babydarling

Direct from the 80's, jag fick det när jag fyllde nio (Tror jag).

Men funkar fortfarande. Säger ju det, bättre kvalitet på leksakerna förr i tiden.



(Leo leker med hissen, låter nya McQueen- bilen åka upp och ner. Ett hus med många användningsområden)

Men allvarligt! Visst är det fint? Helt gratis är det också, ja, förutom för mamma och pappa som köpte det runt -86.

I teak, från IKEA Stockholm. Kostar 4000 kronor så det är väl inte prio ett just nu.

Men some day, baby. Some day.

Denna day ska jag också köpa ny kyl och frys, matsalsstolar i skinn, ny soffa samt barskåp på loppis (Vad gäller detta barskåp så är ju inte priset problemet, utan att det fan i helvete inte finns någonstans. Men visst, när jag väl hittar på det så är det säkert hur dyrt som helst)

En rolig sak är att det ligger en jättebra loppisaffär bredvid mamma, och det trevliga paret som äger den har skrivit upp mitt telefonnummer på en lista ifall det dyker upp något barskåp...Inget skåp än, men det gäller att ha krokar lite här och där.

Och här. Det kanske till och med är någon som känner Ola Lindholm som kan övertala honom att sälja sitt barskåp till mig?! Han leder ju barnprogram, han ska väl inte dricka sprit, liksom.

Åh, det var så skönt att prata med dagismamma K idag, för hennes tjej har det också lite jobbigt i skolan. Håller sig gärna vid fröknarna, tycker att det känns läskigt med de stora barnen, sådana saker.

Kanske alla 6- åringar i hela landet känner så?

I alla fall går det lättare och lättare för Stella, och ikväll när vi pratade om att packa gympapåsen till imorgon och att jag hämtar henne halv tre (= Lätt förberedande peppning inför morgondagen) var hon bara "Ja, ja" och fortsatte med sitt. Som att skolan var mest naturlig i hela världen och jag en tjatig morsa.

Men hellre en kax-tjej än en ledsen tjej, alla gånger.

Och fröknarna säger att hon räcker upp handen på samlingar och leker med massa kompisar och verkar trivas, så jag antar att man får se det som en process det där med att helt och hållet känna sig trygg och glad.

Nu: Packa gympapåse, lägga fram kläder, läsa godnattbok.

Sen hoppas vi att barnen somnar fort som attan så att jag och Jonas kan fortsätta se "Mordkommisionen". Har köpt typ varannan dvd från Aftonbladet, nu är vi på 9:an.

Ta ett badkarsbad mitt på blanka kvällen medan Jonas städar i köket, Leo kollar på Bolibompa och Stella är ute och leker med kompisar.

Nya badskummet från Body Shop, Amelia- tidning * och tända ljus. Hur lyxig är jag inte?!

Svar: Jävligt lyxig.

* Jag vet, Amelia är en tant-tidning. Och om några veckor fyller jag 31. Är det så här det ska vara nu? Är jag tant? Fast jag handlar hellre på Monki och Weekday än Lindex och Kappahl, så än har jag kanske tid kvar i mina ungdoms dagar.

Eller förresten, jag har ju hur mycket tid som helst kvar. Se bara på Lena Philipsson och Pernilla Wahlgren, liksom.

Leo som står vid stereon och lyssnar på "Money, money" med Elin Lahnto om och om igen, en av hans favoritlåtar i hela världen.

Annars en softare än softast söndag.

Stellas dagiskompis J kom förbi på förmiddagen, och hon ville inte vara här själv så hennes mamma stannade också kvar. Är så glad att jag faktiskt hittat några kompisar här som jag faktiskt gillar på riktigt, som dagisbästismamman och så denna mamma. OK, två är väl inte något överdrivet antal kanske, men ärligt talat är det rätt svårt att flytta till ett mindre ställe. Folk är såklart trevliga och så, men det är ändå så extremt tydligt att de inte gärna släpper in några nya. Sådär som i "Jag har minsann bott här i hela mitt liv och har hela släkten här och är väldigt misstänksam mot storstadsbor (Haha, menar nu Uppsala), så kom inte här och tro att vi skulle bjuda in er på någon kräftskiva". Typ.

Men som sagt, I love mina jobbarkompisar och dessa två dagismammor och mina riktiga kompisar som är utspridda över hela Sverige och världen, så jag klagar inte.

Så jag och mamman har hängt i soffan medan barnen lekte på övervåningen, och sen stannade de kvar och åt lunch, och sen har jag tvättat två maskiner tvätt och byggt pussel med Leo och dammat i vardagsrummet och rensat bland dvd- filmerna.

Nu ska jag lägga i en maskin 40 grader vittvätt.

(Ja, förlåt, men jag har verkligen inget annat att skriva)

Sen kanske fundera över vad vi ska göra för mat? Gillar helger som kräver så lite hjärnkapacitet som möjligt.

Inatt vaknade jag halv två av att en tjej stod och skrek och bråkade på en kille utanför vår garageuppfart. Och det var inte bråkar som i arga röster, utan bråka som i JAG SKRIKER DET HÖGSTA JAG NÅGONSIN KAN MED MIN ALLRA GÄLLASTE FALSETTRÖST I TJUGO MINUTER SÅ KANSKE HAN FATTAR HUR ARG JAG ÄR.

Men jag klagar inte, när jag väl pallrat mig upp till fönstret bakom gardinen (Ja, man måste ju se vad som står på) så var det faktiskt rätt spännande. Livs levande dokusåpa.

Men sen gick jag tillbaka till sängen efter typ tio minuter, orkade inte stå kvar. Tror att det var en parteygirl som varit på fest hos tonårssönerna några hus bort. Det jobbiga är att jag verkligen är så JÄVLA nyfiken av mig (Fast personligen gillar jag bättre att kalla mig människointresserad), så nu funderar jag fortfarande över vad bråket handlade om.

Rätt packade var de i och för sig, så hon kanske inte ens visste själv varför hon var så arg.

Natten fortsatte sedan med att Leo kom upp kl fem och skulle gå på toaletten, och sen igen halv sex, när jag precis hade somnat om, för att han inte visste var hans nya McQueen- bil var som han hade haft med sig i sängen. (Under kudden)

Så imorse lyckades jag tricksa till mig en sovmorgon till halv nio medan barnen lekte själva med tågbanan på nedervåningen. Va! Hur lyxigt är inte det. Fast oh my God vad märkligt att barnen är så stora att de kan vara uppe själva på morgonen medan vi sover.

På E4-an på väg till Uppsala åker man förbi ett stort sandtag, med höga torn och lyftkranar och så.

I bilen igår:

Båda barnen (Storögt): WOW!!! Vilken stooooor lekpark!

Absolut ingenting. Lovely.

Ingenting betyder ungefär packa upp Barbiesängen, bygga tågbana, äta frukost länge och läsa dagens Aftonbladet och Klick- bilaga som jag inte orkar läsa ikväll, gå i mysbyxor hela dagen, lyssna på radio och bädda sängar, fixa lite i trädgården om det är bra väder, åka och köpa lördagsgodis (OK, då kanske jag byter om till jeans), bygga med lego, tvätta några maskiner tvätt, läsa bloggar, laga någon god middag på kvällen när Jonas kommer hem från jobbet, ta ett bad.

Skulle inte åka till ett fullproppat IKEA ens om någon gav mig pengar, faktiskt.*

* Det där är ju bara ett talesätt, som ni förstår. Klart jag skulle åka till IKEA om någon gav mig pengar.

Vår gamla rislampa vi hade i ena vardagsrumshörnet blev påkörd av en Bobbycar och dog i somras, så jag hade tänkt att köpa en snygg, gammal fåtölj på loppis och klä om och sen ha någon bra lampa bakom.

Bara det att:

1. Jag har inte hittat någon fåtölj
2. Även om jag hade gjort det hade jag nog inte hunnit leta tyg...
3. ...och om jag hade gjort det hade ohändiga jag antagligen ändå inte kunnat klä om den
4. Och ingen lampa hittade jag inte heller
5. Jo, en på Blocket från Stockholm, men orka åka dit och hämta den

Så idag på IKEA hittade jag en lampfot för 99 kronor plus en snygg skärm för ytterligare 99, så jag tänkte "Äh, vad fan" och köpte det. Vad tycks?





En sak jag inte förstår är inredningsbloggare. De har det jättefint hemma, men hur hinner de?! De hittar och köper och letar som om de inte gör annat om dagarna. Har de inget jobb? Och då kommer nästa fråga- hur har de då råd med allt? Är ju inte billigt att shoppa inredningssaker hela tiden.

Ah well. Egentligen är jag bara avundsjuk.

Men lampskärmen, hörrni! Visst är den snygg?

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men av någon anledning tyckte jag att det var en bra idé att på en fredag efter den första riktiga arbetsveckan samt efter att alla människor fått lön ta med båda barnen och åka bil till Uppsala och gå i en massa affärer.

Men rätt mysig ändå.

Direkt efter jobbet kl ett åkte jag först och hämtade Leo som var på dagis och sen Stella som var hemma med Jonas och fortfarande var lite hostig, and then we hit the E4- road. Och jäklar vad vi hunnit shoppa. På Biltema skulle jag köpa fälgar till bilen, och barnen fick lite delar till tågbanan (Leo) och en sminkdocka (Stella). Själv köpte jag kökssvampar och tejprulle till jobbet för 12 kronor. Glamouröst värre. Sen gick vi över vägen till Brio- affären för att kolla efter Barbiehus, men det fanns inget så vi köpte bara Blixten McQueen- inbjudningskort och Blixten McQueen godispåsar till Leos kalas i november. Ibland slår man knock-out på sig själv i framförhållning. På denna affär blev det dock lite tumult, Stella galen för att hon inte får något (Jag: Men när vi köpte prinsess-inbjudningarna till ditt kalas så fick ju inte Leo något!) och Leo galen för att han vägrar lämna ifrån sig en Bobbycar som fanns i affären att åka på.

Sen skällde jag lite på väg till bilen för att de var otacksamma, de fick ju saker på Biltema och man kan ju inte få ALLT man vill ha. Inget kul att vara en sourpussy- mamma, men visst är det väl viktigt att lära barn att vara glada över vad de får och inte arga över vad de inte får?

Fast i bilen fick de varsin frukt och allt var åter frid och fröjd.

Sen åkte vi till Barnens Hus och fortsatte leta Barbiehus, och där hade de ett fint men ganska litet för 900 (Dyrt) och ett jättestort och fint för- håll i er nu- 2000 kronor. Tvåtusen kronor! Ja, men eller hur. Så jag och Stella kom på att hennes gamla faktiskt är himla stort och fint det med, så imorgon eller på söndag ska vi packa upp det från karongen i garaget och limma golven med superlim. Istället fick hon stor och fin Barbiesäng plus docka för 199 kronor på rea, plus skötbord och nappar och nappflaska till sina dockor. Leo fick en blå Blixten McQueen och var i sjunde himlen. (Jag: Vilken fin! Är det Chuck eller vad han heter? Leo: Mäh! Det är ju Blixten fast BLÅ!) Känns bra att man är brädad i observationsförmåga av en tvååring.

