fyra.

Hade en intressant diskussion idag om resultat och betyg. Tänk om det är så enkelt att barn idag drunknar i alla mål och betygskriterier och omdömen och IUP'er, och om vi istället för allt detta helt enkelt kunde säga "Var tyst och gör som läraren säger!". Vilken utopi.

För det är ju det som det handlar om. Barn behöver arbetsro, och barn behöver lära sig det som krävs för att uppnå målen. Oavsett om det handlar om uppgifter, gruppdiskussioner, redovisningar eller prov. Dagens barn är, tyvärr, nog faktiskt en aning söndercurlade. I alla fall enligt min teori. Det är liksom inte så vana att anstränga sig och kämpa för saker. Om jag får vara lite generell.

Men nu ska vi inte gå in på det! Skulle kunna prata i evighet om hur man kan stärka barns självkänsla samt höja deras resultat, men ska inte prata i evighet utan istället gå ner och hjälpa Stella att tvätta håret.

Ha en bra torsdagskväll!

Om man skulle köpa Anna Hibbs kaninpäls för 1500 kanske?!

Eller så går jag och lägger mig.

I morgon och på fredag är det studiedagar, oh praise the Lord. Visserligen tycker jag om mina elever, men onekligen är det lite lyxigt att jobba när man inte behöver ha lektioner. I morgon är det sista putsen på arbetsplanen samt sista punkterna på kvalitetsredovisningen på förmiddagen, och diskussion om resultat på eftermiddagen, och på fredag ska jag ha en EVK, kopiera prov samt skriva planering för kapitel två.

Lunch på lunchrestaurang istället för i matsalen, och på fredag kväll ska vi äta fredagsmiddag med min kompis och hennes dotter som nu är tillbaka från semestern. Känns som bra dagar, dessa.

Att åka hem tjugo över fem från jobbet, sätta sig vid middagsbordet och i lugn och ro äta middag med familjen, tre minuter i sex titta på klockan och plötsligt komma på "HELVETE! Stellas föräldramöte!".

Så jag tog en sista tugga, kastade mig på cykeln och kom bara en kvart för sent. Försöker intala mig att fröknarna tänker som jag gör om någon förälder kommer sent, nämligen inte att det där var väl en riktig slarver utan istället att "Nämen Gud vad fint att han/ hon kommer trots att han/ hon nyss slutat jobbet".

Snopet 2: Att det var punktering på cykeln när jag kom ut från skolan så att jag fick gå hela vägen hem. Med det gjorde inget, för jag ringde min fina Christin och hade promenadsällskap hela vägen.

För övrigt anser jag att föräldramöten är himla trivsamma och roliga tillställningar. Man får se barnens läroböcker och höra viktig information. Visar barnen att man bryr sig genom att gå dit. Visserligen känner jag mig lite som Martina Haag som i en krönika en gång skrev att hon på föräldramöten brukar attackäta upp alla kakor och undra över när de skulle komma på henne (Hon var ju inte alls speciellt vuxen), men i alla fall. Föräldramöten är bra. Eller rättare sagt, bra om det bara inte vore för den förhatliga sista punkten "klassföräldrar". Aldrig sitter så många så länge utan att räcka upp handen och utan att av misstag få ögonkontakt med någon som säger "Men du då?!" Själv är jag verkligen ingen fixartyp. Föräldraråd är helt OK, för skolfrågor gillar jag, men att anordna fester... No thanks. Dessutom är jag alltid själv med barnen på kvällarna och Stella är ändå för blyg för att gå på Halloweenfester och annat.

I alla fall. Till sist, när det varit tyst väldigt länge, sa jag "Men måste det vara en klassförälder då?! Eftersom ingen räcker upp handen. Kanske behöver det inte vara en Halloweenfest?"

Men då protesterade plötsligt folk (Eller rättare sagt de som alltid pratar. Resten höll säkert med mig fast ingen vågade säga) och tyckte att "Men SÅÅÅÅ kan man ju inte göra". Så nu är alla klassföräldrar. Hå hå ja ja. Och en stackars mamma med jobb i Uppsala och sena hämtningar blev sammankallande.

Själv skulle jag aldrig drömma om att tvinga mina föräldrar i klassen att bli klassföräldrar. Absolut ska föräldrar vara engagerade i sina barns skolgång och stötta i läxor, skolarbete, att vara med kompisar efter skolan etc, men måste det verkligen ingå att anordna stora fester och koka knäck?! (Minns ännu med fasa min knäckångest förra julen...) Om jag jobbade som lärare för år F-6 skulle jag styra upp ett Luciatåg och kanske en vårpicknick, och sen var det bra med det.

