babydarling

Att åka hem tjugo över fem från jobbet, sätta sig vid middagsbordet och i lugn och ro äta middag med familjen, tre minuter i sex titta på klockan och plötsligt komma på "HELVETE! Stellas föräldramöte!".

Så jag tog en sista tugga, kastade mig på cykeln och kom bara en kvart för sent. Försöker intala mig att fröknarna tänker som jag gör om någon förälder kommer sent, nämligen inte att det där var väl en riktig slarver utan istället att "Nämen Gud vad fint att han/ hon kommer trots att han/ hon nyss slutat jobbet".

Snopet 2: Att det var punktering på cykeln när jag kom ut från skolan så att jag fick gå hela vägen hem. Med det gjorde inget, för jag ringde min fina Christin och hade promenadsällskap hela vägen.

För övrigt anser jag att föräldramöten är himla trivsamma och roliga tillställningar. Man får se barnens läroböcker och höra viktig information. Visar barnen att man bryr sig genom att gå dit. Visserligen känner jag mig lite som Martina Haag som i en krönika en gång skrev att hon på föräldramöten brukar attackäta upp alla kakor och undra över när de skulle komma på henne (Hon var ju inte alls speciellt vuxen), men i alla fall. Föräldramöten är bra. Eller rättare sagt, bra om det bara inte vore för den förhatliga sista punkten "klassföräldrar". Aldrig sitter så många så länge utan att räcka upp handen och utan att av misstag få ögonkontakt med någon som säger "Men du då?!" Själv är jag verkligen ingen fixartyp. Föräldraråd är helt OK, för skolfrågor gillar jag, men att anordna fester... No thanks. Dessutom är jag alltid själv med barnen på kvällarna och Stella är ändå för blyg för att gå på Halloweenfester och annat.

I alla fall. Till sist, när det varit tyst väldigt länge, sa jag "Men måste det vara en klassförälder då?! Eftersom ingen räcker upp handen. Kanske behöver det inte vara en Halloweenfest?"

Men då protesterade plötsligt folk (Eller rättare sagt de som alltid pratar. Resten höll säkert med mig fast ingen vågade säga) och tyckte att "Men SÅÅÅÅ kan man ju inte göra". Så nu är alla klassföräldrar. Hå hå ja ja. Och en stackars mamma med jobb i Uppsala och sena hämtningar blev sammankallande.

Själv skulle jag aldrig drömma om att tvinga mina föräldrar i klassen att bli klassföräldrar. Absolut ska föräldrar vara engagerade i sina barns skolgång och stötta i läxor, skolarbete, att vara med kompisar efter skolan etc, men måste det verkligen ingå att anordna stora fester och koka knäck?! (Minns ännu med fasa min knäckångest förra julen...) Om jag jobbade som lärare för år F-6 skulle jag styra upp ett Luciatåg och kanske en vårpicknick, och sen var det bra med det.

And you got yourself glada barn, glada föräldrar samt glada lärare som slapp slösa bort en halvtimme varje föräldramöte med att försöka välja klassförälder. Easypeasy.