Sedan sjönk humöret igen, för vi skulle gå in på Lindex och köpa skärp till Leo och titta efter gympabyxor till Stella, fast Leo bara sprang iväg hela tiden och Stella surade över att byxorna inte fanns i hennes storlek och själv svettades jag över både språngmarcher efter Leo och tanken på honom bortttappad mellan klädställningar under tiden tre miljarder människor var i affären.

Så vi gick till bilen istället, och nu var det jag som var sur för jag hade velat kolla en stund på kläder åt mig. Men visst. Kanske lika bra, jag vidhåller fortfarande att Lindex är en tantaffär. Och klädshopping medan man springer efter två barn kan aldrig leda till några bra beslut.

"Vi hinner med IKEA innan vi åker och äter", tänkte jag sedan optimistiskt när vi satt oss i bilen, skulle ha möbeltassar till köksstolarna och sänglampa till Stella. (Hittade såklart lite annat också...) Detta skulle ha fungerat fint om bara inte Leo hade blivit panikhungrig i kassakön och gallskrek efter korv i tio minuter. Till slut försökte jag trösta med "Om du bara är tyst så går vi och köper en korv!". Så då fick barnen varsin korv till förrätt innan vi åkte och åt på Max.

På Max blev det hamburgare, pennor och linjal som leksak, leklandslek i en halvtimme och kaffe i lugn och ro efter maten för mamman.

Lite slutet gott, allting gott. Sen åkte vi hem.

Ja, ni, det här var väl ett av de Topp tio värsta "Först åkte jag hit och sen åkte jag dit"- inlägg ni någonsin läst, va? Ah well. Iallafall måste jag ju säga att ett av de bästa sakerna med att åka iväg är att man liksom tycker att det är så underbart skönt att komma hem.

Nu ska jag gå ner och dricka ett stort glas vin och dämpa nivån på eventuella rester av stresshormon från IKEA- kön.

Att börja kolla på en film kl tio är inte så bra, speciellt eftersom de jäklarna lägger in lite reklam i början så att man ska komma in i filmen och sen massor i slutet när man helst vill ringa någon och säga "Men tala om hur filmen slutar så att jag får gå och lägga mig nån gång!"

Inte ens speciellt bra var den.

Jag kommer att vara trött på jobbet imorgon för att jag suttit uppe och sett "Coctail" med Tom Cruise, inte riktigt värt det, va?

Puss och godnatt!

Får man äta glass med kolasås trots att man inbillar sig att man lever nyttigt?

Eller jag svarar själv, klart man får. Glass är ju typ mjölk. No problems att all.

Ungefär nästan varje torsdag äter vi schnitzel och pommes. Lätt att laga för arbetsveckotrött mamma (Pommes i ugnen plus steka Scans schnitzel) samtidigt som det känns lite helglyxigt. Dessutom åt vi det idag med sallad och persilja från trädgården. Visst kan man väl säga att jag är husmoderlig light eller nåt?

Nä, men det här inlägget går väl inte till historien som det mest intressanta eller intresseväckande, va?

Synd att jag inte kan blogga mer om jobbet, åh vad mycket jag skulle kunna skriva. Men det gör jag ju inte, of course, även om ingen från mitt jobb läser eller jag sällan skriver namn på kollegor (Och aldrig på elever). I am very professionell, you know!

Men iallafall fick min kompis jobbet! Så helt fantastiskt kul. Hon kommer imorgon och pratar med sin mammalediga föregångare, hämtar böcker, fixar med planeringar mm. Och sen börjar hon på måndag. Fränt med gammal kompis i arbetslaget! Och så otroligt skönt att vi äntligen fått en Sv/eng- lärare. Förra veckan vikarierade jag på en engelskatimme, I lörnd them how to späll inträsting bland annat. Närå. De fick böcker och arbetsböcker och sen fick de talk to and interwiev each other about their summer och sen turades de om att läsa en text högt. Gick väl helt OK, men thank God att jag inte är engelsklärare. Mycket roligare med matte.

Nu ska jag läsa bloggar och sen kolla på TV.

Ja, ni hör ju. Så totalt väry not inträsting att skriva.

Åkte hem halv tre från jobbet och bytte skift med Jonas som varit hemma med förkylda barn (Han jobbar ju mest eftermiddagar och kvällar, så vi behöver nästan aldrig vabba). Just nu sitter jag och barnen och bygger med lego i barnens rum med Mix Megapol på radion.

Ikväll ska vi äta pommes och schnitzel till middag, och efter att barnen somnat är det "Ghost whisperer" på TV.

Det är ändå himla mysigt, det här höstvardagslivet.

Att en gammal kompis från Uppsala kanske får jobbet som sv/eng- lärare hos oss!

Shit vad kul det skulle vara.

Men det är bara KANSKE, min rektor har inte hört av sig än till henne. Väntar med spänning by the phone!

Bra sak för min bantning: Jag cyklade till jobbet och har ätit nyttigt hela dagen.
Dålig sak för min bantning:...Förutom när jag åt en glassbåt efter maten samt nachos i soffan med Jonas när vi såg ett avsnitt "Mordkommisionen".

Eller vad säger jag, vaddå bantning. Man kan ju inte banta när man äter glassbåtar. Dessutom är bantning jäkligt tråkigt. Man kanske kan säga att jag långsamt acklimatiserar mig till det höstiga vardagslivet?

Ja, så säger vi.

Om några veckor är jag fit for mina Cheap Mondayjeans igen.

Om ni undrar så har vi FORTFARANDE ingen sv/eng- lärare.

Jäkligt dåligt för arbetsmoralen och Ordning- och- redasinnet och Styra upp nya sjuorna- planen att ha elever drällande runt när de egentligen skulle haft engelska, mark my words.

Men snart så. Hoppas vi. Och eleverna. För trots allt är det faktiskt rätt trist med håltimmar...

Inte för att jag handlar speciellt ofta (Typ aldrig), men jag har ikväll hittat:

• De köksstolarna jag vill ha, matsalsstolar med mjuk skinnklädsel och ekben. Finns i Uppsala för 500 kronor styck, från MIO
• Billigt DUPLO + massa leksakstraktorer och -maskiner
• Barbie- möbler, frisörsalong mm, för 150 kronor
• 50- talsköksbord i teak som säljs (dyrt) från en gubbe på Östermalm och är så snyggt att jag får ont i magen

Fast egentligen var det ett Barbiehus jag var ute efter. Stella fick mitt gamla när vi flyttade hit för ett år sedan, i och för sig himla fint och välbevarat efter ett antal år i en kartong i mammas källare men golven ramlar ur hela tiden.

Så vi packade ihop det i vintras.

Men nu är nytt Barbiehus on the agenda, i och för sig behöver det inte vara Blocket, kanske hittar nåt på Barnens Hus på fredag när vi åker till Uppsala efter jobbet/ fritids/ dagis.

Förra veckan när vi höll på att bära bänkar och fixa i klassrummet osv, så skulle min kära mentorskollega Gunilla koppla in datorn.

Hon tar en sladd och stoppar in i väggen och tar tydligen fel så att det blir någon slags rundgång (Ja, fråga inte mig, jag är helt kass på datorer) så att datanätet i hela kommunen stängs ner.

Hahaha.

De som fick fikarast några timmar extra kan ju kontakta henne och tacka.

När vi kom hem från jobb och fritids och dagis så gick jag upp på övervåningen för att byta kläder, och Jonas och barnen skulle gå till lekparken en sväng. Stella ropade och frågade var cykelhjälmen var och allt.

Så hör jag plötsligt hur bilen kör iväg?

Very strange. Ska jag oroa mig för att de har rymt eller nåt?

Zappade nyss förbi "Om familj" på Kunskapskanalen. Hur bra som helst! Knesset goes Mama, ungefär.

Och Erik Haag är en av Sveriges bästa och skönaste programledare genom tiderna. Punkt slut. (Såg ni när han gjorde "Knesset" på ZTV för ungefär hundra år sedan?)

Dessutom var kloka barnpsykologen Malin Alfvén med.

PS. Erik och Martina Haags barn heter Jackson, Lucia, Dino och Diana. Viktig kunskap.

Jajemän. Klart att det är värt fem kronor extra för en snygg tandkrämstub, ni ser ju hur piffig den ser ut där i badrummet. I och för sig var den inte så god, men det var ju inte det vi pratade om.

Nästa gång ska jag köpa den rosa.

Genomgångarna.

Nu håller vi på med huvudräkningstricks, som hur man snabbast räknar ut multiplikation med 0.5 , 0.1 , 0.01 , 0.2 , 0.25 och 0.4

För övrigt är hela hemligheten med att kunna matte i skolan att man ska kunna så många tricks som möjligt. Spelar ingen roll om det är procent, sannolikhet, aritmetik, algebra eller whatever. Med smarta genvägar, utförligt skrivna uträkningar och snitsigt tänk så kan 97% av alla Sveriges grundskoleelever få minst VG i matte, det är min sanna övertygelse.

Så!

Någon grundskoleelev som läser? Tror ni jag har rätt eller fel?

Kommentar från min vän Chrillan: Fast du är ju smal och elegant...

Ja, förut ja. I'm telling you, 2 kilo Toblerone från Furuviks chokladhjul is the road to hell.

Det värsta är att jag tänkte att "Bara jag börjar jobba igen så är det lugnt", faktiskt så brukar jag kunna gå ner några kilo på typ en vecka. Cykla till jobbet, äta nyttigt, inte äta choklad, det var planen. Men då tänkte jag inte på att det är jag som lämnar på skolan och dagis de flesta dagar, och då kör jag ju bil. Inte många kalorier brända på de resorna.

I dag på väg hem kom jag dock på att Jonas är hemma och att det är ett boxpass på mitt gym. Men tror ni jag gick? Nä, för jag är förkyld och trött och dessutom hade jag längtat efter barnen och Jonas och ville inte åka hemifrån. Så istället la jag mig i sängen efter maten och läste nya "Family Living" och åt två Toblerone (Visserligen är de bara 35 g små, men i alla fall). Inte många kalorier brända på det heller, va?

Jag är körd. Förut var jag aerobicledare och hurtig och plattmagad, nu är jag snart 31 och lever i någon slags denial att jag går ner mina extra fyra (Fem? Sju? Har inte vågat väga mig) kilo under helgen.

Yeah right, som man säger.

Fast det finns ju bra oversizade tröjor. Och svarta jeansen kan jag ha bara jag låter bli att andas så mycket.

Det finns massor av fördelar med mitt jobb. Underbara ungdomarna, loven, matematikräknandet, fixandet, tänkandet, kollegorna...Osv. Fast det finns ju en del nackdelar också, och ett av de värsta är helt klart det som hände idag.

Fotandet till skolkatalogen.

