babydarling

I år har jag släppt alla jobbtankar osedvanligt snabbt. Jag klev ut genom skolporten i måndags eftermiddag och så TJOFF, var de borta. I vanliga fall tar det åtminstone en vecka innan alla skolfrågor och eventuella höstplaneringar försvinner.

Men kanske är min kropp inställd på att den liksom ska tanka så mycket vila som möjligt?

I höst ska jag börja en delvis ny tjänst, och denna sommar känns som lugnet före stormen. Eller något. Om en månad får vi dessutom nycklarna till huset, och jag kan inte låta bli att fundera om vi har gjort vårt livs klipp eller om vi är dumma i huvudet som köpt hus? Jag ser mig själv i oktober, liggande i fosterställning i ett mörkt, ännu otapetserat rum (Arga snickaren säger ju alltid att man hinner mycket mindre än vad man tror). Hyperventilerandes i en papperspåse, och när någon frågar hur jag mår mumlar jag osammanhängande om omorganisering på jobbet och en skorsten som visst behövde muras om snabbare än vad vi trodde.

Saker jag behöver göra i sommar, innan vi får nycklarna, är dessutom att kolla soffa, ringa rörmokare, ringa mattläggare, ringa tanten vi köpt huset av. Ringa fan och hans moster.

Men det hinner jag. Tanka vila, tanka vila. Säger jag inom mig som ett mantra. Och åker och badar ännu en dag.

Tjolahopp i solen!

PS. Men som sagt. En smula existensiell ångest har jag vad gäller huset. Speciellt som ikväll, när barnen lekte polis och tjuv med ett gäng grannkompisar. Skrattade och hade hela kvarteret som lekplats. Själv vattnade jag mina fina, fina rabatter (Hur ska jag kunna lämna dessa älsklingar?!) och njöt av kvällssolen.

Gör vi rätt som lämnar detta?!

Samtidigt som vi har letat hus ack så länge, och nu hittat ett som faktiskt var stort, fint OCH billigt. Det bor inga kompisar i grannhuset, men med två minuters cykelavstånd finns det. Och det är ju inte som att vi ska flytta långt ut i skogen. Snarare mycket mer centralt än nu.

För att muntra upp mig en smula gör jag en Mood board, som inredningsproffsen kallar det. I give you: Ett knippe tapeter, soffa, matta, byrå. Håll i hatten!





(Har inte bestämt mig än vilken jag tycker är snyggast. Ska sitta i mitt och Jonas sovrum, som fondväggar)



(Underbara trädtapet. Fondvägg i vardagsrum plus i lilla hallen)



(Fondvägg i matsal plus ska fortsätta ut i stora hallen. Kanske denna, kanske annan svart med blommor. Ah, underbara beslut att ta)


Ny ryamatta. Under soffbord.

(Ny vardagsrumssoffa. Ungefär som denna, har jag tänkt. Fast utan de fula, röda kuddarna)


Nytt soffbord. Detta eller liknande.



(Barstol till barbänken i köket som kommer att byggas. Förr eller senare. Förhoppningsvis förr)


Ny byrå i sovrummet. Två stycken, framför fondvägg)

Hur snyggt kommer det inte att bli?! Menar det.

Mura skorsten fixar jag om jag får ta en drink i nya soffan först, tittandes på nya trädtapeten. Kanske tända en brasa i öppna spisen bakom? Innan jag går ner i källaren och bastar.

Ja. Så får det bli.

Nu: Läsa bok.

I morgon: Åka och bada. Igen. Om det blir fint väder. Tanka, tanka...

Jag och barnen pratar i bilen i eftermiddags på väg hem från stranden.

Stella: Är Arlanda det enda stället man kan flyga ifrån i Sverige?
Jag: Nä, det finns flera flygplatser. Det finns en i Borlänge! Och i Nyköping, där flög jag ifrån förra veckan. Och så finns det en i Göteborg. Och Malmö. Och Västerås. Och...
Leo (Avbryter): Mamma? Du behöver inte berätta mer nu.