And you got yourself glada barn, glada föräldrar samt glada lärare som slapp slösa bort en halvtimme varje föräldramöte med att försöka välja klassförälder. Easypeasy.

En av Stellas kompisar har fått löss, meddelade mamman, och när jag kammade såg jag att även Stella har fått det. Och jag. Och Leo.

Trevligt. Så ikväll har det varit löss- sanering. Schampo, spray, kamning. Jag dör vad äckligt. Känns som det kryper överallt, och trots att vi bytt sängkläder i allas sängar så vill jag inte gå och lägga mig.

I övrigt så är det ganska tungt på jobbet. Där fick jag för mitt "Oh, vad det inte gör något att det är måndag"- text. Svåra elevärenden som gör att man bara vill ta med barnet (Eller barnen. Är ju inte bara en...) hem, bädda ner det, ge varm choklad, säga att allt kommer bli bra. Det gör ont i hjärtat när barn inte har det bra.

Inte vet vi något mer om huset heller. Det är inte sålt, men vi kan inte lägga ett bud förrän vi fått lånelöfte. Och det får vi eventuellt bara när vi fått vårt hus värderat.

Dessutom har jag suttit på konferens hela dagen med ledningsgruppen, och har nu en smula ont i benen. I hate sitta still en hel dag.

Så för att summera: Löss, tunga elevärenden, inget hus men däremot ont i benen. Nu ska jag gå ner och se ett avsnitt "Medium" och äta en chokladboll kvar från i fredags. Alltid något.

Jaha ja. Helg slut. Fast måndagar är inte så farliga, jag gillar mitt jobb.

Det är roligt att ha elever i nian, med allt vad det innebär av gymnasieval och framtidsdrömmar, och ett av det viktigaste att säga till dem är "Välj ett jobb som du verkligen VERKLIGEN vill ha!" Själv ångrar jag inte en sekund av naturprogram på gymnasiet eller fem års universitetsstudier (Egentligen fyra och ett halvt, men jag läste en termin idrott för att jag inte ville börja söka jobb när jag var gravid). CSN- lånen ångrar jag inte en sekund av heller. Eller ja... Kanske lite. Fyra tusen i kvartalet är trots allt fyra tusen i kvartalet.

Men ändå. Är du ung och funderar på om det är värt att plugga några år extra så är svaret alltid JA! Absolut jättevärt. Jättevärt som i jätte jätte jättevärt.

Eller inte plugga och få drömjobb ändå. Alla vägar är tillåtna. Bara man inte sitter och är bitter vid 65 års ålder och tänker på vad man egentligen ville göra i sitt liv, för då får man faktiskt skylla sig själv att man inte kämpade.

Jag röstar alltid på Miljöpartiet, men egentligen är jag nog lite Moderat i mitt tänk. Tycker att de har en poäng i sitt "Man har själv ansvar för sitt liv". Det värsta jag vet är folk som gnäller utan att orka göra ett dugg för att förbättra sin livskvalitet. Man lever ju faktiskt bara en gång (Tror jag? Eller?) Då vore det faktiskt för jäkla oförskämt mot de omkörda spermierna att inte njuta lite under tiden och vara glad över det man har istället för att lägga ner energi på att vara missnöjd över det man inte har.

Fast nu kom jag ifrån ämnet. Det var inte meningen att elda upp mig, så här på söndagskvällen (Fast det är faktiskt bland det värsta jag vet. Folk som tycker synd om sig själva utan direkt anledning. Hej och välkommen till veckans i- landsproblem, liksom)

Anyway! Nu ska jag:

1. Hänga tvätt
2. Måla naglarna
3. Se några avsnitt "Medium"

Puss och ha en bra söndagkväll!

PS. Måste bara förtydliga. När jag skriver "Tycker synd om sig själva utan direkt anledning" så menar jag sådana som gnäller och klagar trots att de egentligen har ett jättebra liv. Inte sådana som har varit med om ett trauma på riktigt, har varit med om en olycka, lider av panikångest eller liknande. Då handlar det ju om något helt annat. Måste bara skriva det, så ni inte tycker att jag låter som en hjärtlös bitch som bara "Upp och hoppa" till folk som verkligen lider. För det tycker jag ju inte. DS.