Kan ni tänka er att jag får lov att utstå denna hemskhet år efter år?! Fy sjutton. En enda gång i mitt liv har jag blivit bra i en skolkatalog, och det var i sjuan när jag hade spretlugg, snygg Leviströja och hade övat in den perfekta minen.

Idag hade jag svarta stuprörsjeans, blåa Rodebjer- tröjan, konstig min samt blåsande hår i ansiktet. Men, men, det är väl bara att acceptera det faktum att jag faktiskt är totalt oförmögen att bli bra på kort. Dock blev det något fel på fotot så klassen måste ta om kortet imorgon, kanske hinner jag öva in någon bra fotomin ikväll...? Eller inte.

På kortet med resten av lärarna i mitt arbetslag såg jag ännu värre ut, men det spelar inte så stor roll. Vem kollar på lärare i katalogen, liksom?

Dock. Jobbigt att upptäcka år efter år att man tydligen går runt och ser absolut inte klok ut.

Anna!

Kolla in det här då, tillfälle att köpa en av Anna Hibbs blommiga kjolar.

Fränt!

Hur mycket skulle livskvaliteten höjas om man gjorde det? I alla fall en aning, det tror jag absolut.

Jag brukar sällan skämmas över saker, men igår var det faktiskt rätt pinsamt.

Vet att jag inte har så mycket pengar på kontot för tillfället (Har aldrig koll på exakta summan), men oftast har jag en del pengar kvar när lönen kommer så det brukar vara safe.

Förutom igår.

Skulle köpa diskmaskinstabletter på Konsum, och tänkte att det är väl klart att jag har några hundra på kontot iallafall. Så vi tog varsin film ("Sunes värld" till barnen och "På smällen" med Katherine Heigl till mig) och ett trepack Festis och ställde oss i kön. När jag drar kortet säger hon i kassan "Nä, det går inte igenom det här", så jag får mumla fram att hon kan ta tillbaka filmerna och Festisarna och bara ta diskmaskinstabletterna (No way att jag diskar för hand fram till lönen). "Jaha", sa hon och tog bort diskmaskinstabletterna.

Jag: Eh...Alltså, jag sa att det var de jag skulle ha kvar
Hon (Surt): Jaha!! Det hörde inte jag!

Så gjorde hon om och bakom oss började det bli kö och ungefär här upptäcker Stella att vi inte kommer att köpa filmen och får värsta psykbrytsutbrottet som hörs över hela affären

Stella: JAAAAG VIIILLL HAAAAA SUNEEEEES VÄÄÄÄRLD!!
Jag (Svettig): Schh!! Mamma har inga pengar, kom så går vi till bilen
Stella: Men vi skulle ju KÖPA FILMEN!!

Nu kanske det verkar som att barnen får saker typ jämt och är bortskämda ungjäklar, men grejen är att det snarare är tvärtom. Julafton och födelsedagar och loppisaffärer, och sedan vid very special occasions. Vår barnuppfostransteori är att barn som får saker ofta tappar förmågan att vara tacksam och glad, men detta var ju ingenting jag kunde ha nytta av på Konsum.

Då var det mer high speed till bilen med diskmaskinstabletterna i famnen ihop med Leo, och Stella i andra handen. Och inte handla där på ett tag.

(Förutom att Jonas åkte dit idag och köpte filmerna åt oss på sitt kort.

Han: Men ta mitt kort och åk dit och köp dem om du vill?
Jag: Aldrig i livet! Du får åka)

Så ikväll efter att barnen har somnat ska jag titta på "På smällen" och måla naglarna. Sweet.

Pasta, köttfärssås, sallad, gurka och tomat, parmesanost.

Så nu känns det lite bättre.

Eller så har jag bara en höstdepression light. Tog ur luften på poolen idag och plockade in den i garaget, faktiskt rätt sorgligt. Bye, bye sommar.

Känns som att jag redan längtar efter nästa sommars Furuviksbesök, Rullsands- bad, kaffepåaltanen- morgnar, vin och tacos kvällar, poolhäng, E4- an körningar...Osv.

Men OK. Hösten är ändå min favoritårstid, måste nog bara vänja mig lite till vid tanken på den.

Nu tillbaka till garderobsrensningen.

Har en sådan där dag när allt egentligen är lugnt och skönt och soligt och bra, men istället är jag på dåligt humör och har en irritation som liksom ligger utanpå huden. Om ni förstår vad jag menar?

Måndag imorgon, stökigt hus, gamla äpplen på gräsmattan, kläder som kommer sent i oktober från H&M- beställningen till barnen, tjafsar med Jonas, försöker läsa min bok med kan inte koncentrera mig, måste rensa lite i barnens garderober, är trött trots att jag sovit från 23 till 8.30, lust att hitta på något men orkar inte, trist att Jonas åker och jobbar snart, måste dammsuga i hallen för det är grus överallt...

Ja herregud. Hej, hej och välkommen till mitt forum för pinsamma i- landsproblem.

Så här kan jag ju inte hålla på?

Tar ett djupt andetag och går ut i solen en stund och rensar lite ogräs. Kanske funkar? Sen ska jag städa i Stellas dockvrå medan jag lyssnar på Mix Megapol. Det funkar alldeles säkert.

Note to self: Soft och mysigt med söndag. Punkt slut.

Om ni tittar på er statistik och undrar vad det är för ett psycho till stalker som kollat er sida ungefär en gång i minuten, så är det bara jag. Sitter vid datorn och är både för trött för att gå ner och göra något, typ se på TV, och för att skriva ett inlägg, så då kollar jag om någon annan skrivit något istället.

Men det är det ju inte.

Jävla tråkmånsar som har ett liv.

Kanske lika bra att gå och lägga sig. Kanske fortsätta läsa nya Karin Wahlberg- boken som jag började med för några veckor sedan? Ja, det gör jag. I och för sig minns jag inte riktigt vad som hänt, tror att det var en tant som dog i en park, men om den är tråkig så somnar jag fortare och det är ju bra.

Har i alla fall haft en alldeles lovely dag med min Cicci, som är i Sverige på värsta lyxjobbresan med hotell och middagar och betald resa och allt. Hon har fått nytt jobb, och förutom en massa bra saker som ingår (Bland annat denna konferens hon varit på) så får hon träna på arbetstid. Vaddå drömjobb!

Dessutom har hon tagit med sig lite kläder som jag rensade ut från garderoben förut, vilket betyder att de istället för att ligga i en mörk påse i min garderob får uppleva solen på Gran Canaria.

Till och med mina kläder lever ett häftigare liv än mig.

Eller vad säger jag, mitt liv är ju spännande som fan. Nu: Lördagkväll, tandborstning, bokläsning.

Very, very exciting.

Jag och barnen sitter vid bordet och äter middag, och Stellas grannbästis Hampus sitter bredvid och håller oss sällskap. Så säger han plötsligt:

"Stella, du är det bästa som finns tycker jag!"

Hur gullig är han inte?

Bäddar sängar, plockar ihop leksaker, lyssnar på Mix Megapol på datorn.

Om ett tag ska jag åka och hämta en av mina allra käraste kompisar i hela världen, som är på besök från Gran Canaria där hon bor.

Lördagar for president!

Nu ligger stora tjejen och sover.

Hon har: Lekt med dockor hos dagisbästisens morfar där kräftskivan var, ätit lasagne och några kräftor vid barnbordet, pratat med folk hon inte känner, ätit efterrätt, lekt och lekt och lekt lite mer.

Själv har jag ätit nachos med Jonas.

Ni rå?

Vad har ni gjort ikväll? Nåt kul?

Det där om mina barns framtida personligher, ni vet.

Men jag säger det igen:

Fredag kväll. Stella är på kräftskiva med bästa kompisen. Leo...



Hemma med mamma och läser böcker. Jag lovar att det kommer att stämma om tio år också!

Storasyster: Bra eftermiddag på fritids inklusive mellanmål ute på gården, åka hem till dagisbästisen och leka, äta middag där, hänga med familjen på kräftskiva. Just nu: Ännu inte hemma.

Lillebror: Lek på dagisgården, följa med och lämna storasyrran till dagisbästisen, leka i två timmar alldeles uppslukad av alla roliga leksaker, åka hem, äta god middag med mamma, äta chips, se på "Bilar, sitta på altantrappan och äta popcorn med mamma, prata med mormor i telefon, leka med tågbanan, leka med bilar, läsa godnattbok. Just nu: Sover.

Mamma: Fika med arbetslaget och gratta kollega som fyllt 60, kopiera läxfacit, plocka i ordning på skrivbordet, hämta först Stella och sedan Leo (= Stella överlycklig att bli hämtad först), åka till dagisbästisfamiljen, dricka kaffe, prata och umgås med min kära vän dagisbästismamman, åka hem, äta middag bara jag och Leo, dricka ett glas vin och äta popcorn på altantrappan, prata med mamma i telefon, städa lite, natta endast 1 barn. Just nu:

Sitter vid datorn samt funderar lite över det faktum att min 6-åriga dotter har mer party på fredagkvällen än vad jag har.

Men, men.

Jäklar vad skönt med fredag! Och vad helt fantastiskt skönt med helg, eftersom jag var på konferens förra helgen känns det som om jag jobbat två veckor i rad. I och för sig två roliga veckor, men i alla fall.

Nu ska jag vänta på att dottern kommer hem från kräftskivan och att sambon kommer hem från jobbet.

...Ja, nä, det var väl ungefär det jag orkade skriva.

Puss och god natt!

I går eftermidag när vi satt hela arbetslaget runt konferensbordet och typ stirrade framför oss och undrade var vi var, så kom vår kära biträdande rektor förbi och berättade om sin morfar. Lite väl omständigt kan tyckas för en onsdagskonferens då vi skulle hinna gå igenom ungefär hur mycket punkter som helst inklusive göra klart arbetsplanen, men poängen var iallafall att hennes morfar varje gång någon frågade hur han mådde svarade "Matt men lycklig".

Matt men lycklig.

Rätt bra, va?

Hon tyckte väl att vi såg så ut. Och det har verkligen varit hur kul som helst att träffa alla fantastiska elever, att skriva de första planeringarna, att hålla lektioner, att fixa och dona, att kopiera, att planera, att tänka och lösa problem. Och makten, icke att förglömma, för visst ligger det nåt visst i känslan att titta argt på en klass med 29 elever och bara genom det få dem att tystna? Rätt fränt, om jag ska vara ärlig.

Eller för att göra en lång historia kort, nice to be back in business.

Annars, då? Jo, men knallar och går. Tvätthögen svämmar över, huset är stökigare än stökigast, Stella har kommit in i någon slags extensiell kris alternativt extrem 6- års trots och bara bråkar och skriker, Leo skriker för att storasyster är dum, ingen har tid att handla, ingen har tid att fixa i trädgården, jag går upp 5.55 på morgnarna.

Fast trots allt matt men lycklig, måste man nog säga.

Om bara jag hinner handla imorgon och galna 6-åringen blir som vanligt och jag hinner städa iordning lite så blir det nog kanon.