* Ove Sundberg är den där jobbiga karaktären i "Solsidan". Han som kan prata i en kvart om årtal och semesterorter. Kände ett plötsligt släktskap med honom där i bilen... Tänkte att jag skulle förtydliga. Så att inte ni som inte sett "Solsidan" tror att jag drabbats av solstings- rubrikskapande.

Men å andra sidan.

Vem har inte sett "Solsidan"?

Läste att det kommer att bli en säsong två. Underbart!

I förmiddags packade jag in barnen och diverse andra saker (Badmadrass, pannkakslunch, badkläder, handdukar, bok) i bilen och åkte till ett av våra favoritbad (Inte det vid havet utan det andra).

Och jag säger bara: Ahhhhhhh. Vattnet var kallt som i en isvak (Typ), men ändå ack så härligt med årets första bad. Barnen var nöjda att bada, sola samt leka i strandkanten med alla medhavda sandleksaker, och jag hann nästan läsa ut min bok. Dessutom stod jag rätt länge med vatten upp till midjan och agerade simstopp åt dottern som nu nästan kan simma. Allt medan solen sken från en klarblå himmel.

När vi kom hem runt halv sex åt vi middag på altanen. Pasta och köttfärssås. Persilja från trädgården. Ett glas iskallt, vitt vin (För mig, alltså. Inte barnen).

Sommar! Freakin' fantastic.

(Men när ska hon egentligen berätta om Dublin?! Undrar ni. Snart, snart. Säger jag. Så fort det blir en regnig dag eller två. Och egentligen. Rätt bra att ha en cliffhanger, va? När det är sommarlov och det enda jag skriver om är badplatser, böcker och diverse tapetinköp. Ni orkar egentligen inte läsa, men tänker för er själva: Men jag MÅSTE ju! Kanske är det idag hon ska skriva om Dublin?!

He he.

And that is how your keep your statistics up)

Nu ska jag kolla om det är "Arga snickaren" ikväll eller inte. Troligtvis har det haft säsongsavslutning som alla andra program, men man vet ju aldrig. Är det slut överlever jag. Är det inte slut skriker jag "JAAAAAAAA" och njuter av ännu en onsdag med det underbaraste programmet ever.

Update: Nähä. Ingen arg snickare idag. Ah well. Vad är väl en bal på slottet? Dessutom blir jag most likely själv ett fall för arga snickaren inom ett år eller två i och med vårt köp av pepparkakshuset. Hrm...

(Här borde jag skrivit något spexigt som att jag är gravid med trillingar, att jag har vunnit tre miljoner på Triss, att jag har fått ett lärarjobb i Dublin och tänker flytta dit i höst eller att jag ska vara med i höstens omgång av "Paradise Hotel")

Men inget av ovanstående skulle ni gå på, va?

Så jag nöjer mig med att verkligheten överträffar dikten, nämligen att jag sedan klockan 15.55 i eftermiddags har SOMMARLOOOOOOOOOOOV.

Hallelujah.

Nu: Gå ner och äta lite Irländsk Toblerone och se sista avsnittet av "How I met your mother" säsong fyra. Inte alls lika bra säsong som de övriga, men ändå OK.

Tidigare ikväll konstaterade vi att om tjugofem år kan det myckel väl vara så att jag ser ut som Magdalena Ribbing, Jonas som Kristian Luuk och Stella som Ebba von Sydow. Faktiskt är vi rätt lik.

Men Leo?

Har inte hittat någon än. Något förslag? I övrigt är denna dag alldeles lovely som prinsessbröllops- dag. Jag och Leo missade början av vigseln, för vi var och shoppade lövkorg och övriga viktiga saker på Ica Maxi i Gävle, men annars har vi suttit som klistrade. Victorias tal! Och Daniels pappas! Amen ååååhhhhh. Till och med Jonas fällde en tår. Och då är det illa. Hade vi haft en massa tusen att spendera (Förutom tapeter. Hrm) hade vi gift oss i sommar. Oh yes.

Annars då?

Allt bra?