Det gick jättebra! Hon kom hem klockan elva, sa "God morgon", slängde in ryggsäcken i hallen, och nu är de ute och leker.

Det låter kanske inte så märkvärdigt med en kompisövernattning i samma hus som man själv bor i, men för Stella var det det. You go, girl!

Nu: Gå ut på altanen och börja sopa löv, städa bort leksaker och göra iordning. Alternativt sitta på altantrappen i solen och tänka att städa kan man göra om några veckor, när vi plockar ner bord och ställer in i garaget... Så kan man också göra.

Stella sover över hos en grannkompis, så det är bara jag och lilla L hemma (Som somnade på fem minuter. 7- årskalas på landet does that to you)

Hon var jätteglad först, men när hon kom in och skulle börja packa så stod hon bredvid mig när jag la i en maskin tvätt och skruvade lite på sig. Syntes i hennes ögon att det var något.

Jag: Känns det som att du ångrat dig?
Stella: Jaaaa... Lite

Så då satte jag mig i soffan med henne i knät och pussade på henne och sa hur modig hon var på kalaset som hängde med på skattjakten, trots att hon egentligen inte ville lämna mig ur sikte. Och hur kul det hade varit. Och att hon ju faktiskt sov hemma alla nätter, och hur kul det säkert skulle vara att sova hos V och A. Och att hon skulle knacka en gång i väggen när hon gick och la sig (V och A bor hos sin pappa varannan veckan, och pappan bor i huset som hör ihop med vårat. Ho ho. Lagom övernattning för en liten tuff- men- ändå- blyg 7- åring). Så då ville hon igen.

Kan hända att det ringer på dörren kl tio ikväll och det är en ledsen liten tjej som tassar hem i nattlinnet, men i alla fall. Då har hon i alla fall vågat. Och att våga en är fin egenskap! Visst?

Ville bara säga hurra hurra till mig som fyller 32 år idag. Har precis ätit hemmagjord pizza plus blåbärspaj och snickerskaka till efterrätt med dagisbästisfamiljen. Ett bra kalas indeed.

Puss på er och ha en bra fredagkväll!

Leo hade dagismästerskap igår med höjdhopp, bollkastning, längdhopp och massa annat, och fick "Ett läpplåm"*

* = Diplom

Skulle vi ha en skola där:

• Det inte hymlades om att det är eleverna som gör grovjobbet. Jag skojar inte när jag säger att det idag är nästintill tabu att fokusera på elevernas arbetsinsats. Det är kursplaner hit och IUP' er dit och kvalitetsredovisningar mitt i allt, men varför säger ingen vad det EGENTLIGEN handlar om? Nämligen att om inte eleverna arbetar hårt så får de inte heller speciellt höga resultat. Det sjukaste är att det kan vara en helt fantastisk undervisning på alla sätt och vis med lärare som lär ut bra, men om inte eleverna själva lär IN något så uppnår de ju inte målen. Och vems blir då felet? Precis. Lärarens.
• Matsalen var fin som en bättre restaurang och skolmaten var god och näringsrik.
• Alla energidrycker var strängt förbjudna.
• Och så även helvetes- klisterlapparna från Hemköp. Har ni sett dem?! Well, det har i alla fall våra högstadiekids. Klistermärken på fönster och soffor. It is a nightmare.
• Alla elever fick tydliga mål och tydliga betygskriterier i alla ämnen, och där även eleverna insåg att alla ämnen är viktiga.
• Alla lärare var samspelta och hade samma värderingar. I de fallen där det inte är så går den icke- konflikträdde rektorn in och säger "It's our way or the highway". Typ.
• Alla slags mobbing var utrotad in i evighetens evighet. Amen.
• Skolgården var lummig, mysig, rolig och utmanande.
• Elever i behov av särskilt stöd och deras föräldrar aldrig behövde höra frasen "Det finns inga pengar".

Och lite till, fast det hinner jag inte skriva för nu ska jag natta barn. Nu säger jag inte att min skola INTE är såhär. För min skola är bra. Abslout. Men visst måste man ha visioner?

Skönt.

Nu är det bara torsdag kvar och sedan fredag när jag får ha kjol (The luxury! The luxury!) och sedan är det helg igen.

Visst går veckorna helt sjukt snabbt?!

Ett inlägg här och ett inlägg där. Flera dagar mellan. Hur kass kan en blogg vara?!

