babydarling

Jag har försökt boka klipptid till barnen sedan i början av november. Jo, det är säkert. Har inte hunnit ringa på jobbet, och varje kväll runt klockan 18.03 har jag kommit på "Jäklar! Ringa frisören!". Tja, så har veckorna gått. Och barnens hår blivit längre och längre.

Men under jullovet hinner man med allt man inte gör i vanliga fall- som att rensa bland CD-skivorna i bilen, frosta av frysen, åka pulka, sådana saker- så i måndags gjorde jag det! Oh yes! Vilken triumf för mig själv samt för barnens stackars hår. Fick tid i morgon klockan 10.

Dock är det ju så att vår bil inte startar, men vi går upp i tid och promenerar in till stan. Några kilometer, men hey, det kan vara minus trettio grader och snöstorm, nu SKA barnens hår bli klippt. Känner mig otroligt laddad, faktiskt. Så bring it on, köldchocker och snö! Vi går ändå.

(Lite roligt att jag på riktigt har peppat mig själv hela dagen inför att gå i morgon. Kalkylerat vilken tid vi måste gå upp för att hinna äta frukost och sådana saker. Satan i gatan vad lat man blir av att ha bil. Rätt åt mig att vi får promenera i morgon. Tänk om människorna som levde för tre hundra år sedan såg oss nu. De skulle vända sig i sina gravar. På den tiden hade man tretton barn, levde trångt samt slet från morgon till kväll för att ha mat och husrum. Åt en rädisa med lite socker på var femte söndag när de skulle lyxa till det. Typ. Vad gör vi? Sitter på våra feta rumpor och tycker att det är en smula jobbigt när bilbatteriet behöver bytas ut. Ibland behöver man lite perspektiv)

(Men får jag välja så går det bra om det INTE är minus tretio grader och snöstorm)

(Hej då från lat nutidsmänniska)