babydarling

Vi som i ni och jag, alltså.

Ärligt talat trodde jag aldrig att jag fortfarande skulle skriva blogg ett år efter att jag började, och inte heller trodde jag att jag skulle lära känna så många sköna människor och att det skulle vara så kul att skriva. Och en sån välbehövlig terapi för det vardagliga livet. Man har liksom koll på sig själv, som min vän Cicci skrev i veckan.

Men det tillkommer ju en del tråkiga saker också.

Som kommentaren att "Det är ju DITT ansvar att din unge har med sig kläder, hon kan ju fan inte ha koll själv bara för att för att hon lärt sig läsa" när jag på skämt skrev att Stella skulle få en egen kalender så fort hon lärde sig skriva. Bad mother- alarmet tjöt i hela mitt inre, trots att jag ju såklart själv visste att jag inte menade det ordagrant som jag skrev. Fast jag började fundera. Förstår man inte att jag skriver med rätt mycket självironi?!

Men visst, en kommentar var ju inget att hänga upp sig på. Tänkte jag och skrev glatt vidare. Tills igår. Tre arga kommentarer på samma dag. TRE! Den ena svor och tyckte jag var dum som skrev att någon jobbade halvtid (Tydligen är det fult att jobba halvtid, fråga mig inte varför). Den andra var ännu argare och tyckte jag var ännu mer dum som skrev om folk jag kände (Som "dagisbästismamman" eller "grannen" eller "kollega" eller "T". Typ), för hon tyckte att hon själv minsann aldrig skulle vilja att någon skrev om henne i en blogg. Lite fint försökte jag förklara att jag faktiskt sällan skriver ut namn på folk och att man i en blogg väl MÅSTE skriva om vad man gör och om sin omgivning, vem skulle annars vilja läsa?, men då kom den sista kommentaren.

Och den absolut värsta.

Hon skrev om att jag i ett inlägg för typ ett halvår sedan skrev något taskigt om någon och att jag därför är en elak Internet- mobbare, och att jag dessutom skrivit dumt om mina kollegor. På ett sätt roligt att någon faktiskt minns vad jag skrev för ett halvår sedan, men mest otäckt. Tycker folk jag inte ens känner verkligen illa om mig på grund av min blogg? Som jag själv tycker är rätt harmlös? Ja, tydligen.

Och dessutom så till den milda grad att "Hon ska iväg på en jättemysig och rolig helg men det skiter väl jag i, nu ska jag minsann sätta dit den jäkeln!" Och så skriver hon hur dum jag är.

Det som dock får mig att verkligen tänka till om jag vill fortsätta eller inte är att den sista tog upp mina jobbarkompisar och att jag skulle skrivit något elakt om dem. Vilket jag verkligen inte gjort, I love my arbetslag. Och har jag inte skrivit ungefär hur många inlägg som helst om hur mycket jag gillar mitt jobb och mina kollegor?! Fast ibland har man sina dagar, of course. Och ibland har jag skrivit arga skolpolitiska inlägg, men då pratar jag ju om svenska skolan i allmänhet.

Och inte specifikt om mitt jobb.

Alltså, jag VILL så gärna strunta i såna här kommentarer. Jag vill, jag vill, jag vill. Men jag kan inte. Hey, jag gråter floder till "Ghost whisperer", hur stark är man då? Egentligen?

Som det stod i en av de tre kommentarerna: "Har man en blogg får man ta negativ kritik"...Och i en annan "Du skriver rätt bra, men du uttrycker dig ofta klumpigt"

Min mening med bloggandet var aldrig att vara politiskt korrekt, jag ville mest att den skulle vara en balans mellan egna funderingar, krassa vardagsinlägg, en smula jobb samt en rätt stor smula självironi. Inte att anonyma människor sitter här och var och tycker jag är hemskare än hemskaskt (Eh...Mest hemsk, heter det kanske?!) och att jag menar allvar med allt jag skriver.

Så. Nu till min poäng. Jag är trettioett år, har barn, jobb, sambo, hus, vänner, ett liv. Jag behöver inte elaka kommentarer a la fjortisbråk, jag får ont i magen av sådana.

Åh, nu får jag nästa tårar i ögonen, men...Jag tar en bloggpaus på ett tag och funderar på om det är värt det. Och kommer kanske tillbaka. Kanske inte.

Sköt om Er så länge, och you know I love you!!

(PS. Inlägget med arga kommentarerna tog jag bort, orkade ärligt talat inte läsa dem mer. Och jag vet att ni tänker att jag är en jävla mespropp som bryr mig om sånt här, men trots bra självförtroende och bra självkänsla (Som kommer med åren, om någon undrar. När jag var fjorton tyckte jag att jag var mest värdelös i hela vida världen. Nu är det mer "Ja, vad fan, det här får väl duga. Jag är ändå för snål för att operera mig och har för mycket att göra för att gå runt och oroa mig över meningen med livet) så är man ibland en mespropp.

Och en som inte vill ha ont i magen av att okända folk är arga. DS)

Kompis berättar om att hon och hennes kille ibland brukar ligga i bubbelbadet och kolla på film på laptopen.

Jag: Det skulle inte jag kunna göra, då skulle jag bara ha tvångstankar om att kasta ner den i badet.

(Tystnad)

Jag: Vaddå, tänker inte ni så?
Alla: Eh...Näää

Note to self: Inte alltid säga vad jag tänker

(Vad bättre har ni för er än att läsa ett långt inlägg om min helg? Nä, men absolut ingenting, va? OK, då kör vi!)

Fredagen gick kanon, Stella var hos klasskompisen till halv ett och lekte, plus att de både gick till bibblan och till lekparken samt fick pannkakor till lunch. Fantastiskt! Och själv hann jag med allt jag skulle på jobbet. Efter att jag hämtat Stella åkte jag till tillbaka och jobbade lite till medan Stella satt och ritade, och sen hämtade vi Leo på dagis.

Och drog till Borlänge!

Fredag med strålande sol och höstfärger plus bra musik på E4:an är underskattat, det är det. Framme i Borlänge blev det uppackning och middag hos mamma, och sedan åkte vi till pappa och umgicks och åt chips. Is it frajday so is it. På lördagen åkte mamma och barnen till lillebror och Världens Bästa Brorson Simon för att leka och äta lunch, och jag åkte förbi en sväng för att säga hej och för att kolla in Simons nya lekrum. Lilla bebisen är ju ingen bebis längre, utan en ettåring som går på dagis och har lärt sig gå. Men fortfarande sötaste brorsbarnet i landet, absolut! (Och detta säger jag helt objektivt)

Sedan: Bil till Falun och Emelie, vidare till Sågmyra och Lager 157 och efter det big time shopping. Fanns ingen vagn så jag fick lov att gå och bära allt och fick en smula ont i armen, hur mycket Dagens i- landsproblem är det på en skala? Max, va?

När jag ändå höll på så handlade jag barnens vinterkläder också (I SEPTEMBER! Tror att jag slagit nytt personligt rekord, för en gångs skull letar jag inte overall i snöstorm i början av december). Allt som allt köpte jag:

• Brungrön Acne- kofta
• Svart kofta
• Svart lång, tight T- shirt med tryck
• Örhängen
• Sjal
• Brun vinteroverall till Leo (250 kronor! Hur snygg och bra som helst)
• Fler kläder till Leo: Två par mysbyxor, ett par jeans, en T- shirt, regnställ, två par fingervantar
• Kläder till Stella: Rosa huvtröja av Helly Hansen- stuk, korta jeans till nästa sommar, mysbyxor

Fast det bästa av allt var ju bra sällskap, of course, plus det faktum att jag faktiskt fick gå runt och klappa och titta på kläder i flera timmar. När vi var klara åkte vi hem till Emelie och drack kaffe och hängde ett tag, och sen åkte jag direkt till Camilla som hade middag.

Tacos, fyra kompisar, en tvåmånaders bebis, vin (But not for me som hade bilen), såg foton från bröllopet (Fiiiiint!), myspys.

Dagen idag har vi spenderat med söt- Simon igen eftersom mamma skulle vara barnvakt. Stella har varit som i himlen hela dagen, åh så hon älskar små barn i allmänhet och sin lilla kusin i synnerhet. Jag och Leo åkte iväg en sväng och hälsade på min farmor (Jag: Stella, är du säker på att du inte ska med? Stella: Nä, men jag måste ju passa SIMON förstår du väl!), och åt sedan på Max på vägen hem. Mysigt att göra saker bara med ett barn emellanåt.