Hade gärna berättat allt om Dublin, men jag gör det en dag jag har mer tid. Mest vill jag konstatera att: 1) Jag överlevde flygresan samt 2) Dublin är helt enkelt wonderful.

Wonderful!

Berättar mer sen.

Nu så. Packning packad och mobilalarm ställt. I morgon vid den här tiden är jag i Dublin.

Ha en bra vecka, alla Fina, hörs på fredag!

Att ha en ledig lördag utan Hemnetfoton- städning, garagestädning, visningsstädning eller någon annan städning what so ever. På sin höjd ska jag bädda sängen samt dammsuga bort fredagschips- smulor från vardagsrumsmattan.

En annan sak som inte är så lyxig utan snarare HALLELUJAH PRAISE THE LORD glädjestrålande är att mitt pass kom i torsdags. Mitt nya pass! Så nu har jag kunnat checka in online med kollegorna och flygresan i morgon känns plötsligt ack så mycket enklare.

Förutom mirakel- sms från polisen bjöd torsdagen även på solig utflykt med elever, spontanbesök av min fina kompis A som varit i Gävle och jobbat samt examen. Oh, underbara examen. Mina fantastiska nior fick betyg av rektor plus premier som var mer eller mindre tårframkallande varenda en. På kvällen gick jag på bal iklädd billig, blommig (Men himla fin) Lindex- klänning, svart kavaj och svarta heels i gladiatorsandal- modell.

Igår var det examen för Stella, och efter det åkte jag och jobbade några timmar. Lite skrivbordsstädning, lite höstplanerings- prat, lite hämta hem pass och utskriven biljett samt blommor och presenter från elever i torsdags. Igår kväll bjöd vi dagisbästisfamiljen på hemgjord pizza och vin- middag. Mysig start på sommarlovet.

När jag var mitt inne i all sista- veckorna- på- jobbet plus sälja- sitt- hus- stress kändes Irlandsresan mest som ännu en sak att bocka av i den mentala att- göra- listan, men nu har det sakta men säkert utkristalliserats en semesterkänsla. Tänk att jag flyger flygplan i morgon! Hotell, pubar, walk the streets of Dublin, roliga kollegor, sol (Förhoppningsvis), speak English, middagar, kanske lite shopping om det blir några pengar över. Faktiskt har jag ju sparat tusen kronor på att slippa göra ett provisoriskt pass.

Idag ska jag packa Dublinpackning till mig och Borlängepackning till barnen.

Och sa jag att jag har sommarlov?! Helt otroligt. Nionde augusti känns som decennier bort.

Rundturen i Riksdagen slutar alltid med att man får sitta i stora salen en stund och lyssna vad som sägs där. När vi var där pratade Åsa Torstensson om höghastighetsbanor. Inte så spännande. Eller ja. Faktiskt jättejättetråkigt, om jag ska vara ärlig.

Men gissa vem som skulle prata bara en timme efter att vår rundtur slutade?!

Jan Björklund.

Damn. Hade gärnat lyssnat på honom. En del saker har rätt om, men en del saker har han så fel om att man liksom bara vill ruska om honom. Hårt. Visserligen hade jag inte gjort det idag (Då hade vi alldeles säkert blivit utslängda), men lyssnat på honom hade varit intressant. Det hade det.

Har haft en himla trivsam dag med nior i Stockholm. Tekniska muséet och Riksdagen. Några timmar fritt på stan. And that is how you make yourself en himla bra arbetsdag!

Eleverna skötte sig exemplariskt, vilket jag också trodde, men måste erkänna att jag ändå var en smula nervös inför Riksdagsbesöket. Skulle ju vara lite pinsamt att bli utslängd ur plenisalen (Heter det, va?) på grund av att elever inte kunde vara knäpptysta.

Men det kunde de.

Så jag och min mentorskollega firade med att gå en runda på Söder och därefter äta hamburgare vid vattnet. Mer vatten åt folket.

Och alla elever som var med till Stockholm var även med hem. Vilket ju känns skönt...

Jag och Jonas pratar om hur man fixar pass.

