Misär
Men var ännu sorgligare igår. Orkar ni höra? Började bra i torsdagskväll, träffade älsklings-Åsa och hängde i hennes nyköpta lägenhet på Falugatan. Pratade, drack te, och somnade sent. Fredagen var dock inte lika mysig.
Började med att jag gick vänster istället för höger på Torsgatan, och sen visade en trafikvärd fel busshållsplats varpå jag irrrade runt i Vasastan i ca en halvtimme. När jag sedan äntligen lyckades ta mig till Ropsten så gick det inte en buss till Lidingö förrän efter en kvart. Alltså kom jag typ fyrtio minuter sent till utbildningen. Dagen fortsatte sedan med stenhård träning och jättesvår koreografi som man skulle lära sig till dagen efter. Som inte jag kunde träna på, för jag hade ingen bärbar DVD med mig, för jag hade inte fått mejlet. Dock lite märklig undervisningsmetod att bara kunna bli godkänd om man har bärbar DVD.
Helt slut och gråtfärdig tog jag mig till hotellet på kvällen, via en lång omväg pga stängsel och släpandes på tung väska. På hotellet hade de inte fått något fakturaunderlag, så jag fick lov att lämna fram mitt kontokort, och de hade absolut ingen CD att låna eller hyra ut. Så där stog jag, rufsig i håret med väska plus två påsar och försökte gråta obemärkt i en hotellreception. "Men de skulle ha skickat fakturaunderlag i måndags, snyft snyft". Folk trodde säkert jag hade blivit utkastad av min man eller nåt och skulle bo på hotell en natt. Ville bara hem, men gick upp på rummet och grät en timme istället. Verkligen GRÄT, var helt rödögd efteråt och ringde till Jonas "Jag vill åka HEEEEM".
Very sad. Och lite pinsamt så här i efterhand? Men var verkligen helt färdig, plus att jag inte hade ätit nåt sen lunch. Jag blir knäpp när jag inte äter.
Dock lite bättre idag, har iallafall träffat roliga och snälla människor och dessutom har jag tränat konstant i två dagar.
Men ändå: Les Mills- konceptet tar sig själva på vääääääldigt stort allvar. Och vad tycker vi om sånt?
ÅHHHH, vilken hemsk dag! Jag skulle också gråtit!!! Jag vet ju precis hur svårt det är med vänster och höger! Och hur fel det kan bli i trafiken! Men vilken tur att det blev bättre iallafall. Jag hade gärna flugit till hotellobbyn och gett dig en kram och en axel att gråta ut på - one of those modersinstinkts moments, du vet...
Illa illa tycker vi om de som tar sig själva på för stort allvar... men de styr världens gruppträning med järnhand, så vad ska man göra? Vara lite snäll mot sina instruktörer tycker jag iallafall att de kan bemöda sig med!
Oj oj, hoppas att du får ut något av utbildningen i alla fall? Stackars liten, önskar jag kunde varit där och tröstat dig! Fattade inte det där med DVD:n, man släpar väl inte med sig teknikutrustning när man ska på träningsläger? De borde ha haft med sig extra att låna ut, eller gett dig kopior på anteckningarna. Oproffsigt av dem! Hoppas att du överlever! Kram kram kram!
Usch, det låter inte alls kul! :( Men hur puckat är det inte att man måste ha med sig en bärbar DVD? Hur många har en sån liggandes hemma??