Sedan hem till mamma, packa in väskan och påsar och stövlar och annat i bilen, och sedan två timmars bilresa hem. Känns som att jag varit på minisemester eller nåt.

Mysigt var också att mamma ju var barnvakt hela dagen igår, och att de både hunnit med lillebror, godis- och leksaksköp på Ica Maxi (Barnen fick varsin peng av pappa igår), biltur till skogen och vattnet där min moster och hennes man har sin husbil vid kompisars sommarstuga, fika, skogspromenad, leka frisör med nya borsten och hårsakerna, mata änder, stå på brygga, biltur hem, god middag, badkarsbad. Ja, men ni hör ju! De kommer aldrig mer vilja tillbringa en lördag hemma med bara mig och Jonas.

Och apropå heaven on earth, så...Ja, outletaffärer. Helt enkelt.

Helt wonderful på alla sätt och vis.

Berättar mer sen, nu ska jag först packa upp och sen hänga med familjen och sen äta middag.

Jag skulle vilja ha en cd- växlare i bilstereon, för när man kör i 110 så går det inte att byta cd samtidigt.

Men i övrigt...Ja, jäklar vilket proffs jag blivit på att köra bil jämfört med för ett år sedan (Om någon minns mina "Oh my God, vi har fått en bil och jag har inte kört på 5 år"- inlägg). Jag kör om lastbilar och släpvagnar och en och annan vanlig bil, jag ger Stella ett näsdukspaket från väskan samtidigt som jag kör, jag kör upp på E4-or och byter filer i städer som om jag inte gjort annat. Och så vidare.

Fränast är dock när man kör om bilar dyrare och nyare än sin egen. He he.

Fast fortfarande sticker jag ut tungan åt sidan när jag kör om för att koncentrera mig. Inte lika fränt då, kanske?

Packa färdigt.

Kommer inte att hinna skriva nåt i helgen (Läs: Kan inte mitt lösenord till bloggen, på datorn här hemma kommer det upp automatiskt. Och orka skaffa nåt nytt), så ni behöver inte bli oroliga att jag försvunnit från jordens yta eller nåt.

Puss och hej, leverpastej.

Och ha en bra helg!

Att kolla igenom skolkatalogen som kom idag.

Tänk att man aldrig lär sig hur man ser normal ut på kort. Som sagt, i sjuan fick jag till det (Spraylugg, Levi's- tröja, lagom snyggsur min) men efter det...Oj oj oj. Och nu i vuxen ålder har jag alltså valt ett yrke där jag är med i en skolkatalog VARJE ÅR.

Hur tänkte jag där?!

Men alla barnen är fina.

Men jag måste bara få skriva det igen. På lördag ska jag till Lager 157 med massor av märkeskläder (Acne, Whyred, Filippa K...Osv osv) och shoppa hela långa dagen. HELA DAGEN!

Och äta lunch och allt. Ja, jäklar vad kul det ska bli. Nu kan det eventuellt bli så att jag inte köper en endaste sak eftersom jag är rätt petig när jag handlar kläder, men i alla fall. Jag blir lycklig bara jag får gå runt och känna på kläderna och klappa lite på dem och vara i en provhytt med jämna mellanrum.

Emelie, det kan också bli så att jag får någon slags psykbryts- lyckoattack och springer runt och tjuter bland klädställningarna. Eller hänger mig fast vid provhyttsdrapperiet när de stänger och vägrar lämna affären. Skäms du för mig då eller är det OK? Jag menar, du kanske känner att det blir en aning pinsamt eftersom vi är i dina hemtrakter och du blir förknippad med en Lantis som doesn't get out much i klädaffärer.

I så fall kan du ju låtsas att du jobbar som personlig assistent eller nåt?

Killen som suckar och stönar under matteprovet och säger "Amen ÅHHH, jag kunde ju det här på diagnosen men nu står det fan still" och som sitter kvar nästan längst av alla och som skriver i utvärderingen "Roligast var allt utom provet".

Och som ändå lyckades få VG på provet!!!

Nästan så att jag längtar till måndag när jag får säga det till honom.

I morgon och på fredag är det studiedagar. Åh, dessa underbara studiedagar. Känns faktiskt inte som att man jobbar när man är på skolan utan elever.

(Som augustidagarna. Himla skönt och trivsamt, men mot slutet kände man ändå där bland de tomma korridorerna och orörda skåpen att "KOOOOOOM NU, älskade kära elever!!")

Dessa dagar ska jag i alla fall lämna 8.30 på dagis och fritids (SOVMORGON!), rätta alla prov, skriva nya planeringen och- viktigast av allt- ÄTA LUNCH UTE! Värsta lyxdagen ba.

I höst ska jag också:

F. Gå på bröllop i oktober
G. Åka till Stockholm och gå och se "Sune"- musikalen med Stella, kanske också sova över hos Anna A om vi får?
H. Bo på hotell med Jonas i två nätter när mamma är barnvakt

Så det finns hopp.

Och Holland och Gran Canaria.



(Bild från en morgon förra veckan. Förstå hur svårt det känns att väcka en sådan här liten skrutt kl tio i sju)

Gulliga gosedjuren ska man pussa på varje kväll och säga "God natt, Nalle Puh. God natt, Byggare Bob" innan man pussar Leo på huvudet och säger "God natt, Leo (Efternamn)". En mysig liten procedur, måste jag säga.

Måste passa på när Jonas är hemma och jag slipper bli ihjälskrämd.

Däremot känner jag mig very söndergråten. Åh det är så fiiiiiint. Barnhemspojkarna som dog i branden...Och tonårspojken som måste prata med sin biologiska mamma innan han går vidare, men så kommer han ändå på att det var hans adoptivmamma var han som han älskade och tillhörde.

Jag döööööööööööööööör vad sorgligt.

Så ikväll har jag badat fotbad, filat fötterna samt gråtit i en och en halv timme. Skönt med en avkopplande kväll.

Jag pratar med mig själv.

Jag: Vad säger du, ska vi gå ner och bada fotbad och läsa ut "Åse"?
Jag: Jo, det bli bra
Jag: Hej då, då!

Mitt liv består av

A. Jobb

eller

B. Hemma med barnen

Ibland är vi på

C. ICA

Någon enstaka gång går jag i

D. Klädaffärer (OBS OBS. Inte här i stan, här finns det fortfarande bara en affär med kläder. Fula Vero Moda- kläder, för att vara exakt)

Och i ännu mer enstaka fall befinner jag mig på

E. Fest med kompisar. "Enstaka fall" betyder här ungefär tre gånger per år

Tja, that's it.

Och jag vet fortfarande inte vad som fascinerar mig mest, att jag av någon märklig anledning fortfarande efter ett år skriver blogg varje dag eller att det finns folk som faktiskt läser den?!

Amazing. Och jag förstår ju att alla läser med samma späning och frenesi- Var befinner hon sig idag? På jobbet? Hemma? Eller...(Trumvirvel) ICA?!

Puss och tack för att ni orkar, i alla fall!

På jobbet måste jag:

• Ha matteprov imorgon med åttorna plus rätta och skriva in i Unikum
• Skriva planering för nästa område
• Vara med på ett möte med en elev imorgon efter konferensen
• Fixa snöre (Till gruppuppgift i geometeri...Lång historia)
• Skriva tio miljarder(Eller åtminstone tre) fucking journalanteckningar till handledarutbildningen plus skriva en sammanfattning samt skriva ändringar i min PYT
• Kopiera geometri-papper till elevernas regelbok

Plus säkert tio saker till som jag glömt nu. Men på torsdag och fredag har vi studiedagar, och jäklar i min lilla låda vad effektiv jag ska vara då. Tangentbordet kommer att glöda.

Och på fredag, då!

När jag lämnar jobbet ska allt vara fixat och klart samt skrivbordet städat (Var min tanke iallafall), och på eftermiddagen ska jag och kidsen åka till Borlänge. Värsta mini- holiday.

Och Lager 157 hela lördagen inklusive massa shopping och lunch. Jo, men det blir nog bra det här.

Om man på allvar funderar på att lägga ett Traderabud på klänning från flashig Stureplansmodebloggare (Ej Anna Hibbs), borde man gå och lägga sig då?

Svar: Ja

Jaha. Då gör jag väl det då.