Det är inte det att jag inte vill skriva. För det vill jag. Det är inte heller det att jag inte har något att skriva om, för det har jag också. Skulle till exempel kunna skriva om de två mirakel som skedde på jobbet idag (Mirakel ett om en hemsk händelse som TackgodeGud gick bra, och mirakel två en påminnelse att aldrig, aldrig ge upp), om bolån och kontantinsatser och andra hemskheter, om Skolinspektion (Ska på intervju i morgon, Skolinspektionen är i vår skola i två dagar i sin tour de kommun och jag ingår i en intervjugrupp. Lite nervöst. Lite spännande), om dottern som precis fått sin första läsläxa och är överlycklig över det eller om köttfärssås och soliga septemberdagar.

Ja, ni ser. Massor av skrivmaterial. Det är inte det.

Saken är bara den att sedan vi bytte rum och har datorn på en låg liten byrå, så går benen av om man sitter vid datorn mer än fyrtiofem sekunder. Och ett inlägg tar ju oftast lite mer tid än så.

Vill ni läsa oftare kan ni ju hålla tummarna för vårt hus där det finns ett arbetsrum... Eller vårt och vårt. Vill man vara nogräknad så har vi faktiskt inte ens lagt ett bud än. Men jag har bestämt vilken tapet det ska vara i hallen. Gills det? Känns som att luften gått ur oss lite. Vi klarar av ett lån på mer än vad huset nu är till salu för (Och om vi lägger ett bud så blir det under utgångspriset), men banken är så satans jättenoga med kontantinsats i dessa finanskristider. Man ska ha 10% i kontanter, plus pengar till lagfart och allt vad det heter, och vi har kanske... Tja. Typ 7%. Mer pengar får vi när vi säljer det här, så nästa steg är, enligt banken, om vi får det här huset värderat och utlagt till försäljning. Hå hå ja ja. Mycket jobb i det här med husshopping.

Eller så bor vi kvar ett tag till.

Tänk om huset är värsta skuldfällan? Vattenläckor och fel på värmepannor? Spöken på vinden? Hur ska man kunna veta?! Åh, jag får ångest av denna beslutsångest. Veckans i- landsproblem. Helt klart.

Nu ska jag försöka veckla upp mina ben, och sedan gå och borsta tänderna och lägga mig och läsa. Ladda inför morgondagen. Wish me luck with the Skolinspektion!

Åka till Uppsala och gå på stan hela dagen med en kompis.

Inklusive lyxig lunch på något ställe. Kanske ett glas vin till? Köpa en billig- men- snygg tröja från Monki, Weekday eller Gina Tricot (Eller två).

Lovely! Just lovely!

Jag hade läxförhör idag med en av mina specials*.

Jag: "Får jag låna en penna, tack"
Elev: "Can I borrow a pencil, please"
Jag: "Säg det igen, är du snäll"
Elev: "Can I borrow a pencil, please"
Jag: Nej... Säg "Säg det igen, är du snäll"
Elev: "Can I borrow a pencil please"
Jag: Haha... Alltså, säg meningen "Säg det igen, är du snäll"
Elev: CAN I BORROW A PENCIL, PLEASE!
Jag: NEJ! Alltså säg vad det heter på engelska. "Säg det igen, är du snäll"

Sedan sa han "Can you say that again, please", och sedan skrattade vi så att vi nästan grät åt att vi hade kunnat bli sittande till sen eftermiddag. Stackaren hade väl slagit mig i huvudet med engelskaboken och stormat ut medan han skrek "CAN I BORROW A PENCIL PLEASE, för i helvete!"

* Specials= Specialelever alternativt elever med särskilda behov (En del med anpassad studiegång) eller vad man nu ska kalla eleverna som kommer till mig i mitt lilla specialklassrum. Fina är de i alla fall!

Snart- fyra och sju år gamla.

Vi har ätit kebabtallrik till middag idag. Köpt från local pizzeria. Fredagsmysigt värre. Efter det tänkte jag fortsätta fredagsmysa med barn, "Bolt" (De har lånat filmen från en kompis) och chips.

Detta var alltså planen. Istället springer Stella ut till kompisarna "Amen jag vill ändå inte ha chips. Och jag vill hellre leka med kompisar än att se på film. Hej då!" och efter en liten stund låter det "Pling plong" och så är det Leos kompis som vill att de ska lasta sand från lekparken på sina traktorer.

Så här sitter jag. Inga barn. Ingen film. Dumpad av barn som hellre leker med kompisar.