Om man hittat värsta snygga Rodebjer- tröjan på rea, tidigare pris var 1000 kr och nu var det 50%. Så har man väl gjort en bra affär?

Visst?

(Säg ja nu)

Dessutom är det så att jag är världens mest kräsnaste shoppare. Jag dissar kläder direkt om de är för obekväma, har en ful söm, ser för fjortis ut, ser för 40+ ut, har fel färg, ser billiga ut, har skum passform...Well, så när väl hittar något så MÅSTE jag köpa det. Helt enkelt.

Dessutom köpte jag en ful tröja från Gina Tricot. Varför jag gjorde det har jag dock inget riktigt svar på?

Fotbad
Choklad
"Sofis mode" att läsa
Nagellack
"Sex and the city" på TV

Och imorgon, då! Efter jobbet ska jag ta tåget till Uppsala och gå på stan i typ en timme (Hinner kanske powershoppa nån tröja eller nåt) och sen klippa mig.

Och sen åka hem igen.

In heltidsarbetande småbarnsmorsa- landet we call that a heldag.

En av mina favvo- lärarkollegor ska vara mammaledig i höst, och hennes tjänst är fortfarande inte tillsatt. Svenska och engelska i år 7- 9, och dessutom mentor för en sjua. Känns ju inte helt bra när man har en hel hög med elever som kommer imorgon och vi bara "Ja, nej men på de lektionerna har ni visst ingen lärare".

Någon som känner sig manad?

80% in the middle of nowhere med mig som jobbarkompis. Va? An offer you can't refuse.

Fritidsdagen idag gick alldeles strålande, när jag kom och hämtade Stella så klättrade hon glatt omkring i klätterställningen i solen. Fröknarna sa att allt gått bra, och Stella sa stolt på väg till bilen "Vet du, mamma? Idag kom det inte tårar EN ENDA GÅNG!"

Det blir nog bra, det här. Jag menar, att känna osäkerhet och ledsenhet och pirr i magen inför någor nytt är väl så mänskligt som det bara kan bli?

Eller som en kollega sa i Härnösand i helgen: "Äsch, det ska vara lite ångest för ungarna (Visserligen menade han högstadieungarna, men ändå). För så är det! Livet är ångest. Annat är onormalt"

Men det var ju inte det jag skulle skriva. Utan att imorgon börjar Stella sin allra första dag i förskoleklassen i skolan. Hur häftigt är inte det! Första dagen av...Well, rätt många.

Må du lära dig så mycket du bara kan och gå ut skolan med så höga betyg du förmår, och känna att framtiden ligger för dina fötter.

Amen.

Vad får man om man korsar studiedagar i augusti med specialklassrums- flytt, möten, studiedag om betyg och bedömning, konferens i Härnösand och AL- konferens?

Svar: Ett stort gäng lärare som springer runt som yra höns kl 17 dagen innan eleverna börjar.

Kollega: Eh...Det var något jag skulle göra...Varför gick jag in här?

Själv hämtade jag Stella på fritids kl 15 (Hon var ledsen igår kväll och ville inte vara kvar till 16.15. Skruttan. Så jag sa att jag skulle hämta henne tidigare) och sedan fick hon sitta och rita medan jag skrev åttornas och niornas matteplanering på datorn. Så hämtade vi Leo kl 16.20, och sedan var de båda två med på jobbet medan jag kopierade elevernas schema, kopierade namnbingo till imorgon, hämtade in pennor och sudd i klassrummet, fixade till det sista i specialklassrummet samt plockade iordning i uppehållsrummet. Barnen gick det ingen nöd på, de stod och såg på när min kollega biologiläraren planterade växter i vårt akvarium plus gav fiskarna mat. Ungefär hur spännande som helst.

Åkte från jobbet 17.30.

Ja, herregud.

Just nu är Stella ute och cyklar med kompisar och Leo tittar på Byggare Bob, och jag funderar över hur snabbt jag kan stoppa dem i säng så att jag kan bada fotbad och äta Toberone.

Och ladda.

Viktigt att ladda, imorgon kommer ju Sveriges framtid och hopp till skolan och då kan man ju inte gå omkring och vara trött minsann.

Klockan är över tolv och jag ska upp kvart över sex imorgon. Not so clever.

Men det här med att gå och lägga sig tidigt...En smula töntigt, va?

Läste på Alex Schulmans blogg att han och Katrin ska separera. Shit vad sorgligt. Tror ni det stämmer?

Visserligen är detta "Alla kändispar skiljer sig"- året, men jag menar, Alex och Katrin har varit gifta i ett år. ETT ÅR! Då får man väl härda ut ett tag till, eller? Dessutom verkade de ju hur sköna som helst ihop.

Enligt kommentarerna har Alex träffat någon Sara. Vem behöver dvd- boxar när man har bloggar att följa?

Nu skrev jag ett långt inlägg iallafall, jag som skulle gå ner och äta upp chokladen från igår.

Eller så var det kanske bra? Tre (Eller är det fyra? Fem? Har inte vågat väga mig) överflödsikilon försvinner ju inte snabbare om man ökar på dem, har jag hört.

Så nu går jag ner och borstar tänderna istället.

Måste egentligen gå ut och ställa in Stellas cykel i garaget, men det är mörkt och regnigt och blåsigt och spöklikt. Inte en chans att jag går ut. Hellre köper jag en ny om en tjuv tar dem.

...Hade jag tänkt skriva, men kom på bättre tankar. Orka! som kidsen säger.

En av höjdpunkterna kan jag i alla fall skriva. Det var strålande väder hela helgen, och på lördagkvällen stod jag i fören på båten "Ådalen 3" tillsammans med några av favvo- kollegorna, en öl i handen, vinden i ansiktet och solen som glittrade i havet. Very nice indeed. Tror att det får bli en av mina Happy Thoughts- bilder någon gång i höst när det kör ihop sig på jobbet.

Sedan åt vi världens godaste buffé, drack några fler öl, åkte under Höga kusten- bron (Fränt!) och lyssnade på och dansade till trubadurer som spelade (Måste säga att det är teambuilding i allra högsta grad att se ordentliga kollegor dansa loss till "Jag vill vara din, Margareta"). Vårt rektorsområde på ungefär 70 pers tog upp nästan hela båten, men det var några fler också. Mest folk i medelåldern som ville parta till det lite, men också ett grabbgäng i tjugoårsåldern. Roligt var att de enda andra i deras ålder var tre söta 19- åriga tjejer med blankt hår och stuprörsjeans i storlek 25 (Nä, men jag är inte avundsjuk. Inte ett dugg), så jag och en jobbarkompis höll lite extra span på när de skulle börja prata och hänga med varandra.

Men tror ni det hände? Oh no. Tror ni att 20- åriga killen med hängiga jeans och balla glasögon istället stod och dansade halva kvällen bredvid min rektor, dam 45 + med ärtiga kläder? Oh yes.

Efter båten var vi rätt många som ville gå vidare, så vi gick till någon hamnkrog och hängde lite mer och efter det till ett disco. Medelålder 21, och så vi, ett gäng på...Well, lite högre medelålder. Dansade i kanske en timme, top of the evening kom när dj'en spelade "Ella elle l'a".

Roligast av allt var att när vi gick hem till folkhögskolan där vi bodde så var det ett gäng som ville gå vidare till ytterligare ett ställe, bland dem en av mina bästis- kollegor som jag delade rum med, och efter det så slutade de kvällen med att dricka rödvin på tekniklärarens rum klockan fyra på morgonen.

Ja, jäklar.

Dagen efter skulle vi börja klockan åtta, och efter moget övervägande (Översättning: Huvudvärk och en panodil) så beslutade jag mig för att skolka fram till första fikat. Jävligt pinsamt, men jag menar, en hel del folk följde inte ens med på konferensen, jag följde med PLUS att jag är arbetslagsledare och har suttit med i planeringsmöten, sagt kloka saker på gruppdiskussioner samt släpade pärm med kvalitetsredovisning och arbetsplan till Härnösand. Hur värd är man inte en sovmorgon då?! Precis. Hur värd som helst. Dessutom var det nog ingen som märkte att jag var borta...Eller nåt.

I alla fall. Var var jag? Jo, just det, söndag morgon. Märkligast var dock att min roomie orkade ta sig upp , men hon kom tillbaka vid tio när det var fika och slängde sig i sängen.

Hon: Fy faaaan vad jag mår illa!
Jag: Ja, men det är inga problem, serru! Nu har jag duschat och klätt på mig och botat min huvudvärk, så jag kan ta över!
Hon: Ja men gud vad bra. Vi pratade om (Bla, bla, bla), de sitter nere i musiksalen en trappa ner utanför aulan.

Så då gick jag dit och sa glatt "Hej, hej! Jag och G jobbar skift idag, så nu går jag på". Effektivt värre. Sen smugglade jag med några mackor och tre melonbitar från lunchen till henne.

För övrigt var det en intressant erfarenhet att tillbringa en bakisdag med att diskutera omdömen, åtgärdsprogram och Internetbaserat omdömesverktyg.

Faktiskt kommer man på mycket bra saker då. Som i bussen hem, jag och G (Som är min mentorskollega) kom in i världens flow och liksom löste problem efter problem. Placering i klassrummet, mentorstiden på onsdag, temadag i september, repetitionslektioner...Nemas problemas.

Kanske ska börja införa alkohol på konferenserna på onsdagar? Hm. Värt att fundera över.

Stella och ett gäng kompisar sitter i soffan och pratar om vilka de är kära i.

Leo: Jag är kär i pappas snopp!

Jo, men eller hur. Please, please kära Gud, låt honom inte kläcka den kommentaren på dagis, liksom.

Ja, jäklar vad kul vi haft. Skön blandning av jobb, inspirerande föreläsning, kollogor, god mat, båttur med vin och trubadurer, diskussioner, ännu mer god mat (Jeansen, I'm sorry, men kunde bara inte låta bli), teambuildning och problemlösningar gånger tusen. Det är i augusti de kloka besluten tas!

Kanske skriver mer om konferensen sen.

Just nu kan jag i alla fall konstatera att det är helt otroligt skönt att dels vara hemma och dels vara ledig idag. Vi är barnvakt åt Stellas dagisbästis Filippa, vilket betyder att de leker så att det känns som att dagisbästisen i sin tur är barnvakt åt Stella. A win- win situation. Ska annars tillbringa dagen med att strosa runt i mysbyxor, rensa garderoben i hallen, tvätta några maskiner tvätt samt beställa lite nya kläder åt barnen från H&M- katalogen.

Nya kläder åt mig tänkte jag fixa på onsdag när jag ska till Uppsala och klippa mig efter jobbet.

HA! Hösten, bring it on. Jag är redo.

Tog mig ca ett år. Jag ser fortfarande en aning utvecklingsstörd ut, men ärligt talat gör jag det på varenda kort jag är med på (Och de är inte många) så det får väl duga så länge.