Nästa gång vi har föräldramöte på min skola ska vi skriva i inbjudan:

Välkomna!
Det blir information, pedagogiska diskussioner och fika.
PS. Den som inte kommer blir klassförälder.

Sen slår vi rekord i 100%- ig medverkan på alla föräldramöten. Hehe.

(Nu har vi i och för sig inte klassföräldrar på högstadiet, men kanske kan vi hota med föräldrarådet? Ett sånt har vi)

Oh yes.

Officiellt för att det var tyst i tre minuter och någon MÅSTE anmäla sig (Annars hade vi kanske suttit där än), men egentligen tycker jag ju att sådant här är jättekul.

Dessutom är jag visst den sammankallande personen...Meaning bestämma dag för möte och mejla ut. Hm. Och snart är det utvecklingssamtal på jobbet och betygsättning. Och massa annat.

Fast fränt att vara med i ett föräldraråd. Absolut.

Annars ett roligt och bra möte, det bästa var när vi skulle bestämma klassförälder och det var tyst som i graven och en mamma glatt säger "Ta Freddan! Han är inte här, så han får skylla sig själv".

Så Freddan är klassförälder.

Stella går för övrigt på världens bästa enhet med toppenfröknar och toppen miljö, både ute och inne, och fritids är jättebra med lagom mycket barn. Fast så kanske alla tycker om sina barns skola?! I alla fall en skön känsla i magen att veta att hon kommer att tillbringa sina skoldagar ett bra tag framöver på ett bra ställe med folk som vet vad de gör.

Nu ska jag fortsätta läsa "Åse" av Denise Rudberg. De ska precis ha partyhelg i Värmland med överklassfolks, snygga kläder och mycket alkohol. Inte en bok i Nobelpris- klass, men en alldeles fantastisk bok en regnig måndag i not so flashiga staden (Hålan?). Så kan man ligga där i soffan och leka att man också bor i Stockholm och tjänar massa pengar och går på roliga fester.

Perfekt.

Tacosmiddag.

Sedan föräldramöte på Stellas skola. Helt utan ironi tycker jag att föräldramöten är jätteroliga (Kanske för att jag också brukar stå på "den andra sidan", so to speak, och vet hur mycket man uppskattar att föräldrar kommer). Ett sätt att bry sig och att visa sitt/ sina barn att man tycker deras skolgång är viktig. För det är den ju!

Inte lika kul är det på föräldramöten på högstadiet med en närvaroprocent på typ 15% (Som det är i vissa klasser). Hur tänkte föräldrarna där?! Även om man inte tycker att föräldramöten i sitt barns skola är det mest upphetsande som finns i världen, så är det ju en möjlighet att få inblick i sitt barns vardag.

Och det behöver barnen få känna, ett "Åh vad min mamma och pappa bryr sig om mig och mitt liv". Även om de är ett hormonellt monster. Eller speciellt då, kanske.

Inte SPA- helgen (Men den kommer, vänta bara...), men väl detta:



Min vän Cicci gav mig pris som en av hennes bästa bloggar. Fiiiiiint!

The rules of the award: (Orkar inte översätta...)
1. Only 5 people allowed.
2. 4 have to be dedicated followers of your blog.
3. One has to be someone new or recently new to your blog and live in another part of the world.
4. You must link back to whoever gave you the award

Quite simple really it is a way of saying thank you to those who take time out for wonderful comments to boost your day.

Så. Vill ni veta mina favvosar? Utan inbördes ordning är de:

Anna: En pärla till tjej, bosatt inte så långt härifrån och vars underbara person jag aldrig hade lärt känna om det inte vore för bloggen. Bara en sån sak! Hon är i verkligheten precis lika rolig och charmig och snäll som hon är i sin blogg, och dessutom skriver hon alldeles wonderful.

Cicci: Of course. Min gamla granne och bästis och mina barns kompisars mamma, som till allas vår stora sorg tog sitt pick och pack och flyttade till Gran Canaria för snart tre år sedan. Men det gör ju inte så mycket (Eller nu ljög jag, klart jag hellre hade haft henne kvar i Sverige, men hon har det så bra over there att jag förlåter henne) eftersom jag följer hennes liv via bloggen. Och vilken blogg sedan! Rolig och sorglig och vardagsrealism och singelliv och fina bilder om vartannat, nästan som att ha henne boendes vägg i vägg. Nästan...

Emelie: Hittade henne via en som kände en som...Ja, ni fattar. Även denna underbara pingla har jag träffat på riktigt, och hon är en kul och klok och alldeles galen tjej som skriver helt hejdlöst roligt. Och bor i Dalarna! Återigen: Bara en sån sak.

Eddie: Eller Rockpoet, som han ju också heter. Skrev ett inlägg för ett år sedan: "Har hittat värsta bloggen, en kille på typ sjutton år som skriver roligare än Schulmans". Kommentar från Eddie: "Vad fan! Jag är nitton!". Hahaha. I alla fall skriver han helt otroligt bra, är hur kul som helst, är klok och skön, skriver låtar och spelar gitarr så bra att Winnerbäck darrar där borta i sin studio (Jo, men så tror jag att det är) samt kommer att bli något stort någon dag. Sanna mina ord. Och vem känner då en kändis?! Vem, vem?

OK. En kvar. Shit vad svårt. Egentligen vill jag välja de flesta i min länklista, men om det ska vara någon i någon annan värld (Och DET är det) och någon jag inte känner så blir det:

Stureplan.se's Anna Hibbs: Henne ska jag träffa någon gång och dricka en drink med, om det så ska bli det sista jag gör (Jag, 87 år på ålderdomshemmet: "Jo, men ni MÅSTE hitta henne! Vi ska ju dricka mojitos, kom igen, imorgon kanske jag dör). Helt sjukt snygg och rolig tjej som dessutom skriver bra och verkar ha sjyssta värderingar och drivna ambitioner. Och snygga kläder.

Fast som sagt. Egentligen är ju nästan alla mina favvosar. Chrillan (Dock faller du på att du uppdaterar så sällan, din lazyworm! Saknar dig!), Loly (Får med de mesta i typ fem rader. En konstart!), Oggy (Rolig, snygg, trevlig kille. Också singel. Nu när jag ändå håller på, menar jag?) Honungsbullen (Även hon rolig och klok)...Osv.

Kram på Er alla i listan till höger, you make my days be lite roligare och bättre än vad de annars skulle vara!

Att behöva plocka fram kläder till dagen efter på kvällen innan. (För att slippa tända lampan tidigt på morgonen och väcka resten)

Någon gång i mitt liv ska jag ha ett jobb där man börjar kl 10, för att kunna sova till åtta, äta frukost i lugn och ro samt kunna välja kläder. Jag tänker mig även att detta jobb är i någon frän storstad, så att jag kan promenera till jobbet i mina snygga speciellt- utvalda- för- dagen kläder och dricka ett medhavd kaffe latte medan jag går.

Sedan jobbar jag på i några timmar, går och äter lunch på lyxig restaurang och jobbar efter det några timmar till.

Sedan slutar jag runt 15.30, så att jag hinner vara med barnen och fixa hemma och laga middag och allt vad man gör.

Givetvis ska jag tjäna mycket pengar också.

Vad tror ni, kanske skolministrar jobbar på detta sätt? Kommer man bara på smarta saker varje dag samt läser rapporter snabbt (Och jag läser JÄVLIGT snabbt, det gör jag) så borde jobbet hinnas med mella klockan tio och halv fyra. Mötena fixar jag på lunchen, eller i mobilen på väg hem.

Jo, så får det bli.

Fast det hjälper ju inte så mycket nu, när jag måste plocka fram kläder och gå och lägga mig tidigt. Morgondagens outfit: Grå stuprörsjeans från Cheap Monday, svart lång tröja. Intresseklubben antecknar. (Erkänn, visst går detta uttryck NEVER out of style?! Vi sa det när jag gick på mellanstadiet. Och det, mina vänner, var längesen)

Men ändå har jag söndagsångest. Tror inte det handlar så mycket om söndagsångest utan mer "Så går en dag från ditt liv och kommer aldrig åter"- ångest. Eller "Vad är meningen med livet"- ångest. Eller "Nu plockar jag ur dismaskinen för femte gången den här helgen"- ångest. Eller liknande.

Sorry för mitt depp. Jag vet att jag är dum i huvudet.

Men ibland får man grubbla och vara down with the djup. I morgon känns det nog bättre.

