Helt fantastiskt bra film
"Little Miss Sunshine".
(Jag vet. Min standard är att se filmer med ungefärs två års fördröjning. Fast inte SATC- filmen, den såg jag till och med på bio. Det finns hopp)
(Jag vet. Min standard är att se filmer med ungefärs två års fördröjning. Fast inte SATC- filmen, den såg jag till och med på bio. Det finns hopp)
(Kommentar till förra inlägget)
Fast visst.
Liiiiite lyckligare skulle jag nog bli av att kunna ha de svarta Denimbirds- stuprörsjeansen, det tror jag.
Å andra sidan blir jag lycklig av att äta choklad också.
Hej då önskar "Det här är en så jävla mycket dagens i- landsproblemblogg att nu skäms jag"- bloggen.
Liiiiite lyckligare skulle jag nog bli av att kunna ha de svarta Denimbirds- stuprörsjeansen, det tror jag.
Å andra sidan blir jag lycklig av att äta choklad också.
Hej då önskar "Det här är en så jävla mycket dagens i- landsproblemblogg att nu skäms jag"- bloggen.
Whitney Houston hade en poäng
(Lever hon fortfarande, förresten? Eller är hon deep down in the knarkarträsk?)
Varje gång jag hör hennes låt "My love is your love" så tänker jag på min lilla familj, ni vet det där med att det skulle kunna vara Judgement Day och hela världen står i brand, men Whitney bryr sig inte, för hon är med sin kille som hon älskar över allt annat.
Ungefär så kändes det igår kväll, med storm och regn som piskar mot fönsterrutorna så att man tror att taket ska blåsa bort, men jag ligger i sovrummet med stora barnet i mitten av dubbelsängen, hennes hand på min arm, sambon sovande bredvid, lilla barnet sovande i lilla rummet innanför vårt sovrum.
En känsla av att stanna klockan, för precis här, precis nu, är jag så lycklig som jag någonsin kan vara.
(Har ni förresten tänkt på hur vi hela tiden har ursäkter innan allt ska bli bra? Som i Bara jag går ner tio kilo eller Bara jag träffar en kille/ tjej eller Bara jag flyttar eller Bara jag renoverar eller Bara jag byter jobb eller Bara jag börjar motionera, DÅ blir jag lycklig. Fast sen händer det där och då har vi nya ursäkter. Och sen dör vi. Visserligen är det världens bästa motivationshöjare, det här med att hela tiden vilja komma framåt, men i alla fall.
Visst måste vi också kunna vara nöjda?
Tänka "Jag väger fem kilo för mycket och har ett jobb som är rätt tråkigt, och köket borde verkligen renoveras, men fan, jag är nog himla lycklig ändå".
Har en teori om att det är därför skilsmässostatistiken är så hög, att vi tror att lyckad och lycklig är samma sak. Vi kan liksom inte nöja oss med det som inte är perfekt. Visst, nu är jag så generell att jag säkert har mer fel än rätt, men ändå.
Är det inte lite märkligt att så oerhört många par separerar?)
Fast nu kom jag ifrån ämnet, ville mest bara säga att Whitney Houston är en mager knarkare men när jag hör en av hennes låtar tänker jag på mina älskade barn. Och min älskade sambo.
Kram och ha en bra fredagkväll!
Varje gång jag hör hennes låt "My love is your love" så tänker jag på min lilla familj, ni vet det där med att det skulle kunna vara Judgement Day och hela världen står i brand, men Whitney bryr sig inte, för hon är med sin kille som hon älskar över allt annat.
Ungefär så kändes det igår kväll, med storm och regn som piskar mot fönsterrutorna så att man tror att taket ska blåsa bort, men jag ligger i sovrummet med stora barnet i mitten av dubbelsängen, hennes hand på min arm, sambon sovande bredvid, lilla barnet sovande i lilla rummet innanför vårt sovrum.
En känsla av att stanna klockan, för precis här, precis nu, är jag så lycklig som jag någonsin kan vara.
(Har ni förresten tänkt på hur vi hela tiden har ursäkter innan allt ska bli bra? Som i Bara jag går ner tio kilo eller Bara jag träffar en kille/ tjej eller Bara jag flyttar eller Bara jag renoverar eller Bara jag byter jobb eller Bara jag börjar motionera, DÅ blir jag lycklig. Fast sen händer det där och då har vi nya ursäkter. Och sen dör vi. Visserligen är det världens bästa motivationshöjare, det här med att hela tiden vilja komma framåt, men i alla fall.
Visst måste vi också kunna vara nöjda?
Tänka "Jag väger fem kilo för mycket och har ett jobb som är rätt tråkigt, och köket borde verkligen renoveras, men fan, jag är nog himla lycklig ändå".
Har en teori om att det är därför skilsmässostatistiken är så hög, att vi tror att lyckad och lycklig är samma sak. Vi kan liksom inte nöja oss med det som inte är perfekt. Visst, nu är jag så generell att jag säkert har mer fel än rätt, men ändå.
Är det inte lite märkligt att så oerhört många par separerar?)
Fast nu kom jag ifrån ämnet, ville mest bara säga att Whitney Houston är en mager knarkare men när jag hör en av hennes låtar tänker jag på mina älskade barn. Och min älskade sambo.
Kram och ha en bra fredagkväll!
Stackars lilla feber- tjejen
Här vilar hon och kollar i skolkatalogen.
Har tillbringat eftermiddagen med att ligga bredvid Stella i stora sängen och läst "Family Living", jag läser reportagen och tittar på bilderna och hon tittar på bilderna. Så diskuterar vi lite om vi ser något fint. Very avkopplande.
Under tiden har Leo tittat på Alfons Åberg- sagor på Youtube. Very avkopplande det med, men hur mycket fuskmamma känner man sig inte när ens barn får höra sagor på datorn?! Ah well. Febertider är undantagstillstånds- tider.
Nu ska jag gå ner och laga hamburgare och pommes frites.
Stellas nya gardin
Fin, va? Om det ser snett ut så beror det inte på att min mamma inte kan sy (För det kan hon), utan på att vi efter ungefär ett och ett halvt år här inte orkat sätta fast gardinstången ordentligt. Det är ju dumt att stressa.
För övrigt slog det mig precis att jag nu har löv på alla gardiner utom den i badrummet nere. Plus att jag har löv på soffkuddarna, tallriksunderläggen, några uppläggningsfat...Osv. I löv the löv. Löv- fetischist, kan man vara det?
Det här tyget kommer från IKEA Stockholm, I löv IKEA Stockholm med.
Ja, ja, nog om det. Intresseflaggan vajar friskt. Men det hade kunnat vara värre, jag hade kunnat ta kort dagens outfit (Svarta mysbyxor och prickig H&M- tröja) och DET hade inte varit kul. Dagens outfit för Englas showroom- Engla är en vit tyllkjol och så pratar vi inget mer om det.
Nu: Återgå till Barbie- leken. Min Barbie har vippig klänning och päls, jag brukar leka att jag är Anna Hibbs när jag leker med Barbie med Stella. Det blir roligare då.
Ändrade planer. Igen
Vid lunchen klagade Stella på att hon var trött, och eftersom hon även såg lite hängig ut så tog jag tempen. 38, 5 grader. Så det blir inget fredagsmiddags- mys med dagisbästisfamiljen heller, utan bara en lugn och febrig dag hemma.
Har ni förresten tänkt på att med ett barn som är sjukt så saktas liksom tiden ner?
Inte för att det skulle vara något dåligt, utan bara som i att perspektiven förändras. Så vi tittar på morgon- Bolibompa och vilar i soffan resten av dagen. Leo bygger med tågbanan, lego eller pussel och tar det rätt soft han med.
Mamman lägger i några maskiner tvätt, plockar lite saker, tittar på morgon- Bolibompa. Allt medan vinder viner utanför och regnet piskar mot fönsterrutorna. Rätt mysigt ändå.
Förutom för skrutt- tjejen som är sjuk då, förstås. Hoppas febern gått ner i morgon.
Har ni förresten tänkt på att med ett barn som är sjukt så saktas liksom tiden ner?
Inte för att det skulle vara något dåligt, utan bara som i att perspektiven förändras. Så vi tittar på morgon- Bolibompa och vilar i soffan resten av dagen. Leo bygger med tågbanan, lego eller pussel och tar det rätt soft han med.
Mamman lägger i några maskiner tvätt, plockar lite saker, tittar på morgon- Bolibompa. Allt medan vinder viner utanför och regnet piskar mot fönsterrutorna. Rätt mysigt ändå.
Förutom för skrutt- tjejen som är sjuk då, förstås. Hoppas febern gått ner i morgon.
Ändrade planer
Storm + ösregn + tre grader varmt + inga vinterdäck på bilen = Ingen bra kombination för att köra på E4:an till Gävle och leklandet. Så vi stannar hemma. Lika bra det, i det här vädret tänker jag inte ens gå ut och slänga sopor.
Har hängt upp nya gardiner i Stellas rum (Mamma har sytt, tack för det), dammsugit på övervåningen och bäddat sängar istället. Mamma stannar kvar till efter lunch, just nu sitter hon och barnen och kollar på "High school musical".
Själv ska jag fortsätta fixa.
I eftermiddag/ kväll kommer dagisbästisfamiljen hit, och så ska vi äta tacos och ha fredagsmys. Vara inne vs. köra i storm till Gävle samt leka på Djungellandet tillsammans med tre miljoner andra barnfamiljer: 1-0.
Har hängt upp nya gardiner i Stellas rum (Mamma har sytt, tack för det), dammsugit på övervåningen och bäddat sängar istället. Mamma stannar kvar till efter lunch, just nu sitter hon och barnen och kollar på "High school musical".
Själv ska jag fortsätta fixa.
I eftermiddag/ kväll kommer dagisbästisfamiljen hit, och så ska vi äta tacos och ha fredagsmys. Vara inne vs. köra i storm till Gävle samt leka på Djungellandet tillsammans med tre miljoner andra barnfamiljer: 1-0.
Mini- semestern
Måste erkänna att det kändes lite märkligt att bo på hotell i grannstaden, men det struntade vi i för det var ju samtidigt himla mysigt!
Vi har hånglat loss på hotellrummet, druckit vin, gått på stan, ätit middag på Tsatziki, promenerat runt i Uppsala, sovit till kl tio, fikat, shoppat, köpt skor till barnen, provat kläder. Ett very nice dygn, måste jag säga.
Fast lika nice att komma hem till barnen...Som hade haft det jättebra med mormor, och knappt tänkt på att vi inte varit hemma. A win- win situation.
( Eller snarare en win- win- lose money- situation. Fast vad tusan. Ska man spendera pengar ska man ju göra det i början av månaden när man har några, det är min filosofi)
Vi har hånglat loss på hotellrummet, druckit vin, gått på stan, ätit middag på Tsatziki, promenerat runt i Uppsala, sovit till kl tio, fikat, shoppat, köpt skor till barnen, provat kläder. Ett very nice dygn, måste jag säga.
Fast lika nice att komma hem till barnen...Som hade haft det jättebra med mormor, och knappt tänkt på att vi inte varit hemma. A win- win situation.
( Eller snarare en win- win- lose money- situation. Fast vad tusan. Ska man spendera pengar ska man ju göra det i början av månaden när man har några, det är min filosofi)
Kompisövernattningen gick bra
En strålande glad Stella plus kompis ringer på dörren hav nio i morse:
- Hej! Det gick jättebra, mamma!! Nu ska vi bara hämta en skiva och sen ska vi gå hem till J och träna och sen kommer vi tillbaka hit och har show!
Nu ska jag: Duscha, bädda sängarna, packa, äta lunch. Sen kommer mamma och barnvaktar, och jag och Jonas tar tåget till Uppsala och romantic hotell- get away.
Fränt!
- Hej! Det gick jättebra, mamma!! Nu ska vi bara hämta en skiva och sen ska vi gå hem till J och träna och sen kommer vi tillbaka hit och har show!
Nu ska jag: Duscha, bädda sängarna, packa, äta lunch. Sen kommer mamma och barnvaktar, och jag och Jonas tar tåget till Uppsala och romantic hotell- get away.
Fränt!
Några konstaterande så här på kvällskvisten
- Visst är Hasse Aro rätt snygg för att vara gammal?
- Nya värmeljuslyktorna (Eller gamla, kanske man ska säga? Fast de är ju nya för mig) från loppisaffären blev absolutely smashing på vardagsrumsbordet
- Det här 5 år fram i tiden i Desperate Housewives är ganska bra ändå. En smula märkligt men...Tja, helt OK
- Oh my God vad tomt det känns att Stella sover borta. Det har hon såklart gjort förut, men då har ju oftast vi också varit borta. Dessutom har hon inte sovit över hos någon kompis sedan vi flyttade från Uppsala, och det var förra sommaren. Just nu känns det som om jag vill springa de hundra metrarna till grannkompisen, rycka upp dörren och ta med henne hem. Så att jag vet var jag har min älsklingstjej i hela världen. Men det skulle verka märkligt, va?
- Höstlov är en väldigt bra uppfinning
- Det är ju dumt att stressa upp sig i förtid, men kom precis att tänka på att jag nästa vecka ska ha alla mina utvecklingssamtal samt styra upp Leos kalas nästa lördag. Meaning köpa inbjudningskort, fundera om vi ska bjuda dagiskompisar eller bara hans närmaste kompisar,
bakaköpa tårta, glass och fika, fixa fiskdamm. Dessutom ska jag vara på gymnasieskolan för att pricka av mina åttor som ska vara där på obligatoriskt studiebesök samma dag som vi ska ha kalaset. - Fast som sagt. Dumt att stressa i förtid, va?
- Ja. Absolut. Så nu struntar vi i det. Puss och god natt och sov så gott!
Exakt så här töntig är jag:
Bil vill köra om på gamla E4:an, så jag kör lite åt sidan så att den kommer förbi. När den gjort det så blinkar han/ hon som tack.
Jag (Tänker): Åh, vad fiiiiiint...
Jo, men det är ju det. Jättefint.
För övrigt fanns det inget barskåp i Björklinge, faktiskt fanns det ingen loppisaffär alls om man ska vara noga. De hade flyttat, så då åkte vi till stora Emmaus i Gryttby istället. Helt OK, fanns världens finaste stora teakspegel med hylla längst ner för typ 500. När jag blir stor och bor i hus ska jag ha en sådan.
Dock, inget barskåp här heller. Köpte lite annat, kanske visar bild senare. Måste ju göra vad man kan när inga Top shop- shoppingar eller kaffe latte- fikor ever visas på denna blogg.
Nu ska jag gå ner och börja laga hamburgare och pommes. Stella ska sova hos en grannkompis, så det blir bara jag, Jonas och Leo ikväll. Skum känsla. Men åh, vad mysigt tjejerna kommer att ha. Grannkompisen har TV på sitt rum plus en 1.20- säng, så de ska få ha filmkväll på rummet.
Väldigt glamourigt för en 6- och en 8-åring.
Jag (Tänker): Åh, vad fiiiiiint...
Jo, men det är ju det. Jättefint.
För övrigt fanns det inget barskåp i Björklinge, faktiskt fanns det ingen loppisaffär alls om man ska vara noga. De hade flyttat, så då åkte vi till stora Emmaus i Gryttby istället. Helt OK, fanns världens finaste stora teakspegel med hylla längst ner för typ 500. När jag blir stor och bor i hus ska jag ha en sådan.
Dock, inget barskåp här heller. Köpte lite annat, kanske visar bild senare. Måste ju göra vad man kan när inga Top shop- shoppingar eller kaffe latte- fikor ever visas på denna blogg.
Nu ska jag gå ner och börja laga hamburgare och pommes. Stella ska sova hos en grannkompis, så det blir bara jag, Jonas och Leo ikväll. Skum känsla. Men åh, vad mysigt tjejerna kommer att ha. Grannkompisen har TV på sitt rum plus en 1.20- säng, så de ska få ha filmkväll på rummet.
Väldigt glamourigt för en 6- och en 8-åring.
Gode Gud
Låt loppisaffären i Björklinge innehålla Ola Lindholms barskåp.
Amen.
(Tycker ni att barskåpsinlägg är tjatiga? Det är bara att vänja sig. Most likely skriver jag fortfarande om det om trettio år. "Hej, jag är 61 år och har ännu inte hittat ett barskåp. Jävla skit".
Eller så skriver jag nog inte, förresten, snarare "Milda makter" eller liknande som anstår en 61- åring)
Amen.
(Tycker ni att barskåpsinlägg är tjatiga? Det är bara att vänja sig. Most likely skriver jag fortfarande om det om trettio år. "Hej, jag är 61 år och har ännu inte hittat ett barskåp. Jävla skit".
Eller så skriver jag nog inte, förresten, snarare "Milda makter" eller liknande som anstår en 61- åring)
The lovvecka
Idag: Strax gå in och bada med bubbelbad, tända ljus, hårinpackning och Mama. Efter ett tag får barnen hoppa i.
I eftermiddag ska vi nog åka till en loppisaffär i Björklinge.
Onsdag: Mamma kommer, och efter lunch ska jag och Jonas åka till Uppsala (Haha, vilka explorers, va?) och bo på hotell en natt. Lyxigt! Förutom hotell- lyxandet ska vi väl typ gå ut och äta middag, gå på stan mm. Hade först tänkt att åka till Stockholm, men där skulle det bli så dyrt för en natt plus att jag har kontakter i hotellbranchen i Uppsala (Puss och tack igen, Åsa!). Och dessutom är affärerna i Uppsala minst lika bra som de i Stockholm!
Torsdag: Åker hem på eftermiddagen/ kvällen
Fredag: Åka till lekland i Gävle med dagisbästisfamiljen, och på kvällen ha fredagsmys med dem
Lördag: Inga planer förutom att Stella ska på kalas hos grannkompis
Söndag: Inga planer
Vad tycks? Känns som en vecka med perfekt blandning av roliga saker och att av att göra ingenting. Lovely!
I eftermiddag ska vi nog åka till en loppisaffär i Björklinge.
Onsdag: Mamma kommer, och efter lunch ska jag och Jonas åka till Uppsala (Haha, vilka explorers, va?) och bo på hotell en natt. Lyxigt! Förutom hotell- lyxandet ska vi väl typ gå ut och äta middag, gå på stan mm. Hade först tänkt att åka till Stockholm, men där skulle det bli så dyrt för en natt plus att jag har kontakter i hotellbranchen i Uppsala (Puss och tack igen, Åsa!). Och dessutom är affärerna i Uppsala minst lika bra som de i Stockholm!
Torsdag: Åker hem på eftermiddagen/ kvällen
Fredag: Åka till lekland i Gävle med dagisbästisfamiljen, och på kvällen ha fredagsmys med dem
Lördag: Inga planer förutom att Stella ska på kalas hos grannkompis
Söndag: Inga planer
Vad tycks? Känns som en vecka med perfekt blandning av roliga saker och att av att göra ingenting. Lovely!
Fast vem är normal? Egentligen?
Åh, vilken bra föreläsning. Helt fantastisk. Första timmen kändes som tio minuter, bara en sån sak. Var två personer som berättade om sina liv med Adhd- och Asperger- diagnos, och med allt vad det innebär. Egna barn med diagnoser, dåligt bemötande av läkare och BUP- anställda, hur de klarade av skolan, kompisar, förhållningssätt, stress, depressioner...Osv.
De som föreläste var dock jättebra berättare (Åsa Garvander och Stefan Widerlöv, de har skrivit en hel del böcker också), och förmedlade allt med humor och stort hjärta.
Finast:
Sonen till Åsa som haft det tufft hela sitt liv och kämpat med tunga depressioner och utanförskap, som det nu går bra för.
Mamman: Men vad är det som gör att du mår bra nu och inte förut?
Sonen: Men mamma, nu vet jag ju att det inte var mig det var fel på, det var ju bara det att jag hade adhd...
Tror att det är här någonstans det går snett, samhället har trott att de gör barnen en tjänst när de inte utreder dem när det tvärtom är det enda de vill, att äntligen få svar på varför de känner sig så annorlunda. Och skolan sen, det är väl klart att skoltillvaron inte är någon walk in the park när de varken kan sortera information, koncentrera sig, sålla bland intrycken eller förstå de sociala koderna.
Visst ni förresten att 70- 80% av alla återfallsförbrytare har någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder, som till exempel damp eller adhd eller Asperger?
Jag dör vad sorgligt. Dock är väl det viktiga att vi idag (Hoppas jag i alla fall) är bättre på att fånga upp dessa barn och att lära dem att det är inte vad de GÖR som ger dem ett värde utan vad de ÄR. Förhoppningsvis klarar de även skolan med hjälp av resurser och kunniga och empatiska pedoger, för såna finns det väl ändå gott om? Tror jag? Hoppas jag?
Dock är det även sorgligt att det idag blir ÄNNU mer krav från skolans sida. Skriftliga omdömen från år 1, mål från år 3, nationella prov i NO. Helt fantastiskt för de barn som klarar det och för lärare som måste bli ännu mer tydliga i sin undervisning, men för våra kära, älskade barn med särskilda behov, då? För dem blir det väl ännu mer smärtsamt medvetet hur mycket mindre de lär sig.
Och hur bemöter regeringen dem? Jo, vi minskar ner lärlingsplatserna ytterligare samt bestämde för något år sedan att alla elever MÅSTE läsa B- språk. No more chans att välja teknik eller hemkunskap eller musik eller något annat praktiskt man är intresserad av.
(Det roliga med det är att syftet var förbättra barnens språkkunskaper, men vad hände? Jo, eftersom alla måste läsa språk så finns det idag i till exempel tyskagrupperna några som är motiverade men även en stor mängd elever som inte är det minsta intresserade what so ever att lära sig ytterligare ett språk. Inte får de byta till "språkförstärkningsgruppen" heller eftersom de är för duktiga på svenska och engelska. Resultatet? Jo, språkkunskaperna har sänkts och eleverna lär sig alls inte lika mycket tyska, franska och spanska idag som för tio år sedan.
Hahahaha. Alltså, vilka är det som bestämmer sånt här egentligen?! Hade man väl kunnat räkna ut med lilltån att det skulle bli så?)
Fast nu kom jag av mig. Var var jag? Äsch, strunt samma. Ni märker att jag sitter här och eldar upp mig över skolpolitiska frågor fast jag egentligen redan har lov, va?
Grattis (Eller beklagar sorgen för förlorade minutrarna) att ni orkat läsa ända hit. Thank you for listening, Världen. Nu går jag och borstar tänderna och lägger mig och läser min isländska deckare. Puss och god natt!
(Dessutom förbehåller jag mig rätten att ha fel. Skriftliga omdömen från år 1 och mål från år 3 tycker jag egentligen är bra. Det är bara det att när man sett dessa barn med särskilda behov på nära håll så...Ja, klappar mitt hjärta lite extra för dem helt enkelt. Oftast är det dessutom inte det att de inte KAN, det är bara det att de har svårt att tillgodogöra sig undervisning i stor grupp)
De som föreläste var dock jättebra berättare (Åsa Garvander och Stefan Widerlöv, de har skrivit en hel del böcker också), och förmedlade allt med humor och stort hjärta.
Finast:
Sonen till Åsa som haft det tufft hela sitt liv och kämpat med tunga depressioner och utanförskap, som det nu går bra för.
Mamman: Men vad är det som gör att du mår bra nu och inte förut?
Sonen: Men mamma, nu vet jag ju att det inte var mig det var fel på, det var ju bara det att jag hade adhd...
Tror att det är här någonstans det går snett, samhället har trott att de gör barnen en tjänst när de inte utreder dem när det tvärtom är det enda de vill, att äntligen få svar på varför de känner sig så annorlunda. Och skolan sen, det är väl klart att skoltillvaron inte är någon walk in the park när de varken kan sortera information, koncentrera sig, sålla bland intrycken eller förstå de sociala koderna.
Visst ni förresten att 70- 80% av alla återfallsförbrytare har någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder, som till exempel damp eller adhd eller Asperger?