Ah well. Om vi har tur (Fast det har vi nog inte. Känns rätt kört med lån från banken i dessa dystra finanskris- tider) så köper vi ett hus där det inte låter "Pling plong" på dörren hela tiden, och där man kan fredagsmysa med sina barn.

Så jag håller tummarna, jag med (Puss och tack, Janina!), och går ner och lägger i en maskin tvätt så länge. Party, party.

Ha en bra fredagkväll, alla Fina!

Trots att det är tolv grader när jag cyklar till jobbet på morgnarna så har jag mina jeansshorts- som- går- till- strax- nedanför- knäna. "Åh vad somrig, spontan och härlig hon är som har sommarkläder på sig än", säger ni.

Well... Snarare kommer jag inte riktigt i mina jeans än. Säger jag.

Har jag otur får jag cykla till jobbet i shorts, vinterjacka och vantar om några månader. Fast imorse provade jag ett par jeans som faktiskt satt helt OK. Inte så att jag vill ha dem en hel dag, men ändå. Framsteg!

Annars är det mest detta som snurrar i mitt huvud just nu: Hus, bolån, banker, bud. Om allt går vägen och banken ger oss lån och säljarna vill sälja och Den andra Familjen som också var och tittade på huset igår inte lägger ett bud (We hate Den Andra Familjen, eller hur?) och vi lyckas skrapa fram massa pengar i kontaktinsats och stjärnorna står rätt så har vi kanske, kanske ett hus snart.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

(Jag vet. Jag avskyr också folk som överanvänder utropstecken. Främst de som skriver flera i rad. Hemskt. Men detta är värt sina utropstecken, visst?!)

Jag dör vad häftigt. Tänk om vi har shoppat hus inom en vecka! Roligast skulle vara att berätta för min fina husletarkompis K som också letar hus (Men på andra sidan om järnvägen som tur är. Jobbigt att vara husletarkonkurrent med en av sina bästa kompisar) och som är i Turkiet på semester nu.

Men ärligt talat vågar jag inte hoppas. Banker, pengar, Den Andra Familjen, stjärnor... Mycket som ska klaffa. Dock tänker jag så här: Går det så går det. Går det inte så var det inte meningen att vi skulle ha det där huset.

Fin livsfilosofi. Min andra är "Köp läget eller lös problemet". Också mycket användbart. Med dessa två motton kan man liksom inte misslyckas.

Att stå i hallen och tjuvkika på sin 3- snart- 4- årige son som tittar på Bolibompa.

Lätt framåtlutad i soffan, fullständigt uppslukad. När supersnällasilverSara säger att barnen ska ställa sig upp och sjunga med i veckodagssången så gör han det. Nynnar "Måndag, tisdag, onsdag..." för sig själv. Dansar och vickar på rumpan som hon på TV gör.

Så när sången är slut så går han och sätter sig igen. Tittar vidare.

Oh, this sweet småbarns- years. Tänk när de är så stora så att man inte kan ha dem i knät och pussa på dem längre. Men mysigt med stora barn också. Såklart. Tänk när de är fjorton och man går med dem på utvecklingssamtal i skolan och pratar betyg.

Hade ett sådant mysig mamma- och son samtal i höstas. Sonen lite tonårssur men ändå så himla trevlig och charmig. Mamman skäller lite men peppar mest. Och så är de bara så självklara och avslappnade med varandra. Åker hem och dricker o'boy och pluggar lite NO. Typ. Tänkte för mig själv att så vill jag också ha det när Leo är fjorton.

Note to self de tillfällen när barnen är trotsåldersgalna- och bråkiga: Lugn och fin. Allt blir bra. Var en glad, kärleksfull och uppfostrande klippa nu, så får du bra och vettiga barn när de är tonåringar.

1. Våfflor till middag
2. "Pettson och Findus" på Bolibompa bredvid en liten 3- snart- 4- årig kille som hellre springer ute med kompisar än sitter hemma med mamma och myser i soffan, men ibland har man tur och lyckas se på barnprogram med honom.

Nu har han somnat (Blev ingen feber idag. Peppar peppar) och jag ska gå ner och säga åt Stella att det är dags att gå och lägga sig.

Efter det ska jag gå ner och måla naglarna och se på dvd- box.

Ifall ni ville veta. Och det vill ni väl?!