Nu ska jag gå ner och lägga lite pussel.

Men en kyckling- och ris lunch, lite choklad och en badrumsskåpsrensning senare känns det i alla fall lite bättre.

Den här lilla killen har dock en alldeles utmärkt söndag:





Han har lagt pussel i tre (TRE!) timmar, fullkomligt koncentrerad och uppslukad. Har Rorri, racerbil på i bakgrunden som han tittar upp på lite då och då.

Jag: Hej skrutten, vill du titta in i kameran?
Leo: NÄ! Jag hinner inte, jag måste ju lägga färdigt!

Jo, det är ju klart.

Stella är ute och hänger med grannkompisarna, hon har klockan på sig och vet att hon ska hem klockan fem. Duktiga skoltjejen! Här är en bild på henne, en morgon alldeles innan vi skulle åka:



Känns som att min bebis goes teenager...

Jag är för trött och har för ont i halsen för att gå ut, för rastlös för att vara inne, för less på att städa och fixa och för okoncentrerad på att göra något annat (Typ lägga mig och läsa).

Barnen går det ingen nöd på, de har myst och lekt med kompisar och tittat på film och varit ute och lekt, men själv är jag på så dåligt humör att jag helst vill gå och lägga mig under ett täcke och gråta.

Eller nåt.

Jävla skit.

Nu ska jag gå och bryta ihop och sen komma igen. Vi hörs!

Egentligen är jag bara avundsjuk i hemlighet på de som får handla kläder oftare än mig. Om det funnits ett  Urban Outfitters eller Weekday här i stan (Byn) så hade jag varit ruinerad.

Men nästa lördag, då! Efter frukost lämnar jag barnen i tryggt förvar hos deras mormor (Åker till Borlänge på fredag) och tar lila Forden till Falun och hämtar upp my dear Emelie, för att sedan åka till Lager 157. Stor outletafffär med märken som Whyred, Filippa K, Acne mm.

Massa kvadratmeter pure happiness!

Bara namnet, liksom. Det roliga är att hon inte verkar handla speciellt mycket, utan mest lägger upp tusen bilder på snygga kläder, väskor, skor och smink hon skulle vilja ha.

Jo, så kan man ju också göra.

Fast jag är ändå lite fascinerad av alla modebloggerskor, det är jag. Tänk att vara så hängiven sin shopping.

Roligt citat från krönika någonstans ifrån (Minns ej var): "Förr i tiden byggde ungdomen hus, järnvägar samt bildade familj. Numera tar de kort på sin lunch och lägger ut på Internet"

Min kompis Marcus ringde idag och frågade om jag inte kunde skriva en text (Presentation? Profil? Ja, vad det nu heter) till honom på Spraydate. Of course I can! Vet redan vad jag ska skriva, hur bra som helst.

Men!

Det vore ju oerhört orättvist om inte ni fick chansen först, att denna pärla till kille är singel är nämligen ett mysterium. På hans profil kommer jag att skriva lite annat, men här konstaterar jag bara att om ni vill kan ni få en snygg, trevlig och rolig 31- åring bosatt i Uppsala och med eget företag, lägenhet och bil.

Så! Vad säger ni? Ta chansen redan idag, imorgon kan det vara försent!

Yes, yes, yes, yes, yes.

Har varit tyst ifrån Stellas rum i snart tio minuter nu, så jag antar att de har somnat (Efter några "Men nu får ni faktiskt vara TYSTA och ligga still och blunda, ni MÅSTE sova nu!"). Dagisbästis- tjejen som sover över hos en kompis för första gången har bara sagt "Jag längtar efter mamma och pappa" en gång, men då kramades vi lite och jag sa hur kul hon och Stella har haft det och hur kul hon kommer att ha det imorgon med sin morfar när de åker till "Dragon Gate" så då gick det bra.

Som tur var.

När det varit tyst en stund till ska jag gå ner och äta lite choklad och...Tja, vad jag nu hittar på. Läsa Klick- bilagan? Sätta igång diskmaskinen? Börja läsa "Åse" av Denise Rudberg?

Fast egentligen är jag för trött för att läsa böcker på kvällarna. Rätt sorgligt, jag som ALLTID läste på en bok förut back in the days. När jag pendlade med tåg till jobbet så läste jag ibland ut två böcker i veckan.

Nu: Noll och intet böcker i veckan.

Fast jag skriver ju i och för sig blogg istället. Och böcker på dagtid kan man ju läsa när barnen är tonåringar och är ute med kompisar på helgerna. Alltså om tio år.

Ja, ja, "Åse" kanske är bra om tio år också.

Tjejerna badar och jag och Leo leker med lego. Jag är ett barnvaktsproffs. Om jag får säga det själv.

Nu ska vi bara: Bädda tältsängen bredvid Stellas säng, godnatt- lek, tandborstning.

Och sen most likely fnitter fnitter fnitter tills de somnar av ren utmattning.

Kidsens favoritlåt hemma för tillfället: "Touch me" av Samatha Fox från min Absolute Holiday- skiva.

De går runt och sjunger rader som "I was hungry for love, I was hungry for fun" och "Touch me, I wanna feel your body". Hm. Fast det är en bra låt, det måste jag ge dem (Det är jag med sämst musiksmak i Sverige, om ni minns). I vilket fall nådde nog denna låt sin absoluta peak när jag, Camilla och Therese sjöng den på karaoke på Camillas och Fredriks bröllop i somras. Klockan tre på natten eller liknande. Den har aldrig låtit så bra.

På samma skiva finns "Boys, boys, boys" med Sabrina. Ni förstår ju vilken guldskiva.

Förutom fix och tvätt och städning (Like every helg), så kommer Stellas dagisbästis hit om ett tag och ska sova över. Mamman och pappan ska bort på fest i Hudiksvall, och vi ska vara barnvakt.

Jonas jobbar och jag är själv med alla tre, och mamman har frågat tusen gånger om det verkligen går bra att vara barnvakt?! Men hey, har man två barn hemma så kan man lika gärna ha tre, och åh vad tjejerna har sett fram emot the sleep- over.

Skriver jag nu.

Eventuellt är jag ett nervvrak imorgon.

När de kommer så ska jag och tjejerna åka in till stan (byn?) och hämta ut H&M- paket, köpa lördagsgodis, gå till Apoteket, gå till sminkaffären och köpa ny mascara. Lördagsshopping i det lilla duger alldeles utmärkt det med.

Folk som har stora hus och barn och jobb och ändå lyckas hålla huset städat jämt- Hur gör de?! Förstår verkligen inte. Eller blir hus mindre stökiga när de är stora?

Min teori är annars att husinnehavarna antingen har:

1. Polsk städerska gömd i källaren

X. Inga saker

2. Inget liv förutom att ALLTID städa

Ska fundera vidare medan jag vadar genom ren tvätt ännu inte inlagd i garderober, leksaker och saker ner till nedervåningen.

Någon som kommer ihåg mina special- killar som gick ut nian i våras? Han som för första gången räknade ut en mattebok och det?

Nu har det ju tillkommit ett gäng specials till sjuor, och åh vilket gäng sedan. Sådär som i "Fixar vi dessa så fixar vi allt". Men det är ju det som är det roliga i min specialpedagogiks- tjänst, att de flesta faktiskt kan mer än vad de tror.

Plus att det VÄRSTA jag vet (Värsta, värsta, värsta) är när lärare suckar och stönar över att vissa elever inte uppnår målen eller passar i skolan. Nä, men hjälp dem att göra det då!

Punkt slut.

Plus att en av killarna fick starta en blogg idag. Designa sida och döpa bloggen och allt, min förhoppning är att skrivlusten och skrivförmågan kanske utvecklas snabbare med den?

För första gången sedan jag började skriva blogg för lite mer än ett år sedan står det absolut still i hjärnan vad jag ska skriva om. Inte för att mina inlägg håller speciellt hög klass i vanliga fall, men ändå.

Ena ungen i badet, andra på sitt rum lyssnande på skivor i badrock (Ungen, inte skivorna). Har softat hemma, ätit schnitzel och potatisgratängsmiddag, tvättat två maskiner tvätt, röjt frukostdisk för två morgnar, varit ute och lekt. Dagens fredagsfika: Glassbåt från Glassbilen.

Efter barnen somnat ska jag dricka ett glas vin och se på TV, antingen ett avsnitt "Ghost whisperer" (Jonas kommer hem kl nio och skyddar mig från spöken på altanen) eller någon film. Kanske "Juno", har fortfarande inte sett den.

