Dagen då jag förlorade ett hus samt vann en insikt

I morgon kommer paret som vill köpa vårt hus och tittar igen, och på några dagar har vi inte hört något motbud på huset vi vill ha. Har börjat våga tänka att kanske, kanske skriver vi kontrakt på det här huset nästa vecka, och får samtidigt vårt hus sålt.

Vad händer då? Jo, plötsligt, efter att huset varit till salu i fem freaking månader, så kommer någon och lägger utgångsbudet. Vi vill inte betala mer eftersom det är lite saker att fixa plus att man måste dra in fjärrvärme för 50 000. Om det ens blir fjärrvärme. Dyrt och dåligt uppvärmningssystem är a big minus för ett hus, men vi tänkte att 1 350 000 skulle huset vara värt.

Tydligen tänkte någon annan annorlunda. Så bye bye hus... Märker ni att vi liksom snubblar på hus- mållinjen ännu en gång? Så jäkla snopet. Och paret i morgon kan vi ju inte sälja till eftersom vi inte har någon annanstans att ta vägen. Men, men. Tänker att Det var inte meningen att vi skulle ha det där huset och går vidare i livet.

Insikten då, säger ni? Jo, så här är det:

Ikväll var det premiär på bion här i stan för en film som ett ungdomsnätverk gjort. Speciellt inbjudna gäster, som politiker, socialen, folk från olika skolor, polisen etc fick komma och se den, och den är gjord av ungdomarna i nätverket tillsammans med en polis som är särskild ansvarig för ungdomsfrågor och som arbetar brottsförebyggande. Dessa ungdomar har tidigare varit i utanförskap, kriminalitet, missbruk eller liknande men mår bra idag.

Filmen var först en spelfilm där de spelade roller och visade en vardag med struligt hem, jobbigt i skolan och fester varje helg, men det var i efter- dokumentären där ungdomarna berättade sina egna historier som det riktiga hjärtknipet kom. Åh, vilka modiga barn som berättar.

"... Å eftersom det var så mycket missbruk och alkohol hemma så kom det ju en hel del skumma typer hem till oss. Jag kommer ihåg att jag alltid låste dörren, och att jag brukade springa runt och släcka lampor och dra för persienner. Jag var rädd att de skulle komma. Tja... Ja, sen när jag började skolan så kunde jag inte koncentrera mig å sitta still, så jag lärde mig ju ingenting"

Eller:

"... En gång var det en lärare som frågade varför jag hade skärmärken på armarna, men jag sa att min katt rivit mig, å då trodde han på det och frågade inget mer..."

Eller:

"De vuxna ska våga fråga. Bry sig. Tycka om en för den man är och inte för hur det går i skolan"

Jag tror, eller jag vet, att jag är en sådan vuxen som vågar fråga. Som bryr sig. Som tycker om mina elever för den de är och inte för hur det går i skolan. Men att se dessa ungdomar, uppkrupna i en soffa på ungdomsgården, berätta sina historier rakt upp och ned... Jag vet inte, jag. Tror faktiskt att fått en aning perspektivskiftning ändå. En insikt. En än mer starkare övertygelse att ALLA kan bry sig, lägga sig i, hjälpa, ta hand om. En känsla att alla vuxna kanske inte riktigt förstår detta, hur viktiga de är för ett barn som av en eller annan anledning inte mår bra.

För det är aldrig ett barns fel om livet inte är bra, utan de vuxna runt omkring som inte varit modiga, eller duktiga, nog att hjälpa. Vilket barn önskar en missbrukande förälder, liksom?

En film som berörde. Kort sagt. Efter filmen åkte jag och hämtade barnen som varit hos dagisbästisfamiljen, hem, borsta tänder, lägga lilla barnet, läsa läsläxan med stora barnet, lägga stora barnet. Nu ska jag lägga fram gympapåse till i morgon, och sedan tvätta bort sminket som runnit en smula under filmen. Har en aning huvudvärk, ni vet en sådan man får av återhållen gråt. Helst vill jag sätta mig ner och gråta tio miljoner tårar över barn som far illa, men gör det inte.

Istället går jag och lägger mig, och tänker att kanske kan lilla jag göra en yttepytte skillnad genom att i morgon se, bry mig, våga fråga en extra gång?

Upp till kamp för en bättre värld! God natt och må alla barn få växa upp i trygghet och kärlek. Amen.



Kommentarer
Postat av: Janina

Amen

2010-01-29 @ 16:51:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0