babydarling

Långsamt, men ändå fort. Om ni förstår hur jag menar?

Om en vecka börjar jag jobba igen. För tillfället funderar jag på att fejka en utbrändhet eller två och vara sjukskriven fram till sportlovet, men jag vet inte, jag... Kanske skulle de komma på mig? Dessutom blir nog hemma- myslivet tråkigt i längden.

Skridskoåkandet gick för övrigt bra. Faktiskt riktigt roligt. Hurtigt och roligt, för att inte tala om hur mycket bra- mamma- poäng man samlade på sig där på isen. För Leo var det första gången, och han tog tag i en sån där balans- ställning och åkte sedan med full fart runt på isen. Körde om de flesta. Älskade, duktiga, lilla unge. Kanske har jag närt ett hockey- proffs vid min barm?

... Eller så sätter jag honom i fotbolls- skola så fort han blir gammal nog. Det där med hockey- utrustning och att frysa i olika ishallar på vintrarna verkar en aning jobbigt. Att stå i solen vid en fotbollsplan är trivsammare, va?