Ja ni, inte var det här något att skriva hem om, va? Ah well. Gjorde just det ändå. Ha en skön fredagkväll, kära vänner!

(Heter det "upplopp"?! Såg skumt ut när jag skrev det)

På grund av att någon klåpare på kommunen inte kan räkna miljoner (Typ) och att kommunen antagligen plötsligt går massor med back, så är det köp- och tjänstestopp i två veckor. Det vill säga vi får inte ta in några vikarier.

Och jag har det senaste dygnet fått mer och mer ont i halsen.

Jävla skit.

Men jag SKA klara det. Har bara tre lektioner imorgon och slutar vid lunch, så det borde gå att hålla ut. Dessutom ska jag ha genomgång om olika baser och det binära talsystemet, och på onsdag har de prov. Här ska inte drällas runt i korridorer på min mattelektion inte.

Och i morgon eftermiddag och kväll ska jag: 1. Andas    2. Tvätta    3. Dricka vin

Ahhhh.

Lovely.

Diskussion på handledarutbildningen:

Lärare 1: (Läser från bok) "Varav många är reformmotståndare..."
Lärare 2: Nä, men motståndare och motståndare...Snarare är det väl så att många tänker att de måste parera alla idiotiska påhitt som kommer från regering och annat
Jag: Hahaha, så där som i "DUCKA för faaan! Nu pratar de om Lpo- 94 igen och allt det där tramset!"
Lärare 3: Men hur blir det om vissa är motståndare till allt nytt då?
Lärare 2: Kanske är det så att anledningen till att skolan ändå står rätt stadigt ÄR just att vi liksom ridit igenom de värsta förändringsstormarna.

Intressant tanke. Är allt nytt idiotiskt, eller behöver skolan ständigt förändras?! Eller kanske lite av båda. En långsam utveckling fast utan påtvingade IUP'er och dylikt? Hm. Tål att tänkas på.

Ni är ju för snälla. Och alla grattis- sms, very very sweet!

Fråga: Är man en latmask om man inte svarar på sms?
Svar: Ja
Fråga: Fast när man jobbat typ två dygn i sträck (Känns det som), kan man då få dispens?
Svar: Ja

Eller så låtsas vi att jag skickar ett "Puss och tusen tack" sms fast jag skriver det här istället?

Har i alla fall haft en bra dag, imorse när jag klev upp hade Jonas ställt fram blommor och paket på köksbordet. Med tanke på att han gick upp för att åka till jobbet med tåget som går 5.30 så var det väl hur gulligt som helst.

Jag fick: Blommor, mugg från en av flashiga inredningsaffärerna som det står "Mamma" på, en tidning, snygga örhängen. Öppnade av Stella under tiden jag klädde på Leo och klockan tickade på. Imorgon ska jag gå upp kl kvart i sex för att slippa stressa och för att slippa följande:

1. Backa ut bilen från uppfarten kl 7.37
2. Lämna Stella på skolan i ett "Jag är egentligen stressad som fan med jag låtsas som ingenting och lämnar i lugn och ro"- tempo
3. Köra som en biltjuv
4. Lämna Leo på dagis i ett "Jag är egentligen stressad som fan med jag låtsas som ingenting och lämnar i lugn och ro"- tempo
5. Tokspringa till jobbet
6. Klä av mig ytterkläderna, samla ihop mina saker, gå till lektionen. Denna sista punkt tog ca 14 sekunder och som genom ett under lyckades jag låsa upp klassrumsdörren exakt när det ringde in kl 7.55

Ja, jäklar. Kvart i sex it is.

Dagen har sedan gått i ett med lektioner, föräldrafika på Stellas skola och handledarutbildning. Inte ett kalas så långt ögat kan nå, men det är ju faktiskt inte så viktigt när man är så gammal (Och idag blev jag ÄNNU äldre. Fucking hell) som jag. Eller jo! På första lektionen så ställde sig min klass upp och sjöng för mig! Helt underbart gulligt. Och när jag kom till dagisbästisfamiljen för att hämta upp barnen så frågade mamman om jag ville ha lite mat, så medan barnen glatt lekte vidare så kunde jag sitta i köket med tända ljus på bordet och äta korv med bröd och god potatissallad. Hur lyxigt som helst.

På vägen hem somnade Leo i bilen, och Stella somnade i sin säng på ungefär tre sekunder efter dusch, lite prat med mormor i telefon och godnattbok.

...Och var vill jag komma med det här inlägget? Har det någon som helst poäng? Nä, not so much. Mer än att jag hade kunnat gå ner och fira mig själv med lite glass eller liknande om det inte vore så att jag är för trött för att ens orka öppna frysen. Bra bantningstips: Arbeta bort dina sommarkilon.

Men återigen. Om nu någon har orkat läsa ända hit ner. Tio tusen kramar och tack för alla grattis, älskade kära vänner!!

Jag orkar verkligen inte läsa den där boken (Trots att den är rätt bra), så jag går och lägger mig istället. Klarar mig nog just fine på seminariet imorgon ändå.

Och hörrni! Vem fyller år imorgon då?! Vem, vem?

I och för sig är väl 31 ingen ålder att hurra för, men ändå. En födelsedag är ju alltid en födelsedag, eller hur?

Jag låser dörren till arbetsrummet, och kära mentorskollegan går några meter före. I becksvarta uppehållsrummet. Ensamma på enheten, de andra klasserna hade redan slutat.

Jag: Hahaha, får jag hålla dig i handen?!
Mentorskollega: Hahaha

(Några sekunders tystnad)

Jag: Eh...Får jag det?

Så hon väntade, och jag gick armkrok med henne hela vägen ut till cykelstället. Och jäklar vad skönt att cykla hem och veta att föräldramöteskvoten är fylld för läsåret. Inte jättemycket föräldrar kom, en del hade fått förhinder i sista stund, men de som kom är jättevettiga, trevliga och roliga, det var bra diskussioner och vi hann med mycket information. Och gott fika. En bra kväll allt som allt.

...som ska vara utläst till torsdag, upp med en hand?

Nä, jag räcker inte heller upp handen. Men vad tusan, I give it a shot. Hinner inte läsa i morgon så jag måste väl. Dock grämer jag mig lite att jag glömde rosa överstrykningspennan kvar på jobbet. Pluggande går faktiskt mycket bättre med rosa penna.

What to wear, what to wear?

Bekvämt för en kl 8-20 arbetsdag men ändå snyggt och lagom trendigt men ändå moget ("Hej, hej, det är i mina händer du lägger dina barns framtid"- aktigt moget) samt lagom piffigt.

(Jag vet, totalt ytligt inlägg. Fly om ni vill)

Jag tror att det blir svarta stuprörsjeans och grå långkofta och stora guldörhängen. Fast det är kanske lite tråkigt? Skulle också kunna ha nya gråa jeansen och något snyggt till, men de hasar ner lite i midjan så att jag måste gå och dra upp dem med jämna mellanrum. En smula jobbigt att behöva stå framme vid katedern framför alla samlade föräldrar och dra upp brallorna.

Tror iallafall att jag ska ha långa pärlhalsbandet. Med ett långt pärlhalsband är man aldrig helt fel ute, som Carrie säkert skulle ha sagt.

(Nu går väl Carrie Bradshow på fränare saker än åttornas föräldramöte, men i allafall)

Dock har jag och min dear mentorskollega taktiken klar för oss:

• Bjuda på fika (Viktigt!)
• Tydlig dagordning på tavlan
• Eventuell frivillig sekreterare, så att de som inte kunde komma får anteckningar
• Massa info
• Övrigt
• Diskussionsfrågor (Två eller tre stycken)

Samt vara glad och trevlig och professionell och kunnig. Typ. Easypeasy...Ska i alla fall bli skönt att cykla hem imorgon kväll och veta att allt är klart.

Hur stört är det att skriva sex inlägg på en kväll?

Svar: En aning, va?

(Observera att det inte är en särskrivning utan två ord. Just for the record)

...Fast vid närmare eftertanke kom jag på att jag ändå var för trött för att se på TV. Och det är för kallt för att äta glass, det är något fel på våra element och ingen (Det vill säga jag eller Jonas) orkar/ kan/ hinner fixa det så nedervåningen är ungefär som Sibirien.

Och vem vill äta glass i Sibirien?

Så jag sitter här med pyjamas och raggsockor och går strax och lägger mig istället.