Jag dör vad sorgligt. Dock är väl det viktiga att vi idag (Hoppas jag i alla fall) är bättre på att fånga upp dessa barn och att lära dem att det är inte vad de GÖR som ger dem ett värde utan vad de ÄR. Förhoppningsvis klarar de även skolan med hjälp av resurser och kunniga och empatiska pedoger, för såna finns det väl ändå gott om? Tror jag? Hoppas jag?
Dock är det även sorgligt att det idag blir ÄNNU mer krav från skolans sida. Skriftliga omdömen från år 1, mål från år 3, nationella prov i NO. Helt fantastiskt för de barn som klarar det och för lärare som måste bli ännu mer tydliga i sin undervisning, men för våra kära, älskade barn med särskilda behov, då? För dem blir det väl ännu mer smärtsamt medvetet hur mycket mindre de lär sig.
Och hur bemöter regeringen dem? Jo, vi minskar ner lärlingsplatserna ytterligare samt bestämde för något år sedan att alla elever MÅSTE läsa B- språk. No more chans att välja teknik eller hemkunskap eller musik eller något annat praktiskt man är intresserad av.
(Det roliga med det är att syftet var förbättra barnens språkkunskaper, men vad hände? Jo, eftersom alla måste läsa språk så finns det idag i till exempel tyskagrupperna några som är motiverade men även en stor mängd elever som inte är det minsta intresserade what so ever att lära sig ytterligare ett språk. Inte får de byta till "språkförstärkningsgruppen" heller eftersom de är för duktiga på svenska och engelska. Resultatet? Jo, språkkunskaperna har sänkts och eleverna lär sig alls inte lika mycket tyska, franska och spanska idag som för tio år sedan.
Hahahaha. Alltså, vilka är det som bestämmer sånt här egentligen?! Hade man väl kunnat räkna ut med lilltån att det skulle bli så?)
Fast nu kom jag av mig. Var var jag? Äsch, strunt samma. Ni märker att jag sitter här och eldar upp mig över skolpolitiska frågor fast jag egentligen redan har lov, va?
Grattis (Eller beklagar sorgen för förlorade minutrarna) att ni orkat läsa ända hit. Thank you for listening, Världen. Nu går jag och borstar tänderna och lägger mig och läser min isländska deckare. Puss och god natt!
(Dessutom förbehåller jag mig rätten att ha fel. Skriftliga omdömen från år 1 och mål från år 3 tycker jag egentligen är bra. Det är bara det att när man sett dessa barn med särskilda behov på nära håll så...Ja, klappar mitt hjärta lite extra för dem helt enkelt. Oftast är det dessutom inte det att de inte KAN, det är bara det att de har svårt att tillgodogöra sig undervisning i stor grupp)
Klar
Klar, klar, KLAAAAAAAAAAR!
Alla journalanteckningar (nio stycken, fast fem var redan klara) skrivna och redigerade, sammanfattning skriven, framsida layoutad.
HA! Har typ ont i benen av att ha suttit still framför datorn i sex timmar, men oh my God vad skönt att vara klar. Och ikväll, då? Jo, men då ska jag sitta still i ytterligare tre timmar och lyssna på föreläsning, fast tror att den blir bra och intressant.
Om en timme kommer dagisbästismamman och de två barnen hit och är barnvakt, sedan ska dagisbästispappan hämta upp deras barn kl sju och så ska dagisbästismamman natta mina barn och barnvakta dem till kl nio när jag kommer hem. Logistik på högsta nivå.
Nu: Städa undan lite, ta fram middag som ska lagas, plocka in ren tvätt. När man har barnvakt känns det ju bra om man inte har trosor ihopvikta på mattan.
Alla journalanteckningar (nio stycken, fast fem var redan klara) skrivna och redigerade, sammanfattning skriven, framsida layoutad.
HA! Har typ ont i benen av att ha suttit still framför datorn i sex timmar, men oh my God vad skönt att vara klar. Och ikväll, då? Jo, men då ska jag sitta still i ytterligare tre timmar och lyssna på föreläsning, fast tror att den blir bra och intressant.
Om en timme kommer dagisbästismamman och de två barnen hit och är barnvakt, sedan ska dagisbästispappan hämta upp deras barn kl sju och så ska dagisbästismamman natta mina barn och barnvakta dem till kl nio när jag kommer hem. Logistik på högsta nivå.
Nu: Städa undan lite, ta fram middag som ska lagas, plocka in ren tvätt. När man har barnvakt känns det ju bra om man inte har trosor ihopvikta på mattan.
Får man citera andras bloggar?
I så fall gör jag det nu. Från Pernilla Wahlgrens blogg, som jag brukar läsa ibland när jag har tråkigt. Fast det här var faktiskt så kul att jag fnissade högt i min ensamhet:
Man tar ju sällan bort telefonnummer från mobilen.
"Vet ni vad min OTRRROLIGT pinsamma storebror gör sen?!
Jo, medan jag är snäll och går och handlar fika åt oss, så tar han min mobiltelefon när jag inte ser, och sänder iväg detta meddelande till ALLA i min telefonbok.... :
"Hej. Jag sitter lite illa till ekonomiskt. Några gamla skulder som spökar. Kan du vara bussig och låna mig lite pengar? Mvh Pernilla." ..................................
Så när jag intet ont anande kommer tillbaka med kaffet till vårt bord, börjar det pipa som fan i min telefon och det bara ramlar in sms...
"Oj då din stackare. Hur mycket behöver du?"
"Menar du allvar? Är det så illa?"
"Vad fräckt att fråga mig som knappt känner dig!" etc, etc.....
Först fattade jag så klart ingenting. Men när det väl gick upp för mig vad han gjort, så fick jag sån panik och bara NEEEJ! Fattar ni att jag skämdes jag så jag höll på att döööö! Samtidigt som jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen!!
Det var bara att skicka ut ett mass-sms till samtliga berörda och förklara min käre brors sjuka humor ha, ha.
När jag väl samlat mig, fikade vi klart och så småningom var det dags för Nicke att gå.
När han precis gått utanför dörren på cafét, så börjar plötsligt någon skrika BAAAAJS vid vårt bord....!??
Alla vi som sitter kvar tittar skrämt på varann.....?
- BAAAJS! låter det. BAAAAJS!! BAAAAAAAAAAJS!!! Det låter allt högre och högre och folk som sitter vid borden runt omkring börjar vända sig om och tittar irriterat på oss, och undrar vad det är som händer vid vårt bord...?!
I detta skede har jag redan förstått vad det är som låter....
Min käre bror hann även med att ändra min ring-signal, när jag inte såg....!
Den spelar inte längre "The feel good song" när man ringer, utan den SKRIKER - på absolut HÖGSTA volym - BAAAAAAAAAAJS!!!!
Så nu står han där utanför caféfönstret och ringer tll mig och skrattar så han kiknar åt att han ÄNNU en gång lyckats göra bort sin lillasyster idag...!"
Man tar ju sällan bort telefonnummer från mobilen.
Måste bara få skriva det: Söndagar utan en jobbvecka framför sig...
Är nog en av de topp fem bästa känslorna i världen.
I och för sig ska jag ju jobba imorgon, men att åka till jobbet utan att ha lektioner känns inte riktigt som jobb. Mer som att få sitta i lugn och ro framför datorn i några timmar och skriva klart inlämningsuppgifter till handledarutbildningen.
I morgon kväll ska jag på en tre timmar lång föreläsning om adhd, vilket väl också är jobb om man nu ska kategorisera det, men ska faktiskt bli jättekul och intressant att lyssna på.
Men sedan! Måndag kväll klockan halv nio och framåt:
HÖSTLOV!
I och för sig ska jag ju jobba imorgon, men att åka till jobbet utan att ha lektioner känns inte riktigt som jobb. Mer som att få sitta i lugn och ro framför datorn i några timmar och skriva klart inlämningsuppgifter till handledarutbildningen.
I morgon kväll ska jag på en tre timmar lång föreläsning om adhd, vilket väl också är jobb om man nu ska kategorisera det, men ska faktiskt bli jättekul och intressant att lyssna på.
Men sedan! Måndag kväll klockan halv nio och framåt:
HÖSTLOV!
Kalas avklarat
Tjugo ungar vid långbord ätandes pizza och tårtor. Gulligt. Sedan började hälften springa omkring och jaga varandra med ballonger, så dagismamman (Och övriga gäster...) skruvade lite på sig och så fick hela gänget gå ut på en gräsplan i närheteten och leka lekar istället.
Efter det fick de sina godispåsar, och sedan var kalaset slut. Alldels lagom. Stella och dagiskompisen ville leka mer, så Stella fick följa med dem hem medan jag och Leo åkte till ett nästan folktomt Lidl och handlade.
Att handla på söndagar är för övrigt hur avslappnande som helst. Leo satt i kundvagnen och åt sitt kalas- godis, och så strosade vi runt i gångarna och småpratade medan vi handlade ägg och sallad och köttbullar och lite annat. Ett nytt pussel till Leo för 29 kronor där man lär sig siffror, och ett stort skrivbordsunderlägg till mig att ha på jobbet. När jag stod framför en korg med trosor och på allvar tänkte "Hm, de här var ju rätt fina...?" fick jag dock lov att skärpa till mig och gå till kassan och betala.
Stora skrivbordsunderlägget verkade vara otympligt att ha på cykeln imorgon, så vi åkte förbi på jobbet och la in det. Att gå runt i en alldeles tom och ödslig skola = Very creepy, tur att jag hade Leo* med mig.
* = Liten kille som fyller 3 den 10 november. Kanske inte så mycket hjälp om spökena / tjuvarna väl skulle komma, men skönt att ha någon att hålla i handen.
Efter det fick de sina godispåsar, och sedan var kalaset slut. Alldels lagom. Stella och dagiskompisen ville leka mer, så Stella fick följa med dem hem medan jag och Leo åkte till ett nästan folktomt Lidl och handlade.
Att handla på söndagar är för övrigt hur avslappnande som helst. Leo satt i kundvagnen och åt sitt kalas- godis, och så strosade vi runt i gångarna och småpratade medan vi handlade ägg och sallad och köttbullar och lite annat. Ett nytt pussel till Leo för 29 kronor där man lär sig siffror, och ett stort skrivbordsunderlägg till mig att ha på jobbet. När jag stod framför en korg med trosor och på allvar tänkte "Hm, de här var ju rätt fina...?" fick jag dock lov att skärpa till mig och gå till kassan och betala.
Stora skrivbordsunderlägget verkade vara otympligt att ha på cykeln imorgon, så vi åkte förbi på jobbet och la in det. Att gå runt i en alldeles tom och ödslig skola = Very creepy, tur att jag hade Leo* med mig.
* = Liten kille som fyller 3 den 10 november. Kanske inte så mycket hjälp om spökena / tjuvarna väl skulle komma, men skönt att ha någon att hålla i handen.
Apropå pizza:
Översättning från filmen igår:
- Som de gjorde på Lutande tornet i pizza...
("Pisa" uttalas ungefär som "pizza" på engelska)
Hahahaha. Översättning på hög nivå. Liksom "Hej, jag är duktig på engelska men har inte så stor koll på ställen i Italien. Kan jag få jobbet ändå?"
- Som de gjorde på Lutande tornet i pizza...
("Pisa" uttalas ungefär som "pizza" på engelska)
Hahahaha. Översättning på hög nivå. Liksom "Hej, jag är duktig på engelska men har inte så stor koll på ställen i Italien. Kan jag få jobbet ändå?"
Familjemys
Har nyss legat en timme och läst i sängen, mätt efter lyxig söndagsfrukost med kaffe, ägg, youghurt, musli och hembakt bröd och med vinden vinande utanför. Mitt bästa, att krypa ner i sängen och läsa bok efter frukost. Händer ungefär en gång i halvåret...Ah well, mysigt var det i alla fall.
Just nu ligger resten av familjen i sängen, Jonas vilar, Leo leker att han är doktor och kommer med bilar och medicin till pappa och Stella leker att en bebis precis kommit ut från hennes mage (= Docka under tröjan) och att hon ligger kvar på BB och vilar.
...Fast nu har de bytt lek. Leo läser "Babar och lille Ulle- Gulle" och Stella löser korsord. Bra söndagsmorgonaktiviteter, eller hur?
Ska strax gå ner och duscha, halv tolv ska vi åka på kalas till Stellas dagiskompis. De ska ha kalaset på restaurangen där kompisens pappa jobbar, och så ska de bjuda på pizza- buffé. Bra kalasidé, att bli bjuden på lunch är absolut hur lyxigt som helst.
Just nu ligger resten av familjen i sängen, Jonas vilar, Leo leker att han är doktor och kommer med bilar och medicin till pappa och Stella leker att en bebis precis kommit ut från hennes mage (= Docka under tröjan) och att hon ligger kvar på BB och vilar.
...Fast nu har de bytt lek. Leo läser "Babar och lille Ulle- Gulle" och Stella löser korsord. Bra söndagsmorgonaktiviteter, eller hur?
Ska strax gå ner och duscha, halv tolv ska vi åka på kalas till Stellas dagiskompis. De ska ha kalaset på restaurangen där kompisens pappa jobbar, och så ska de bjuda på pizza- buffé. Bra kalasidé, att bli bjuden på lunch är absolut hur lyxigt som helst.
Scary
Det blåser verkligen storm ute. Låter som att det snart kommer soptunnor farande över gatan, så mycket blåser det. Stackars Jonas som ska cykla hem från stationen ikväll/ inatt, fast i och för sig så har han nog medvind.
Full och cykla i storm fast medvind...Hm, måste ju kännas som att åka karusell eller nåt.
Usch, vad det knäpper och viner ute. Very spooky. Inga "Ghost Whisperer" avsnitt ikväll, inte (Det blev det inte igår kväll heller. Kändes för läskigt). Kommer att ta mig tio år att se den där jäkla boxen. I julklapp ska jag önska mig "Vänner"- boxen, där finns det inga spöken. Och inte på "Grey's anatomy" säsong 4 heller som jag tror kommer ut i dagarna.
Ska beställa den så fort jag fått lön.
The happiness! The happiness!
Update: Jaha. 26 november var det visst...Ja, ja, dit är det ju inte så långt.
Full och cykla i storm fast medvind...Hm, måste ju kännas som att åka karusell eller nåt.
Usch, vad det knäpper och viner ute. Very spooky. Inga "Ghost Whisperer" avsnitt ikväll, inte (Det blev det inte igår kväll heller. Kändes för läskigt). Kommer att ta mig tio år att se den där jäkla boxen. I julklapp ska jag önska mig "Vänner"- boxen, där finns det inga spöken. Och inte på "Grey's anatomy" säsong 4 heller som jag tror kommer ut i dagarna.
Ska beställa den så fort jag fått lön.
The happiness! The happiness!
Update: Jaha. 26 november var det visst...Ja, ja, dit är det ju inte så långt.
Men allvarligt talat...
Bloggar. Är det inte en rätt märklig uppfinning ändå?! Faktiskt är det en smula stört att skriva om sitt liv på Internet.
De senaste dagarna har jag dessutom mer och mer börjat fundera över bloggskrivandet. Eller ja, inte själva skrivandet, för det tycker jag fortfarande är hur kul som helst, men över er stackare som läser. Får tvångstankar att efter varje inlägg skriva kommentar från mig själv: AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!
Fast det gör jag inte, skulle ju verka en aning schizofrent. Men. Återigen. Hur ointressant liv har jag inte? Svar: Jävligt ointressant. Fast jag skriver ändå, och så får ni väl skylla er själva som läser eller nåt.
Till exempel nu när jag skriver att det blåser storm ute (AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!). Eller att jag idag handlade både ansiktsmask, nagellack och nytt lysrör till köket (AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!). Eller att vi ätit potatisgratäng, kotletter och fetaostcreme till middag (AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!). Eller att Jonas är ute i Uppsala och äter med sitt jobb (AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!).
Men i alla fall. Tusen pussar och kramar till er som läser, jag är mållös av beundran över Er!
De senaste dagarna har jag dessutom mer och mer börjat fundera över bloggskrivandet. Eller ja, inte själva skrivandet, för det tycker jag fortfarande är hur kul som helst, men över er stackare som läser. Får tvångstankar att efter varje inlägg skriva kommentar från mig själv: AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!
Fast det gör jag inte, skulle ju verka en aning schizofrent. Men. Återigen. Hur ointressant liv har jag inte? Svar: Jävligt ointressant. Fast jag skriver ändå, och så får ni väl skylla er själva som läser eller nåt.
Till exempel nu när jag skriver att det blåser storm ute (AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!). Eller att jag idag handlade både ansiktsmask, nagellack och nytt lysrör till köket (AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!). Eller att vi ätit potatisgratäng, kotletter och fetaostcreme till middag (AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!). Eller att Jonas är ute i Uppsala och äter med sitt jobb (AMEN VEM FAN BRYYYYYR SIG?!).
Men i alla fall. Tusen pussar och kramar till er som läser, jag är mållös av beundran över Er!
Avd. Nattning
Inifrån Leos rum:
Leo: Maaaaammaaaa?
Jag (kikar in): Ja, vad tänkte du på?
Liten 2, snart 3-årig skrutt sätter sig sömnigt upp i sängen, fortfarande varm efter badet och med mysig, blågrå pyjamas.
Leo: Jo...Jag tänkte på mitt kalas. Och på den där boken med häxan i.
Jag: Mm. Ska du sova nu, då?
Leo: Ja...God natt!
Så smyger jag ut och han kryper ner under täcket, och nu har han nog somnat tror jag. Älskade lilla sötnos. Den andra älskade lilla sötnosen stökar runt i sitt rum. Tittar i sin skolkatalog, leker med dockorna, skriver lappar som ska bli en bok. Hör henne prata lite för sig själv.
Ska strax gå in och bädda ner henne med.
När hon har somnat ska jag gå ner och se "Ocean's twelve" som jag lånade på bibblan tidigare idag när jag och Stella körde vårt Gå på stan- race.
(Har inte sett den förut heller. Sist i landet på att se filmer, var det ja...Till filmen ska jag äta Marabou dajm. Och tända ljus. Och kanske dricka ett glas vin. Eller mjölk. Vi får se)
/ Hej då från Hur ointressanta inlägg får man egentligen skriva- bloggen
Leo: Maaaaammaaaa?
Jag (kikar in): Ja, vad tänkte du på?
Liten 2, snart 3-årig skrutt sätter sig sömnigt upp i sängen, fortfarande varm efter badet och med mysig, blågrå pyjamas.
Leo: Jo...Jag tänkte på mitt kalas. Och på den där boken med häxan i.
Jag: Mm. Ska du sova nu, då?
Leo: Ja...God natt!
Så smyger jag ut och han kryper ner under täcket, och nu har han nog somnat tror jag. Älskade lilla sötnos. Den andra älskade lilla sötnosen stökar runt i sitt rum. Tittar i sin skolkatalog, leker med dockorna, skriver lappar som ska bli en bok. Hör henne prata lite för sig själv.
Ska strax gå in och bädda ner henne med.
När hon har somnat ska jag gå ner och se "Ocean's twelve" som jag lånade på bibblan tidigare idag när jag och Stella körde vårt Gå på stan- race.
(Har inte sett den förut heller. Sist i landet på att se filmer, var det ja...Till filmen ska jag äta Marabou dajm. Och tända ljus. Och kanske dricka ett glas vin. Eller mjölk. Vi får se)
/ Hej då från Hur ointressanta inlägg får man egentligen skriva- bloggen
Lördag
Ska strax åka iväg med Stella till stan (byn?) och fixa lite saker. Men faktiskt, parkerar man vid Konsum och sen strosar omkring så känns det som en stad. Vi ska köpa present till dagiskompis som har kalas imorgon, köpa ny pennvässare till Stella som man kan fästa på skrivbordet (= Minimerar risken att få pennväss- skräp över hela golvet), lämna in ett par jeans till skräddare och se om han kan fixa dragkedjan, kanske köpa SATC- filmen som finns på Konsum, köpa lördagsgodis, gå in till den ena (Av två! Bara en sån sak) parfymeri- affärer och kolla efter ansiktsscrub.
Sweet.
Dessutom en lördagssshopping med lite folk. Kan inte säga det nog med gånger; I love att bo här.
Nu ska jag klä på mig och sen bädda sängarna (Intresseklubben antecknar).
Ha en bra lördag, kära Ni!
Sweet.
Dessutom en lördagssshopping med lite folk. Kan inte säga det nog med gånger; I love att bo här.
Nu ska jag klä på mig och sen bädda sängarna (Intresseklubben antecknar).
Ha en bra lördag, kära Ni!
Jag sviktar en aning i mina övertygelser...
Kanske man skulle gå med i Facebook ändå?
(Eller så är jag fortfarande med sedan den där gången för ett år sedan när jag hade tråkigt. Men jag försökte verkligen gå ur, det gjorde jag)
Läste lite i gamla mejl från - 97 när jag nyss flyttat till Uppsala, och kom på hur mycket jag saknade Åsa, Blondie, Ante, Karin, Marika och gänget (Det vill säga kompisarna kvar i Borlänge som jag hängde rätt mycket med åren innan jag flyttade). Säkert finns de på Facebook. De, och tusen andra man en gång i tiden känt och tyckt om.
Fast fortfarande undrar jag lite...Vad ska jag ha dem till, om jag nu hittar dem?! Titta på deras foton? Bli glad över om folk vill göra Friend request till mig? Skriva till dem? Känns ju inte som att jag har TID till att ha hundra nya kompisar. Snarare vill jag ha tid till de jag har just nu, och behålla resten i hjärtat som ett fint minne av människor jag en gång umgåtts med och tyckt om.
Eller så har jag fel. Säkert skulle det vara jättekul att hitta bortglömda pärlor till ex- kompisar på Facebook. Vad har ni era Facebook- kompisar till?
Och. Den viktigaste frågan av alla. Finns det någon som INTE har en profilbild som antingen är 1. Modellsnygg eller 2. Taget på jävligt långt håll?
Fast roligast av allt skulle förstås vara om någon jag kände förr skulle kommentera i bloggen och säga "Hej, minns du mig", fast det kommer nog inte att hända. Folk är så upptagna med FB, vem läser bloggar?!
(Eller så är jag fortfarande med sedan den där gången för ett år sedan när jag hade tråkigt. Men jag försökte verkligen gå ur, det gjorde jag)
Läste lite i gamla mejl från - 97 när jag nyss flyttat till Uppsala, och kom på hur mycket jag saknade Åsa, Blondie, Ante, Karin, Marika och gänget (Det vill säga kompisarna kvar i Borlänge som jag hängde rätt mycket med åren innan jag flyttade). Säkert finns de på Facebook. De, och tusen andra man en gång i tiden känt och tyckt om.
Fast fortfarande undrar jag lite...Vad ska jag ha dem till, om jag nu hittar dem?! Titta på deras foton? Bli glad över om folk vill göra Friend request till mig? Skriva till dem? Känns ju inte som att jag har TID till att ha hundra nya kompisar. Snarare vill jag ha tid till de jag har just nu, och behålla resten i hjärtat som ett fint minne av människor jag en gång umgåtts med och tyckt om.
Eller så har jag fel. Säkert skulle det vara jättekul att hitta bortglömda pärlor till ex- kompisar på Facebook. Vad har ni era Facebook- kompisar till?
Och. Den viktigaste frågan av alla. Finns det någon som INTE har en profilbild som antingen är 1. Modellsnygg eller 2. Taget på jävligt långt håll?
Fast roligast av allt skulle förstås vara om någon jag kände förr skulle kommentera i bloggen och säga "Hej, minns du mig", fast det kommer nog inte att hända. Folk är så upptagna med FB, vem läser bloggar?!
Hm...
Det heter "Börja sök", va?
Undrar hur smart man är egentligen. Skulle vara intressant att göra högskoleprovet...Eller inte. Som igår när jag fick lov att hoppa in som vikarie när min mentorsgrupp hade engelska, för de hade ingen lärare.
Elev: Vad betyder bulk?
Jag: Eh...Ingen aning. Finns det lexikon i det här klassrummet?
Dåligt för ens personliga varumärke att vicka på andra lektioner. Jag är ju SMART och DUKTIG PÅ MATTE ju.