Så här gör modebloggarna. Ja, de flesta andra också. Jag vill ju inte vara sämre, så här är den, lista över saker jag vill/ ska köpa i höst:

• Vita converse (Mina svarta håller på att ramla sönder)
• Nya jeans. Helst Acne.
• Några nya koftor och tröjor
• Ett hus
• Ny Beauty flash balm- kräm när den jag har nu tar slut
• Nya dvd- box när jag tittat klart på "How I met your mother" säsong 3 samt "Medium" säsong 1. Oh, kanske "Ghost whisperer" säsong fyra kommer ut snart?! Hoppas hoppas.

Ja, det var väl ungefär det. Några nya koftor och skorna åker jag kanske till Uppsala och köper i veckan, om jag orkar. Huset blir när det blir.

Köper vi hus så ska vi också köpa ny soffa och det här sideboardet ("Sideboardet"? Hur fult lät inte det?!) från IKEA Stockholm.


Matchar vita converse, nytt hus och nya jeans, eller hur?

"Trivs väldigt bra. Mitt nät är starkt. Som vajrarna på Golden Gate"

Fint, va? Starka nät. Jag har också starka nät, tror jag. Som mina barn, min sambo, mamma, pappa, lillebror, lillebrors fru, små brorsbarnen, släkt och vänner i Borlänge, Jonas mamma, Jonas bror och hans fru i skåne som kanske, om allt går väl, snart har ett adoptivbarn i sin famn, Jonas andra bror i Skåne med sin familj, fina kollegorna på jobbet, fina eleverna på jobbet, kompisarna här i stan (byn?), kompisarna i Uppsala och Stockholm, kompisarna runt om i Sverige, ni fina bloggläsare, barnens kompisar...

Vissa av dessa träffar och pratar jag med alldeles för sällan, men på något sätt gör det inget. Livet rullar på, och det är ändå skönt att veta att de finns där.

Dessutom har jag min lilla familj. Min borg och mitt hem.

Viktigt att tänka på ibland, visst? Att stanna upp och tänka på alla människor man tycker om och har omkring sig.

Hej då från söndagsfilosofen.

Nu: Sätta mig i solen och läsa senaste "Mama" och lyssna på barnens lek från lekparken. Sen fortsätta städa. Ja, jäklar vad effektiv jag varit i helgen. Saker dammade, tvätt tvättad, leksaker plockade, cd- skivor bytt- plats- på så att fler hyllor i bokhyllan blev lediga. På 93 kvadrat är det Var sak på sin plats bör man, annars dör man. Typ.

Leo började få feberblanka ögon, plus att han kändes en aning varm, så jag stoppade i honom en Alvedon och sen ville han krypa ner i sängen. Skrutten. Dessutom klagade han över huvudvärk tidigare.

Usch, visst är det väl lite läskigt ändå, det här med svininfluensan? Det känns inte längre som om man blir smittad, utan när. Å ena sidan tror jag inte att det är så farligt, fast å andra sidan vågar man inte riktigt tro på det. En SO- lärarkollega på jobbet hänvisade till Engelska sjukan (Tror jag att det var), som på den tiden det begav sig inte heller ansågs vara så farlig tills en massa människor insjuknade...

Scary. Very scary.

Nu: Googla Engelska sjukan, och sen smyga in och kolla om Leo somnat plus känna på hans panna.

Update: Jaha. Engelska sjukan var visst den man fick av D- vitaminbrist. Var nog inte den hon sa.

Bra lördag.

Har klippt blommor och buskar så det står härliga till. Att rensa bort kvistar och blad är som Feng Shui gånger tio för själen. Enda nackdelen är att en buske nu ser ut som om det genomgått en dålig "Drop in endast 120 kronor"s klippning, men men. Det ser iallafall inte ut som en djungel. Plus att det blev sol. Trädgårdsfix i solen is the shit.

Har även gjort hårinpackning, ätit falukorv och makaroner till lunch, tvättat och hängt en massa tvätt samt lekätit bagerisaker på altanen när barnen lekt restaurang. (Så nu är altanen städad också, för de sopade och fixade innan de gjorde sin restaurang. He he.)

Intresseklubben? Fick ni med allt?

Nu: Plocka ur diskmaskinen, klippa lite mer i trädgården, börja laga potatisgratäng.

Planen var att jag skulle fixa i trädgården idag. Det ser ut som en djungel out there. Klippa bort vissna blommor, klippa ner delar av några buskar som växt sig gigantiska, slänga äpplen som ramlat ner. Sådana saker.