Dessutom är det så att det är ju jättekul att Stella börjat skolan men det är lappar och gympa på fritids och gympa i skolan och föräldramöten och utedagar och frukt och vattenflaska och fan och hans moster. Idag hade hon till exempel gympa, och fick lov att springa i långärmad tröja och sommarbyxor. Så fort hon lär sig skriva och läsa på riktigt ska hon få en kalender så att hon kan hålla reda på sånt själv.

(Dock: Visst är det inte bara mammor som ska hålla reda på sånt här?! Nä, just det)

Fast läxan har vi stenkoll på, den lämnar hon alltid in dagen efter trots att de har en vecka på sig. Ordning och reda, pengar på fredag. Eller snarare: Ordning och reda, fast fan inte på utedagar och gympa för det ryms inte i min hjärna bland alla Veta vad alla saker är, Köpa nya kläder till barnen, betygskriterier, elevvård, planering, middag, genomgång av det binära talsystemet, planera in aktiviteter, handledarutbildning, barnvaktslogistik på torsdag...Ja, vi stoppar där, va?

I morgon har hon i alla fall utedag. Och Leo har föräldrafika på dagis. Och jag har diagnos med åttorna.

Sådär ja, the läge is under kontroll.

"Det finns inga spöken".

Joho! Utan den minsta ironi eller humor så är det faktiskt min sanna och fasta övertygelse att det finns saker i vår värld som vi inte kan förklara. Dessutom kan inte alla de människor som sett eller upplevt något ha fel.

(Sen håller jag i och för sig med om att de- spökena alltså, inte människorna- kanske inte befinner sig just på min altan...)

Några andra sanna och fasta övertygelser jag har:

• Om man väljer mellan ångestdörren och humordörren, så ska man välja humordörren (Henrik Schyffert)
• Alla kan lyckas. Det gäller bara att man får rätt förutsättningar och peppning
• Man ska inte knarka
• Man ska alltid älska sina barn och alltid låta dem få veta hur viktiga och underbara de är
• Det är dumt att ha dåligt självförtroende, för alla har ändå för fullt upp med sitt eget för att bry sig om någon annans eventuella tillkortakommanden
• Vid problem: Köp läget eller gör något åt problemet
• Att gnälla är inte att lösa ett problem
• Det går att tänka sig till lycka
• Alla barn i skolan har rätt till den hjälp och de hjälpmedel de eventuellt behöver
• Man ska ALDRIG ALDRIG ALDRIG mobbas

Ja, för att nämna några. Har jag glömt nåt?

Skulle kunna skriva "Du väljer ditt liv", men det låter lite väl töntigt, va?

• Svart virkad (Stickad? Syslöjd var inte min starka sida, hösten i åttan fick jag min livs första och sista 2:a och sedan bytte jag till träslöjd. Och kan typ fortfarande inte sy i en knapp) halsduk från Weekday
• Grå stuprörsjeans från Weekday

I en storlek större än vad jag brukar ha. Och så pratar vi inte mer om den saken.

Fördel "Ghost whisperer": Det är bra och jag har köpt lilla boxen med säsong 1.
Nackdel "Ghost whisperer": Om jag ser det kommer jag eventuellt att dö på grund av spöken utanför fönstret, eller liknande.

Och det vore väl synd. Jag gillar ju mitt liv. Nästan så att jag hellre skulle läsa boken till nästa handledarutbildningstillfälle, som ligger kvar på jobbet, och då är det illa. Jag skulle ju också kunna se ett avsnitt "Mordkommisionen", men där är det massa mördare med och det är inte mycket bättre.

Vad finns det mer som är mindre än en timme långt?

Ett avsnitt "Byggare Bob"?

Får man titta på barnens filmer när de somnat?

Först tänkte jag skriva om helgen. Men sen tänkte jag om (Aka ska gå ner och se på TV och äta glass så fort barnen somnat)

Så jag konstaterar bara att jag har haft jävligt kul, och så kan ni väl bläddra ner lite i den här bloggen eller läsa den här istället. Om ni vill veta mer eller se bilder. Ska vi säga så? Så går jag ner och äter lite glass så länge.

För övrigt kan jag berätta vad som händer när man går och lägger sig nio på kvällen: Man vaknar kl tre och är pigg och får anstränga sig till max för att somna om igen. En gammal tant skulle säkert ha gått ner och gjort kaffe och börjat läsa morgontidningen, men inte jag inte. Hey, jag är ju inte ens trettioett än (I allafall inte förrän på torsdag). Så när jag haft en smula huvudvärk idag har jag intalat mig att det är för att jag sovit för länge och inte för att kroppen fortfarande detoxar vin och snaps.

Fast så farligt har det inte varit, jag har inte mått helt hundra idag men iallafall...Tja, 97? 95? Eller nu ska vi kanske inte överdriva, vi säger 80. Eller vad tusan, det är ju trots allt måndag. 60.

Fast i och för sig, lektionsmässigt (är det ett ord?) är måndag min bästa dag så vi slår väl till med 70.

Nu: Glass och "Ghost whisperer"

...Och till resten av pärlorna till människor som var med: Tack för att ni finns.

Just nu är jag dock så trött (OBS! Trött. Inte bakis. Har faktiskt mått helt OK idag, förutom på bussen till Uppsala på slingriga vägar. Thank God för vatteflaska och vägfokusering) att jag går och lägger mig. Och sover. Klockan tio i nio.

Och så var det med den saken.

Punkt slut.

Som Eddie skulle sagt.

Nu har jag skrivit en slogan till ett Spa och kommer att vinna en Spa- weekend i oktober. Trevligt!

Och vad gäller giftermålet på Ingvar Oldsbergs herrgård i somras så är jag fortfarande en aning sur på Aftonbladet. Jag skulle ju vinna ju! Om folk frågar varför jag och Jonas aldrig gifter oss så säger jag att det är Ingvar Oldsbergs fel.

Har ätit myslördagsfrukost hela familjen, och just nu håller jag på att bädda sängarna och lägga in ren tvätt medan Jonas och barnen kollar på "Rorri- en racerbil".

("Rorri- med brinnande stil". Sätter sig på hjärnan right next to Fåret Shaun och Postis Per)

Har lite beslutsångest vilket tåg jag ska ta. Åker jag in 12.05 så hinner jag gå på stan i två och en halv timme och sånt är ju alltid kul, men saken är den att jag behöver köpa ett par jeans och att prova jeans är ju ett heldagsprojekt. Dessutom skulle det betyda att jag kom till kräftskivan svettig, förbannad, med håret åt alla håll och i allmänt need of Prozak.

Eller så går jag förbi H&M och drar åt mig nåt i den storleken jag har och hoppas på det bästa.

Eller så köper jag ny krok till kökshanduken och skiter i klädhandlingen. Och på morgnarna när jag är less på de jeansen jag har (Ett par svarta OK, ett par Cheap Moday- jeans som vrider sig i ena benet, ett par Cheap Monday- jeans med konstig dragkedja, ett par Denimbirds jag inte kan få igen, ett par grå Cheap Monday jag kan få igen men inte andas i) kan jag ju alltid ställa mig i köket och titta på fina lilla kroken.

Nä, nu ska jag jag lyssna på radio och bädda sängar. Ett lördagsnöje i det lilla.

Hade inte tänkt något speciellt förutom typ tvättning och hemmamys, men så ringde dagisbästismamman och vi bestämde att Filippa skulle komma och leka när mamman var och tränade.

Men tiden gick och ingen Stella- kompis kom, så vi började äta samt fundera lite var de tagit vägen. Fast sen ringer det på dörren, och då är det Filippa plus pappa plus lillebror som CYKLAT (Ca sju kilometer) till oss under tiden mamman tog bilen till träningen. Så de kom in allihopa, och jag och pappan drack ett glas vin under tiden alla barnen lekte, och sen kom mamman och då åt vi popcorn och hängde i köket medan kidsen myste i soffan och såg "High school musical". Sedan ännu mer lek (Leo överlycklig över dagiskompis- besöket) och de åkte inte hem förrän strax före åtta.

Jag vet att jag tjatar, men åh vad jag gillar denna familjen. Så roliga och spontana och lättsamma och inga "Ska vi fika om tre veckor" och sånt storstadstrams som folk höll på med i Uppsala.

