babydarling

Att stå i hallen och tjuvkika på sin 3- snart- 4- årige son som tittar på Bolibompa.

Lätt framåtlutad i soffan, fullständigt uppslukad. När supersnällasilverSara säger att barnen ska ställa sig upp och sjunga med i veckodagssången så gör han det. Nynnar "Måndag, tisdag, onsdag..." för sig själv. Dansar och vickar på rumpan som hon på TV gör.

Så när sången är slut så går han och sätter sig igen. Tittar vidare.

Oh, this sweet småbarns- years. Tänk när de är så stora så att man inte kan ha dem i knät och pussa på dem längre. Men mysigt med stora barn också. Såklart. Tänk när de är fjorton och man går med dem på utvecklingssamtal i skolan och pratar betyg.

Hade ett sådant mysig mamma- och son samtal i höstas. Sonen lite tonårssur men ändå så himla trevlig och charmig. Mamman skäller lite men peppar mest. Och så är de bara så självklara och avslappnade med varandra. Åker hem och dricker o'boy och pluggar lite NO. Typ. Tänkte för mig själv att så vill jag också ha det när Leo är fjorton.

Note to self de tillfällen när barnen är trotsåldersgalna- och bråkiga: Lugn och fin. Allt blir bra. Var en glad, kärleksfull och uppfostrande klippa nu, så får du bra och vettiga barn när de är tonåringar.