Undrar hur smart man är egentligen. Skulle vara intressant att göra högskoleprovet...Eller inte. Som igår när jag fick lov att hoppa in som vikarie när min mentorsgrupp hade engelska, för de hade ingen lärare.
Elev: Vad betyder bulk?
Jag: Eh...Ingen aning. Finns det lexikon i det här klassrummet?
Dåligt för ens personliga varumärke att vicka på andra lektioner. Jag är ju SMART och DUKTIG PÅ MATTE ju.
Grammatikpolisen undrar:
Heter det "Börja söka" eller "Börja sök"? Alltså ska det vara infinitivform efter börja, eller...Ja, den andra. (Imperativ?) Som i "Börja söka nya jobb".
Sånt här är faktiskt viktigt.
Väntar mig i alla fall svar från min lingvistikexpert till kompis, Erik M. Han har koll på det mesta. Eller kanske Christin? Hon har också koll på grammatiken.
Sånt här är faktiskt viktigt.
Väntar mig i alla fall svar från min lingvistikexpert till kompis, Erik M. Han har koll på det mesta. Eller kanske Christin? Hon har också koll på grammatiken.
Från Aftonbladet idag:
Stor rubrik om räntan som höjts, och sen en bild på ledsen familj. Som bor i Täby. Med nyrenoverat kök i bakgrunden. Ja, men stackars STACKARS rika familjen som köpt hus för fyra miljoner och som nu förlorar några tusenlappar här och där, måste verkligen kännas jättehemskt. Svältande barn i Afrika är ju ingentting i jämförelse, denna familjen måste ju börja handla på Lidl för att överleva. Och eventuellt skippa Thailands- resan i januari.
Sorry om jag eldar upp mig, men är inte denna generation som lever just nu den mest bortskämda i mannaminne?
Och tro inte att jag är någon Socialdemokrat bara för att jag skriver om rika familjer i Täby, för det är jag inte heller. Blir lika irriterad över snyft- artikeln om Volvofabriken som skär ner så att massa folk får lov att sluta. Ja, men so what? Klart det är tungt som attan att bli arbetslös, men herregud, folk har väl varit arbetslösa förr. Och ingen kan väl hjälpa att folk inte längre köper så många Volvo- bilar?! Köp läget och börja söka nya jobb. Ibland måste man faktiskt det, köpa läget alltså. Gnäll har väl ingen blivit lyckligare av. Och för övrigt är det väl BRA i dessa miljöförstörartider att inte så många köper bensinslukande bilar.
Egentligen är jag inte speciellt intresserad av politik, det är ändå mest mycket snack och liten verkstad, men när jag röstar så röstar jag på Miljöpartiet. Tycker liksom att det är det enda som håller i längden.
Dessutom är jag ju faktiskt utbildad biologilärare.
Sorry om jag eldar upp mig, men är inte denna generation som lever just nu den mest bortskämda i mannaminne?
Och tro inte att jag är någon Socialdemokrat bara för att jag skriver om rika familjer i Täby, för det är jag inte heller. Blir lika irriterad över snyft- artikeln om Volvofabriken som skär ner så att massa folk får lov att sluta. Ja, men so what? Klart det är tungt som attan att bli arbetslös, men herregud, folk har väl varit arbetslösa förr. Och ingen kan väl hjälpa att folk inte längre köper så många Volvo- bilar?! Köp läget och börja söka nya jobb. Ibland måste man faktiskt det, köpa läget alltså. Gnäll har väl ingen blivit lyckligare av. Och för övrigt är det väl BRA i dessa miljöförstörartider att inte så många köper bensinslukande bilar.
Egentligen är jag inte speciellt intresserad av politik, det är ändå mest mycket snack och liten verkstad, men när jag röstar så röstar jag på Miljöpartiet. Tycker liksom att det är det enda som håller i längden.
Dessutom är jag ju faktiskt utbildad biologilärare.
Jo, men vissa likheter är det. Tror jag. Jo, så säger vi
Stella har fått en av mina gamla Vecko- Revyn att klippa och klistra med, så hon gör ett kollage av hela familjen. Hon själv är någon blond Hollywood- snärta (Minns inte vem), Leo ritar hon som en streckgubbe, Jonas är Kristoffer Ahlbom från Stureplan någonstans (Om det nu är rätt namn? Pinsamt nog tror jag faktiskt att det är det, inte nog med att jag kan namnet på kändisbarnen, jag kan även namnen på varenda kändis/ B- kändis/ C- kändis i Sverige. Ni säger det inte till någon, va?) och jag är Kate Beckinsale.
Stella: Mamma, kolla hur du ser ut! Fin, va?
Ja, jättefin. Himla mycket finare än mysbyx- outfiten och slitna håret, måste jag säga. Thank you, love. För övrigt har jag nu kommit på hur jag ska förhålla mig till hennes slarv (Hon slänger saker omkring sig hej vilt och tycker att det där med ordning är en världslig sak): Hon är en konstnär.
Älskar att dansa och sjunga, och det sista kollaget var en snitsig och grafiskt perfekt ihopsättning av tjejer, glitter, smink och fina färger. Kanske att jag får ge mig? Kanske att städning av sitt rum fredagar och söndagar är hennes absoluta gräns, och efter det kommer hon att leva sitt liv i total bohem- och live and let live- style.
Tja, varför inte. Jag får genomlida några Plocka pappersskräp från golvet- år, och sedan kommer hon att bli något stort och tjäna miljoner. Och ge oss föräldrar en slant. Fair enough.
Stella: Mamma, kolla hur du ser ut! Fin, va?
Ja, jättefin. Himla mycket finare än mysbyx- outfiten och slitna håret, måste jag säga. Thank you, love. För övrigt har jag nu kommit på hur jag ska förhålla mig till hennes slarv (Hon slänger saker omkring sig hej vilt och tycker att det där med ordning är en världslig sak): Hon är en konstnär.
Älskar att dansa och sjunga, och det sista kollaget var en snitsig och grafiskt perfekt ihopsättning av tjejer, glitter, smink och fina färger. Kanske att jag får ge mig? Kanske att städning av sitt rum fredagar och söndagar är hennes absoluta gräns, och efter det kommer hon att leva sitt liv i total bohem- och live and let live- style.
Tja, varför inte. Jag får genomlida några Plocka pappersskräp från golvet- år, och sedan kommer hon att bli något stort och tjäna miljoner. Och ge oss föräldrar en slant. Fair enough.
Utsikt från datorhörnan
Visst ser det hyfsat välstädat ut?! Är ungefär enda hörnet i huset som är det... Orkade inte städa resten, gjorde pizza och byggde pussel med Leo istället, men vad tusan, det är ju en dag imorgon med.
Sitter vid datorn och lyssnar på barnen som är i badrummet. Leo badar, och Stella och grannbästisen leker att de handlar mat från hans restaurang. Känns ungefär som att ha barnvakt. Ska strax gå ner och duscha Stella, och sen ska de få äta chips framför en film.
Och efter att de har somnat ska mamman få äta ännu mer chips framför någon annan film (Ett avsnitt "Ghost Whisperer" om jag orkar) och sen ska jag gå och lägga mig. Ni då? Vad gör ni?
TGIF
Nu ska jag ta det lugnt. Det vill säga: Plocka undan (Går typ inte att se från ena sidan av vardagsrummet till den andra, ligger drivor av saker överallt), vara med barnen, laga middag, natta barn.
Fast mysigt med fredag, det är det. Ska fira med hemmagjord pizza och ett glas vin, och sen ska jag sitta i soffan och se Bolibompa och äta chips. Myspys.
En annan bra sak med fredag är regeln på regeltavlan som säger att rummet ska städas innan man får leka med kompis. I och för sig frångick vi regeln idag, men det var bara för att grannbästisen varit sjuk i några dagar och nu ville leka samt det faktum att han gärna ville hjälpa Stella att städa. Så nu håller de för fullt på att skura golvet med varsin diskborste, efter att de först burit ut vagnen, pallen, mattan och diverse andra saker i hallen utanför.
Jovars, varför inte. Sädning är ju städning. Och här sitter jag under tiden. He he.
Eller satt, menar jag. Nu ska här städas. Klara, färdiga, gå.
Fast mysigt med fredag, det är det. Ska fira med hemmagjord pizza och ett glas vin, och sen ska jag sitta i soffan och se Bolibompa och äta chips. Myspys.
En annan bra sak med fredag är regeln på regeltavlan som säger att rummet ska städas innan man får leka med kompis. I och för sig frångick vi regeln idag, men det var bara för att grannbästisen varit sjuk i några dagar och nu ville leka samt det faktum att han gärna ville hjälpa Stella att städa. Så nu håller de för fullt på att skura golvet med varsin diskborste, efter att de först burit ut vagnen, pallen, mattan och diverse andra saker i hallen utanför.
Jovars, varför inte. Sädning är ju städning. Och här sitter jag under tiden. He he.
Eller satt, menar jag. Nu ska här städas. Klara, färdiga, gå.
I have got a plan
Alla omdömena är ju redan skrivna, så imorgon ska jag rätta diagnoser och kanske börja skriva planeringen för nästa avsnitt (Algebra och ekvationer. Tjoho! Mitt favoritområde). På måndag när Jonas är hemma med barnen ska jag åka till jobbet och SKRIVA SKRIVA SKRIVA alla journalanteckningar plus sammanfattningen jag har kvar att göra till handledarutbildningen. Förhoppningsvis hinner jag göra klart planeringen också, fast det är inte så bråttom för vi ska inte börja med det förrän v 46.
Sen skriver jag ut alla PM, lägger dem i en fin liten röd plastficka (Eller genomskinlig eller whatever, fast röd ser snitsigare ut) och åker hem och har loooooooooov.
Sedan har jag alla mina utvecklingssamtal måndag och onsdag v 45, veckan därpå är det sista träffen på handledarutbildningen och efter det så...Tja, är det praktiskt taget jullov, va?
Om ni inte vet vad ni ska bli när ni blir stora, så är lärare ett hett tips. Tiden bara flyger fram. I och för sig kanske detta är dåligt eftersom vi alla så småningom ska bli gamla och dö, men man får åtminstone uppleva känslan att det ofta är helg. Förutom det faktum att jobbet är så fantastiskt kul då, förstås.
Sen skriver jag ut alla PM, lägger dem i en fin liten röd plastficka (Eller genomskinlig eller whatever, fast röd ser snitsigare ut) och åker hem och har loooooooooov.
Sedan har jag alla mina utvecklingssamtal måndag och onsdag v 45, veckan därpå är det sista träffen på handledarutbildningen och efter det så...Tja, är det praktiskt taget jullov, va?
Om ni inte vet vad ni ska bli när ni blir stora, så är lärare ett hett tips. Tiden bara flyger fram. I och för sig kanske detta är dåligt eftersom vi alla så småningom ska bli gamla och dö, men man får åtminstone uppleva känslan att det ofta är helg. Förutom det faktum att jobbet är så fantastiskt kul då, förstås.
Reklamblad
Åh, After Eight för tio kronor på Överskottsbolaget. Undrar hur mycket jag skulle tjäna på att ta bilen in till Uppsala någon dag och shoppa loss. En hel del, va? Eller lite? Nähä, inget alls.
Ja, ja.
Fast snart är det jullov, då ska jag fastna i After Eight- beroende och kolla dvd- boxar. Eller vad tusan, nästa vecka har jag ju också lov. Måste nog fastna lite i After Eight- beroende då med.
Ja, ja.
Fast snart är det jullov, då ska jag fastna i After Eight- beroende och kolla dvd- boxar. Eller vad tusan, nästa vecka har jag ju också lov. Måste nog fastna lite i After Eight- beroende då med.
Kolla jag då:
Har skrivit klart alla omdömen! Yes yes yes yes!
(Med risk för att låta alltför kaxig och att alla omdömen imorgon har försvunnit från det webbaserade målverktyget Unikum...Hände min kollega förra terminen, alla omdömen försvann från Word- dokumentet hon skrivit dem i. Men cross my fingers and hope to die, klart mina omdömen har blivit sparade, va?)
Jorråsatte, efter mötet kl fem åkte jag tillbaka till arbetsrummet och powerskrev. Inget godis fanns det heller, hade tänkt köpa en förpackning med Snickers från personalrummet, en kollega säljer för sin sons hockeylag, men typiskt nog var de slut. Lovar att de funnits där sedan mars, men inte när man som bäst behövde dem. Så jag tröståt lite gamla kakor från en öppnad förpackning i en hylla i arbetsrummet istället. Har eventuellt legat där sedan mars de med, men vad tusan, jag är inte den som är den.
Sedan cyklade jag hem, värmde lite makaroner och köttbullar samt han pussa Stella god natt innan hon somnade. Men snart är det lov! Oh my God vad skönt.
Nu: Borsta tänderna, kolla lite "Efterlyst" med Jonas, gå och lägga mig.
(Med risk för att låta alltför kaxig och att alla omdömen imorgon har försvunnit från det webbaserade målverktyget Unikum...Hände min kollega förra terminen, alla omdömen försvann från Word- dokumentet hon skrivit dem i. Men cross my fingers and hope to die, klart mina omdömen har blivit sparade, va?)
Jorråsatte, efter mötet kl fem åkte jag tillbaka till arbetsrummet och powerskrev. Inget godis fanns det heller, hade tänkt köpa en förpackning med Snickers från personalrummet, en kollega säljer för sin sons hockeylag, men typiskt nog var de slut. Lovar att de funnits där sedan mars, men inte när man som bäst behövde dem. Så jag tröståt lite gamla kakor från en öppnad förpackning i en hylla i arbetsrummet istället. Har eventuellt legat där sedan mars de med, men vad tusan, jag är inte den som är den.
Sedan cyklade jag hem, värmde lite makaroner och köttbullar samt han pussa Stella god natt innan hon somnade. Men snart är det lov! Oh my God vad skönt.
Nu: Borsta tänderna, kolla lite "Efterlyst" med Jonas, gå och lägga mig.
Morgondagen:
Lektioner hela dagen, arbetslagskonferens, iväg på ett annat möte till kl 17, tillbaka till skolan och skriva omdömen tills jag somnar över tangentbordet (Förhoppningsvis har jag hunnit skriva klart alla innan jag somnar), cykla hem.
Värma mat, gå och lägga mig.
Känns lite som att jag kommer att smita hem efter mötet kl 17, men OH NEJ! Jag ska klara det, jag ska vara stark. Måste, måste, måste skriva. Får köpa lite godis och sockerchocka mig med.
Värma mat, gå och lägga mig.
Känns lite som att jag kommer att smita hem efter mötet kl 17, men OH NEJ! Jag ska klara det, jag ska vara stark. Måste, måste, måste skriva. Får köpa lite godis och sockerchocka mig med.
Höstlyx
Lördag den 22 november ska jag och Stella åka till Stockholm och se "Sune"- musikalen. Åh, vad kul det ska bli! Vi ska ta tåget härifrån på morgonen, äta på McDonalds i Stockholm, se teatern kl 12, gå en sväng på stan på eftermiddagen och sen åka hem till min kompis Anna där vi ska sova över.
(Jag ringde häromveckan och bjöd in mig själv. Sånt får man, eller hur?)
På söndagen ska vi kanske också hitta på något kul, om vi orkar, och sedan tar vi tåget hem. Värsta mor- och dotter get away- weekend.
Fräääääänt!
(Jag ringde häromveckan och bjöd in mig själv. Sånt får man, eller hur?)
På söndagen ska vi kanske också hitta på något kul, om vi orkar, och sedan tar vi tåget hem. Värsta mor- och dotter get away- weekend.
Fräääääänt!
Fick lov att kolla Blocket lite
Finns några stolar som jag skulle kunna tänka mig. Dock, dagens i- landsproblem, låset på bakluckan på bilen har gått sönder så vi får inte upp luckan. Inte lätt att frakta hem stolar då, och om vi skulle hyra en släpvagn blir det ju dyrare.
Roligaste annonsen: "Säljes- Skrivbord och hutch".
Hahaha. Hutch. Ja, jäklar.
(Förlåt. Lärarhumor kanske sådant här kallas för?)
Roligaste annonsen: "Säljes- Skrivbord och hutch".
Hahaha. Hutch. Ja, jäklar.
(Förlåt. Lärarhumor kanske sådant här kallas för?)
Emellanåt måste man ha några rekord- tidiga läggdagstider
Och jag tror att jag behöver en sådan ikväll. Jag ska bara läsa ut boken, och sen sova.
Har dessutom gått upp för mig mer och mer att jag nästa vecka faktiskt är LEDIG! I en HEL VECKA! Fränt. Kanske att jag behöver åka in till jobbet några timmar på måndagen för att skriva klart omdömena, och på kvällen ska jag gå på en adhd- föreläsning, men annars no job and no brain activity. Hade jag tänkt.
Ska bara vara hemma och ta det lugnt, kanske åka med barnen till Gävle eller Uppsala någon dag, och på onsdag till torsdag ska kanske jag och Jonas finally åka iväg och bo på hotell en natt och mamma ska vara barnvakt. Hoppas det blir av, oh my God vad lyxigt och mysigt det skulle vara.
Men först ska den här veckan klaras av. Lektioner, omdömen, tre möten, planering till nästa område. Åh, låt det bli fredag snart.
Har dessutom gått upp för mig mer och mer att jag nästa vecka faktiskt är LEDIG! I en HEL VECKA! Fränt. Kanske att jag behöver åka in till jobbet några timmar på måndagen för att skriva klart omdömena, och på kvällen ska jag gå på en adhd- föreläsning, men annars no job and no brain activity. Hade jag tänkt.
Ska bara vara hemma och ta det lugnt, kanske åka med barnen till Gävle eller Uppsala någon dag, och på onsdag till torsdag ska kanske jag och Jonas finally åka iväg och bo på hotell en natt och mamma ska vara barnvakt. Hoppas det blir av, oh my God vad lyxigt och mysigt det skulle vara.
Men först ska den här veckan klaras av. Lektioner, omdömen, tre möten, planering till nästa område. Åh, låt det bli fredag snart.
Inte bra men helt OK. Inte ja men inte nej. (För att citera Rockpoet)
Min måndag, alltså.
Började med att jag råkade spraya glasögonen med hårspray istället för glasögonrengöring, och sen spöregnade det när jag cyklade till jobbet. OK lektioner. God mat i matsalen. Inte så OK eftermiddagslektion pga ofokuserade elever som skulle ha biologiprov direkt efter, men vad tusan, de gjorde klart enligt planeringen i alla fall och fick sen plugga biologi. Ledningsgrupp. Har hunnit skriva åtminstone sju omdömen.
Sen var jag så trött att jag hämtade barnen en halvtimme tidigare.
Hem, middag, dusch, nattning.
Småbarnslivet är för övrigt ungefär som att ständigt beträda minerad mark, ena stunden är allt frid och fröjd för att nästa stund bli fullt skrik- och panik världskrig.
Frid och fröjd idag: Mysig hämtning, våffelmiddag med sylt, glass och tända ljus, dusch och barnprogram, måla nagellack på Stella (Hon brukar vilja ha det typ två gånger om året. Fair enough), tidig nattning på grund av trötta barn
Världskrig idag: Bråk om leksakskataloger, bråk om huruvida man får gå ut och leka i mörkret kl halv sju efter duschen (NEJ!), bråk om att man inte får ligga och titta i skolkatalogen när klockan är mycket och man ska sova
Men de har ju också långa dagar, skruttungarna. Visserligen går de till kvart över fyra bara tre dagar i veckan och de andra två slutar de kvart över ett, men de börjar halv åtta varje dag. Inte mycket tid kvar till lek och softande hemma. Fast jäklar i min lilla låda vad less jag är på den här 6- årstrotsen som gör att hon på två sekunder kan flippa över till att bli helt hysterisk och skrika. Någon som känner igen sig? Någon som vill starta en liten terapigrupp med mig?
"Hej, och väkomna till självhjälpsgruppen Så handskas du med ditt galna barn. Idag ska vi prata om hur viktigt det är med gränser och att man SKA säga nej, sedan får de skrika bäst de vill"
Ah well. Det går väl över. Dessutom vet jag ju att hon är världens klokaste, finaste, gulligaste, roligaste, tuffaste 6- åring, det är bara det att det faktiskt är jobbigt att vara liten och stor på samma gång och att plötsligt gå i skolan med alla möjliga folk.
Fast det här med att vara liten och stor på samma gång, går det någonsin över? Själv är jag 31 och har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om jag är vuxen till tusen eller bara en omogen och okunnig liten tonåring?
Började med att jag råkade spraya glasögonen med hårspray istället för glasögonrengöring, och sen spöregnade det när jag cyklade till jobbet. OK lektioner. God mat i matsalen. Inte så OK eftermiddagslektion pga ofokuserade elever som skulle ha biologiprov direkt efter, men vad tusan, de gjorde klart enligt planeringen i alla fall och fick sen plugga biologi. Ledningsgrupp. Har hunnit skriva åtminstone sju omdömen.
Sen var jag så trött att jag hämtade barnen en halvtimme tidigare.
Hem, middag, dusch, nattning.
Småbarnslivet är för övrigt ungefär som att ständigt beträda minerad mark, ena stunden är allt frid och fröjd för att nästa stund bli fullt skrik- och panik världskrig.
Frid och fröjd idag: Mysig hämtning, våffelmiddag med sylt, glass och tända ljus, dusch och barnprogram, måla nagellack på Stella (Hon brukar vilja ha det typ två gånger om året. Fair enough), tidig nattning på grund av trötta barn
Världskrig idag: Bråk om leksakskataloger, bråk om huruvida man får gå ut och leka i mörkret kl halv sju efter duschen (NEJ!), bråk om att man inte får ligga och titta i skolkatalogen när klockan är mycket och man ska sova
Men de har ju också långa dagar, skruttungarna. Visserligen går de till kvart över fyra bara tre dagar i veckan och de andra två slutar de kvart över ett, men de börjar halv åtta varje dag. Inte mycket tid kvar till lek och softande hemma. Fast jäklar i min lilla låda vad less jag är på den här 6- årstrotsen som gör att hon på två sekunder kan flippa över till att bli helt hysterisk och skrika. Någon som känner igen sig? Någon som vill starta en liten terapigrupp med mig?
"Hej, och väkomna till självhjälpsgruppen Så handskas du med ditt galna barn. Idag ska vi prata om hur viktigt det är med gränser och att man SKA säga nej, sedan får de skrika bäst de vill"
Ah well. Det går väl över. Dessutom vet jag ju att hon är världens klokaste, finaste, gulligaste, roligaste, tuffaste 6- åring, det är bara det att det faktiskt är jobbigt att vara liten och stor på samma gång och att plötsligt gå i skolan med alla möjliga folk.
Fast det här med att vara liten och stor på samma gång, går det någonsin över? Själv är jag 31 och har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om jag är vuxen till tusen eller bara en omogen och okunnig liten tonåring?
Vill ni se nya köksbordet, då?
Observera underläggen. No forks will ever huggas in i detta fyratusenkronorsbord, det är ett som är säkert. Jag har sagt till barnen att om de rispar in något alternativt ritar på bordet så lämnar vi bort dem.
(Närå, jag skojar bara. Måste förtydliga detta, eftersom jag en gång skrev att Stella skulle få en kalender och själv hålla reda på gympatider och då fick en utskällning i en kommentar vilken dålig mamma jag var. Så: Lämna bort. Skoj. OK?)
I alla fall är bordet stort och fint och bra och alldeles underbart, tyvärr håller loppis- stolarna på att ramla sönder men jag har åtminstone klätt om dem så att de SER stylish ut. Sen att de är rätt obekväma är ju detaljer. Mitt nästa projekt är att hitta matsalsstolar på Blocket, såna där i skinn med mjuka ryggstöd. Borde finnas billigt någonstans.
Lördag kväll:
Barnen lägger pussel samtidigt som de lyssnar på "Hej, hej Monica" och sjunger med. Sämre saker kan man ju syssla med en lördagkväll, right?
(Just for the record. Viktigt att få detaljerna rätt)
Fastnade framför "I hennes skor" när jag satt i soffan och skulle måla naglarna, så då tittade jag på den istället. Har ni sett den? Inte jag, jag är verkligen sist i landet att se filmer. Men nu har jag. Sett den alltså.