En annan aspekt av det hela är att min "Vara hemma och fixa lite"- kväll blev en "Leksaker och popcorn över hela huset"- kväll, men tror ni att jag tänker på sånt? Oh nej. Ska jag vara borta hela helgen och låter någon annan (=The father in da house) styra upp det hela? Oh yes.

Imorgon ska jag:

• Vakna
• Äta frukost
• Duscha
• Packa lite saker
• Åka på kräftskiva i Norrtälje med massa sköna kompisar

Tjoho!

Hur lyxigt är inte det här: Stella läser godnattbok för Leo.

Barnen roar sig med att titta på sina dvd- filmer på ett annat språk. Till exempel "Byggare Bob" på isländska. Och håller på att dö av skratt.

Jo, men det är faktiskt ett underskattat nöje. Det måste man ge dem.

Ville bara säga att jag älskar dig, you made my day sweetie!!

Glass i solen vid stationskiosken, handla på Systemet till imorgon (Är det bara jag, eller känns det inte en aning Tabita -Hon i "Mia och Klara", ni vet- att handla alkohol med barnen i släptåg?), några maskiner tvätt, plocka iordning i köket från imorse, bygga tågbana, läsa tidningen, lyssna på musik, fixa hemma.

Visserligen håller 40% av hjärnan fortfarande på med jobbtänk (Busy, busy tider...), men iallafall.

Ikväll ska vi äta schnitzel och pommes och sen ha fredagsmys med popcorn.

Kanske se "Juno" och dricka ett glas vin när barnen somnat. Någon som har sett den? Är den så bra som den verkar?

Alltså, en del saker har han väl lyckats få ur sig som är vettiga...Men resten?!

Ärligt talat så känns det ibland lite tröstlöst att jobba inom en verksamhet som får så mycket orättvis kritik och märkliga förändringsförslag. Som det här med skolk i betyget. Frånvarotimmar i gymnasiet är ju en sak (Det fick iallafall jag utskrivet på slutbetyget. Finns det kvar?), men på grundskolan...?

Så här ser jag det: De allra flesta elever går till skolan och gör sitt allra bästa, bara de blir tillräckligt motiverade och peppade. För visst vill vi väl alla känna att vi gör någonting bra? Ungefär som att det är roligare att gå och klippa sig i en fin frisyr än i en ful. Visserligen är det kanske lite mera jobb att lära sig viktiga fakta om andra världskriget jämfört med att sitta i en frisörstol, men ni förstår principen. Och om någon elev nu skulle falla ifrån, så finns det ju en sådan oerhörd mängd med anledningar till varför eleven inte orkar med skolan. Tänk bara på alla skruttungar till alkoholistbarn, psykisk sjuk förälder- barn, många syskon och ingen bryr sig- barn, depressionsbarn, anorexibarn, tonårsångest- barn, dyslexi/ dyskalkyli- barn, jobbig uppväxt- barn...And so on.

Vad säger du, Jan Björklund? Kan du tänka dig att lägga ner lite mer tankekraft på dessa barn och lite mindre på om grundskolebarn ska ha betyg i uppförande och skolk eller inte? Och kan vi inte en gång för alla konstatera att det faktiskt FINNS en helt fantastiskt stor drös med duktiga elever och lärare out there, men att det väl var jävligt dumt att dra in på assistenter och skolvärdar och specialpedagoger en gång i tiden. Och så tänker vi om och tänker rätt.

Right?

Står och lagar köttfärssås kl 17.15 med två hungriga barn framför "Byggare Bob" och en trött och frusen mamma som försöker komma på något bra, mysigt  och lugnande för barnen efter middagen.

The answer: Bada badkar

Perfekt.

Så nu har galna, trötta "Bli hämtade kl halv fem för att mamma har så mycket att göra på jobbet"- barnen fått middag, utelek, Bolibompa- tittande, badkarsbad och håller just nu på att i lugn och ro pyssla med Barbies och köra runt med småbilar.

Själv hade jag killed for ett badkarsbad, men vid närmare eftertanke så orkar jag nog inte ens klä av mig. Att vara ute en hel dag tär på krafterna. (Jag vet. I'm such a inget scout- ämne). Fast det har gått kanon! Fint väder, solsken (Jag har blivit lite solbränd i ansiktet. Bara en sån sak), glada elever och massa kämpande hjältar som förbättrade sina kulstötningsresultat. Kommer att drömma om 7.60 och 5.90 och "Va? Sa du 7.70 eller 7.50?" inatt.

För övrigt: Vissa lärare är verkligen...Ja, nu ska jag ju inte svära...Och inte vara elak...Men vi kan väl säga en aning udda. Om ni förstår hur jag menar?

Worst case scenario: Hällregn mellan kl 8.30 och 13.30 mellan vilka tider jag och min kära mentorskollega G ska mäta kulstötning.

Fast det kan ju också bli best case, sol och höstträd och klarblå himmel. Vi håller tummarna.

Massa elever idag:

"AMÄH GUUUUUUUD! VI KOMMER ATT DÖÖÖÖÖÖÖÖ KL TOLV!"

Och sedan: "Jag MÅSTE ha med mobilen på lektionen, jag måste ringa mamma och säga hej då!"

Jo, men eller hur. Fast det var väl för väl att vi inte dog idag kl tolv. Då hade jag missat kräftskivan och det hade ju varit synd.

1. Jobb
2. Möte
3. EVK med en elev
4. Hunnit fixa massor mellan kl 17 och 18. Flitens lampa i en tom skola, liksom
5. Föräldramöte för Stellas skola mellan 18.30 till 20
6. Cykla hem

Cyklingen hem var i regn, dessutom.

Fast ändå en bra dag. EVK'n kändes hoppingivande och konstruktiv, och jag säger bara FÖRÄLDRAMÖTE FÖR SITT BARNS SKOLA! Stort. Dock var det inte i själva skolan utan i en aula för att skolledningen skulle informera om policys, visioner och framför allt deras omorganisation nästa läsår. Blir nog bra, numera gör ju var och var annan skola omorganisationer på grund av ändrade elevunderlag mm så det är väl bara att köpa läget och lita på att folk (Rektorer mm) vet vad de gör.

För övrigt har jag även klarat av punkten: Lyssnat på korkade föräldrakommentarer på föräldramöte

Ja, herregud.

Inte har jag ätit något heller, innan föräldramötet gick jag förbi personalrummet för att inte riskera att svimma av hunger och hittade som tur var två torra kakor i en skål. Nu ska jag värma mat och enjoy the fritid.

(Enjoy the fritid betyder typ: Plocka fram kläder till imorgon och gå och lägga mig)

Idag: Dagisfika nummer 1
Imorgon: Skolföräldramöte nr 1
Nästa vecka: Dagisfika/ möte nummer 2 samt föräldramöte på jobbet
Veckan efter det: Skolföräldramöte nr 2

Dessutom började Stellas gympa idag, så det var jobb- Hämta Stella- Till dagis- Till gympan- Hem och värma pasta och köttbullar- Duscha barn- En liten stund film och lek- Godnatt.

Själv tänkte jag slå på stort och gå och lägga mig nu.

Har hört att det är bra att ibland sova mer än sex timmar. Säkert en myt, men iallafall.

Puss och god natt!

Friluftsdagar- Vad tycker/ tyckte man egentligen om dem? Roliga eller hemska?

Själv ska jag stå i (Most probably) regn hela dagen på torsdag och typ mäta längdhopp, om ni vill kan ni ju gissa vad jag tycker om dem. Innerst inne, alltså. Officiellt tycker jag ju såklart att friidrott och utevistelse är enormt viktigt och roligt.

Mina lektioner brukar oftast sluta på pricken den tid de enligt schemat slutar. Ingen bortslösad kunskapsinhämtningstid här inte, plus att det bara blir tjat om de är vana att sluta tidigare.

Lektionen slutar när den slutar, punkt slut.

(Fast ibland när vi slutar så tittar jag på klockan och säger något i stil med "Ni har varit så duktiga idag så ni får sluta sju sekunder tidigare". Hahaha. Jättekul tycker jag, yeah right vad kul din gamla tant tycker säkert de...)

Men idag hade de verkligen jobbat helt OTROLIGT bra i en hel timme, så då fick de gå några minuter tidigare.

Elev (Allvarligt, utan den minsta ironi): Oh, tre minuter extra rast, vad bra!!

(Eller det är klart ni vet)

Hon har inte bara en tjej som fixar hennes hår och smink, hon har en assistent också. Som heter Emelie. Som till exempel skriver ut papper om när Blondinbellas flygplan går samt förbeställer taxi.

