babydarling

I morgon klockan åtta ska huset besiktas. En farbror går runt och hummar medan han borrar i grunden och knackar i väggar, och vi travar efter. Tänker jag mig att det går till?

Så runt lunchtid i morgon vet vi om vi har ett hus eller inte.

Sjukt spännande! Men har en smula ont i magen. Tänk om hela källaren är möglig? Taket trasigt? Åh, snällagodeGudellervemmannubertill. Låt huset vara bra! Jag, min familj och min trädtapet längtar dit.

(I min drömvärld kommer det att vara som "Arga snickaren" och "Fuskbyggarna" fast tvärtom. Det vill säga att besiktningsmannen går runt och utropar "Det här var det mest GEDIGNA hus jag någonsin sett, och då har jag ändå jobbati trettio år som besiktningsman! När var det byggt, sa ni? Fyrtiofyra? Det märks då inte! Ja, jag säger då det. Vilket fantastiskt helt och omögligt hus! Det här måste jag berätta för alla mina besiktningskollegor runt om i Sverige!"

Så går han ut i trädgården och ringer runt för att berätta om det häpnadsväckande välbehållna huset, och jag och Jonas gör High Five och firar att vi har ett hus.

Ja. Så kommer det att bli.

Så måste det bli!)

Håller ni tummarna för mig?