Och åh, vad bra! Och rolig. Och sorglig. Och fiiiiiiiiiiiin.
My type of film. Inget slår ett litet gråt så här på söndagkvällen.
Och åh, vad bra! Och rolig. Och sorglig. Och fiiiiiiiiiiiin.
My type of film. Inget slår ett litet gråt så här på söndagkvällen.
Bra vecka
Nästa vecka är sista veckan före höstlovet (Som vi är lediga hela veckan på tack vare komp- tid för Härnösands- konferensen i början av terminen) plus att nians killar har prao.
Alltså går tre lektioner bort varav en gör att jag får sovmorgon på onsdag. Tjoho!
Och de är ju för roliga, mina kära högstadiekids.
Elev: Nästa vecka har vi prao. Bra, va? Då får du HÅLTIMME!
Jag: Hahaha, ja, jag vet. Sovmorgon och allt. Men ni vet, efter praon så har ni höstlov så det kommer att dröja länge tills vi ses, så jag kommer ju att sakna er!
Här väntade jag mig såklart en lång utläggning om hur mycket de kommer att sakna mig, men det kom ingen. Märkligt?
Alltså går tre lektioner bort varav en gör att jag får sovmorgon på onsdag. Tjoho!
Och de är ju för roliga, mina kära högstadiekids.
Elev: Nästa vecka har vi prao. Bra, va? Då får du HÅLTIMME!
Jag: Hahaha, ja, jag vet. Sovmorgon och allt. Men ni vet, efter praon så har ni höstlov så det kommer att dröja länge tills vi ses, så jag kommer ju att sakna er!
Här väntade jag mig såklart en lång utläggning om hur mycket de kommer att sakna mig, men det kom ingen. Märkligt?
Scary
Läser om Katrins uttalande i Idol- eftresnack förra veckan och om Alex inlägg där han säger att TV4 faktiskt tog henne för att hon skulle vara rakt på sak. Och det är ju inga konstigheter, klart att mediafolk ibland säger saker man kanske inte ska säga i TV.
Men. Det är ju inte det värsta.
Utan det värsta är ju alla eleka idioter till kommentar- skrivare som både på Katrins och på Alex blogg häver ur sig det ena värre än det andra. Blir en smula beklämd. Eller beklämd, vad säger jag, menar såklart att jag får ont i magen av alla ondskefulla blogg- kommentatorer där ute. Stava kan de inte heller.
Allvarligt, vad vill de med sina kommentarer?! Hemskt är vad det är. Hur stört är det inte att sitta hemma vid sin dator och ösa ur sig förolämpningar och elakheter till höger och vänster.
Inte beter sig väl folk så här i verkliga livet?!
Hope not. I alla fall hejar jag på Katrin, och INTE på elaka människorna som hatar henne. Fast det märkligaste av allt måste nog ändå vara att folk tydligen läser hennes, Alex (Och Calles, så har vi hela familjen Schulman) bloggar fast de så uppenbart stör sig på dem.
Slöseri med energi. Och, återigen, jävligt mycket slöseri med förolämpningar. Hur orkar folk vara så arga?
Men. Det är ju inte det värsta.
Utan det värsta är ju alla eleka idioter till kommentar- skrivare som både på Katrins och på Alex blogg häver ur sig det ena värre än det andra. Blir en smula beklämd. Eller beklämd, vad säger jag, menar såklart att jag får ont i magen av alla ondskefulla blogg- kommentatorer där ute. Stava kan de inte heller.
Allvarligt, vad vill de med sina kommentarer?! Hemskt är vad det är. Hur stört är det inte att sitta hemma vid sin dator och ösa ur sig förolämpningar och elakheter till höger och vänster.
Inte beter sig väl folk så här i verkliga livet?!
Hope not. I alla fall hejar jag på Katrin, och INTE på elaka människorna som hatar henne. Fast det märkligaste av allt måste nog ändå vara att folk tydligen läser hennes, Alex (Och Calles, så har vi hela familjen Schulman) bloggar fast de så uppenbart stör sig på dem.
Slöseri med energi. Och, återigen, jävligt mycket slöseri med förolämpningar. Hur orkar folk vara så arga?
Folkabuss- film
Tidigare ikväll när jag höll på att plocka iordning i hallen hör jag Leo mumla för sig själv i vardagsrummet om någon "Folkabuss- film". Jag lät honom hållas för vi skulle ju ändå gå upp snart, men så började jag fundera. Vaddå Folkabuss- film? Vi har väl ingen sådan barnfilm?
Så går jag in i vardagssrummet och ser Leo stolt sitta framför dvd'n och håller i "Little Miss Sunshine" med gul Folkabuss på framsidan.
Jag: Nä...Det där är en mammafilm. Ingen barnfilm. Men det var en fin bil på framsidan.
Stackarn, han som hade laddat så för att se den. Men jag vet inte, kanske är den barntillåten? Någon som har sett den? Själv har jag inte hunnit se den än, men den verkar bra.
Så går jag in i vardagssrummet och ser Leo stolt sitta framför dvd'n och håller i "Little Miss Sunshine" med gul Folkabuss på framsidan.
Jag: Nä...Det där är en mammafilm. Ingen barnfilm. Men det var en fin bil på framsidan.
Stackarn, han som hade laddat så för att se den. Men jag vet inte, kanske är den barntillåten? Någon som har sett den? Själv har jag inte hunnit se den än, men den verkar bra.
Långpromenad + bjuden på middag + lekande barn = Very good
Vi tog bilen till dagiskompisfamiljen istället för att gå dit, men tog med Stellas cykel och Leos vagn så att vi kunde gå en runda där istället. And what a runda! Eftermiddagssol, cyklande glada tjejer, glada mammor som kan gå och prata i lugn och ro, glad kille i vagnen som kan spana efter traktorer eftersom vi gick en väg över skog och ängar. Lovely. Dessutom gick vi förbi ett hus som de lagt bud på och tittade. Hur fint som helst, stor skogstomt och snirkligt byggt inne. Som mamman sa, "På visningen var det precis som att min själ landande här, liksom".
Åh, jag vet precis hur hon menar. Min själ har landat i lyxiga mexitegelsvillan jag skrev om för några veckor sedan, men jag vet inte jag, en komma sju miljoner...Får nog säga åt min själ att resa sig upp och gå vidare i livet.
Vi var ute i flera timmar (Som inkluderade lite action med tappad Leo- stövel i ån. Mamman skulle hålla koll på Leo på bron när jag gick för att hämta tjejerna som var lite längre bort och plockade stenar, och när hon skulle busa med honom råkade han sparka ner stöveln i ån...Trehundra kronor rakt ner i djupa vattnet, men vi lyckades fiska upp den med några långa pinnar och ca femton minuters kamp. Barnen höll på att skratta ihjäl sig. Jo, jättekul, verkligen).
Sedan på väg hem frågade mamman om vi ville stanna äta? Of course vi ville! Så förutom äppelpaj och vaniljsås har vi idag blivit bjudna på grillad kyckling, ris och god sås. Lyxigt värre. Vi kom hem vid sju, och då var det bara att ta på barnen pyjamas, läsa godnattbok och stoppa dem i säng.
Eller rättare sagt stoppa Leo i säng, han somnade för en halvtimme sedan, men Stella brukar få vara uppe lite längre. Just nu sitter hon vid sitt skrivbord och skriver av allas kompisars namn från skolkatalogen samtidigt som hon pratar engelska för sig själv. "Yes, no, hello, what is your name, my name is Stella, happy boys and happy girls (Från Aqua- skivan), good bye".
Och vad får de göra på förskoleklassen? Jo, men färglägga bokstäver samtidigt som de rimmar på sol och stol. Sorry, blev lite skolpolitiksåsikter här mitt i allting, men allvarligt talat, när de är små och inte VILL annat än lära sig, borde man inte bara ÖSA in kunskap då? Och sen kunna softa lite på högstadiet?
Just a thought. Till exempel är förskoleklasserna alltid lediga på fredagar, tänk om de istället kunde få gå då och så kunde mina högstadiekids få vara lediga en dag i veckan istället. Det kan jag kanske fixa när jag blir skolchef?
Nu ska jag gå in och lägga skoltjejen i sängen, och sedan när hon har somnat ska jag se ett avsnitt "Ghost Whisperer" och bada fotbad och måla naglarna.
Vänta, ska bara andas in djupt några gånger och intala mig att det inte finns några spöken här. ( ) Sådär.
Åh, jag vet precis hur hon menar. Min själ har landat i lyxiga mexitegelsvillan jag skrev om för några veckor sedan, men jag vet inte jag, en komma sju miljoner...Får nog säga åt min själ att resa sig upp och gå vidare i livet.
Vi var ute i flera timmar (Som inkluderade lite action med tappad Leo- stövel i ån. Mamman skulle hålla koll på Leo på bron när jag gick för att hämta tjejerna som var lite längre bort och plockade stenar, och när hon skulle busa med honom råkade han sparka ner stöveln i ån...Trehundra kronor rakt ner i djupa vattnet, men vi lyckades fiska upp den med några långa pinnar och ca femton minuters kamp. Barnen höll på att skratta ihjäl sig. Jo, jättekul, verkligen).
Sedan på väg hem frågade mamman om vi ville stanna äta? Of course vi ville! Så förutom äppelpaj och vaniljsås har vi idag blivit bjudna på grillad kyckling, ris och god sås. Lyxigt värre. Vi kom hem vid sju, och då var det bara att ta på barnen pyjamas, läsa godnattbok och stoppa dem i säng.
Eller rättare sagt stoppa Leo i säng, han somnade för en halvtimme sedan, men Stella brukar få vara uppe lite längre. Just nu sitter hon vid sitt skrivbord och skriver av allas kompisars namn från skolkatalogen samtidigt som hon pratar engelska för sig själv. "Yes, no, hello, what is your name, my name is Stella, happy boys and happy girls (Från Aqua- skivan), good bye".
Och vad får de göra på förskoleklassen? Jo, men färglägga bokstäver samtidigt som de rimmar på sol och stol. Sorry, blev lite skolpolitiksåsikter här mitt i allting, men allvarligt talat, när de är små och inte VILL annat än lära sig, borde man inte bara ÖSA in kunskap då? Och sen kunna softa lite på högstadiet?
Just a thought. Till exempel är förskoleklasserna alltid lediga på fredagar, tänk om de istället kunde få gå då och så kunde mina högstadiekids få vara lediga en dag i veckan istället. Det kan jag kanske fixa när jag blir skolchef?
Nu ska jag gå in och lägga skoltjejen i sängen, och sedan när hon har somnat ska jag se ett avsnitt "Ghost Whisperer" och bada fotbad och måla naglarna.
Vänta, ska bara andas in djupt några gånger och intala mig att det inte finns några spöken här. ( ) Sådär.
Plans of the day:
- Äta pasta och köttfärssås- lunch
- Promenera/ Cykla till Stellas gamla dagiskompis
- Hänga där
- Ta bilen hem (Som Jonas kör dit innan han tar tåget till jobbet)
- Äta våfflor och glass till middag
- Natta barn och sedan bada fotbad och måla naglarna
Helt OK söndagsaktiviteter. Ni då? Nåt kul?
Måste bara berätta om i fredags morse
Som vanligt var vi sena hemifrån (Jäkla klocka att gå för fort), men på fredagar är det bara fritids för Stella och min första lektion börjar inte förrän 8.50, så det var lugnt. Dessutom stannande jag kvar några minuter extra på fritids för att prata lite med en av fröknarna. Det pinsamma är dock att Leos dagis äter frukost kl åtta, och just den här fredagen kom vi inte dit förrän tjugo över.
Jag: Leo, du har ju ätit frukost hemma så det gör väl inget att du missar frukosten på dagis?
Leo: Men jag VILL äta på dagis!
Fast vad ser vi när vi kommer in på dagis? Jo, tre fröknar som sitter själva vid frukostbordet och dricker te och kaffe, och som glatt utbrister "JAAA! Ett BARN!". Hahaha, visade sig att typ alla barn var hemma och var sjuka och resten hade inte kommit än, så Leo fick sätta sig med sina tre fröknar och äntligen få sin dagis- frukost.
Inget bekymmer över personaltätheten den dagen.
Och inte det minsta bekymmer att gå till jobbet, skönt att veta att ens barn har det bra på dagarna. (Fast det har de å andra sidan alla dagar, de går på världens bästa skola och dagis)
Jag: Leo, du har ju ätit frukost hemma så det gör väl inget att du missar frukosten på dagis?
Leo: Men jag VILL äta på dagis!
Fast vad ser vi när vi kommer in på dagis? Jo, tre fröknar som sitter själva vid frukostbordet och dricker te och kaffe, och som glatt utbrister "JAAA! Ett BARN!". Hahaha, visade sig att typ alla barn var hemma och var sjuka och resten hade inte kommit än, så Leo fick sätta sig med sina tre fröknar och äntligen få sin dagis- frukost.
Inget bekymmer över personaltätheten den dagen.
Och inte det minsta bekymmer att gå till jobbet, skönt att veta att ens barn har det bra på dagarna. (Fast det har de å andra sidan alla dagar, de går på världens bästa skola och dagis)
Rättelse:
Fast just "Storlek 37" är faktiskt ingen höjdare. Snarare osympatisk huvudperson och rätt dåligt skriven. Men jag är inte den som är den, märkes- namedropping och lyxiga middagar är ju alltid...Ja, märkes- namedropping och lyxiga middagar.
Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta läsa.
Puss och godnatt!
Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta läsa.
Puss och godnatt!
Härmed utnämner jag mig själv som befriad från chokladberoende
Eller beroende och beroende...Gillade choklad, helt enkelt. Det gör jag i och för sig fortfarande, men sedan jag började jobba efter sommarlovet äter jag nästan inget onyttigt alls. Inte ens Marabou dajm på lördagar. Det ni!
Och kommer ni ihåg det här:
Furuviks- vinsten från i somras. Har räckt ända till nu, och till och med har vi gett bort en del, men precis nu ikväll ska jag äta den allra sista Tobleronen. En smula högtidligt, va? Under tiden jag äter ska jag ligga i soffan och läsa "Storlek 37" av Denise Rudberg.
Har läst den förut, men Denise Rudberg går alltid hem. Hennes böcker är som shopping, uteliv, lyxiga middagar och promenader runt Djurgården i ett, och allt medan man ligger hemma i mysbyxor och läser. Himla behändigt.
Eller en Ebba von Sydow i bokform, skulle man också kunna kalla det.
Och kommer ni ihåg det här:
Furuviks- vinsten från i somras. Har räckt ända till nu, och till och med har vi gett bort en del, men precis nu ikväll ska jag äta den allra sista Tobleronen. En smula högtidligt, va? Under tiden jag äter ska jag ligga i soffan och läsa "Storlek 37" av Denise Rudberg.
Har läst den förut, men Denise Rudberg går alltid hem. Hennes böcker är som shopping, uteliv, lyxiga middagar och promenader runt Djurgården i ett, och allt medan man ligger hemma i mysbyxor och läser. Himla behändigt.
Eller en Ebba von Sydow i bokform, skulle man också kunna kalla det.
Höst
Avd. Hur ofta städar ni bakom soffor?
Själv gör jag det...Tja, inte så ofta. Fast kanske borde man göra det en gång i veckan? Leo och en kompis leker koja, och har flyttat ut soffan.
Leo (Överlycklig med tindrande ögon): MAMMA! Jag hittade POPCORN!
Hm...Undrar hur länge sedan det var vi åt popcorn? Fyra veckor sedan? Fem?
Leo (Överlycklig med tindrande ögon): MAMMA! Jag hittade POPCORN!
Hm...Undrar hur länge sedan det var vi åt popcorn? Fyra veckor sedan? Fem?
FF
Eller jag menar BF (Barnfritt). Stella och två av grannkompisarna ville ta med Leo på barnvagnspromenad till lekparken, så det fick de. Och jag fick gå in och värma mig efter en hel eftermiddag ute. Jag har krattat, plockat iordning lite på altanen samt tagit bort lite vissna blommor, och Leo har grävt med sin grävskopa samt lekt bilverkstad på altanen. I solen. Mysigt.
Jaha, vad ska man hitta på när man har hela huset för sig själv, då? Händer ju inte så ofta. Eller snarare aldrig. Visst har jag berättat att en av mina högsta önskningar är att vraa ensam hemma en hel dag? Ja, det har jag nog. Jag har nog skrivit allt jag skulle göra också, jag har nämligen planen helt klar. Nu är det bara att vänta på tills det händer (Gissar på år 2018)
Fast är nog bäst att gå ner och öppna ytterdörren och lyssna så att läget är under kontroll.
Och sen plocka ur tvätt ur torktumlaren och plocka in ny.
Och sen läsa "Family Living" i soffan.
Lite lyxigt känns det allt.
Jaha, vad ska man hitta på när man har hela huset för sig själv, då? Händer ju inte så ofta. Eller snarare aldrig. Visst har jag berättat att en av mina högsta önskningar är att vraa ensam hemma en hel dag? Ja, det har jag nog. Jag har nog skrivit allt jag skulle göra också, jag har nämligen planen helt klar. Nu är det bara att vänta på tills det händer (Gissar på år 2018)
Fast är nog bäst att gå ner och öppna ytterdörren och lyssna så att läget är under kontroll.
Och sen plocka ur tvätt ur torktumlaren och plocka in ny.
Och sen läsa "Family Living" i soffan.
Lite lyxigt känns det allt.
Datorskärmen fixad
Skönt. Inte helt bekvämt att sitta framför datorn och känna sig som en synskadad i mörker.
Idag blir en soft dag, klockan ett ska Stella på kalas till grannkompis men annars inga planer. Behöver inte ens åka till affären och köpa lördagsgodis, för det finns kvar från förra helgen.
Nu ska jag: Lyssna på radio, bädda sängar, lägga i en maskin tvätt, gå in och duscha. Ute är det soligt och kallt och gulskimrande från alla höstlöv= Perfekt höstväder. Ska nog fixa i trädgården hela dagen*, tror jag.
* = Det vill säga tiden jag inte lagar mat, hjälper Stella att duscha och slå in paket, fixar med tvätt, hjälper Leo på toan. Återstår ca fem minuter. Men fem minuters utevistelse är väl alltid något, va?
Idag blir en soft dag, klockan ett ska Stella på kalas till grannkompis men annars inga planer. Behöver inte ens åka till affären och köpa lördagsgodis, för det finns kvar från förra helgen.
Nu ska jag: Lyssna på radio, bädda sängar, lägga i en maskin tvätt, gå in och duscha. Ute är det soligt och kallt och gulskimrande från alla höstlöv= Perfekt höstväder. Ska nog fixa i trädgården hela dagen*, tror jag.
* = Det vill säga tiden jag inte lagar mat, hjälper Stella att duscha och slå in paket, fixar med tvätt, hjälper Leo på toan. Återstår ca fem minuter. Men fem minuters utevistelse är väl alltid något, va?
Godnattprat
Stella: Mamma, är du kär i pappa?
Jag: Ja
Stella: Förut var jag kär i A, men nu är jag inte det längre. Inte heller i R eller C eller L eller F eller S, ja, alltså inte bebis- S utan S på gatan, eller H eller O eller Leo eller pappa. De är bara mina kompisar. Mina kill- kompisar. Utom pappa då, han är ju vuxen så han är ju liksom ingen kompis direkt, som man leker med och så.
Skrutt- tjejen. Sen låg vi och pratade rätt länge om att man faktiskt inte behöver skrika och bråka för att man inte får som man vill (Jag: För tänk om jag går in i en affär och vill köpa en fin tröja, och sen har jag inte pengar till den, då lägger väl inte jag mig ner på golvet och skriker?! Stella: Nä...Det får man ju inte göra)
Och idag har hon städat sitt rum (Med lite assistans). Och erkände när vi låg i sängen och pratade att hon klämde fingrarna på Leo när han ville komma in i hennes rum fast han inte fick. Jorrå, we are on the right track. Med en bra strategi kanske den här 6- års- trots- som- en- fjortonåring- med- oanade- skrikresurser- tiden snart är förbi.
Jag: Ja
Stella: Förut var jag kär i A, men nu är jag inte det längre. Inte heller i R eller C eller L eller F eller S, ja, alltså inte bebis- S utan S på gatan, eller H eller O eller Leo eller pappa. De är bara mina kompisar. Mina kill- kompisar. Utom pappa då, han är ju vuxen så han är ju liksom ingen kompis direkt, som man leker med och så.
Skrutt- tjejen. Sen låg vi och pratade rätt länge om att man faktiskt inte behöver skrika och bråka för att man inte får som man vill (Jag: För tänk om jag går in i en affär och vill köpa en fin tröja, och sen har jag inte pengar till den, då lägger väl inte jag mig ner på golvet och skriker?! Stella: Nä...Det får man ju inte göra)
Och idag har hon städat sitt rum (Med lite assistans). Och erkände när vi låg i sängen och pratade att hon klämde fingrarna på Leo när han ville komma in i hennes rum fast han inte fick. Jorrå, we are on the right track. Med en bra strategi kanske den här 6- års- trots- som- en- fjortonåring- med- oanade- skrikresurser- tiden snart är förbi.
Oups
Skärmen på laptopen är alldeles mörk och dimmig, så där som att man ser genom alldeles för starka glasögon. Skitdator. Eventuellt kan det också ha blivit nåt fel på skärmen för att jag råkade damma den förut...Måste fråga Jonas.
Eller nä, förresten.
Jag säger bara att datorn har blivit lite konstig.
Måste snart sluta skriva nu, får ont i ögonen av att försöka se vad det står. I alla fall är hela övervåningen städad och dammad (Vissa saker kanske mer än de borde...), golven dammsugna och barnens rum städade. Ny regel på barnens regeltavla: "Städa sitt rum fredag och söndag innan man får leka med kompisar". A very good regel, måste jag säga. Vi har dessutom ätit schnitzel och ris till middag och sett film som vi lånade på bibblan efter dagis- och skolhämtning kl ett.
Nu ska jag natta barn, och sedan tror jag att jag ska göra ett utbrändhetstest. För det mesta är det kul att vara arbetslagsledare, men ibland känns det som att man bär på tolv personers samlade stress på sina axlar (Typ). Plus omdömesskrivande. Plus utvecklingssamtal. Plus allt skrivande jag måste göra för handledarutbildningen. Plus allt annat allmänt planerande och fixande.
Test:
Känner du dig utbränd?
Eller nä, förresten.
Jag säger bara att datorn har blivit lite konstig.
Måste snart sluta skriva nu, får ont i ögonen av att försöka se vad det står. I alla fall är hela övervåningen städad och dammad (Vissa saker kanske mer än de borde...), golven dammsugna och barnens rum städade. Ny regel på barnens regeltavla: "Städa sitt rum fredag och söndag innan man får leka med kompisar". A very good regel, måste jag säga. Vi har dessutom ätit schnitzel och ris till middag och sett film som vi lånade på bibblan efter dagis- och skolhämtning kl ett.
Nu ska jag natta barn, och sedan tror jag att jag ska göra ett utbrändhetstest. För det mesta är det kul att vara arbetslagsledare, men ibland känns det som att man bär på tolv personers samlade stress på sina axlar (Typ). Plus omdömesskrivande. Plus utvecklingssamtal. Plus allt skrivande jag måste göra för handledarutbildningen. Plus allt annat allmänt planerande och fixande.
Test:
Känner du dig utbränd?
- Ja
- Nej
- Ja
- Nej
(För trött för att komma på en rubrik)
Först hade jag tänkt skriva ... som rubrik, fast det ser ut som att man kommer att skriva något deprimerande.
Och det tänker jag ju inte göra.
Om jag tänker efter så skriver jag nog ingenting, för jag är för trött för det med. Inte som i utarbetat trött, utan mer som i busy life- trött. Och det är väl helt OK?
Min dag: Lämna barn på skola och dagis, lektioner hela dagen, hoppa in som vikarie för sjuk kollega sista timmen, kolla läxböcker, prata med en förälder, handledarutbildning mellan halv fyra och halv sju, cykla hem, värma mat, natta barn.