Jag: Kan man göra det här i stan?
Jonas: Jag vet inte. Du får väl ringa och fråga, hundrafjorton fjorton eller vad det är.
Jag: Är inte det tipstelefonen?
Jonas: Jo... Du får väl tipsa dem om att du behöver ett nytt pass.

Haha. Otroligt roligt. "Tipsa dem om att du behöver ett nytt pass". Har fnissat hela dagen åt detta. Eller är det bara jag? Eventuellt har jag en smärre mental breakdown och skrattar åt konstiga saker.

Idag, när jag hade ungefär en kvart över, stressade jag ner till polisstationen mellan ledningsmöte och överlämningsblanketts- skrivning (Busy, busy att vara mentor åt en nia denna vecka). Ingen kö, utan går direkt till luckan.

Polis- tjej: Pass, sa du? Ja, alltså... Det här har aldrig hänt förut, men systemet för pass har legat nere sedan i fredags. Vi vet inte riktigt när det kommer igång.

Amen WTF?! Så jag betalade, ställde mig i fotoautomaten (Såg ut som hell, men vem har tid att ta nytt kort? Så det får duga. Tull- människorna överlever nog) och gick därifrån med en lapp och ett "Kanske hinner det bli klart till fredag. Om systemet börjar fungera". Annars måste jag skaffa ett provisoriskt på Skavsta.

För NIOHUNDRAÅTTIO kronor. Oh my.

Fast på vägen tillbaka till jobbet gick jag förbi en stor syrénbuske, attackluktade lite på den i förbifarten, och tänkte att livet inte är så pjåkigt ändå. Syréner är guldkanten på dessa sista stressveckor på jobbet. Blev så inspirerad att jag på väg hem stannade bilen på en ödetomt och rafsade ihop en syrénbukett till köksbordet och visningen ikväll. Borde ha gjort susen. Visst?

De kom nog in genom dörren, kände blomlukten och tänkte "OH så trivsamt. HÄR ska vi bo!". Så blir det budgivning och vi får pengar så vi kan tapetsera vårt fina, nya hus. Och snipp, snapp, snut, så var sagan slut och vi lever lyckliga i alla våra dagar.

Ja. Så får det bli.

Men först ska jag klara av: Stockholmsresa, examen, passhelvetet samt Irlandsresa.

Men vi har läget under kontroll. Tror jag.

Åtminstone är garaget städat och rent som i en balsal, och bara det är ett smärre mirakel. Hade ni sett garaget innan hade ni förstått.

Har även fyllt på jord i rabatterna, klippt ner rabarber, åkt till stan med barnen och köpt examensklänning till Stella (Medan Jonas var hemma och städade. He he. Arbetsfördelning i dess ädlaste form), tvättat, kommit på att mitt pass har gått ut.

Men det är lugnt. Tror att jag har ungefär trettiofem sekunder över på måndag då jag hinner fixa det...

Nu: Gå ner och dricka ett glas vin (Minskar pass- stressen. Gud vilken problemlösningsförmåga jag har!), äta rabarberpaj och glass samt se ett avsnitt eller två av nya "How I met your mother"- boxen.

Sitter jag i kyrkan och har avslutning med elever i allmänhet och mina nior i synnerhet.

Amazing.

Och lite sorgligt.

Men bara lite, för det betyder ju också att det blir sommarlov. HALLELUJAH PRAISE THE LORD! Som vi brukar säga. För övrigt kan det aldrig upprepas tillräckligt många gånger, att det mycket väl kan vara så att läraryrket är Världens absolut bästa yrke vad gäller att få en härlig start på sin semester.

Skolavslutningar är min Topp 3 finaste sak i livet. Gotta love them.

Hos oss är det massor med mygg. Alltså inte massor som i mycket, utan massor som i MASSOR. De är överallt. Faktiskt så går det inte ens att sitta utomhus på kvällen.

Men så fort:

1. Jag har tid
2. Jag har råd
3. Jag har sommarlov

Ska jag köpa en myggdödare som ser ut som en svart smideslampa, men som jag inte minns var jag sett. Katastrof. Har letat på både Jula och Bauhaus, men ingen myggdödarlampa.

Var är du?!