För övrigt funderar jag lite på bussresan i morgon. Massa lärare på en buss i fyra timmar. Visst borde det bli roligare om vi gör som högstadiekidsen? Tar fram chipspåsarna kl åtta på morgonen, dricker cola till frukost, har fötterna på sätet framför, spelar musik på mobilerna på hög volym, pratar högt om senaste gången vi låg med någon alternativt var fulla (Just detta ser jag mest fram emot att höra), ropar till den längst bak, frågar när vi får matsäck, äter godis...

Ja, ska absolut framföra idén till Kerstin och Lena och gänget och se om någon nappar.

Sköt om er och vi hörs igen på söndag kväll!

Så här en regnig och blåsig torsdag i augusti när man nyss börjat jobba, vad kan väl då passa bättre än en massa sommarbilder?
Svar: Absolut ingenting!

I bakvänd ordning, man vad gör det. Huvudsaken att jag har något att titta på och drömma tillbaka till i oktober.

Är ni beredda? OK, då kör vi.

Köket






Lovely mornings: Långa frukostar, lek och pyjamas till kl 11.


Leo testar en av Stellas presenter.

Stellas 6-års kalas inkl disco




Öregrund





Restaurang Bakluckan.


SOLO's bikini one size fits all. Ja men eller hur. Åtminstone one size fits all som ligger ner.

Rullsand


Furuvik



Kolla vi då! Jonas vann 2 kilo Toblerone. Och (Jag vet att ni inte kommer att tro mig nu), det är typ ett kilo kvar! Jodå. Finns hopp för detta "Jag gick upp 4 kilo under min semester och nu kommer jag inte i mina jeans"- fetto också.












(Ett av de sällsynta korten på mig)


Väntar på tåget till Furuvik. Oh happy day!


Tacos + vin + altan = The Perfect Life




Bad i Siljan


Leker hund hos mormor

Fiiiiiint


Mellanmålspaus i Valbo på väg till Borlänge










Grannbästis, Stella och gammal Uppsalapolare på besök.


Leo och gammal Uppsalapolare.

Eller för att göra ett lång inlägg kort, vi har haft en alldeles wonderful sommar. Precis lagom med soft, kompishäng, sol, kärlek, hemmafix och åka bort.

Puss och hej, sommar!

Stella leker med Barbie och pratar med sig själv (Eller ja, egentligen är det ju Barbiesarna som pratar). Leo leker med bilar och pratar med sig själv.

Själv skriver jag blogg och...Tja, pratar med mig själv.

Nä, känns weird det här. Nu ska jag påbörja nattning och sedan packa färdigt och måla naglarna. Måste ju vara lite snygg när man ska på konferens, har hört att det är massa sprit och hångel på sådana.

(Hahaha. Hör ni ända till er hur jag skrattar? Vi ska diskutera nya skolplanen och most likely inte hångla med fysiklärare ålder 60 +. Inte så mycket rock'n'roll med det, va?)

Jag brukar nästan alltid vara i tid, men oftast blir det med rätt mycket ansträngning bakom.

Som imorse.

Upp kl halv sju, duscha, äta frukost, väcka barn. Sedan åkte vi iväg i hyfsat god tid, men när jag hade lämnat Leo på dagis så var det plötsligt bara sju minuter tills handledarutbildningen skulle börja. Så jag fick lov att springa till jobbet, springa genom korridoren till arbetsrummet för att skriva ut en sak jag skrivit och som man skulle ha med sig idag, och sedan springa ut till bilen igen. Köra typ 900 meter till gymnasieskolan, parkera, springa in.

Likadant när jag slutade jobbet. Plötsligt var klockan nästan tio över fyra, så tog jag mig en springtur till dagis.

Så. Om ni råkar befinna er i närheten och ser en person med långt hår, skinnjacka och långt pärlhalsband, bärandes på en pärm och väska och böcker och med en springstil ungefär som Phoebe i "Vänner" i joggingtur i Central Park- avsnittet, ni vet.

Säg hej, för då är det nog jag.

Om ni inte vill läsa svordomar kan ni väl gå och se på TV eller nåt. Om ni tycker att det spelar någon roll att läsa texter med fan och jävlar, here it goes:

Alltså, att ha mycket att göra på jobet, det gör mig egentligen ingenting. Det är kul med action och problemlösning och fixande, plus det oftast går att eliminera stress med en liten post- it lapp på sin pärm där viktiga saker skrivs upp. Sen stryker jag sakerna en efter en. Men jag blir så jääääääävla trött på gnällspikar som bara "Åh, vad jobbigt att jobba sent och åh, vad drygt och åh, vad mycket jag har att göra". Vi har jobbat i TVÅ arbetsdagar! Give me a break. Men det värsta är att folk (Och nu menar jag folk som i vissa lärare på skolan, inte nödvändigtvis i mitt arbetslag) gnäller och surar över konferensen vi ska åka på i helgen.

"Buhu, stackars mig, jag måste åka på konferens över en lördag och söndag, ÅHHH vad fruktansvärt"

Ja men eller hur, det är så jävla synd om lärare som har nästan nio veckors semester och sedan får bo på hotell i två nätter och arbeta med lokala arbetsplaner, samarbete och hur vi ska höja resultaten och dessutom får god mat och båtutflykt längs Höga Kusten på lördagkvällen. Tänk om de hade fått vara hemma och vila upp sig istället, det behövs ju verkligen efter deras långa semester. Och jag menar, om chefen tycker att en konferens är en bra idé, kan man inte bara köpa läget då? Vi kräver ju det av våra elever, att de ska lita på att vi vet vad som är bäst för deras kunskapsinhämtning.

FAN vad irriterad jag är. Dessutom var det så sent som idag en artikel i Expressen om varje skolas genomsnittliga meritvärde, och min skola låg både under Sverige- genomsnittet och lägre än förväntat enligt SALSA- värdet (Ett slags mått på hur eleverna förväntas klara betyg med tanke på socialgrupper, könsfördelning, andel elever med utländsk härkomst osv).

Jag menar, visst måste det väl vara varje lärares prio nummer ett att klara så många elever som möjligt med ett sånt bra resultat som möjligt?! Visserligen bor jag på ett ställe med EXTREMT låg studietradition, men ändå. Varje tillfälle där vi får chans att tänka nytt och tänka om och hitta på bra lösningar är väl välinvesterad tid.

Men inte nog med det. Imorgon ska jag tydligen på handledarutbildning hela förmiddagen, sämsta jävla dagen ever att lägga den på. Nä, men jag ska ju bara starta upp höstterminen nästa onsdag och håller på att flytta hela mitt specialklassrum och är dessutom arbetslagsledare och måste hålla reda på ungefär tio miljoner saker bara för att folk tänker "Äh, det där är det säkert någon annan som fixar". Så det är lugnt, jag har all tid i världen...

Och sedan hem och packa för att åka till Härnösand 7.30 på fredag. På tisdag nästa vecka ska vi först ha AL- konferens på förmiddagen (Scheman, skåp, policys, förhållningssätt, gruppindelningar...) och sedan någon slags utbildning på eftermiddagen för att lära oss hantera alla sjukblanketter mm på Internet.

Vilket betyder att det känns som att jag måste jobba på måndag trots att vi egentligen är komplediga då, annars hinner jag inte. Detta betyder i sin tur att jag nästa fredag kommer att ha jobbat två veckor i rad.

Ja, ja.

Nu har jag fått det out of the system, nu kanske jag kan fokusera på roligare saker. Som att det ÄR ju kul att ha börjat jobba, många av kollegorna är riktiga pärlor plus att det ska bli kul att träffa eleverna på onsdag. Får jag välja på jobbiga elever och jobbiga kollegor så väljer jag eleverna. Alla gånger.

Fick just ett sms som avslutades "punkt slut". Hur bra som helst, ju! "Punkt slut" är ett uttryck som never goes out of style. Tror att jag ska sno denna sms- teknik.

Är lite sen, kommer om tio minuter. Punkt slut.

Hej darling! Hoppas du hade en bra helg i Stockholm. Punkt slut.

Själv har jag börjat jobba. Punkt slut.

Eller liknande. Visst ger det en viss finess och gör smsen betydligt mer intressanta?!

Nu går jag ner och äter glass med kolasås och ser på TV. Lite balans på mitt nyttiga liv måste jag ju ha.

Idag har jag burit och flyttat saker ungefär hela dagen, när jag gick till bilen kändes det som att jag varit på ett åtta timmar långt träningspass. Hur bra låter inte det! (Eller i och för sig, mellan åtta och tio var jag på ledningsgrupp och satt extremt stilla. Kanske var därför jag fick sådan energi sen? Att sitta still för länge på jobbet känns liksom inte normalt. Förstå vad hemska föreläsningarna i aulan på studiedagar är)

I alla fall. Idag har jag: Flyttat in i mitt nya specialklassrum, flyttat möbler, burit saker upp och ner för trappor, satt upp gardiner i de höga fönstren i vårt arbetsrum, bytt plats på skrivbord (En kollega har fått ett eget spanska- klassrum i en annan byggnad och har flyttat sin arbetsplats dit. Alltså blev hennes snygga skrivbord ledigt, så jag paxade det. He he. Djungelns lag, ni vet), burit böcker, möblerat bord, dammat skrivbord...Osv.

På torsdag ska jag börja tänka och skriva planeringar.

För övrigt så var det så himla kul att träffa och prata och skratta med kollegorna igen. Jag har världens skönaste arbetslag.

Säger bara MORGONPROMENAD! Shit vad skönt och bra och mycket trivsammare än att cykla i 180 km/h. Dessutom kommer det emellanåt en låt på radion (Morgonpasset i P3) som gör att man går raskt och i takt. Very good for the stuprörsjeans.

Synd bara att jag kommer på det ett år efter att vi flyttat hit. Har bara en dag till som jag kan promenera (Imorgon) eftersom det sen antagligen blir jag som lämnar barnen halv åtta varje morgon.

Och kolla här då! Precis när jag svänger vänster vid stationen så att jag ser skolan, vilken låt kommer då? "Ella elle l'a" med Kate Ryan!

Visst måste det vara det som kallas för en closure av sommaren?

Det det med att börja jobba innebär visst också att jag inte kan vara uppe länge på kvällarna, måste lägga fram kläder kvällen innan samt inte får äta frukost så länge jag vill.

Jävla skit.

Visste att det fanns en hake någonstans. Nu ska jag lägga mig och läsa nya SOLO och hoppas på att jag ändå får tillräckligt med sömn. Gamla människor sover väl mindre, visst gör de? Och jag fyller ju ändå 31 om ungefär en månad, så det räcker säkert med 6 timmars sömn.

I morgon ska jag på ledningsgruppsmöte kl 8. Jonas lämnar barnen, så jag skulle ha cyklat om det inte vore så att cykeln har punka. Så jag måste gå. Alltså måste jag gå upp 6.10 och gå iväg senast 7.15 för att hinna. Säkert kommer det att regna.

Men fortfarande känns det bara helt fantastiskt bra och kul att ha börjat jobba igen.

Är jag knäpp eller är detta normalt?

Nä, men Jonas har ju börjat jobba och på nedervåningen och ute är det typ fullt med spöken, så...Tja, här sitter jag.