Sitta vid datorn medan barn somnar. Och tja, här är jag nu.
Nu ska jag gå ner och borsta tänderna.
Bloggregel nummer 1: När du skriver blogg får du skriva hur tråkiga inlägg du vill. Det är ju du som bestämmer. De som läser får helt enkelt skylla sig själva att de just slösat bort en halv minut av sitt liv. He he.
Och det tänker jag ju inte göra.
Om jag tänker efter så skriver jag nog ingenting, för jag är för trött för det med. Inte som i utarbetat trött, utan mer som i busy life- trött. Och det är väl helt OK?
Min dag: Lämna barn på skola och dagis, lektioner hela dagen, hoppa in som vikarie för sjuk kollega sista timmen, kolla läxböcker, prata med en förälder, handledarutbildning mellan halv fyra och halv sju, cykla hem, värma mat, natta barn.
Sitta vid datorn medan barn somnar. Och tja, här är jag nu.
Nu ska jag gå ner och borsta tänderna.
Bloggregel nummer 1: När du skriver blogg får du skriva hur tråkiga inlägg du vill. Det är ju du som bestämmer. De som läser får helt enkelt skylla sig själva att de just slösat bort en halv minut av sitt liv. He he.
Good night, sweethearts, good night
Snart är det helg.
Sedan arbetsvecka och sedan swisch helg igen. Lite scary, va? Snart är det jullov också, och sen står det inte på förrän barnen har flyttat hemifrån.
Fast nu ska vi ju inte tänka så, nu ska vi leva i nuet.
Eller ja, i morgon ska jag leva i nuet. Nu ska jag gå och lägga mig.
Puss och god natt, Världen!
Sedan arbetsvecka och sedan swisch helg igen. Lite scary, va? Snart är det jullov också, och sen står det inte på förrän barnen har flyttat hemifrån.
Fast nu ska vi ju inte tänka så, nu ska vi leva i nuet.
Eller ja, i morgon ska jag leva i nuet. Nu ska jag gå och lägga mig.
Puss och god natt, Världen!
Photofix
På jobbet skriver vi omdömen, lärbloggsinlägg till elever och föräldrar om provresultat samt deras IUP'er på en websida som heter Unikum. Faktiskt himla praktiskt. Och proffsigt.
Bredvid ens namn kan man lägga till en bild på sig själv (Vilket rätt många elever och lärare gjort), och jag satt nyss och försökte hitta någon bra. Just nu har jag en mattebild vilket i och för sig också är fint, men ett foto känns ju lite piffigt och personligt sådär.
Jo, men eller hur. På de kort jag har från i somras är jag antingen 1: Full eller 2. Syns bakifrån när jag håller ett barn och kollar djur på Furuvik eller 3. Ser absolut inte klok ut.
I och för sig går även punkt 3 in i punkt 1 och 2.
(For the record var jag nästan aldrig full i somras, men å andra sidan är jag nästan aldrig med på kort heller)
Så mattebilden får stå kvar ett tag till. Vill ju gärna att föräldrarna som läser mina omdömen till eleverna ska tro att de är skrivna av en funktionsduglig person.
Bredvid ens namn kan man lägga till en bild på sig själv (Vilket rätt många elever och lärare gjort), och jag satt nyss och försökte hitta någon bra. Just nu har jag en mattebild vilket i och för sig också är fint, men ett foto känns ju lite piffigt och personligt sådär.
Jo, men eller hur. På de kort jag har från i somras är jag antingen 1: Full eller 2. Syns bakifrån när jag håller ett barn och kollar djur på Furuvik eller 3. Ser absolut inte klok ut.
I och för sig går även punkt 3 in i punkt 1 och 2.
(For the record var jag nästan aldrig full i somras, men å andra sidan är jag nästan aldrig med på kort heller)
Så mattebilden får stå kvar ett tag till. Vill ju gärna att föräldrarna som läser mina omdömen till eleverna ska tro att de är skrivna av en funktionsduglig person.
Logistik- VM del...73?
I morgon efter jobbet är det näst sista (Praise the Lord!) tillfället av handledarutbildningen. Egentligen är det intressant och roligt, men det är alltid sådant pusslande med barnen. Imorgon har Jonas lyckats få sluta tidigare och kommer med tåget kl fem så att han kan hämta dem före 17.30 då dagis stänger.
Handledarutbildningen håller på till 18.30, så om inte han hade slutat tidigare hade jag fått lov att smita en och en halv timme tidigare och hoppats att ingen av lärarna märkt något.
Fast alla seminarier har varit himla bra. Och kurslitteraturen intressant och lärorik. Och nätverkandet med kollegor från hela kommunen kul. Och lärarna kunniga och vettiga.
So what is the nackdel? Jo, att efter varje tillfälle ska man skriva en seminariejournal där man tar upp dagens ämne, egna funderingar samt behandlar litteraturen. De första gångerna var jag duktig och gjorde detta dagen efter då man faktiskt mindes något, men sedan april har jag varit busy, busy och liksom bara förträngt detta åtagande.
Och nästa gång ska alla seminariejournaler plus sammanfattning på kursen plus "Praktisk yrkesteori" (Men DEN har jag faktiskt skrivit!) in. Men, men. Vecka 46 när alla mina omdömen och utvecklingssamtal är klara ska jag sitta kvar på jobbet till sent någon kväll och liksom bara låta fingrarna flyga fram över tangentbordet. Och bara BLA BLA BLA BLA och hoppas på att bli godkänd.
Borde fungera.
Handledarutbildningen håller på till 18.30, så om inte han hade slutat tidigare hade jag fått lov att smita en och en halv timme tidigare och hoppats att ingen av lärarna märkt något.
Fast alla seminarier har varit himla bra. Och kurslitteraturen intressant och lärorik. Och nätverkandet med kollegor från hela kommunen kul. Och lärarna kunniga och vettiga.
So what is the nackdel? Jo, att efter varje tillfälle ska man skriva en seminariejournal där man tar upp dagens ämne, egna funderingar samt behandlar litteraturen. De första gångerna var jag duktig och gjorde detta dagen efter då man faktiskt mindes något, men sedan april har jag varit busy, busy och liksom bara förträngt detta åtagande.
Och nästa gång ska alla seminariejournaler plus sammanfattning på kursen plus "Praktisk yrkesteori" (Men DEN har jag faktiskt skrivit!) in. Men, men. Vecka 46 när alla mina omdömen och utvecklingssamtal är klara ska jag sitta kvar på jobbet till sent någon kväll och liksom bara låta fingrarna flyga fram över tangentbordet. Och bara BLA BLA BLA BLA och hoppas på att bli godkänd.
Borde fungera.
Man får inte säga "hit"
Jag sitter vid köksbordet och läser reklamblad (Lagom intellektuell sysselsättning efter en lång arbetsdag) när Leo kommer in i köket.
Leo: Mamma? Vet du vad F sa ute förut?
Jag: Nä, vaddå
Leo (Efter lite tvekan): Han sa...hit*!
Jag: Sa han?!
Leo: Ja! Det får man inte säga
Jag: Nä, det får man ju inte
Leo: Och vet du? På en musik** förut, då sa de också hit*
Jag: Oj då, vad dumt
Översättning från 3- års språket:
*: "Hit" betyder "Skit"
**: "På en musik" betyder "På en låt"
Leo: Mamma? Vet du vad F sa ute förut?
Jag: Nä, vaddå
Leo (Efter lite tvekan): Han sa...hit*!
Jag: Sa han?!
Leo: Ja! Det får man inte säga
Jag: Nä, det får man ju inte
Leo: Och vet du? På en musik** förut, då sa de också hit*
Jag: Oj då, vad dumt
Översättning från 3- års språket:
*: "Hit" betyder "Skit"
**: "På en musik" betyder "På en låt"
Bra citat som jag lånar från en lärarblogg jag brukar läsa ibland:
Elever är i skolan för att LÄRA SIG, inte för att KUNNA.
Bra, va? Känns som en inskription att ha ovanför skolportar. Den, eller "Stay cool, stay in school".
Bra, va? Känns som en inskription att ha ovanför skolportar. Den, eller "Stay cool, stay in school".
Perspektiv
Har ni läst den här bloggen?
Fin, charmig, snäll cancersjuk småbarnsmamma.
Hemskt, hemskt, hemskt. Måtte hon bli frisk. Hon, och alla andra. Själv håller jag andan plus alla mentala tummar jag någonsin har att en person jag känner ska bli frisk och avsluta sin strålningsbehandling.
Please?!
Fin, charmig, snäll cancersjuk småbarnsmamma.
Hemskt, hemskt, hemskt. Måtte hon bli frisk. Hon, och alla andra. Själv håller jag andan plus alla mentala tummar jag någonsin har att en person jag känner ska bli frisk och avsluta sin strålningsbehandling.
Please?!
I disagree
Ur en krönika från Metro:
"Vi vet ju, att det aldrig är barnens fel att familjen har problem. Det är alltid, alltid föräldrarnas . Om det är någon som borde sitta i skamvrån, så är det de vuxna.
Men något så vidrigt som SOS Familj på TV3 har jag aldrig sett"
Sen maler krönikören på hur kränkande det är för barnen, hur hemskt det är att se familjebråk i TV samt hur mycket bakomliggande orsaker det måste finnas som inte kan lösas på 1 timmes sändningstid.
Visst, det är aldrig kul att se barn som mår dåligt, men allvarligt talat, visst vill man väl att dessa barn ska få hjälp?! Jag jobbar ju med ungdomar i åldrarna 13 till 15 år, och det är klart att det är mycket hormoner och trots med i familjebilderna men föräldrar måste ju trots allt klara av sina tonårsbarn. Det finns inget värre än barn som inte klarar skolan och det sociala livet, och där föräldrarna har gett upp.
Det "SOS Familj" gör är ju att hjälpa föräldrar ha olika strategier för att klara av bråk och konflikter. Som stackars tjejen i programet förra veckan, hon BEHÖVDE ju få nej och gränser av sin mamma. Barn mår inte dåligt av att få tydliga ramar och gränssättningar, tvärtom blir de förvirrade av att inte veta vad som gäller.
Klart som fan att alla föräldrar älskar sina barn. Det är ju inte det saken handlar om, utan snarare att det inte är någon walk in the park alla gånger att uppfostra ett barn.
Men det är himla nödvändigt att man som förälder orkar med och klarar av det.
Och so what att man behöver hjälp ibland, det behöver väl alla?
Fast jag förstår ju krönikörens poäng, att de blir visade i TV. Å andra sidan lever vi i en tid där folk för länge sedan började rösta ut varandra från Robinson- öar samt ha sex i Big Brother- hus, så att säga att TV inte ska visa vissa saker är ju bara naivt.
Så tycker jag. Det, och att ungdomar i större utsträckning än vad de kanske gör behöver skärpa till sig, ta ansvar för sina handlingar samt ta hänsyn till sina medmänniskor. Och det är väl föräldrarnas ansvar att lära dem det?
"Vi vet ju, att det aldrig är barnens fel att familjen har problem. Det är alltid, alltid föräldrarnas . Om det är någon som borde sitta i skamvrån, så är det de vuxna.
Men något så vidrigt som SOS Familj på TV3 har jag aldrig sett"
Sen maler krönikören på hur kränkande det är för barnen, hur hemskt det är att se familjebråk i TV samt hur mycket bakomliggande orsaker det måste finnas som inte kan lösas på 1 timmes sändningstid.
Visst, det är aldrig kul att se barn som mår dåligt, men allvarligt talat, visst vill man väl att dessa barn ska få hjälp?! Jag jobbar ju med ungdomar i åldrarna 13 till 15 år, och det är klart att det är mycket hormoner och trots med i familjebilderna men föräldrar måste ju trots allt klara av sina tonårsbarn. Det finns inget värre än barn som inte klarar skolan och det sociala livet, och där föräldrarna har gett upp.
Det "SOS Familj" gör är ju att hjälpa föräldrar ha olika strategier för att klara av bråk och konflikter. Som stackars tjejen i programet förra veckan, hon BEHÖVDE ju få nej och gränser av sin mamma. Barn mår inte dåligt av att få tydliga ramar och gränssättningar, tvärtom blir de förvirrade av att inte veta vad som gäller.
Klart som fan att alla föräldrar älskar sina barn. Det är ju inte det saken handlar om, utan snarare att det inte är någon walk in the park alla gånger att uppfostra ett barn.
Men det är himla nödvändigt att man som förälder orkar med och klarar av det.
Och so what att man behöver hjälp ibland, det behöver väl alla?
Fast jag förstår ju krönikörens poäng, att de blir visade i TV. Å andra sidan lever vi i en tid där folk för länge sedan började rösta ut varandra från Robinson- öar samt ha sex i Big Brother- hus, så att säga att TV inte ska visa vissa saker är ju bara naivt.
Så tycker jag. Det, och att ungdomar i större utsträckning än vad de kanske gör behöver skärpa till sig, ta ansvar för sina handlingar samt ta hänsyn till sina medmänniskor. Och det är väl föräldrarnas ansvar att lära dem det?
Amäh ÅHHHH
Jag dör vad sorgligt. Kayla som vänder sig om i bilen och ropar "Pappa! Pappa! Förlååååt!"
Om jag var Lynette och Tom skulle jag ha sprungit efter och dragit ut henne ur bilen och kramat om och sagt "Nu börjar vi om!". Och så skulle de ha lived happily ever after.
Om jag var Lynette och Tom skulle jag ha sprungit efter och dragit ut henne ur bilen och kramat om och sagt "Nu börjar vi om!". Och så skulle de ha lived happily ever after.
Vad jag just nu lyssnar på:
Söt sexåring som ligger och gnolar lite för sig själv i sängen (Jag måste sitta kvar vid datorn på övervåningen tills hon har somnat). Snart treåringen sover redan.
Vad jag istället skulle vilja lyssna på: Gapiga snorungar till tonårsbarn som bråkar och härjar på TV3's "SOS Familj".
Eller i och för sig...When you put it like this...Kanske hoppar jag över tonårsbarnen ikväll. Får ju trots allt min dos av gapiga tonårsbarn på jobbet (Som sagt, de är ju som jag skrivit tusentals gånger helt underbara men...Tja, korridorerna är ju inte direkt fulla av knäpptysta ungdomar som sitter stilla och läser).
Men hon är klok, Nannyjours- Annelie. Och en hel del bra tips har hon också.
Och snart är det "Desperate Housewives", men visst har det blivit tråkigare sedan Devil Kid Kayla kom in i bilden? Hon gör ju bara att man får ont i magen när man ser det. Som förra veckan när hon sa till Lynette att hon skulle göra något med lillasystern, och Lynette smällde till henne, och Kayla ringde till psykologen och sa att Lynette slår henne. Ångest, ångest.
Och DH ska väl inte vara ångest?!
DH ska ju vara glamour.
Åsa, kanske kan jag komma förbi och hämtar SATC- boxen någon dag?! Den glamouren kan man alltid lita på.
Vad jag istället skulle vilja lyssna på: Gapiga snorungar till tonårsbarn som bråkar och härjar på TV3's "SOS Familj".
Eller i och för sig...When you put it like this...Kanske hoppar jag över tonårsbarnen ikväll. Får ju trots allt min dos av gapiga tonårsbarn på jobbet (Som sagt, de är ju som jag skrivit tusentals gånger helt underbara men...Tja, korridorerna är ju inte direkt fulla av knäpptysta ungdomar som sitter stilla och läser).
Men hon är klok, Nannyjours- Annelie. Och en hel del bra tips har hon också.
Och snart är det "Desperate Housewives", men visst har det blivit tråkigare sedan Devil Kid Kayla kom in i bilden? Hon gör ju bara att man får ont i magen när man ser det. Som förra veckan när hon sa till Lynette att hon skulle göra något med lillasystern, och Lynette smällde till henne, och Kayla ringde till psykologen och sa att Lynette slår henne. Ångest, ångest.
Och DH ska väl inte vara ångest?!
DH ska ju vara glamour.
Åsa, kanske kan jag komma förbi och hämtar SATC- boxen någon dag?! Den glamouren kan man alltid lita på.
Bye bye money
Ni vet det här?
Betalade in pengarna idag, femtusen kronor.
En jävligt dålig affär, skulle jag vilja säga. Jäääääävligt dålig. Men vad tusan, det är ju bara pengar. Får man väl tänka någonstans. Och gå vidare i livet.
Och ärligt talat är det värt pengarna för att slippa leda Bodystep- pass, var ju faktiskt inte riktigt beredd att lägga ner ca tjugo timmar i veckan på att lära mig perfekt koordination, koreografi och kroppshållning för att sedan leda pass jag skulle få 100 kronor/gång i betalning för...
Femtusen kronor för att behålla mitt liv, min kärlek, mina barn och mitt jobb (Tiden det skulle ta att för det första skicka in en godkänd video och för det andra att lära in nytt program var tredje månad skulle ha gjort att jag inte hade hunnit göra något annat), tja, kanske en bra affär trots allt.
Nu ska jag gå och se på TV och känna mig fattig.
Under tiden kan ju Les Mills- människorna köra upp sina perfekt vinklade tummar någonstans.
(OBS Skämt. Klart jag också tycker att tummar ska vara bra vinklade då jag leder pass. Faktiskt vinklar jag dem helt OK när jag leder aerobics. Det gör jag)
Betalade in pengarna idag, femtusen kronor.
En jävligt dålig affär, skulle jag vilja säga. Jäääääävligt dålig. Men vad tusan, det är ju bara pengar. Får man väl tänka någonstans. Och gå vidare i livet.
Och ärligt talat är det värt pengarna för att slippa leda Bodystep- pass, var ju faktiskt inte riktigt beredd att lägga ner ca tjugo timmar i veckan på att lära mig perfekt koordination, koreografi och kroppshållning för att sedan leda pass jag skulle få 100 kronor/gång i betalning för...
Femtusen kronor för att behålla mitt liv, min kärlek, mina barn och mitt jobb (Tiden det skulle ta att för det första skicka in en godkänd video och för det andra att lära in nytt program var tredje månad skulle ha gjort att jag inte hade hunnit göra något annat), tja, kanske en bra affär trots allt.
Nu ska jag gå och se på TV och känna mig fattig.
Under tiden kan ju Les Mills- människorna köra upp sina perfekt vinklade tummar någonstans.
(OBS Skämt. Klart jag också tycker att tummar ska vara bra vinklade då jag leder pass. Faktiskt vinklar jag dem helt OK när jag leder aerobics. Det gör jag)
Jag vet att jag sagt det förut, men...
Så himla smart var det ju inte att köpa säsong 1 av "Ghost Whisperer" när man är så mörkrädd som jag är.
Visserligen går det helt OK att titta på det, trots allt så tycker jag ju att det är bra, det kritiska momentet blir när jag stänger av och släcker lamporna. Eller borstar tänderna och tvättar bort sminket i badrummet. Eller går upp till övervåningen när det är alldeles släckt och mörkt där nere.
(Som en liten parentes kan jag berätta en sak som min kompis Nina berättade för mig för ungefär hundra år sedan. Eller åtminstone tio. Hon jobbade som sjuksyster i Norge ett tag (Eller om det var hennes kompis?) och bodde inneboende i ett hus som det sas spöka i. En kväll när hon höll på att borsta tänderna så var hon HELT SÄKER på att hon kände en hand läggas på hennes rygg.
Very creepy.
Detta brukar jag tänka på ungefär varje gång jag tvättar bort sminket (Tack för det, Nina!), och så måste jag titta lite bakåt trots att jag har fullt med ansiktstvål i ögonen. Och så svider det lite.
Fast om jag får välja mellan svid i ögonen och spökhänder på ryggen så väljer jag svidet. Absolut)
Usch, fast varför skrev jag om det där? Nu måste jag tänka på något roligare.
Bob i "Twin Peaks"...
Eller jag menar läsa lite i någon gammal Mama- tidning som ligger under nattduksbordet. Ja, det ska jag tänka på.
Visserligen går det helt OK att titta på det, trots allt så tycker jag ju att det är bra, det kritiska momentet blir när jag stänger av och släcker lamporna. Eller borstar tänderna och tvättar bort sminket i badrummet. Eller går upp till övervåningen när det är alldeles släckt och mörkt där nere.
(Som en liten parentes kan jag berätta en sak som min kompis Nina berättade för mig för ungefär hundra år sedan. Eller åtminstone tio. Hon jobbade som sjuksyster i Norge ett tag (Eller om det var hennes kompis?) och bodde inneboende i ett hus som det sas spöka i. En kväll när hon höll på att borsta tänderna så var hon HELT SÄKER på att hon kände en hand läggas på hennes rygg.
Very creepy.
Detta brukar jag tänka på ungefär varje gång jag tvättar bort sminket (Tack för det, Nina!), och så måste jag titta lite bakåt trots att jag har fullt med ansiktstvål i ögonen. Och så svider det lite.
Fast om jag får välja mellan svid i ögonen och spökhänder på ryggen så väljer jag svidet. Absolut)
Usch, fast varför skrev jag om det där? Nu måste jag tänka på något roligare.
Bob i "Twin Peaks"...
Eller jag menar läsa lite i någon gammal Mama- tidning som ligger under nattduksbordet. Ja, det ska jag tänka på.
Me and the disco queens
(Eller inte)
Stella duschar, och jag står utanför och hjälper henne med schampoot samtidigt som jag sjunger lite för mig själv och dansar.
Jag: We can dance all night with the bourgeoisie, aha, aha, lay your love on me...
Stella: ...Mamma, du dansar lite roligt tycker jag.
"Lite roligt" för en 6- åring betyder inte "Sjyssta dancemoves" utan mer "Du ser inte klok ut".
Det är alltså nu det börjar, och slutar med en fjortonåring som går fem meter bakom mig på stan för att jag är "Så jävla pinsam". Viktigt att vara väl förberedd.
Stella duschar, och jag står utanför och hjälper henne med schampoot samtidigt som jag sjunger lite för mig själv och dansar.
Jag: We can dance all night with the bourgeoisie, aha, aha, lay your love on me...
Stella: ...Mamma, du dansar lite roligt tycker jag.
"Lite roligt" för en 6- åring betyder inte "Sjyssta dancemoves" utan mer "Du ser inte klok ut".
Det är alltså nu det börjar, och slutar med en fjortonåring som går fem meter bakom mig på stan för att jag är "Så jävla pinsam". Viktigt att vara väl förberedd.
Såhär ska man inte göra:
Sitta i fyrtio minuter och läsa ikapp en massa bloggar innan man själv skriver något.
Känns ju bara som att alla andra har mycket intressantare liv och snyggare kläder än mig. Jaha, vad jag ska jag skriva om då?!
Outfit just nu: Svarta plyschmysbyxor, linne, huvtröja? Nä. Att jag haft en massa lektioner och åt kyckling Tikka Masala och ris till lunch i matsalen? Nä, intresseklubben is not writing. (Fast det var himla gott, det var det. Topp tre över godaste maten någonsin i en skolmatsal) Att jag efter jobb, dagis- och fritidshämtning åkte till Konsum och handlade toapapper, korv, makaroner och juice? Oh no. Intresseklubben vrider sig i plågor.
I alla fall har jag skrivit ihop lapp till mina mentorselever med förslag till tider för utvecklingssamtal. Brukar i vanliga fall ha alla utvecklingssamtal under tre eller fyra dagar, men Jonas jobbar så mycket den veckan jag ska ha dem att jag bara kan ha några på måndag eftermiddag och resten på onsdag eftermiddag och kväll. Alltså kommer jag onsdag vecka 45 ha tio utvecklingssamtal efter varandra mellan kl halv tre och halv åtta. Tjoho. Jag får injicera kaffe eller liknande och hoppas på att behålla fokus hela tiden.
Men det ska nog gå bra, hellre att ha dem gjorda än att dra ut på det.
Nu ska jag gå ner och äta upp Glassbils- glassen från förra veckan (Så att barnen slipper bli överviktiga och sockerskadade. Gud vilken bra mamma jag är) och se några avsnitt "Ghost Whisperer". A very pefekt aktivitet för en måndagkväll.