Men så blåser det storm ute, och barnen är hos varsin grannkompis och leker, så jag vet inte... Kanske ligger jag i sängen och lyssnar på det här istället. Har bara kommit en tredjedel in i programmet, trots flera försök att lyssna färdigt. Ja. Så får det bli.

Väntar dessutom på att någon trädgårdskunnig ska komma hem till mig och bara "Klipp ner den och spara den och gör så där", och hux flux har jag en trädgård a la "Äntligen hemma" eller liknande.

Ho ho? Trädgårdskunniga kompisar? finns det några sådana?

(Tar det i punktform. Orkar inte skapa fullständiga meningar)

• Rumbytet med barnen blev kanon, och nu i veckan har mamma varit här och tapetserat vårt nya rum. Oh, det blev så fint. Kan man ta med sig sitt nytapetserade rum när man flyttar? Typ skära ut det eller nåt?
• Fast vi ska nog inte flytta än på ett tag. Uppvärmningen på huset vi tittade på i måndags är svindyr. Tror jag. Eller rättare sagt, säger de som kan något om hus. Själv tittar jag på hur fin altanen är.
• Har ont i benen på grund av mest oergonomiska dator- sittställningen ever. Har numera datorn på en liten byrå, och benen somnar efter fem minuter när man sitter på knä på golvet.
• I morgon är det fredag. Meaning kjol på jobbet. Lyxigt!
• Vad gäller de andra målen för terminen (Bra resultat för eleverna och andra små detaljer...) så känns det helt OK. Ja. Faktiskt till och med riktigt bra. Kan nog bli något, detta.
• Har jag berättat att jag, på grund av besparingar, sänkt lärartäthet etc, har en mattegrupp på trettio elever? Helt sjukt. Det normala är att de har halvklass eller grupper på kanske tjugo- tjugitvå. Men jag deppar inte ihop för det. Oh nej. Jag tänker "Nu jäklar ska vi visa dem" och hoppas att jag kan få mina elever att skriva topp- resultat på NP på ren vilja och revanschlust. Vad tror ni? Kan det lyckas?
• I morgon eftermiddag när Jonas kommer hem från jobbet funderar jag på att åka till ICA maxi i Gävle och lyx- handla lyxglass (Ben&Jerry) och lite annat smått och gott. Lyxglass och rödvin när barnen somnat. Lovely.
• Fast jag kommer nog att vara för lat för att åka.
• Lika bra det. Har ju fortfarande lite jeans att komma i.
• Än så länge har jag jeansshortsen jag köpte i början av sommaren (Längre modell). Kan bli kallt i november. Jag och Alexander Bard, liksom.
• Nu har jag tappat känseln i benen för länge sedan, så jag ska stappla nerför trappen och se några avsnitt "How I met your mother". Säsong 2! Underbart. När jag ändå beställde köpte jag säsong 3 också.
• Loly, som svar på din fråga: Nä, har inte börjat följa "True blood". Men funderar på att köpa boxen.
• ... Hm. Är kanske lite dvd- box störd?
• Eller bara för tjugohundratals- lat för att följa TV- serier. Ja, jag skyller på det.
• Känns bra att vara tjugohundratals- någonting så här två veckor före 32- årsdagen. Inte helt uråldrig än.

Skriver mer om det senare. Är uppe i en djup å ena sidan- å andra sidan- kris. Om vi vill, och lägger rätt bud, så skulle vi eventuellt kunna ha ett hus inom några dagar. Det ni!

Fast som sagt... Å andra sidan. Så finns det några nackdelar. Berättar mer sen. (Vilken teaser, va? Känner ni hur spänningen byggs upp?!)

Just nu ville jag bara säga att jag precis ätit massa tortillas och nachos och druckit en folköl till, medan jag läst tidningen "Topphälsa". Att barnen och sambon äter snabbt och man själv långsamt gör att man plötsligt sitter kvar och läser tidningen och äter betydligt mer än man egentligen borde. Samtidigt som jag läste om hälsosamma folk som springer, SPA' ar och äter hemplockad svamp. Kändes som tidningen stirrade argt på mina nachos.

Så nu ska jag:

1. Gå till grannen/ jobbarkompisen på andra sidan lekparken och lämna tillbaka insektsnyckeln jag lånade förra helgen, samt
2. Försöka få med mig grannen/ jobbarkompisen på promenad.

In your face, Topphälsa.