Ska nog strax gå ner och borsta tänderna. På torsdagar måste jag gå ner efter att barnen har somnat, för då är det "Ghost whisperer" på TV. Och det botar ju verkligen min mörkrädsla.

En positiv sak med detta är att jag inte heller kan gå ner och äta något gott på kvällarna. Idag hade jag dessutom fisk och potatis och nyttig dressing med mig till lunch.

Mål: Att kunna ha svarta stuprörsjeansen och samtidigt kunna andas nästa onsdag när eleverna börjar.

Alternativt ha jeansshortsen hela hösten a la Alexander Bard.

Egentligen är det ju inte så konstigt att barn har sina trotsåldrar...Som Stella nu. Bara att sluta på dagis måste ju faktiskt vara en slags sorg, där har hon gått på värsta roliga stället med underbara fröknar och kompisar överallt och stora gårdar att leka på. Och vad händer? Plötsligt ska hon gå i förskoleklass och på fritids med både nya fröknar och nya barn (Är bara en kille från dagis som ska gå i hennes klass. Och grannbästisen hamnade i spåret bredvid). Och nyss var hon äldst, nu är hon plötsligt yngst på ett ställe som har barn upp till femman.

För att inte tala om hormoner, konstig känsla av att vara liten och stor på samma gång och allmän pirrighet inför alla nya saker.

Idag när jag hämtade henne sa fröken att allt hade gått jättebra, men sen i bilen får hon plötsligt världens psykbrytsutbrottet för att hon inte får åka till dagisbästisen och leka. Hon sparkar på sätet, och gråter och skriker sen med jämna mellanrum under en timmes tid.  Hon är hungrig, hon vill leka med grannbästisen, favoritfilmen hackar, grannbästisen ringer på men vill leka ute, hon har ont på handen...Well, det mesta var fel helt enkelt.

Men sen åt vi mat och allt var frid och fröjd och hon var ute över en timme efter maten. Och sen berättade hon att det faktiskt varit kul på fritids, att hon lekt skola med några tjejer och att en hade sagt att hon hade fint hår.

Åh, vad gulligt.

Men ändå...Minns ni hur det var att vara liten? Den där känslan att vara utanför eller att minsta lilla kunde vara end of the world? Kom fram när jag satt på sängkanten och pratade nu på kvällen att hon aldrig fick vara skolfröken när de lekte skola.

Och sånt kan ju kännas nog så jobbigt. Visst?

Måtte i alla fall hennes skoltid bli alldeles underbar, hennes kompisar bli många och hennes självkänsla och självförtroende bli så pass bra att hon kan strunta i samt berätta för oss om när någon inte är en bra kompis.

Amen.

Oh, det var så mysigt i morse! Först frukost hela familjen, sedan SMINKADE jag mig, bara det kändes en aning lyxigt eftersom jag sminkat mig typ fyra gånger på hela sommaren (Niklas bröllop, Camillas möhippa, Camillas bröllop, den gången jag gick på stan med Åsa och vi sen gick på bio och såg SATC- filmen. Sommar=Inte behöva sminka sig- tid), sedan stoppade jag in älskade skruttungarna i bilen och så åkte vi först till Leos dagis och sen till Stellas fritids.

Pratade i bilen om hur kul det skulle bli att gå på dagis/ gå på fritids/ gå till jobbet. Leo funderade om dagis hade fått några nya bilar, och Stella tyckte att det kändes pirrigt men samtidigt roligt med första riktiga fritids-dagen.

När jag kom in till jobbet tog det typ en halvtimme innan jag kom fram till vårt arbetsrum eftersom man stannar och pratar med kollegor och rektorer. Lite skvaller, schemaprat, sommarprat och allmänt back- to- businesstänk.

Känns verkligen jättekul att vara tillbaka, ingen ironi alls utan bara fräscht med ny termin och nya tag. (Om ni vill får ni påminna mig om detta när jag skriver ett sourpussy- inlägg i oktober om galna kollegor och jobbiga elever, right?)

Dagen har jag sedan spenderat med att:

• Fika
• Flytta lite bänkar samt svära över att golvet i mitt nya specialklassrum inte var bonat. Jävla skit. Var ju liksom mest därför jag åkte till jobbet idag, för att hinna möblera och fixa iordning i klassrummet.
• Strosa runt lite i arbetsrummet och fundera över vad jag kunde göra istället. Bara tanken på att öppna åttans och nians mattebok och skriva ihop första planeringen inklusive läxor och hur långt de ska hinna varje lektion fick min hjärna att börja koka oroväckande, så då ställde jag upp saker på mitt skrivbord istället
• Sitta med min studierektor och kolla sista detaljerna på allas scheman
• Äta lunch
• Sätta upp matematik- och engelskaväggen på stora anslagstavlan i nya klassrummet. (Har bland annat kopierat upp "Verktygslådan" från Matte Direkt och plastat in alla blad. Blir som en uppslagsvägg dit eleverna kan gå och kolla om de kör fast, hur bra som helst. Till slut minns hjärnan var informationen finns, och eftersom vi lär oss i bilder så blir det som en extra "Kom ihåg- krok" för de elever som behöver extra stöd)
• Äta äpple med Lena och fundera över hur hon kan ha skåpen i sitt klassrum

En alldeles lagom inskolningsdag.

Nästa gång ni hör från mig är jag inte längre en sommarlovande slacker, utan en hårt arbetande högstadielärare.

Kvällen har tillbringats med sambo, soffa, "Mordkommisionen", glass och nachos. Sweeeet, som vi säger.

Är det inte alldeles för jäkla tråkigt med folk som svarar "Jag vet inte" på frågor? Speciellt om frågan inleds med "Tror du..." Jag menar, frågan är ju vad någon TROR. Hur kan man då svara att man inte vet?

Alla måste väl ha en åsikt och tro något?!

Beats me.

Jag duschar av mig, har i hårinpackning, tappar i ett bad med massor av badskum och lägger mig i och börjar läsa min tidning. Då kommer först Leo in och börjar leka med skummet, sedan Stella som ropar glatt "Jag vill också bada!". Och då kommer Leo på att han såklart också vill och börjar klä av sig. Sedan säger Stella att hon är bajsnödig och sätter sig på toaletten.

An ordinary night at the Spa, liksom.

Men det är ett bra tricks att låta dem bada efter en stund, för då får jag läsa Mama ifred i tjugo minuter och sedan får de hoppa i när vattnet har svalnat lite.

Och så kan man sitta i skummet och mysa och prata om saker som "Mamma, känns det likadant att vara kille som det känns att vara tjej, tror du?" (Jag: Tja...Jag vet inte riktigt, jag har ju bara varit tjej så jag vet inte hur det känns att vara kille. Vad tror du?), om dagis- och fritidsdagen imorgon eller om alla mammor brukar ha hårinpackning i håret (Vad svarar man på det? "Jag vet inte" är ju faktiskt världens tråkigaste svar)

Skruttungar. Känns lite vemodigt att sommarlovet är slut, men eftersom vi faktiskt har haft det hur bra och roligt och mysigt som helst så är det ändå helt OK.

Nu har Mats Strandberg (Författaren, ni vet. Har en kul och bra blogg) och hans kille tydligen gjort slut. Sorgligt, sorgligt. Man har ju ett tiotal favoritpar, och de var ett av mina (Ja, eftersom jag läser hans blogg så känner jag ju honom...Visst funkar det så?).

Som sagt. Sorgligt.

Men Pernilla och Jocke bor fortfarande ihop, va? Måste genast gå in på Mamas hemsida och kolla läget i hennes blogg. Viktigt att ha koll på världsläget.

Typ bädda rent i sängen, dammsuga vardagsrummet, se på "Byggare Bob" med Leo. Hjälpa Stella att välja kläder till fritids. Helst av allt skulle jag vilja gå in och bada, fatta vad skönt att ligga i badet och höra regnet smattra mot takfönstret i badrummet. Läsa nya numret av Mama och filosofera över hösten som startar imorgon. Ha lite hårinpackning i slitna sommarhåret.

Ja, tror att jag gör det.

I morgon ska jag skola in mig själv på jobbet. Visade sig att det ju är på tisdag vi börjar, men jag åker in imorgon ändå. Min kollega Lena ska också dit. Så kan vi gå runt och kolla in ombyggnaden, ställa ut lite bänkar, fika lite. Plus att jag måste fixa i ordning mitt nya specialklassrum.

Efter ett långt sommarlov måste man ju ha lite inskolning så att inte hjärnan chockskadas av all matteplanering och arbetslagsarbete.

Och bära bänkar och fika med en av favvo-kollegorna låter väl rätt lagom, va?

Städa bilen.

Faktiskt hur kul som helst. Dammsuga i bilen, skaka mattor, spraya med superspray på instrumentbrädan så att det blänker. Bye bye Rullsand-sand, gamla godisar, ett kilo smågrus och gamla kvitton.

Nu ska jag tvåla in bilen med schampoo och sen spola ren den med nya vattenslangsmunstycket. Tjoho!

(Beakta när ni läser detta inlägg att jag haft sommarlov sedan mitten av juni. Det kan mycket väl vara så att jag BEHÖVER börja jobba. Eller är det normalt att tycka att bilstädning är himla intressant, kul och engagerande? /Bloggskrivarens anmärkning)

Hörde ni? SISTA SOMMARLOVSDAGEN. Lite sorgligt är det allt. Men ändå bra, på något sätt, det ska bli kul att komma till jobbet imorgon. Back to business och rutiner.

Ska nog tillbringa dagen med att:

• Vara ute så mycket som möjligt. Blandat väder med sol och moln, måste pricka in så många solminuter som möjligt. Mest solbränd när jobbet startar vinner.
• Tvätta och dammsuga bilen
• Äta skinka och potatissallad till lunch
• Samla ihop nedfallna äpplen och gå iväg till skogen med dem
• Damma vardagsrummet

Det vill säga inga märkvärdigheter alls, men ändå genialiskt i sin enkelhet. Hemmamys med familjen is the shit.

När Jonas nattade barnen så drack jag ett glas vin, åt upp resten av mini-Plopparna från kalaset och klädde om sista köksstolen (Ska visa bilder från nya köket snart. Värsta snygga. Måste bara ladda över bilder från kameran till datorn för att minneskortet är fullt, radera bilder samt ta nya kort på köket. Är ni fortfarande med år 2014? Kommer att hända ungefär då)

Sedan har jag och Jonas suttit vid köksbordet och lagt upp planen för hösten. På ett ungefär. Han jobbar ju kvällar och nätter, så det känns lite "Puss och good bye sötnos, vi ses nästa sommar. Tack för en lovely semester".

Måste ju ha en logistikplan. Stella börjar skolan nu (OK, förskoleklass, men ändå. Prick 7.55 måste hon vara på plats varje morgon, annars får vi skämmas), det är no more Mr. Niceguy och en sambo som lämnar på dagis kl 9.