Känns ju bara som att alla andra har mycket intressantare liv och snyggare kläder än mig. Jaha, vad jag ska jag skriva om då?!
Outfit just nu: Svarta plyschmysbyxor, linne, huvtröja? Nä. Att jag haft en massa lektioner och åt kyckling Tikka Masala och ris till lunch i matsalen? Nä, intresseklubben is not writing. (Fast det var himla gott, det var det. Topp tre över godaste maten någonsin i en skolmatsal) Att jag efter jobb, dagis- och fritidshämtning åkte till Konsum och handlade toapapper, korv, makaroner och juice? Oh no. Intresseklubben vrider sig i plågor.
I alla fall har jag skrivit ihop lapp till mina mentorselever med förslag till tider för utvecklingssamtal. Brukar i vanliga fall ha alla utvecklingssamtal under tre eller fyra dagar, men Jonas jobbar så mycket den veckan jag ska ha dem att jag bara kan ha några på måndag eftermiddag och resten på onsdag eftermiddag och kväll. Alltså kommer jag onsdag vecka 45 ha tio utvecklingssamtal efter varandra mellan kl halv tre och halv åtta. Tjoho. Jag får injicera kaffe eller liknande och hoppas på att behålla fokus hela tiden.
Men det ska nog gå bra, hellre att ha dem gjorda än att dra ut på det.
Nu ska jag gå ner och äta upp Glassbils- glassen från förra veckan (Så att barnen slipper bli överviktiga och sockerskadade. Gud vilken bra mamma jag är) och se några avsnitt "Ghost Whisperer". A very pefekt aktivitet för en måndagkväll.
Bästa rubriken någonsin
Brad Pitt och Angelina Jolie: "Sexlivet förstörs av att ha sex barn".
No shit, Sherlock.
Fast det värsta var ju inte rubriken, utan att de tydligen hade försökt bada ihop och låst dörren men det gick ju inte så bra eftersom "Barnen stod utanför och bankade". Eh? Visst måste de ha skämtat?
Men det kan väl vara trevligt att veta, nästa gång ni står framför spegeln och svär över att ni inte ser ut som Brad (Som jag för övrigt anser vara hårt överreklamerad) och Angelina (Fast inte hon, hon måste ju på riktigt vara snyggaste kvinnan i Världen): Att ni eventuellt har sex oftare än dem.
No shit, Sherlock.
Fast det värsta var ju inte rubriken, utan att de tydligen hade försökt bada ihop och låst dörren men det gick ju inte så bra eftersom "Barnen stod utanför och bankade". Eh? Visst måste de ha skämtat?
Men det kan väl vara trevligt att veta, nästa gång ni står framför spegeln och svär över att ni inte ser ut som Brad (Som jag för övrigt anser vara hårt överreklamerad) och Angelina (Fast inte hon, hon måste ju på riktigt vara snyggaste kvinnan i Världen): Att ni eventuellt har sex oftare än dem.
Ajm häving a blue day
Ni vet en sån där dag då man känner i magen och i humöret och i tankarna att man grubblar på något,men inte riktigt kan sätta fingret på vad?
Eller det kan jag i och för sig. Tror jag.
Handlar i alla fall om att brudparet igår, våra kompisar, är ett av de bästa paren jag känner i hela världen. Så otroligt kära, varmhjärtade, fina mot varandra, respektfulla, tighta och familjiga. Eller som brudens syster sa i ett av de finaste talen ever: "Ni är ett av de få par jag känner som fortfarande fnittrar ihop".
Mitt och mitt sambos förhållande består å andra sidan typ av att vi jobbar om varandra hela tiden eftersom han jobbar kvällar och nätter, och när vi väl ses så är det all about the praktiska saker. Eller ja, inte all about, men nästan.
Ja, ja. Nu ska vi inte deppa ihop över det (Bara lite), utan istället berätta om bröllopet igår.
De gifte sig på Fyrisbiografen (Udda men suveränt fint och romantiskt), och efteråt hurrade vi och kastade ris på finaste fina brudparet med Universitetsaulan i ryggen, gula höstlöv på träden, folkmusik spelandes på fioler samt fin, vit kappa på bruden. Very much oktober- romantik. Sedan var det mingel, champagne, middag, tårta och disco på Upplands.
Kände inte så många förutom brudparet och brudens syster, men en rolig sak var att min gamla kemiterminsbästis S var där. "Nämen, hej!", liksom. Vi läste kemi ihop hösten- 00 (Tror jag att det var), och hon är en av mina Topp 10 favoritkursare som jag träffat på under utbildningen.
(De övriga var H som också läste till lärare och som jag bodde med i något år, gänget jag läste idrottsterminen med samt några av de 4-9 Ma/No- folk jag läste de flesta kurserna med. Ja just det, och så snygga killen jag läste fysik med hösten- 98 och som jag var hemligt förälskad i hela terminen. Eller i och för sig inte så himla hemligt eftersom jag pinsamt nog (Han hade nämligen sambo) råkade försäga mig på fyllan efter en tentafest en gång, men i alla fall)
Eller nu kom jag av mig. Var var jag? Just det, bröllopet. Blev en hel del plugg- nostalgi igår också eftersom midagen var i stora salen på Upplands och det var ju inte direkt igår man var på en sittning på en nation.
Middagen var jättetrevlig, vi hamnade bredvid brudgummens roliga barndomsbästisar från Falun och maten var god och talen var både gråt- och skrattframkallande. Som det ska vara på bröllop!
Hängde en del med brudparets kompis K också, som jag känner en del sedan Östgöta nations- tiden. Kul tjej, en sådan som man kan sitta mittemot i karmstolar med guldtyg i fina biblioteket och säga "Angenämt, på min ära!" med (Jamen vaddå, det måste man väl säga när man sitter på karmstolar från 1700- talet?!) snarare än konversera om jobb och barn med. And that kind of people I like!
Sedan blev det öl och paj till vickningsmat, och så åkte vi hem med 1- tåget.
Egentligen hade jag kunnat stanna en timme längre enbart för att titta på en av brudens kusiner som dansade (En av de skönaste dansstilar jag sett på en kille i hela mitt 31- åriga liv. Underbart! Nästa gång jag träffar någon av er måste jag visa), men på grund av banarbete, ersättningsbuss samt promenad hem mitt i natten från stationen blev klockan ändå halv tre innan vi kom hem.
A heldag, indeed!
Nu ska jag tänka kärleksfulla tankar, och försöka komma ur mitt bluefeelings- tillstånd. Puss och god natt!
Eller det kan jag i och för sig. Tror jag.
Handlar i alla fall om att brudparet igår, våra kompisar, är ett av de bästa paren jag känner i hela världen. Så otroligt kära, varmhjärtade, fina mot varandra, respektfulla, tighta och familjiga. Eller som brudens syster sa i ett av de finaste talen ever: "Ni är ett av de få par jag känner som fortfarande fnittrar ihop".
Mitt och mitt sambos förhållande består å andra sidan typ av att vi jobbar om varandra hela tiden eftersom han jobbar kvällar och nätter, och när vi väl ses så är det all about the praktiska saker. Eller ja, inte all about, men nästan.
Ja, ja. Nu ska vi inte deppa ihop över det (Bara lite), utan istället berätta om bröllopet igår.
De gifte sig på Fyrisbiografen (Udda men suveränt fint och romantiskt), och efteråt hurrade vi och kastade ris på finaste fina brudparet med Universitetsaulan i ryggen, gula höstlöv på träden, folkmusik spelandes på fioler samt fin, vit kappa på bruden. Very much oktober- romantik. Sedan var det mingel, champagne, middag, tårta och disco på Upplands.
Kände inte så många förutom brudparet och brudens syster, men en rolig sak var att min gamla kemiterminsbästis S var där. "Nämen, hej!", liksom. Vi läste kemi ihop hösten- 00 (Tror jag att det var), och hon är en av mina Topp 10 favoritkursare som jag träffat på under utbildningen.
(De övriga var H som också läste till lärare och som jag bodde med i något år, gänget jag läste idrottsterminen med samt några av de 4-9 Ma/No- folk jag läste de flesta kurserna med. Ja just det, och så snygga killen jag läste fysik med hösten- 98 och som jag var hemligt förälskad i hela terminen. Eller i och för sig inte så himla hemligt eftersom jag pinsamt nog (Han hade nämligen sambo) råkade försäga mig på fyllan efter en tentafest en gång, men i alla fall)
Eller nu kom jag av mig. Var var jag? Just det, bröllopet. Blev en hel del plugg- nostalgi igår också eftersom midagen var i stora salen på Upplands och det var ju inte direkt igår man var på en sittning på en nation.
Middagen var jättetrevlig, vi hamnade bredvid brudgummens roliga barndomsbästisar från Falun och maten var god och talen var både gråt- och skrattframkallande. Som det ska vara på bröllop!
Hängde en del med brudparets kompis K också, som jag känner en del sedan Östgöta nations- tiden. Kul tjej, en sådan som man kan sitta mittemot i karmstolar med guldtyg i fina biblioteket och säga "Angenämt, på min ära!" med (Jamen vaddå, det måste man väl säga när man sitter på karmstolar från 1700- talet?!) snarare än konversera om jobb och barn med. And that kind of people I like!
Sedan blev det öl och paj till vickningsmat, och så åkte vi hem med 1- tåget.
Egentligen hade jag kunnat stanna en timme längre enbart för att titta på en av brudens kusiner som dansade (En av de skönaste dansstilar jag sett på en kille i hela mitt 31- åriga liv. Underbart! Nästa gång jag träffar någon av er måste jag visa), men på grund av banarbete, ersättningsbuss samt promenad hem mitt i natten från stationen blev klockan ändå halv tre innan vi kom hem.
A heldag, indeed!
Nu ska jag tänka kärleksfulla tankar, och försöka komma ur mitt bluefeelings- tillstånd. Puss och god natt!
Ett hett tips...
Är att INTE sätta i linser och minuten senare måla naglarna. Det enda som är svårare än att måla naglarna i rödlila färgen "Las Vegas" är att göra det medan man ser suddigt och dubbelt.
Jag får köra konversationsstil a la Italiano idag och vifta med händerna så mycket när jag pratar att ingen ser kladdet utanpå naglarna.
Nu ska jag:
Puss på er och ha en bra lördag!
Jag får köra konversationsstil a la Italiano idag och vifta med händerna så mycket när jag pratar att ingen ser kladdet utanpå naglarna.
Nu ska jag:
- Klä på mig
- Sminka mig
- Platta och fixa håret
Puss på er och ha en bra lördag!
Visst känner väl alla tjejer igen sig i det här?
Vi gick runt en stund i Valbo köpcenter, mamma och jag, innan IKEA, och jag hittade en jättesnygg, vit långkofta. Lagom tjock, cool men ändå basic, lite flätstickad, snygga knappar, skönt skärp i midjan.
Men jag köpte den inte.
Varför? För att jag såg tjock ut i den.
Egentligen är man lite dum i huvudet som håller på så, va? Men koftan var i en tant light affär, så det var kanske lika bra. Det var nog inte det att den var snygg, det var bara det att den var snyggast i affären, och det behöver ju inte säga så mycket. Mamma hittade dock ett par jeans.
Sedan gick vi runt på IKEA resten av eftermiddagen, jag köpte servetter, ny köksstol till Leo, ny filt till soffan, räkmacka och kaffe, liten cd- väska till Stella, och sist men inte minst nytt köksbord. Tjoho!
Fyra jävla tusen, men det var det värt.
Dessutom gick paketet in i mammas bil på millimetern, så it's a sign. Köksbordet var liksom menat att bo hos oss för resten av livet.
Men jag köpte den inte.
Varför? För att jag såg tjock ut i den.
Egentligen är man lite dum i huvudet som håller på så, va? Men koftan var i en tant light affär, så det var kanske lika bra. Det var nog inte det att den var snygg, det var bara det att den var snyggast i affären, och det behöver ju inte säga så mycket. Mamma hittade dock ett par jeans.
Sedan gick vi runt på IKEA resten av eftermiddagen, jag köpte servetter, ny köksstol till Leo, ny filt till soffan, räkmacka och kaffe, liten cd- väska till Stella, och sist men inte minst nytt köksbord. Tjoho!
Fyra jävla tusen, men det var det värt.
Dessutom gick paketet in i mammas bil på millimetern, så it's a sign. Köksbordet var liksom menat att bo hos oss för resten av livet.
Imorgon:
Om logistiken fungerar som den ska, så ska jag:
Och fika ska jag göra också. Very nice!
(Har ni förresten tänkt på att bloggar kan delas in i kategorierna "De som tar foton på sitt fika och lägger ut på bloggen" respektive "De som absolut INTE tar kort på sitt fika"?
Jag tillhör den senare kategorin.
Fast det beror mest på att jag inte vet hur man mms- bloggar, fast det behöver vi väl inte berätta för någon? Vi låtsas helt enkelt att jag är för cool för att ta kort på en kopp kaffe och en kladdkakebit)
- Lämna barn på skola och dagis
- Jobba
- Hämta barn på skola och dagis
- Lämna av barn till pappan som tar med dem till bibblan och sen hem till allmänt fredagshäng
- Bli upphämtad av mamma för att åka till IKEA
- Köpa- TADA!- nytt köksbord
Och fika ska jag göra också. Very nice!
(Har ni förresten tänkt på att bloggar kan delas in i kategorierna "De som tar foton på sitt fika och lägger ut på bloggen" respektive "De som absolut INTE tar kort på sitt fika"?
Jag tillhör den senare kategorin.
Fast det beror mest på att jag inte vet hur man mms- bloggar, fast det behöver vi väl inte berätta för någon? Vi låtsas helt enkelt att jag är för cool för att ta kort på en kopp kaffe och en kladdkakebit)
Jobbkläder?
Saker jag hade kunnat köpa på marknaden:
Alltså, är detta humor? Eller är det så antihumor att det blir ironiskt så att det blir humor? Eller är det ironi som är ironiskt menad så att...Nä, nu tappade jag bort mig. Själv röstar jag på tacky och humor som dog -93.
Fast humor som dog -93 kanske är höjden av ironi 2008?
Nä. Inte ens det är det nog.
- T- shirt med texten "Jag är snyggare naken
- Nyckelband med texten "Varm och villig"
Alltså, är detta humor? Eller är det så antihumor att det blir ironiskt så att det blir humor? Eller är det ironi som är ironiskt menad så att...Nä, nu tappade jag bort mig. Själv röstar jag på tacky och humor som dog -93.
Fast humor som dog -93 kanske är höjden av ironi 2008?
Nä. Inte ens det är det nog.
(Ett inget- inlägg)
Hade tänkt skriva ett kul inlägg som i samma mening innehöll orden "Marknadsbesökare" och "Inte precis Sveriges begåvningsreserv".
Men sen tänkte jag om för att slippa anonyma kommentarer som TRORU ATT DU E SÅ JÄVLA SMART SJÄLVRÅ ELLER?! Och för att jag kom på att jag nog inte är så jävlasmartsjälvrå.
Till exempel kan jag inte tanka bilen.
Så glöm det här inlägget, OK?
Men sen tänkte jag om för att slippa anonyma kommentarer som TRORU ATT DU E SÅ JÄVLA SMART SJÄLVRÅ ELLER?! Och för att jag kom på att jag nog inte är så jävlasmartsjälvrå.
Till exempel kan jag inte tanka bilen.
Så glöm det här inlägget, OK?
Dagens happening:
Marknad i stan (Byn?)
Köpte leksaksflygplan till Leo, leksaks- mobil till Stella, varsin karusell- och hoppborgsbiljett samt kokosbollar. Det var två förpackningar för 50 kronor på ett ställe, och när vi köpte det sa gubben bakom ståndet att vi kunde få en tredje förpackning eftersom det droppat lite vatten på dem. Så jag blev tvungen att promenera runt på martknaden med tre stora kartonger kokosbollar.
Och då tycker jag inte ens speciellt mycket om kokosbollar.
Men är det marknad så är det.
Efter att vi travat runt marknaden, hälsat på och pratat med en massa folk plus frusit sista kvarten så åkte vi förbi pizzerian och köpte pizza. Middag med pizza och kokosbollar, det är så viktigt tycker jag att ge sina barn sund mat och riktiga råvaror varje dag.
Ikväll ska jag se Katrin Schulman i "Du är vad du äter". Kul!
(Och ännu roligare sedan man idag läst att killen som tränar henne är hennes nya kille och "En av anledningarna till att det tog slut" mellan Katrin och Alex...Hm. Undrar om det märks i TV?)
Köpte leksaksflygplan till Leo, leksaks- mobil till Stella, varsin karusell- och hoppborgsbiljett samt kokosbollar. Det var två förpackningar för 50 kronor på ett ställe, och när vi köpte det sa gubben bakom ståndet att vi kunde få en tredje förpackning eftersom det droppat lite vatten på dem. Så jag blev tvungen att promenera runt på martknaden med tre stora kartonger kokosbollar.
Och då tycker jag inte ens speciellt mycket om kokosbollar.
Men är det marknad så är det.
Efter att vi travat runt marknaden, hälsat på och pratat med en massa folk plus frusit sista kvarten så åkte vi förbi pizzerian och köpte pizza. Middag med pizza och kokosbollar, det är så viktigt tycker jag att ge sina barn sund mat och riktiga råvaror varje dag.
Ikväll ska jag se Katrin Schulman i "Du är vad du äter". Kul!
(Och ännu roligare sedan man idag läst att killen som tränar henne är hennes nya kille och "En av anledningarna till att det tog slut" mellan Katrin och Alex...Hm. Undrar om det märks i TV?)
Intresseklubben antecknar
Nu ska jag:
Idag har det varit en bra dag, produktivt värre på jobbet plus att jag när jag slutat var förbi en affär och köpte bröllopspresent till lördag. Sedan hem och äta middag och mysa med barn.
Det var den onsdagen det.
Hann ni anteckna?
- Borsta tänderna
- Lägga mig och läsa
Idag har det varit en bra dag, produktivt värre på jobbet plus att jag när jag slutat var förbi en affär och köpte bröllopspresent till lördag. Sedan hem och äta middag och mysa med barn.
Det var den onsdagen det.
Hann ni anteckna?
Me and husen
Råkade åka förbi ett hus till salu när jag hämtade Stella från klasskompisen härom veckan, och åh vilket hus. Tegel, världens mysigaste och lummigaste trädgård, helt OK inomhus (Har sett bilder från Hemnet) och källare med hobbyrum, arbetsrum och bastu.
Bastu!
Bara det skulle faktiskt kunna få mig att köpa ett hus. Dock var det ingen övervåning på huset och bara tre sovrum, så det kändes lite litet ändå. Tänk om man någon dag vill ha en sista bebis? Huset var ett dödsbo och släktingarna ville enligt klasskompis- mamman sälja det så fort som möjligt, så kanske skulle vi i så fall kunna lägga värsta låga budet och ändå få det?
Men nä. Faller på: Ingen övervåning, lite litet, dödsbo låter som att de har dött i huset och sedan kommer tillbaka och spökar. Inte ens om jag fick ett spökhus gratis skulle jag bo där.
Fast ni hör ju hur jag har gått och tänkt på det här huset i flera veckor. Kollat bilderna på Hemnet flera gånger (Om jag visste hur man länkade så där snitsigt som Christin brukar göra skulle jag visa det) och åkt förbi det två gånger. Men idag på Hemnet såg jag det.
The house! Vitt mexitegel a la rikaste familjen -88, stort, halvtrappa upp till tre sovrum och lyxigt badrum plus halvtrappa ner till värsta supermysiga gillestugan, bastu, tvättstuga, hobbyrum mm. Jättestort vardagsrum och stort kök. Fin tomt. Sa jag gillestuga? Vit stenvägg, brun häftig medaljongtapet, öppen spis. Myspys.
Sådär fint att man får lite ont i magen var det. Kostade en komma åtta miljoner, ger en också lite ont i magen. Men never ever att jag skulle köpa hus nu i dessa finanskrisers tider, bättre att vänta tills alla lyxköpare inte har råd att bo kvar i sina flashiga hus och tvingas sälja dem jättebilligt för att räntan ligger på 15%.
He he.
Sedan kollar vi på Blocket efter billiga platt- TV's och nya bilar när de förutom husen måste göra sig av med resten av sakerna för att inte gå i personlig konkurs.
He he igen.
Så vi sitter här i vårt billiga lilla parhus och bidar vår tid, och sedan flyttar vi in i finaste huset i stan och startar telefonlånsbusiness med en ränta på bara 12,5%. Vad tror ni, kan det fungera som framtidspan?
(Fast inte ens då skulle vi nog köpa hus, om jag ska vara ärlig. Vi är för fega och ohändiga. Och bekväma. Fast kanske kommer mexitegelvillan med en handyman till granne? I så fall tar jag det)
Bastu!
Bara det skulle faktiskt kunna få mig att köpa ett hus. Dock var det ingen övervåning på huset och bara tre sovrum, så det kändes lite litet ändå. Tänk om man någon dag vill ha en sista bebis? Huset var ett dödsbo och släktingarna ville enligt klasskompis- mamman sälja det så fort som möjligt, så kanske skulle vi i så fall kunna lägga värsta låga budet och ändå få det?
Men nä. Faller på: Ingen övervåning, lite litet, dödsbo låter som att de har dött i huset och sedan kommer tillbaka och spökar. Inte ens om jag fick ett spökhus gratis skulle jag bo där.
Fast ni hör ju hur jag har gått och tänkt på det här huset i flera veckor. Kollat bilderna på Hemnet flera gånger (Om jag visste hur man länkade så där snitsigt som Christin brukar göra skulle jag visa det) och åkt förbi det två gånger. Men idag på Hemnet såg jag det.
The house! Vitt mexitegel a la rikaste familjen -88, stort, halvtrappa upp till tre sovrum och lyxigt badrum plus halvtrappa ner till värsta supermysiga gillestugan, bastu, tvättstuga, hobbyrum mm. Jättestort vardagsrum och stort kök. Fin tomt. Sa jag gillestuga? Vit stenvägg, brun häftig medaljongtapet, öppen spis. Myspys.
Sådär fint att man får lite ont i magen var det. Kostade en komma åtta miljoner, ger en också lite ont i magen. Men never ever att jag skulle köpa hus nu i dessa finanskrisers tider, bättre att vänta tills alla lyxköpare inte har råd att bo kvar i sina flashiga hus och tvingas sälja dem jättebilligt för att räntan ligger på 15%.
He he.
Sedan kollar vi på Blocket efter billiga platt- TV's och nya bilar när de förutom husen måste göra sig av med resten av sakerna för att inte gå i personlig konkurs.
He he igen.
Så vi sitter här i vårt billiga lilla parhus och bidar vår tid, och sedan flyttar vi in i finaste huset i stan och startar telefonlånsbusiness med en ränta på bara 12,5%. Vad tror ni, kan det fungera som framtidspan?
(Fast inte ens då skulle vi nog köpa hus, om jag ska vara ärlig. Vi är för fega och ohändiga. Och bekväma. Fast kanske kommer mexitegelvillan med en handyman till granne? I så fall tar jag det)
Ikväll, ikväll, ikväll!
"SOS familj" (De kom inte på något töntigare namn, eller?) och "Desperate Housewives".
Oh happy day.
Oh happy day.
Såhär är det att vara lärare:
Ärligt talat, vissa dagar (Dock händer det väldigt sällan) känner man bara för att skrika "NU SKITER JAG I ER, BORTSKÄMDA UNGJÄVLAR!!" och storma ut ur rummet och söka jobb på Hemköp.
Andra dagar, som idag, åker man hem med en lyckokänsla i magen och ett leende på läpparna efter att ha fått vara med bästa ungdomarna i hela världen under dagen samt ha fått höra fina saker.
Snälla saker sagt av elever slår...Ja, det mesta faktiskt.
Sveriges ungdomar, mycket bättre än sitt rykte. Jag lovar.
Och Jan Björklund kan dra åt skogen med sina deprimerande skoluttalanden.
Andra dagar, som idag, åker man hem med en lyckokänsla i magen och ett leende på läpparna efter att ha fått vara med bästa ungdomarna i hela världen under dagen samt ha fått höra fina saker.
Snälla saker sagt av elever slår...Ja, det mesta faktiskt.
Sveriges ungdomar, mycket bättre än sitt rykte. Jag lovar.
Och Jan Björklund kan dra åt skogen med sina deprimerande skoluttalanden.
Mer om träning
Fast i och för sig.
Jag cyklar ju till jobbet tre dagar i veckan, och då i raketfart eftersom klockorna tydligen går snabbare på morgonen än annars.
Och så bär jag barn ibland.
Och...Nä, där tog det stopp.
Går till matsalen? Går fram och tillbaka i klassrum?
Kanske skulle köpa en sån där elektronisk magbältsapparat som ger en magmuskler, som de säljer på TV- shop (Heter det fortfarande så? God I'm old). De fungerar säkert.
Jag cyklar ju till jobbet tre dagar i veckan, och då i raketfart eftersom klockorna tydligen går snabbare på morgonen än annars.
Och så bär jag barn ibland.
Och...Nä, där tog det stopp.
Går till matsalen? Går fram och tillbaka i klassrum?
Kanske skulle köpa en sån där elektronisk magbältsapparat som ger en magmuskler, som de säljer på TV- shop (Heter det fortfarande så? God I'm old). De fungerar säkert.
Vet ni vad jag saknar som tusan?
Att träna.
Har ju varit instruktör i några terminer, och innan det tränat mycket ändå. Sedan kom Les Mills- fascisterna och Body Step- helvetet och återbetalningen from hell (Om ni minns?) och satte stopp på träningslusten.
(Läs: Satte stopp för min vilja att åka till gymet och träna eftersom jag fortfarande inte betalat de där jäkla pengarna...Men vet fortfarande inte exakt hur mycket eller till vilket konto, så då är det väl inte mitt fel?! Försöker jag intala mig)
I alla fall. Träningen. Inte för några kilo hit eller dit (Idag hade jag för övrigt ett par jeans jag inte kunnat ha på flera månader. He he), utan för att det faktiskt är himla kul att träna, svettas, få bättre kondition, sova bättre, få mer energi.
Men, men. Vad är väl en bal på slottet, hur det än är så kan jag ju inte åka iväg och träna och lämna ungarna hemma själva. Och att träna hemma i vardagsrummet...Well, har aldrig hänt och kommer nog aldrig att hända. TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT, som Stella brukar säga i ett led i sitt nya tonårsvokabulär.
Men att aldrig träna längre... Också TRÅÅÅÅÅÅKIGT.
Har ju varit instruktör i några terminer, och innan det tränat mycket ändå. Sedan kom Les Mills- fascisterna och Body Step- helvetet och återbetalningen from hell (Om ni minns?) och satte stopp på träningslusten.
(Läs: Satte stopp för min vilja att åka till gymet och träna eftersom jag fortfarande inte betalat de där jäkla pengarna...Men vet fortfarande inte exakt hur mycket eller till vilket konto, så då är det väl inte mitt fel?! Försöker jag intala mig)
I alla fall. Träningen. Inte för några kilo hit eller dit (Idag hade jag för övrigt ett par jeans jag inte kunnat ha på flera månader. He he), utan för att det faktiskt är himla kul att träna, svettas, få bättre kondition, sova bättre, få mer energi.
Men, men. Vad är väl en bal på slottet, hur det än är så kan jag ju inte åka iväg och träna och lämna ungarna hemma själva. Och att träna hemma i vardagsrummet...Well, har aldrig hänt och kommer nog aldrig att hända. TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT, som Stella brukar säga i ett led i sitt nya tonårsvokabulär.
Men att aldrig träna längre... Också TRÅÅÅÅÅÅKIGT.
Avd. Mina kära specialelever
Har jag berättat att en av mina nya specialelever i sjuan har börjat blogga?
Helt underbart. Det behövs tränas stor bokstav, meningsbyggnad och talspråk vs. skriftspråk, men visst måste det vara roligare att träna det i en blogg än på ett papper?!
Tänkte nyss skriva första kommentaren i den (Bloggen är ca tre veckor gammal) men lyckades inte. (Blogspot, din pretto- blogg) Fast kanske lika bra det, hur töntigt är det inte med en lärarkommentar på sin blogg?
Ganska, va?
Helt underbart. Det behövs tränas stor bokstav, meningsbyggnad och talspråk vs. skriftspråk, men visst måste det vara roligare att träna det i en blogg än på ett papper?!
Tänkte nyss skriva första kommentaren i den (Bloggen är ca tre veckor gammal) men lyckades inte. (Blogspot, din pretto- blogg) Fast kanske lika bra det, hur töntigt är det inte med en lärarkommentar på sin blogg?
Ganska, va?
Amen ÅHH!
Hade ju verkligen peppat mig själv inför det här. Måndagkväll, några avsnitt "Ghost Whisperer", soffa och filt och tända värmeljus. Och det finns inga spöken på riktigt!
(Eller jo, det finns det, men kanske inte precis i gula parhus byggda på nittiotalet...)
Men så kommer jag ner för trappen och så är nedervåningen alldeles tyst och ensam. Och ute är det mörkt och kallt. Vill man kolla på spöken då? Eller vill man krypa ner i sängen på övervåningen läsandes en bok, med barnen sovande i rummen bredvid och med tillvaron lite mer safe?
Svårt val.
Någon som vill köpa en dvd- box billigt med första säsongen Ghost Whisperer?!
(Eller kanske inte. Jag brukar ju oftast titta när Jonas är hemma. Och en dag ska jag våga fast jag är själv, det ska jag...)
(Eller jo, det finns det, men kanske inte precis i gula parhus byggda på nittiotalet...)
Men så kommer jag ner för trappen och så är nedervåningen alldeles tyst och ensam. Och ute är det mörkt och kallt. Vill man kolla på spöken då? Eller vill man krypa ner i sängen på övervåningen läsandes en bok, med barnen sovande i rummen bredvid och med tillvaron lite mer safe?
Svårt val.
Någon som vill köpa en dvd- box billigt med första säsongen Ghost Whisperer?!
(Eller kanske inte. Jag brukar ju oftast titta när Jonas är hemma. Och en dag ska jag våga fast jag är själv, det ska jag...)
Laddar inför morgondagen
Ikväll: Leo somnade kl åtta, Stella ungefär tjugo över.
OK tid, men i morgon måste jag narrow it down till att båda somnat före kl åtta. Då är det nämligen först Nannyjouren (Jippie!) och sedan Desperate Housewives (JIPPIE!)
Borde gå, om de båda är färdigbadade och färdiglästa och färdigkramade halv åtta. Alltså måste jag börja ungefär kvart i sju.
Körschema klart, nu gäller det att hålla det också. Eller kanske låta Stella titta? "Ser du, sådär kanske du också blir om du inte lyssnar på mamma?!"
Eller nä förresten, kör nog på Nattning- före- klockan- åtta- metoden istället.
OK tid, men i morgon måste jag narrow it down till att båda somnat före kl åtta. Då är det nämligen först Nannyjouren (Jippie!) och sedan Desperate Housewives (JIPPIE!)
Borde gå, om de båda är färdigbadade och färdiglästa och färdigkramade halv åtta. Alltså måste jag börja ungefär kvart i sju.
Körschema klart, nu gäller det att hålla det också. Eller kanske låta Stella titta? "Ser du, sådär kanske du också blir om du inte lyssnar på mamma?!"
Eller nä förresten, kör nog på Nattning- före- klockan- åtta- metoden istället.
Måndag kl 16.53
Lång och rätt jobbig men ändå kul dag på jobbet. Hämta på dagis och fritids. Småprata i bilen på väg hem. Just nu är Stella ute och leker med grannkompisarna, medan Leo sitter på golvet i vardagsrummet och leker med tågbanan med ytterligare en grannkompis.
Strax ska jag gå ner och laga fiskpinnar och pulvermos.
Är lite trött men inte så farligt. Och eftersom jag inte vill tillhöra generation Gnällapa (Haha, visst måste man älska namnet?!) så tänker jag nu skriva en liten lista på vad jag är tacksam för just denna måndag:
Kram och häve a bra måndageftermiddag!
Strax ska jag gå ner och laga fiskpinnar och pulvermos.
Är lite trött men inte så farligt. Och eftersom jag inte vill tillhöra generation Gnällapa (Haha, visst måste man älska namnet?!) så tänker jag nu skriva en liten lista på vad jag är tacksam för just denna måndag:
- Jag har tak över huvudet
- Jag ska strax få äta middag
- Jag har friska och glada (För det mesta...) barn
- Jag är kär
- Jag har ett jobb, och dessutom ett som jag trivs himla bra på
- Jag har fina vänner
- Jag ska se ett avsnitt "Ghost whisperer" ikväll efter att barnen somnat
- Barnen har kompisar på dagis och skolan
- Jag har kompisar på jobbet
- Jag har hyfsat bra med pengar (Inte som i "Pengar har aldrig varit något problem", men i alla fall som i "Om jag vill kan jag köpa Brämhults svindyra färskpressade juice ibland när jag handlar". Och det duger bra åt mig)
- Mina släktingar mår bra
- Jag betalar alltid räkningar i tid
Kram och häve a bra måndageftermiddag!
Jag vet att man har lite för lite att tänka på när man funderar över sånt här...
Men. Ebba von Sydow måste ju vara en av de skötsammaste och mest girl next door- aktiga kända (Nåja) människan i Sverige, och så blir hon portad på Stureplan.
Och jag vet fortfarande inte vad hon hade gjort.
Kan inte någon insatt person berätta det för mig, och så kan ca 7% av min hjärna sysselsätta sig med att tänka på andra saker istället. Som finanskrisen eller meteorologiska teorier eller liknande.
Och jag vet fortfarande inte vad hon hade gjort.
Kan inte någon insatt person berätta det för mig, och så kan ca 7% av min hjärna sysselsätta sig med att tänka på andra saker istället. Som finanskrisen eller meteorologiska teorier eller liknande.
Sunday pictures
Barnen kollar youtube. Några favoriter: Allt från "Bilar", Nicke & Nilla, "Barbie girl" med Aqua.
Leo: Jag vill kolla på Affise hawe
Jaha. "Life is a highway"- klippet från "Bilar". Själv låg jag på sängen bredvid och gjorde ingenting. Mycket bra söndagseftermiddags- syssla.
Hann i alla fall rensa lite i garderoben idag, plus att jag tog in blomman från altanbordet och ställde den i sovrumsfönstret istället. Vissa renoverar sina hus, själv byter jag plats på en blomma och tycker att jag har fixat hemma. Hm.
Så har jag lekt med lego också, även det en bra söndagssyssla.
Kinahuset, aka "Dragon Gate" på E4:an på väg till Gävle. Fast det riktiga Kinahuset har inga hästar på taket.
Leo: Jag vill kolla på Affise hawe
Jaha. "Life is a highway"- klippet från "Bilar". Själv låg jag på sängen bredvid och gjorde ingenting. Mycket bra söndagseftermiddags- syssla.
Hann i alla fall rensa lite i garderoben idag, plus att jag tog in blomman från altanbordet och ställde den i sovrumsfönstret istället. Vissa renoverar sina hus, själv byter jag plats på en blomma och tycker att jag har fixat hemma. Hm.
Så har jag lekt med lego också, även det en bra söndagssyssla.
Kinahuset, aka "Dragon Gate" på E4:an på väg till Gävle. Fast det riktiga Kinahuset har inga hästar på taket.
Söndagkväll
Jaha ja. Vad ska man hitta på nu då? Är för trött för att göra något och för pigg för att gå och lägga mig. Tror att det blir det här:
Kanske kommer det ut på dvd?
Cool kille i kassan på skivaffär: Hej, hej?
Jag: Hej, jag tänkte bara fråga om "Ensam mamma söker" kommer ut på dvd- box?
Eh. Nä.
(Det går säker att se det på datorn, men det är så trist och obekvämt. Jag är född -77, om jag ska se på film eller på TV ska det vara i soffan. The oldfashion style)
- Måla naglarna
- Borsta tänderna
- Lägga fram kläder till imorgon
- Gå och lägga mig och fortsätta läsa "Jaktsäsong" av Mats Strandberg
Kanske kommer det ut på dvd?
Cool kille i kassan på skivaffär: Hej, hej?
Jag: Hej, jag tänkte bara fråga om "Ensam mamma söker" kommer ut på dvd- box?
Eh. Nä.
(Det går säker att se det på datorn, men det är så trist och obekvämt. Jag är född -77, om jag ska se på film eller på TV ska det vara i soffan. The oldfashion style)
Ho ho? Nannyjouren*?
Någon mer som har ett 6- årigt litet hormonmonster hemma?
Helt galet, hon kastar saker och skriker och håller på. Men det är bara att bita ihop och ta sig igenom det, som med alla trotsfaser. Klart man inte kan rå för att man är 6 år och "arg i hela kroppen" (Som hon sa en gång, gullungen).
Det här med att vara liten och stor på samma gång, inte lätt alla gånger. Strategi vid trotsfaser : Massa kärlek och kramar, tydliga tillsägelser, mycket beröm. (Fungerar de flesta gångerna. Ibland glömmer man dock av sig och blir arg och typ kastar saker tillbaka, men hey, man är ju ingen robot)
* Såg förresten att Nannyjouren ska börja igen på TV 3, fast nu heter det något i stil med SOS familj eller vad det nu var. Förra gången det gick var det ju mest deprimerande att titta, för när det väl kom till kritan så var det ju inte barnen som behövde hjälp utan föräldrarna. Klart som fan att man inte får harmoniska ungar när man skriker "Men FÖR I HELVETE, Kevin, din jävla unge" efter dem samt proppar i dem läsk och godis varje dag, aldrig går ut med dem eller sätter dem framför TV'n så fort de kommer hem.
Fast alla var ju inte så, såklart.
Ska nog titta på första avsnittet i alla fall, kanske säger de något om 6-åringar som skriker.
Helt galet, hon kastar saker och skriker och håller på. Men det är bara att bita ihop och ta sig igenom det, som med alla trotsfaser. Klart man inte kan rå för att man är 6 år och "arg i hela kroppen" (Som hon sa en gång, gullungen).
Det här med att vara liten och stor på samma gång, inte lätt alla gånger. Strategi vid trotsfaser : Massa kärlek och kramar, tydliga tillsägelser, mycket beröm. (Fungerar de flesta gångerna. Ibland glömmer man dock av sig och blir arg och typ kastar saker tillbaka, men hey, man är ju ingen robot)
* Såg förresten att Nannyjouren ska börja igen på TV 3, fast nu heter det något i stil med SOS familj eller vad det nu var. Förra gången det gick var det ju mest deprimerande att titta, för när det väl kom till kritan så var det ju inte barnen som behövde hjälp utan föräldrarna. Klart som fan att man inte får harmoniska ungar när man skriker "Men FÖR I HELVETE, Kevin, din jävla unge" efter dem samt proppar i dem läsk och godis varje dag, aldrig går ut med dem eller sätter dem framför TV'n så fort de kommer hem.
Fast alla var ju inte så, såklart.
Ska nog titta på första avsnittet i alla fall, kanske säger de något om 6-åringar som skriker.
Word!
Katerina Janouch verkar vara en himla klok och vettig människa. Brukar läsa hennes blogg ibland, hon är så där alldeles lagom skön och rolig och bra mamma och med bra åsikter.
Läs bara den här krönikan från Expressen:
"Ryck upp er - sluta gnälla!
Generation Gnällapa är på banan i full karriär och går knappt att stoppa. Det har blivit en trend att beklaga sig. Värst vinner. ”Jag har inte sovit på tio år” är en av de vanligaste fraserna. ”Jag håller på att gå omkull av utmattning”. Det nya i Generation Gnällapa är att det inte bara är kvinnorna som gnäller. Männen gör allt för att hålla jämn takt i jämmerträsket. Det är så synd, så synd om oss människor i allmänhet och småbarnsföräldrar i synnerhet. Men ärligt, mina damer och herrar, ryck upp er för bövelen. Vad är det som är så himla jobbigt med att ha en unge eller max två? Man dör ju av tristess hemma när bebisen är mätt, köket städat och tvätten vikt. Det finns ju absolut ingenting att göra annat än att slappa, blogga, glo på teve eller gå en stärkande promenad. Och sen börjar barnen på dagis och man återgår till arbetslivet där vi ägnar oss åt timslånga fikapauser. Sverige, ett sönderslöat och sönderfikat land!
Vi har engångsblöjor, barnmatsburkar, teve och mediciner. Vi har BVC och barnomsorg och skolor och fritids. Vi har mikrougnar och bilar och rätt så rena lägenheter de flesta av oss. Vi räknar kallt med att våra barn ska överleva sin barndom, ja vi utgår från det. Det är faktiskt sinnessjukt hur bortskämda och historielösa vi har blivit. Hur lite tacksamhet vi känner för den lyx vi lever i 2008. När jag märker att jag – ibland – börjar gå in i Generation Gnällapa-väggen tänker jag snabbt på min egen mormorsmor Lia. Som föddes för trots allt inte så galet länge sen, okej för kanske 120 år sen.
Hon bodde i Ukraina, i ett stenruckel utan centralvärme. Hon födde sju barn, fyra pojkar och tre flickor. Den sista flickan var min mormor (född 1911). Sin pappa fick hon aldrig se, han dog när mormorsmor var höggravid med henne. Lia var tvätterska, och låg på knä mitt i byn och bykade för de rikare tanterna. Mot usel penning förstås. De sju ungarna svalt. Mormorsmor fick hjälp av sin syster för att överleva. Men till slut gick det inte längre, hon tvingades sätta de minsta barnen på barnhem för att de inte skulle svälta ihjäl. Sen hämtade hon hem dem igen, efter flera år. Men ändå. Jag ser min mormorsmor, som ligger på alla fyra och som tvättar lakan med nariga, svidande, röda händer i iskallt vatten. Medan hon vet att det sitter sju hungriga ungar i stugan. Och karln är borta. Död.
Sen blev det lite bättre, men när min mamma föddes 1939 blev det pytt igen. Andra världskriget kom och mormor och mamma fick bo på ett utedassliknande ställe i tre år. För att bli av med lössen hällde man fotogen över ungarnas huvuden. De hade inget att äta. De fick tränga ner fötterna i begagnade, för små skor. Morfar satt i det fruktade Ljubljanka-fängelset i Moskva, som politisk fånge under denna tid. Folk hade verkligen noll utrymme att fundera över begrepp som livspussel eller familjeterapi. Nån barnmat på burk fanns inte heller. Ej heller BVC eller vaccin mot röda hund.
Såna här saker brukar jag tänka på när jag i djupet av mitt hjärta känner för att gnälla loss. Jag ser min mormorsmor framför mig och besinnar mig och känner genast en djup tacksamhet över den här tiden som jag lever i. Det enda molnet på välfärdshimlen är väl våra barn, den ännu yngre Generationen Trött. Om vi nu tycker våra lyxliv är så jävla jobbiga, vad för vi vidare för budskap till dem? Jag är rädd att vi när en bunt arbetsskygga drönare vid vår barm. Ungar som tar för givet att allt ska vara enkelt och gratis, utan minsta motstånd. Ungar som inte vet hur man gör ett hederligt handtag. För vad ska de annars tro, när de ser oss sörpla latte och samtidigt klaga på att vi är utbrända?"
Så sant som det var sagt. Klart att man får vara trött ibland och ha en släng av en depression eller två, men allvarligt talat, hur bra har vi det inte?!
Fast roligt namn. Generation Gnällapa. Och en sån vill man ju inte vara.
Läs bara den här krönikan från Expressen:
"Ryck upp er - sluta gnälla!
Generation Gnällapa är på banan i full karriär och går knappt att stoppa. Det har blivit en trend att beklaga sig. Värst vinner. ”Jag har inte sovit på tio år” är en av de vanligaste fraserna. ”Jag håller på att gå omkull av utmattning”. Det nya i Generation Gnällapa är att det inte bara är kvinnorna som gnäller. Männen gör allt för att hålla jämn takt i jämmerträsket. Det är så synd, så synd om oss människor i allmänhet och småbarnsföräldrar i synnerhet. Men ärligt, mina damer och herrar, ryck upp er för bövelen. Vad är det som är så himla jobbigt med att ha en unge eller max två? Man dör ju av tristess hemma när bebisen är mätt, köket städat och tvätten vikt. Det finns ju absolut ingenting att göra annat än att slappa, blogga, glo på teve eller gå en stärkande promenad. Och sen börjar barnen på dagis och man återgår till arbetslivet där vi ägnar oss åt timslånga fikapauser. Sverige, ett sönderslöat och sönderfikat land!
Vi har engångsblöjor, barnmatsburkar, teve och mediciner. Vi har BVC och barnomsorg och skolor och fritids. Vi har mikrougnar och bilar och rätt så rena lägenheter de flesta av oss. Vi räknar kallt med att våra barn ska överleva sin barndom, ja vi utgår från det. Det är faktiskt sinnessjukt hur bortskämda och historielösa vi har blivit. Hur lite tacksamhet vi känner för den lyx vi lever i 2008. När jag märker att jag – ibland – börjar gå in i Generation Gnällapa-väggen tänker jag snabbt på min egen mormorsmor Lia. Som föddes för trots allt inte så galet länge sen, okej för kanske 120 år sen.
Hon bodde i Ukraina, i ett stenruckel utan centralvärme. Hon födde sju barn, fyra pojkar och tre flickor. Den sista flickan var min mormor (född 1911). Sin pappa fick hon aldrig se, han dog när mormorsmor var höggravid med henne. Lia var tvätterska, och låg på knä mitt i byn och bykade för de rikare tanterna. Mot usel penning förstås. De sju ungarna svalt. Mormorsmor fick hjälp av sin syster för att överleva. Men till slut gick det inte längre, hon tvingades sätta de minsta barnen på barnhem för att de inte skulle svälta ihjäl. Sen hämtade hon hem dem igen, efter flera år. Men ändå. Jag ser min mormorsmor, som ligger på alla fyra och som tvättar lakan med nariga, svidande, röda händer i iskallt vatten. Medan hon vet att det sitter sju hungriga ungar i stugan. Och karln är borta. Död.
Sen blev det lite bättre, men när min mamma föddes 1939 blev det pytt igen. Andra världskriget kom och mormor och mamma fick bo på ett utedassliknande ställe i tre år. För att bli av med lössen hällde man fotogen över ungarnas huvuden. De hade inget att äta. De fick tränga ner fötterna i begagnade, för små skor. Morfar satt i det fruktade Ljubljanka-fängelset i Moskva, som politisk fånge under denna tid. Folk hade verkligen noll utrymme att fundera över begrepp som livspussel eller familjeterapi. Nån barnmat på burk fanns inte heller. Ej heller BVC eller vaccin mot röda hund.
Såna här saker brukar jag tänka på när jag i djupet av mitt hjärta känner för att gnälla loss. Jag ser min mormorsmor framför mig och besinnar mig och känner genast en djup tacksamhet över den här tiden som jag lever i. Det enda molnet på välfärdshimlen är väl våra barn, den ännu yngre Generationen Trött. Om vi nu tycker våra lyxliv är så jävla jobbiga, vad för vi vidare för budskap till dem? Jag är rädd att vi när en bunt arbetsskygga drönare vid vår barm. Ungar som tar för givet att allt ska vara enkelt och gratis, utan minsta motstånd. Ungar som inte vet hur man gör ett hederligt handtag. För vad ska de annars tro, när de ser oss sörpla latte och samtidigt klaga på att vi är utbrända?"
Så sant som det var sagt. Klart att man får vara trött ibland och ha en släng av en depression eller två, men allvarligt talat, hur bra har vi det inte?!
Fast roligt namn. Generation Gnällapa. Och en sån vill man ju inte vara.
Åh NEEEEJ
Glömde kolla e- mail i förrgår, och tjejen med Chanel- örhängena hade mejlat tillbaka och skrev att örhängena fanns kvar men att det var många som hade skrivit. Ville jag köpa dem?
Så hade jag varit snabb och ringt och sagt "Jag sätter in 120 kronor på ditt konto nu, vill du skicka dem?" så hade jag kanske ägt ett par gnistrande Chanel- C'n att ha i öronen.