För övrigt så har jag tillbringat en halvtimme att rensa tidningshögen, och har även hunnit läsa igenom brev från skolledning inför terminsstart. Och vilket brev! Massa saker och förändringar och förbättringar kommer att ske i höst, och faktiskt så känns det helt fantastiskt kul att börja jobba igen. Inte som i "Suck, jaha ja, då var den här sommaren slut, jävla skit, det är väl bara att börja jobba och se fram emot nästa", utan som i:

Äntligen en skolledning som börjar förstå kritiken, nya medarbetare, konferens i Härnösand nästa helg (The luxury! The luxury!), mina underbara, fantastiska sjuor som nu börjar åttan och ska få betyg (Jag ska slå Sverigerekord i antal MVG i matematik för åttor, så duktiga är de), mina darlings till kollegor, skönt att starta hjärnan igen, kul med nya sjuor att träffa i specialpedagogik, fräscht att få nytt specialklassrum.

Berättade jag förresten om min specialelev i åttan som jag såg på stationen härom veckan?

Han kom och gick på perrongen mitt emot.

Jag: (Vinkar och ser glad ut)
Han (Vinkar): Heeej! Jag är  klar med matten!
Jag: (Gör tummen upp): Vad bra!

Jag hade nämligen skickat med dem uppgifter att göra under sommaren. Ingen avstängd hjärna där inte. Lite som att Kajsa Bergquist hade inte varit där hon är idag om hon inte hållt igång under lågsäsong.

Jag längtar lite efter mina elever, det gör jag.

En dag kvar av sommarlov. I morgon.

Fortfarande känns det en smula sorgligt att jag missade Lars Winnerbäck i Stockholm ikväll. (Marcus, hoppas ni hade det bra?)

Men ändå. Den där vemodiga längtanskänslan han ofta sjunger om, ikväll var den precis här och nu där jag faktiskt befinner mig. Middag med familjen i nya köket, inget märkvärdigt, fiskpinnar och pulvermos och hemgjord dressing och sallad. Jag och Jonas drack varsin kall folköl. Utanför öste regnet ner samtidigt som det blixtrade och åskade. Mörkt utanför och lampa i fönstret. Sommarkänsla av lycka blandad med höstkänsla av mys.

Alla fyra nöjda och glada och lyckliga. Kalaset idag var succé, en massa sexåringar (Och två tvååringar) har ätit glass med kolasås och strössel och prinsesstårta, lekt med dockor, lekt med Barbie, lekt allmänt springa runt och skratta och skrika, haft disco, haft en snackshörna med chips, popcorn och ostbågar, fått godispåsar med sitt namn på.

Och Stella har fått massa fina presenter som två förpackningar med Barbie och kläder och Barbie-barn, pärlor, dockpicknick-set, vattenflaska till cykeln, vit porslinsmugg med tillhörande pensel och färg.

Nu ska jag gå ner och klä om sista stolen medan Jonas nattar barnen. Äta lite choklad kvar från kalaset, kanske dricka ett glas vin. Tänka på att Lars Winnerbäck turnerar fler gånger. Njuta av sista semesterhelgen. Kanske se ett avsnitt "Mordkommisionen".

Ni då? Gör ni nåt kul? Och var någon och såg Lars Winnerbäck i Zinkensdamm, please please ge mig en fullständig recension...

Packa prinsessgodispåsar för brinnande livet medan Jonas och barnen cyklar och köper prinsesstårta.

• Jag är rätt fattig at the moment
• Konserter i regn är inte riktigt lika underbara som de i sol
• Jag är för bekväm för att åka fram och tillbaka till Stockholm näst sista semesterdagen

Ja men, jag vet. Hur medelålders och pinsam är jag inte.

I dag ringde min kompis Marcus och frågade om jag ville hänga med och se Lars Winnerbäck i morgon kväll i Stockholm.

Lars Winnerbäck!

En av mina stora idoler i hela världen. Har sett honom kanske fyra eller fem gånger, men senast var det för tre år sedan (Augusti -05 i Uppsala. Jag var gravid med Leo och fick ont i ryggen efter halva konserten och fick lov att trava runt området nåt varv, men det var lika bra för det. Hans öppningslåt var "Kom änglar"! Bara en sån sak)

Och den här konserten, med Miss Li och gänget, är säkert hur bra som helst.

Men Stella har sitt kalas i morgon, och jag skulle i så fall få lov att åka efter bara en och en halv timme. Dessutom vet jag inte om jag skulle haft råd. Men mest för kalaset, Stella har sett fram emot det ungefär hela sommaren och hon är inne i värsta 6- års tonårstrotset och hon är sur och galen och hon och jag har bråkat ungefär varenda dag de senaste två veckorna.

Och vi gillar ju varandra, hon och jag. Hon är min bästa tjej i hela världen. No matter what.

Så jag rider igenom 6-årstrots- stormen och tänker att om vi klarar oss igenom detta, jag och hon och Jonas, så har vi fixat en alldeles underbar människa till dotter.

(Mantrat genom varje trotsperiod)

Och hon vill antagligen ha mig med på sitt kalas.

Så jag tackade nej till Lars Winnerbäck men blev alldeles lycklig av omtanken, och väljer min dotter framför min idol.

Kanske kommer jag att lyssna på "Om du lämnade mig nu" kl 18.00 i morgon och ångra mig bittert att jag inte är i Stockholm. Eller kanske var det ett bra val. Vad tror ni?

Jo, men eller hur att man har tid att fixa till i köket efter tapetseringen...Det är ju liksom det som är det roligaste (Och det jag är bäst på. Måla kan jag inte, men homestyla minsann, det vet jag hur man gör).

Och hur städar man upp i huset med två barn?

Lite plockande, lite duschning av Leo som råkade kissa på sig precis utanför toaletten (Leo: Mamma, det är inte bra att kissa på golvet, va? Jag: Nä, det är ju bättre att kissa i pottan eller toaletten), lite skurande, lite klä om stolar, lite göra paj, lite mycket bråkmedling, lite sätta tillbaka köksbordet, lite skällande på Jonas för att han inte hunnit göra vad han ska, lite jaga Leo för att han smitit ut utan kläder, lite sätta ut blommorna i köksfönstret, lite komma på att "visst fan, stolarna", lite komma på att ena stolen är lite trasig, lite ringa till dagisbästis-pappan och fråga om de har trälim, lite börja duka på altanen, lite fortsätta städa i köket...And so on.

Ni vet bridezillas? I eftermiddags kände jag mig som en homezilla. Hade kunnat ställa mig i hallen och skrikit "Jag skiter i mina barn, kan jag för faaaaan få städa upp mitt hus?!". Men det gjorde jag såklart inte. Hey, jag är ju värsta sjyssta supermamman, sånt skriker inte jag.

Som tur var hade vi bjudit in dagisbästisfamiljen på kräftskiva, så efter klockan fem kunde jag fuck the kitchen anyway och äta kräftor på altanen. Very nice. Barnen fick ett eget bord med korv med bröd, saft, baguetter och lite kräftor och vi vuxna åt kräftor, skink- och purjolökspaj och drack öl. Sedan hjälpte stortjejerna oss med rabarberpaj, och jag fick hjälp av dagisbästis- mamman att fixa till det sista i köket.

Barnen har lekt like there is no tomorrow.

...Fast det är det ju, för då kommer de tillbaka till Stellas 6-årskalas.

Det vill säga att så fort jag vaknar i morgon måste jag: Fixa till det sista i köket, hälla godis i allas godispåsar, åka iväg och köpa prinsesstårta som var slut på ICA igår, duka till kalas, osv osv.

Visst har jag berättat att jag börjar jobba på måndag, och får åka och vila upp mig lite?

Nästa gång du duschar, tänk på att inte ha balsam i håret, ha vattnet rinnande samt böja dig ner för att raka benen.

Nu ska jag och mina balsamröda ögon åka till skoaffären och kolla gympaskor till Stella plus till tygaffären och kolla tyg att klä om stolar. Har man inte pengar att köpa nya stolar får man klä om de man har, som det gamla talesättet säger. Och hoppas på att de håller några månader till.

Ha en bra fredag, dear friends!

Konversation tidigare idag:

Stella: Mamma, kan du inte ha sånt där fika igen?
Jag: Vaddå för fika?
Stella: Då när hon och de där andra kom hem till oss när vi bodde i Uppsala?
Jag: ?? Hur då? Menar du några kompisar vi hade där?
Stella: Nä, men då när vi bodde på Lagerlöfsgatan. När hon kom hem till oss och hade sån där service

Jaha. Mary Kay- party.

Stella: Ja!
Jag: Vad var det med det?
Stella: Då fick jag bara en liten bit kladdkaka.

Vet inte riktigt vad jag är mest förundrad över. Att min 6-åriga tjej vet hur man använder ordet "service", att hon kommer ihåg att jag hade sminkparty när hon var tre och ett halvt eller det faktum att det verkar satt djupt traumatiska spår att hon bara fick lite kladdkaka för att det skulle räcka till alla.

Men häftigt att prata minnen med sina barn. Tänk när de är femton, liksom. Undrar vad de kommer att komma ihåg från sin barndom?

a) Sparar pengar
b) Sparar pengar
c) Åker iväg och storhandlar inför kräftskiva (Kräftor, färskost, baguetter, chips, ingredienser till skink- och purjolökspaj, öl ...Osv) samt inför The big 6-årskalas (Glass, glasstrutar, strössel, kolasås, popcorn, godis till allas godispåsar, ballonger, prinsesstårta...Osv)

Rätt svar: C

På måndag försöker jag mig på att testa alternativ A och B.

Nya spisen och fläkten är på plats. Ikväll ska jag premiärlaga mat (klyftpotatis, ugnsrostade grönsaker, schnitzel, tsatsiki). MED FLÄKT!

Mamma: Och så måste du läsa instruktionsboken noga innan du lagar första gången. Du måste kanske bränna ur den först.

Säger som Stella brukar skrika vid special occasions: TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT!

Vad är det för fel med att bara laga mat och se glad ut?

Mamma tapetserar.

Snälla grannen tillika Stellas grannbästis pappa tillika ordförande i bostadsrättsföreningen monterar vår fläkt. Visade sig att nya fläkten inte passar på gamla fästen och bla bla bla (He lost me at nya lister, lagom långa skruvar och fläktrörs- montering).

Själv sitter jag här.

Fy. Det går ju faktiskt inte för sig, om jag tänker efter. (Officiellt gick jag upp för att bädda sängar och kolla till Stella och grannbästisen som leker i hennes rum)

Måste genast gå ner och se ut som om jag är till någon hjälp. Kanske titta lite intresserat på skruvar och humma lite? Hålla lite tapetvåder? Kolla om min listgrundmålning från i morse har torkat?

Går ju trots allt fortfarande omkring i gamla mysbyxor och svart skräpmålarlinne. Engagerat värre.

Hade tänkt att börja läsa Karin Wahlbergs nya, "Tröstaren", som jag lånade på bibblan idag. Men så råkade jag hamna framför Blocket i över en timme, så nu är jag för trött för det och lägger mig och läser "Sofis mode" istället.