Jävla skit.
Men ändå...Begagnade örhängen? Kan man köpa det? Kanske var lika bra att jag inte köpte dem. Men visst är de snygga?!
Så hade jag varit snabb och ringt och sagt "Jag sätter in 120 kronor på ditt konto nu, vill du skicka dem?" så hade jag kanske ägt ett par gnistrande Chanel- C'n att ha i öronen.
Jävla skit.
Men ändå...Begagnade örhängen? Kan man köpa det? Kanske var lika bra att jag inte köpte dem. Men visst är de snygga?!
Kul rubrik på en artikel på Aftonbladets kultursida igår:
"Homorörelsen har gjort för heteromannen vad handikappanpassningen gjort för lattemamman"
Och det är väl bra?
Och det är väl bra?
Höststorm
Dagens väder: Blåst, ösregn, kallt, mörka moln, blöta löv.
Rätt mysigt, då får man vara inne hela dagen. Lovely. Ska nog städa garderoberna, tror jag. (Hur knäpp är man när man tycker att garderobsstädning blir dagens happening och jätteroligt? Lite, va?)
Nu ska jag bädda sängar, lägga in ren tvätt och leka med bilar med Leo. Bra söndagsaktiviteter.
Rätt mysigt, då får man vara inne hela dagen. Lovely. Ska nog städa garderoberna, tror jag. (Hur knäpp är man när man tycker att garderobsstädning blir dagens happening och jätteroligt? Lite, va?)
Nu ska jag bädda sängar, lägga in ren tvätt och leka med bilar med Leo. Bra söndagsaktiviteter.
Barnkalas
Helt fantastiskt kul men...Tja, helt avkopplande är det ju inte.
Själv åt jag chokladtårta och drack kaffe och var nöjd med det. Barnen har förutom disco, lekar och utevistelse inklusive skattjakt hunnit äta: Chokladtårta, saft, korv med bröd, godis, chips.
Hemma igen åt de lite middag (surprise surprise att de inte var så hungriga...) och fick sen lyxa till det med ytterligare chips och godis.
Nu håller vi alla tummar vi har att de vaknar upp i morgon utan att ha kräkts. Right?
Själv åt jag chokladtårta och drack kaffe och var nöjd med det. Barnen har förutom disco, lekar och utevistelse inklusive skattjakt hunnit äta: Chokladtårta, saft, korv med bröd, godis, chips.
Hemma igen åt de lite middag (surprise surprise att de inte var så hungriga...) och fick sen lyxa till det med ytterligare chips och godis.
Nu håller vi alla tummar vi har att de vaknar upp i morgon utan att ha kräkts. Right?
Ansvarsfördelning i dess ädlaste form
I eftermiddag är Stella och Leo bjudna till dagisbästisen på 6- årskalas. Jag åker dit med dem och stannar också kvar eftersom Leo är med, så medan barnen leker och fikar och har kul så kommer jag att dricka kaffe, äta chokladtårta, kanske äta lite chips och popcorn samt umgås med favvo- dagismammor.
Under tiden är Jonas hemma och rensar och städar garaget plus plockar ihop på altanen.
Måste nästan säga att ställningen chokladtårta- garagestädning är 1-0, va?
Nu: Bädda sängar och lyssna på Mix Megapol.
Under tiden är Jonas hemma och rensar och städar garaget plus plockar ihop på altanen.
Måste nästan säga att ställningen chokladtårta- garagestädning är 1-0, va?
Nu: Bädda sängar och lyssna på Mix Megapol.
Spring och se "Juno" om ni inte redan sett den
En pärla, både filmen och tjejen och omgivningen.
En guldfilm, helt enkelt.
En guldfilm, helt enkelt.
Sådärja
Lite jobbtänk så här på fredagkvällen.
Nu tänker vi inte mer på det, utan dricker vin och ser på film.
Ha en nice fredagkväll, Världen!
Nu tänker vi inte mer på det, utan dricker vin och ser på film.
Ha en nice fredagkväll, Världen!
Moralpanik? Eller att ta tag i problemen?
Intressant krönika.
För det mesta vet jag exakt vad jag tycker och inte tycker om skolan och skolpolitiken, men just i den här frågan är jag kluven...Hon har ju trots allt rätt, Terri.
Fast ändå. Klart vi ska ha skolplikt i Sverige, det var som någon kommenterade, vaddå ska ungdomarna själva bestämma vilka lektioner de ska gå på?! Mm, det går nog bra, fjortonåringar klarar absolut det beslutet...Not.
Sms- funktionen hör till gymnasiet (Efter vad jag har hört i alla fall) och innebär att frånvaroregistreringen sker på nätet och man kan ha föräldrarnas mobilnummer kopplat till det. På gymnasiet förlorar man ju studiebidraget om man är borta för mycket.
Dock ser jag det så här: Grundskolan är obligatorisk för alla och de allra flesta SKA klara godkänt i alla ämnen. Så svårt är det inte, och de som har svårigheter i skolan ska ha rätt till engagerade lärare, stöttning och åtgärdsprogram. På samma sätt som duktiga elever ska ha rätt till utmanande uppgifter och chans till höga betyg. Gymnasiet däremot är ju frivilligt, men det mest skrämmande där är ju att fler och fler verkar strunta i det, hoppa av eller skolka bort chans till bra betyg.
Är det inte på gymnasiet som vuxenlivet börjar?
Hur den än är så ska ju dessa ungdomar förr eller senare ut i arbetslivet, och det är ju faktiskt bara elakt om vi inte lär dem lite ansvar och allmän moral. Det vill säga vikten att vara i tid, att sköta sina uppgifter, att vara trevlig, att göra sitt bästa, att kunna grundläggande skrivning, läsning, räkning och allmänbildning samt att man faktiskt inte skolkar.
Eller? Är jag ett barn av "Skola på 80- talet där alla jobbar på" som inte fattat den nya tidens "Alla får göra vad fan de vill"?
För det mesta vet jag exakt vad jag tycker och inte tycker om skolan och skolpolitiken, men just i den här frågan är jag kluven...Hon har ju trots allt rätt, Terri.
Fast ändå. Klart vi ska ha skolplikt i Sverige, det var som någon kommenterade, vaddå ska ungdomarna själva bestämma vilka lektioner de ska gå på?! Mm, det går nog bra, fjortonåringar klarar absolut det beslutet...Not.
Sms- funktionen hör till gymnasiet (Efter vad jag har hört i alla fall) och innebär att frånvaroregistreringen sker på nätet och man kan ha föräldrarnas mobilnummer kopplat till det. På gymnasiet förlorar man ju studiebidraget om man är borta för mycket.
Dock ser jag det så här: Grundskolan är obligatorisk för alla och de allra flesta SKA klara godkänt i alla ämnen. Så svårt är det inte, och de som har svårigheter i skolan ska ha rätt till engagerade lärare, stöttning och åtgärdsprogram. På samma sätt som duktiga elever ska ha rätt till utmanande uppgifter och chans till höga betyg. Gymnasiet däremot är ju frivilligt, men det mest skrämmande där är ju att fler och fler verkar strunta i det, hoppa av eller skolka bort chans till bra betyg.
Är det inte på gymnasiet som vuxenlivet börjar?
Hur den än är så ska ju dessa ungdomar förr eller senare ut i arbetslivet, och det är ju faktiskt bara elakt om vi inte lär dem lite ansvar och allmän moral. Det vill säga vikten att vara i tid, att sköta sina uppgifter, att vara trevlig, att göra sitt bästa, att kunna grundläggande skrivning, läsning, räkning och allmänbildning samt att man faktiskt inte skolkar.
Eller? Är jag ett barn av "Skola på 80- talet där alla jobbar på" som inte fattat den nya tidens "Alla får göra vad fan de vill"?
Hur mycket fredagsmys är inte det här på en skala?
Hämta barn på dagis och skola kvart över ett. Gå till bibblan och lämna böcker och låna några nya plus "Lotta på Bråkmakargatan"- film att se efter maten. Gå till leksaksaffären och köpa present till dagisbästis som har kalas i morgon samt varsin leksak till barnen (Lyftkranbil och rosa väska och hårklämma). Åka till köttaffären (Jag vet, det låter inte klokt. Men vad ska man kalla det? Delikatessaffär?) och köpa färdiglagad lasagne till ikväll och bullar till fredagsfika.
Hem och fika, mysa, städa och leka. Just nu är Stella ute och leker med grannkompis medan Leo lägger pussel och jag plockar och fixar och lyssnar på "Ella elle l'a"- skivan.
Ikväll ska vi äta lasagnemiddag med tända ljus, och efter det film och popcorn.
När barnen somnat ska jag dricka ett glas rödvin och se "Juno" (Som jag fortfarande inte lyckats se. Men anyday now...)
Mysmysmysmys.
Mys.
Hem och fika, mysa, städa och leka. Just nu är Stella ute och leker med grannkompis medan Leo lägger pussel och jag plockar och fixar och lyssnar på "Ella elle l'a"- skivan.
Ikväll ska vi äta lasagnemiddag med tända ljus, och efter det film och popcorn.
När barnen somnat ska jag dricka ett glas rödvin och se "Juno" (Som jag fortfarande inte lyckats se. Men anyday now...)
Mysmysmysmys.
Mys.
Mitt liv blev just en aning bättre
Mejlade precis och skrev att jag var intresserad av ett par Chanel- örhängen från Blocket.
Ni vet de dubbla C'na med kristaller på. Very classy.
Blocket, 120 kronor och säkert några trasiga kristaller är kanske inte very classy, men i alla fall billigt. Eller rättare sagt superbilligt, en annan ville ha två tusen för sina, så hon har nog sålt dem redan.
Lika bra det, är det inte lite weird att köpa begagnade örhängen?
Ni ser, på bara några rader har jag vänt en motgång (Fina Chanel- örhängen, redan sålda) till en medgång (Slipper dö bakterier i öronen- döden). En liten talang jag har, positivt tänkande är rätt behändigt för det mesta.
Mer positivt tänkande åt världen!
Alternativt bättre problemlösning, nämligen:
Puss och god natt!
Ni vet de dubbla C'na med kristaller på. Very classy.
Blocket, 120 kronor och säkert några trasiga kristaller är kanske inte very classy, men i alla fall billigt. Eller rättare sagt superbilligt, en annan ville ha två tusen för sina, så hon har nog sålt dem redan.
Lika bra det, är det inte lite weird att köpa begagnade örhängen?
Ni ser, på bara några rader har jag vänt en motgång (Fina Chanel- örhängen, redan sålda) till en medgång (Slipper dö bakterier i öronen- döden). En liten talang jag har, positivt tänkande är rätt behändigt för det mesta.
Mer positivt tänkande åt världen!
Alternativt bättre problemlösning, nämligen:
- Köp läget
- Lös problemet
Puss och god natt!
Påminnelse: Barskåpet
Ni kommer väl ihåg att kolla efter det här när ni är på loppisaffärer? (Alternativt hemma hos Ola Lindholm)
Hittar ni det så är det bara att säga till, jag är inte det minsta främmande för att åka till Helsinborg eller Haparanda för att shoppa loppis- barskåp. Inte alls.
Så kommer det att stå i mitt vardagsrum och se absolutely smashing ut, och jag kommer att ställa in en massa udda, snitsiga glas. Sen kommer jag på att man måste ha flaskor i sitt barskåp också, så då köper jag någon fin flaska Gin och några vinflaskor och lite olika likörer och ställer dit.
Och sen kan jag inte låta bli att dricka Dry Martinis när jag kommer hem från jobbet eftersom barskåpet är så fint och eftersom det ser så lyxigt ut med Dry Martinis. (Och eftersom jag ju måste använda glasen)
Sen leder det ena till det andra och jag kommer allt oftare till jobbet och luktar sprit, och så får jag sparken och Jonas och barnen lämnar mig och jag blir tvungen att flytta till en sunkig etta i ghetto- kvarteret men där är jag ju inte så ofta eftersom jag kommer att sitta med resten av alkisarna på bänkarna på lilla torget mitt emot ICA. Emellanåt vinglar jag dock hem till min etta och klappar på barskåpet som står det så fint bredvid tältsängen (De enda möblerna jag har) och säger för mig själv "Det var ju för tur att jag äntligen hittade mitt barskåp!"
Så. Ni hjälper väl mig att hålla utkik?
(Det kan ju även bli så att det kommer att stå i mitt vardagsrum och se absolutely smashing ut UTAN att jag börjar dricka drajor på eftermiddagarna. Ola Lindholm är till exempel inget fyllo, vad jag vet)
Hittar ni det så är det bara att säga till, jag är inte det minsta främmande för att åka till Helsinborg eller Haparanda för att shoppa loppis- barskåp. Inte alls.
Så kommer det att stå i mitt vardagsrum och se absolutely smashing ut, och jag kommer att ställa in en massa udda, snitsiga glas. Sen kommer jag på att man måste ha flaskor i sitt barskåp också, så då köper jag någon fin flaska Gin och några vinflaskor och lite olika likörer och ställer dit.
Och sen kan jag inte låta bli att dricka Dry Martinis när jag kommer hem från jobbet eftersom barskåpet är så fint och eftersom det ser så lyxigt ut med Dry Martinis. (Och eftersom jag ju måste använda glasen)
Sen leder det ena till det andra och jag kommer allt oftare till jobbet och luktar sprit, och så får jag sparken och Jonas och barnen lämnar mig och jag blir tvungen att flytta till en sunkig etta i ghetto- kvarteret men där är jag ju inte så ofta eftersom jag kommer att sitta med resten av alkisarna på bänkarna på lilla torget mitt emot ICA. Emellanåt vinglar jag dock hem till min etta och klappar på barskåpet som står det så fint bredvid tältsängen (De enda möblerna jag har) och säger för mig själv "Det var ju för tur att jag äntligen hittade mitt barskåp!"
Så. Ni hjälper väl mig att hålla utkik?
(Det kan ju även bli så att det kommer att stå i mitt vardagsrum och se absolutely smashing ut UTAN att jag börjar dricka drajor på eftermiddagarna. Ola Lindholm är till exempel inget fyllo, vad jag vet)
Viktigt med principfasthet
En av mina värsta tidningar är Amelia. Tråkig, tantig, präktig (Fast Malin Wollin är underbar. Som alltid) och pretto. Dessutom har jag prenumererat på den några gånger bara för att man fått typ tre nummer plus presenter jättebilligt, fast de har ALLTID krånglat till det. Som att skicka två tidningar och sen hålla på att skicka extra inbetalningskort, eller skicka en fjärde tidning fast jag sagt upp prenumerationen och därför blivit tvungen att betala för tidningen, eller tagit fyra månader på sig att skicka presenterna.
Så jag ska aldrig mer prenumera på Amelia, den tråkiga lureri-tidningen.
Fast idag kom det reklam om Amelia- prenumeration, och då fick man tre tidningar plus mysdress i plysch plus halsband med bulligt silverhjärta som jag letat efter för ENDAST 49,90. Ja, plus tjugo kronor.
"Ja men GUD vad bra, det här skickar jag in".
Tänkte jag.
Sjuttio kronor för dålig tidning och presenter man aldrig får, det är ju inte klokt hur jag fyndar. En sann shoppingexpert.
Så jag ska aldrig mer prenumera på Amelia, den tråkiga lureri-tidningen.
Fast idag kom det reklam om Amelia- prenumeration, och då fick man tre tidningar plus mysdress i plysch plus halsband med bulligt silverhjärta som jag letat efter för ENDAST 49,90. Ja, plus tjugo kronor.
"Ja men GUD vad bra, det här skickar jag in".
Tänkte jag.
Sjuttio kronor för dålig tidning och presenter man aldrig får, det är ju inte klokt hur jag fyndar. En sann shoppingexpert.
Avd. Humor
Alex Schulman tog kort på sin restaurangnota och la ut på bloggen, och några oärliga (Smarta?) folks har läst hans kortnummer som var med på fotot och shoppat loss.
Hahaha.
Eller jag menar...Åh, vad hemskt, stackars honom.
(Fast håll med om att det är liiiiite kul? Liksom, hej, hej, jag bloggar om mitt liv så jag lägger väl ut mitt kontokortnummer på bloggen. Jajemän)
Eller som han själv säger, "Jag är en magnifik jävla idiot". Jag tycker att det är viktig att samla sådan här information om olika händelser och människor, så att man själv när man gjort något dumt kan tänka "Ja, ja. Det är ju inte lika hemskt som..."
Men i alla fall. Lägga ut sitt kontonummer på blogg läst av tusentals och åter tusentals människor...Ja, jäklar.
Hahaha.
Eller jag menar...Åh, vad hemskt, stackars honom.
(Fast håll med om att det är liiiiite kul? Liksom, hej, hej, jag bloggar om mitt liv så jag lägger väl ut mitt kontokortnummer på bloggen. Jajemän)
Eller som han själv säger, "Jag är en magnifik jävla idiot". Jag tycker att det är viktig att samla sådan här information om olika händelser och människor, så att man själv när man gjort något dumt kan tänka "Ja, ja. Det är ju inte lika hemskt som..."
Men i alla fall. Lägga ut sitt kontonummer på blogg läst av tusentals och åter tusentals människor...Ja, jäklar.
Soft eftermiddagshäng
När vi kommit hem från jobb/ skola/ dagis idag så sken solen och träden var alldeles gula och röda, så då kan man väl inte vara inne?
Nä. Det kan man faktiskt inte. Så vi tog på oss gympaskor och jackor och gick ut och gick i skogen. Hörde ni? SKOGEN! I am such a wonderful mum. Så gick vi där och tittade på svampar och löv, och Stella drog sin dockvagn och hade sina solglasögon redo i lilla rosa väskan. Sedan svängde vi upp på en villagata, och gick till en lekpark i kvarteret bredvid där vi åt frukt och lekte.
(Ja, här måste jag kanske erkänna att barnen lekte medan jag satt på en bänk och pratade med en kompis i mobilen. Men hey, de hade det lika kul ändå)
På vägen hem var det Leos tur att dra dockvagnen.
Leo: Jag är mamma till dockan
Jag: Vad bra! Vad heter du i leken, då?
Leo: Carina!
Jo, just Carina är nog ett vanligt namn för en snart treårig kille att heta i leken. Absolut.
Nu: Gå ner och kolla på Bolibompa med kidsen
Sen: Kolla TV- tablå på datorn om det blir Ghost whisperer ikväll
Efter det: Säga högt för mig själv några gånger "Jag kanflyga kolla på TV- program med spöken fast Jonas jobbar, jag är inte rädd"
Nä. Det kan man faktiskt inte. Så vi tog på oss gympaskor och jackor och gick ut och gick i skogen. Hörde ni? SKOGEN! I am such a wonderful mum. Så gick vi där och tittade på svampar och löv, och Stella drog sin dockvagn och hade sina solglasögon redo i lilla rosa väskan. Sedan svängde vi upp på en villagata, och gick till en lekpark i kvarteret bredvid där vi åt frukt och lekte.
(Ja, här måste jag kanske erkänna att barnen lekte medan jag satt på en bänk och pratade med en kompis i mobilen. Men hey, de hade det lika kul ändå)
På vägen hem var det Leos tur att dra dockvagnen.
Leo: Jag är mamma till dockan
Jag: Vad bra! Vad heter du i leken, då?
Leo: Carina!
Jo, just Carina är nog ett vanligt namn för en snart treårig kille att heta i leken. Absolut.
Nu: Gå ner och kolla på Bolibompa med kidsen
Sen: Kolla TV- tablå på datorn om det blir Ghost whisperer ikväll
Efter det: Säga högt för mig själv några gånger "Jag kan
Har jag förresten berättat att vi ska på bröllop nästa lördag?
Åhhhhhh vad fiiiiiiiint det kommer att vara. Det är två av våra vänner i Uppsala som gifter sig.
(Ja, med varandra alltså. Brudgummen är en gammal nationskompis från back in the days och hans tjej, snart fru, och jag var mammalediga samtidigt och har druckit åtskilliga koppar kaffe och suttit på golv och lekt med bebisar åtskilliga timmar ihop, så jag räknar dem båda till lika nära vänner)
Roligt som tusan ska det bli i alla fall. Och sa jag fiiiiiiiiiiint? (Kom ihåg: Näsduk och extra smink)
Men nu till min fråga. Det är oktober och borgerlig vigsel (Tror jag. Eller det behöver det kanske inte vara bara för att det inte är vigsel i en kyrka? Måste genast kolla inbjudan igen) och jag funderar på att ha min svarta, blanka kjol med hög midja.
Får man det?
Ha svart kjol alltså.
Svar till "Människan utan inbyggd dresscode som helst går i jeans, men som inser att man såklart ibland måste vara finklädd. Och att det när det väl kommer till kritan är rätt kul att vara det också, bara man slipper skämmas över fel färgval på kjol"
(Ja, med varandra alltså. Brudgummen är en gammal nationskompis från back in the days och hans tjej, snart fru, och jag var mammalediga samtidigt och har druckit åtskilliga koppar kaffe och suttit på golv och lekt med bebisar åtskilliga timmar ihop, så jag räknar dem båda till lika nära vänner)
Roligt som tusan ska det bli i alla fall. Och sa jag fiiiiiiiiiiint? (Kom ihåg: Näsduk och extra smink)
Men nu till min fråga. Det är oktober och borgerlig vigsel (Tror jag. Eller det behöver det kanske inte vara bara för att det inte är vigsel i en kyrka? Måste genast kolla inbjudan igen) och jag funderar på att ha min svarta, blanka kjol med hög midja.
Får man det?
Ha svart kjol alltså.
Svar till "Människan utan inbyggd dresscode som helst går i jeans, men som inser att man såklart ibland måste vara finklädd. Och att det när det väl kommer till kritan är rätt kul att vara det också, bara man slipper skämmas över fel färgval på kjol"
Pensionärsmässigt
Emelie, du vet den där svarta, långa tröjan med lite grå text som jag köpte i lördags? Hade den idag och kom på att den egentligen inte är speciellt snygg alls. Till och med ganska ful.
Fast jätteskön.
Så jag kommer att fortsätta ha den ändå. Visst är detta ett tecken på att jag numera är officially very old?
Fast jätteskön.
Så jag kommer att fortsätta ha den ändå. Visst är detta ett tecken på att jag numera är officially very old?
Shall we catch up?
Dessa dagar har jag bland annat:
Nu ska jag gå ner och se på "Efterlyst" med Jonas. Kanske ett av världens tråkigaste TV- program.
- Börjat med geometri- avsnittet med åttorna
- Badat badkar med skum och tända ljus och "Sofis mode"
- Sett säsongspremiären av Desperate Housewives
- Haft en passare med mig i korgen som jag bär böcker och pärmen och material med mig på lektionerna i, och råkat hugga passaren i låret samtidigt som jag låste upp en dörr. Aj. Fast det värsta var inte hugget i låret utan att jag högg hål i nya jeansen. Not so very clever.
- Cyklat hem i ösregn
- Ätit tacos med familjen
- Fått psykbryt över "Det är då själva FAAAAN att tiden går så fort på morgonen"- morgnar
- Börjat läsa "Jaktsäsong" av Mats Strandberg, har läst den förut för ungefär ett år sedan men bra böcker ska man läsa minst två gånger. Oftast tre.
- Deppat ihop lite över Alex och Katrin
- Insett att båda två har träffat en ny och att det kanske är lite slöseri med tid att jag ska sitta här i stan (Byn?) och deppa över dem
- Gått vidare i livet
Nu ska jag gå ner och se på "Efterlyst" med Jonas. Kanske ett av världens tråkigaste TV- program.
Ni är ju för underbara!!!
Eller som Elena skrev: "Äsch, det är ju ändå mest idioter som läser bloggar".
Hahaha. Well, ni är ju inga idioter, ni är bara bäst i världen.
Så!
Inspirationen finns nog kvar ändå. Tror jag...? Jo. Det gör den. Så säger vi.
Hahaha. Well, ni är ju inga idioter, ni är bara bäst i världen.
Så!
Inspirationen finns nog kvar ändå. Tror jag...? Jo. Det gör den. Så säger vi.