Viktigt med kultur.

Spis var jag för chicken för att köpa på Blocket, och dessutom för lat för att köra och hämta, men ett snyggt ekbord med tillhörande stolar borde man väl kunna hitta någonstans?

Mattias och "Lyxfällan", hold your horses.

OK, så nu har vi: Nymålat, nytapetserat (snart), ny spis med häll, fräsch fläkt.

Allt betalat från lönekonto och lite sparpengar. Ingen lyxfällan- kredit här inte, oh no. Fast nu har jag börjat fundera...Vårt gamla köksbord och stolar är verkligen helt fallfärdiga. Och man måste väl ha ett snyggt köksbord till ett nyfixat kök?! Har spanat in ett jättebra på IKEA, i ek och plats för sex stolar, för två tusen. Sedan har de bra matsalsstolar också, ni vet sådana med klädd rygg. Antigen i svart tyg (645 kronor styck) eller i skinn (runt 900 kronor styck). So far so good. Problemet är bara att pengarna är typ slut. Och inte har jag tid att åka till IKEA heller.

Eller OK, tid till IKEA kan man väl alltid fixa. Men pengar?

Ska tänka ut något bra. Jag hör av mig när jag sitter i sunkig etta i slummen medan Mattias från "Lyxfällan" skäller på mig, om man nu tillåts ha internet av Kronofogden?

Fast Mattias kommer i alla fall att kunna lägga upp alla räkningar på ett bra köksbord.

Ja, inte för att jag har så stor del i det hela. Min mamma is the shit vad gäller målning och tapetsering.

Men i alla fall har jag idag:

1. Skjutsat stort barn till fritids
2. Hållit lilla barnet undan från målning i köket, det vill säga varit på bibblan och hängt i lekpark. Mysigt värre. På bibblan träffade vi dessutom på Leos dagis, och ägonen lyste på honom när han fick syn på både kompis och favoritfröken.
3. Köpt spis och fläkt. Finally! Visade sig att de billigaste och bästa sakerna fanns på Petterssons El här i stan. Där ser man.
4. Hjälpt till att sätta in nya spisen. Passade på (f-)håret efter att vi tagit bort två lister. Vågade inte andas under tiden vi till slut lyckades få in den.
5. Hämtat stort barn på fritids. Inskolningen är härmed avklararad och på måndag ska hon gå som vanligt. Oh, what a teeanager det plötsligt känns som att jag har!
6. Målat dörrkarm och list i hallen

Hörde ni? MÅLAT! Än finns det hopp. Dock, om ni hälsar på och undrar varför panel och lister i köket är så mycket jämnare och finare än dörrkarmen in till köket så vet ni varför.

I morgon ska vi mamma måla sista lagret vit färg plus börja tapetsera. Kommer att bli såååå fint!

Pratade i telefon med lillebror förra veckan om köksrenoveringen.

Niklas:...Så du vet, det är inte svårt alls att måla. Det kan vilken idiot som helst göra.

OK, so what does that make me?! Eller förresten, det vill jag inte veta. Är visserligen bara på grundmålningen än så länge, men ändå. Jag stod en stund och jämförde min målning med Jonas målning på andra sidan köket.

Jag: Eh...? Varför ser mitt så mycket spräckligare och ojämnare ut än ditt?

Nyss kom mamma och tog penseln ifrån mig och sa att jag kunde gå upp och natta Stella istället. Thank you, thank you, thank you. Så nu ska jag göra det.

PS. Cicci, du frågade om jag kunde komma och måla om din lägenhet. Vill du sänka värdet på din bostad och bo i ett spräckligt hem? I så fall, räkna med mig!!

Riva ner gamla tapeter.

Rätt kul är det desutom.

Regn, blåst, tolv grader varmt. Rullsands- dagarna, kom tillbaka nuuuuuuuuu!

Ah, well. Å andra sidan känns det lättare att börja jobba om inte vädret är alltför somrigt. Pratade med en jobbarkompis (Som ska byta skola i höst) på fritids idag, hennes son ska bli klasskompis med Stella.

Hon: Ja, så börjar vi ju nästa tisdag
Jag: Va? Börjar vi inte på måndag?!
Hon: Näää...Tisdag tror jag. Den tolfte. Ja, tolfte var det.

Där ser man. Alltså har jag helt plötsligt en extra sommarlovsdag. Tror dock att jag åker dit på måndag ändå, har redan sagt att barnen ska börja då plus att det ju faktiskt är tusen saker att göra. Man tror ju att man har mycket tid när man börjar jobba mer än en vecka innan eleverna börjar, men det är studiedagar och ledningsgruppsmöte och konferens och bla bla bla. Plus att jag har flyttat mitt specialklassrum till övervåningen, bara att få i ordning där kommer nog att ta en dag.

Återstår ca 20 minuter att planera upp höstterminen.

Så jag börjar nog på måndag.

Men nu ska jag ju inte tänka på jobb, jag ska tänka på att jag strax ska äta makaroner och falukorv till lunch och sedan börja måla panel. Tjoho!

Kan man köpa spis på Blocket?

Finns snygga och fungerande (Well, skriver de i alla fall...) hällspisar i Stockholm för typ 500 eller 2000. Gillar Blocket och loppisar och sådant, känns på något sätt fint att saker finns i ett kretslopp istället för hets-shoppingen som gäller för det mesta idag.

Man ska vara rädd om Jorden, som Stella säger.

Men ändå.

Spis via Blocket, tror ni vi blir screwed eller kan vi göra värsta klippet?

Måste komma ihåg att:

• 20 augusti har jag klipptid
• I morgon 9.30 ska Stella vara på fritids för inskolning
• Nästa måndag börjar jag jobba, och den 20 augusti börjar eleverna.
• Jobba hela läsåret och se till att kidsen lär sig matte samt allmänt hyfs och får ett helt fantastiskt liv utan att bli knarkare eller massmördare.

Faktiskt ska det bli rätt kul att börja jobba igen och träffa alla. En trist sak är att en av mina absoluta favoritkollegor Jenny är mammaledig från och med i höst (Fast kul för henne, såklart), fast lite roligt är det ju också med en ny i arbetslaget. Hoppas det blir någon bra. Det underlättar den där "Göra kidsen till bra människor och ge dem en underbar skoltid"- delen av jobbet om man omger sig med bra kollegor.

Och det gör jag.

Nästan alla, i alla fall...But that is another story.

Nu ska jag gå och lägga mig. Måste träna på att gå och lägga mig i tid.

Eventuellt har vi middag i värsta snygga Sköna Hem- köket. Eller eventuellt kommer de hit och ser mig med rufsigt hår och stirrig blick i ett halvfärdigt kök, skrikande "JAMEN FÖR I HELVETE, HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT MÅLA EN PANEL??!!"

Tur att mamma kommer hit i morgon och tapetserar och fixar och kommer med smarta målarråd.

OK.

Nu kör vi!

(Eller rättare sagt, nu nattar jag barn medan Jonas slipar.
Jag: Jamen det är baaaaaara jag som kommer att göra om i köket. Jag looooooovar. Du kommer inte att märka någonting...

Eller nåt.

Fiiiiiiiint.

Tänkte när vi satt i kyrkan och väntade att, jodå, ska kanske klara det här utan tårar. Men sen började kyrkklockorna ringa och då var det kört! Snyft, snyft. Bröllop är något alldeles something extra, det är det.

Två personer som står och tittar varandra djupt i ögonen och älskar varandra tills döden skiljer dem åt, faktiskt finare än finast om man tänker efter. Delad första plats med nyfödda bebisar.

Camillas klänning var den snyggaste och coolaste bröllopsklänning jag sett (Faktiskt sant), och bara det var ju faktiskt värt en extra tår. Sen sjöng Almas kusin, en rockerstjej med piercing, "Det vackraste" (Ännu en tår) och dessutom hade de dop för lilla Alma och en annan kusin läste upp dikten som slutar "Jag lever, jag lever, på jorden jag står, var har jag varit förut? Jag väntade visst miljoner år på denna enda minut"

Jamen ni fattar.

Efter bröllopet åkte vi till Camillas föräldrars hus där det var mingel och snittar och cider, sedan champagne när brudparet kom, sedan middag i partytält (Buffé och bag-in-box. Bästa bröllopsmaten!), sedan tårta och kaffe och avec, och sedan karaoke och disco och party all night long!

And all morning med för den delen, kom hem 4.30.

4.30!

Stod ett gäng småbarnsföräldrar vid vägen och väntade på taxi under tiden det börjat ljusna, mer sådana partyn åt folket. I vilket fall var det en helt fantastiskt kul fest, bland annat sjöng jag "Big in Japan" och "Touch me" på karaoke.

Bara en sån sak, liksom.

Vad är det för dag idag?
Vad är det för dag idag?
Nej, det är ingen vanlig dag för det är Stellas födelsedag
HURRA HURRA HURRA!

Stora tjejen. Väckte henne med "Ja må hon leva" och alla presenter som vi tog med på tåget i fredags, och med lysande ögon öppnade hon presenter innehållande:

• Ny matta till rummet. Rosa med prinsessor och en stor hage
• Prinsessbarbie
• Docka
• Docknecessär med blöja och nappflaska och massa burkar och flaskor
• Rosa skrivbok med flashiga pennor
• Bamses korsordsbok
• Barbiekjol
• Två grattiskort, ett från oss och ett från mormor. Båda med- surprise, surprise- prinsessor
• Vit kortärmad kofta
• Lego (Inte som genusbalans, utan för att hon verkligen gillar att leka med lego. Men OK, lite prinsessbalans bidrar det väl kanske till)

Sedan tåg hem, promenad från stationen, lunch, kompislek, om en stund kommer dagisbästisen och leker och ikväll har Stella beställt lasagne till middag.

Och på lördag ska hon ha discokalas för kompisarna.

En very good födelsedag, indeed.

Nu är klockan 17.09, och hon är exakt 6 år och 1 timme gammal. Grattis, älskade stora lilla tjej!

Den första veckan hade jag överskottsenergi och bytte rum till barnen och fixade och rensade och städade.

Efterföljande hundra tusen (Känns det som) veckor har jag mest softat, lekt, solat, ätit glass, badat, druckit vin, fikat, läst, strosat runt på gräsmattan, ätit lite mer glass...And so on. Väldigt lite överskottsenergi.

Men nu!

Hemmafixarlusten har vaknat till liv igen, antagligen för att det regnar och blåser ute. Så idag har jag satt upp en gardin i badrummet nere (Maria- IKEA 1-0. 11 steg för en jäkla gardinlina av stål?! But I did it) och skurat rent i tvättmedelsfacket på tvättmaskinen och packat upp. Och i morgon ska jag och mamma tapetsera och måla köket, fränt värre.

Eller ja, så där lagom fränt när jag är klar med hela panelen och ställer mig någon meter bort och tittar och inser att jag har målat åt helvete för fult. Men ni kan väl hålla tummarna för mig?