Ja, jäklar.

Fast håll med om det är lite imponerande, tjejen är ju trots allt bara 17 år. Drivna ungdomar med mål i livet I like. Dessutom har hon ju en helt sjukt skön självkänsla, "Det är klart att jag tycker att jag är bäst på det jag gör, om jag inte tyckte det så skulle jag ju inte lyckas så bra!"

Klokt, klokt. Se höjdhoppsribban framför dig, the sky is the limit! Vad har ni för höjdhoppsribba? Min är att jag är runt 40 och ser ut ungefär som Lena Philipsson (Jamen vaddå, det gäller att satsa högt), bor i stor fin villa, har två välartade barn som går på högstadiet och kanske ett tredje som är lite yngre, är gift med Jonas samt jobbar som rektor.

(Fast rektors- höjdhoppsribban är lite hemligt, så det behöver ni väl inte berätta för någon?)

Fast nu kom jag av mig. Vad var det jag skrev om? Just det, assistenter. Nä, men skulle bara säga att det skulle vara trevligt att få en lärarkandidat snart...

Det närmast jag kommer en assistent. Om det dessutom var en lärarkandidat som kunde klippa min lugg samt köpa nya gympakläder till 6-åringar samt ny overall till 2,5- åringar så skulle ju livet vara komplett.

Kanske detta:

Tisdagar och onsdagar lämnar Jonas på skola och dagis och jag cyklar, men imorse spöregnade det runt halv åtta så vad gör han då?

Jo, men skjutsar mig till jobbet, lämnar Leo, lämnar Stella, parkerar bilen så att jag kan ta den på eftermiddagen och promenerar sedan hem i regnet med paraply.

(Han börjar jobba på eftermiddagen)

How sweet is that!

Lillebror fyller 27 år idag.

Har i och för sig vetat det hela dagen (Of course. Han fyller 8 september, jag den 18:e. Lätt att komma ihåg) men bara inte hunnit/ orkat/ kommit ihåg att ringa.

Men jag skickade nyss ett sms. Samt skriver ett blogginlägg tillägnat min älskade bror att han är en av de bästa människorna jag vet i hela världen.

Gills det?

Kräftskiva hos världens bästa Anna, ute i skogen vid havet och med några av de bästa Örebroarna jag känner. Shit vad kul!

Hittade dessutom bild på Engla's showroom på snyggaste skorna ever:


Anna, kan man ha dessa skor i skogen? (Säg ja!)

Officiellt för att jag är för trött.

(Den verkliga orsaken behöver vi inte prata om, va?)

Så jäkla kul.

Så nu sitter vi i samma arbetsrum och träffas EVERY DAY (Ja, utom fredagar för hon jobbar bara 80%). Fränt! Dessutom är hon himla klok och rolig och kunnig och positiv.

Jag kollar verkligen aldrig min mejl.

Däremot har jag en jobbmejl som jag kollar flera gånger om dagen, samt en blogg som behöver skrivas i och andra bloggar som behöver läsas, så I keep myself busy ändå.

På hotmail- adressen får jag bara mail från korvbrödsbagarn (Var med i tävling för ett år sedan och tänkte vinna en husvagn. Eller tänkte och tänkte, SKULLE vinna en husvagn. Är ju alltid övertygad om att jag kommer att vinna. Men har ni hört mig prata om någon husvagn? Nä, just det. Jävla korvbrödsbagarn), Les Mills (Välkommen på kvartalsutbilding och sånt. HA! In your dreams, Hitler- träningsföretaget from hell) och Stay Friends (Nä, jag vill INTE stay friends med er, kan ni sluta mejla konstiga mejl som jag ändå inte kan se foton på), så jag missar ju inte så mycket.

Men för några veckor sedan hade jag tydligen fått mejl från rolig gammal kompis i Uppsala att komma på inflyttningsfest. I lördags. Alltså lördagen som nyss var.

Jävla skit.

Kanske vann jag den där husvagnen också, fast jag glömde kolla mejlen?

Stella i bilen på väg hem från skolan/ fritids:

"Mamma, idag gick N (Skol- och grannkompis) hem direkt efter skolan men det är ju faktiskt inte så BRA egentligen att sluta tidigt för då hinner man ju inte leka på eftermiddagen på fritids och det är så kul att göra det!"

Dessutom har vi några små tricks, som att hon fått en klocka och själv kan kolla tiden när vi hämtar henne och att det är ju VÄRLDENS HÄFIGASTE att lära sig läsa och att hon fått ett skrivbord och "High school musical"- filmen och annat som hör stora skoltjejer till.

Hittade föresten en fin Lisa Ekdahl- text. Någon mer som har en dotter? (Eller son med för den delen). Visst beskriver den känslan så bra?

Jag ska torka hennes tårar
Jag ska kamma hennes hår
Reda ut alla härvor
Försiktigt och så gott det går
Jag ska bada hennes fötter
Jag ska tvätta hennes hår
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når

Jag ska lyfta hennes fötter
Dom ska flyttas tills hon går
Den ena efter den andra
tills hon trampat upp ett spår
jag ska gå i hennes skugga
Om hon faller finns jag där
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur stark du är

Jag ska köpa henne pärlor
det finns pärlor utav glas
Det är såna jag vill skaffa
Såna som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra är så skört,
så skört som du
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
du ska va rädd om dig själv nu

Jag ska lyfta hennes krona
den av törne som hon bär
Jag befriar hennes huvud
från det som tränger, det som tär
Jag ska ge henne en gloria
som lyser upp vart än hon går
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når
där ser du själv hur högt du når

PS. Gravida, fina Mollya: Erkänn att du grät en skvätt?!

Jag, en av de mest mörkrädda människorna i landet, har alltså köpt "Ghost whisperer"- boxen ur vilken jag ser några avsnitt varje kväll.

Hur dum i huvudet är jag?!

Fast det kunde vara värre. Jag hade kunnat köpa...Cicci, förlåt för att jag skriver detta..."Twin Peaks"- boxen med Bob.

AHHHH! Precis när jag skrev "Bob" vände sig Stella i sängen och ropade i sömnen. Hör ni min puls? Tror jag går och lägger mig och läser en stund innan jag somnar.

Lower my ghost- brainwaves.

På två veckor ska jag klämma in tre (!) föräldramöten varav ett är för jobbet, en dagisföräldrafika där man ska grilla nån pannkaksliknande sak, ytterligare en dagisföräldrafika samt start för Stellas gympa.

Helt ärligt ser jag mest fram emot mitt eget föräldramöte.

Stå framme vid tavlan och prata för föräldrar, bjuda på fika, låta dem diskutera i grupper om saker (Typ "Läxor- för eller emot?") samt vara professionell = Helt OK.

Sitta på föräldramöte och försöka socialisera lagom mycket med andra föräldrar samt lyssna på korkade kommentarer = Eh...Inte lika OK.

Fast lite spännande blir det ju att gå på sitt första skol- föräldramöte. Eftersom jag jobbar på den andra skolan (Finns två här i stan byn äh whatever) så jag känner jag mig som en spion eller nåt.

Och vid dagisföräldrafikor brukar jag hänga med dagisbästismamman eller nån av fröknarna. Lagom socialt.

"Ensam mamma söker" börjar redan kl åtta, och då har inte barnen hunnit somna än så jag missar det.

(Måste sitta vid datorn mellan deras rum tills de somnat. Helt OK, men ikväll hade det varit kul att se singel- morsorna)

Ah, well.  Några avsnitt "Ghost whisperer" är ju bra det med.

Ja, ni. Det här var några sekunder av läsning som ni hade kunnat använda till något vettigare va?

(Eller egentligen jätte jättegamla skrivbordet från farmors lägenhet, men det är ju nytt i Stellas rum)



Fint och alldeles lagom stort.

ABC- tavlan som syns ovanför ser ut så här:



Helt underbart snygg, kommer från en tjej som heter Isabelle Norman. Hon är formgivare och bor i Norrland någonstans och säljer sina tavlor och affischer här. Rätt dyra är de, men visst får man tänka att det är värt det när det är en duktig människa som faktiskt är värd varenda vinst-öre?

Jag vill ha kökstavlan "Fredagskväll" med vinflaskan som det står "Casa de (efternamn)" på.

Barnen leker affär vid nya skrivbordet. Det är "Kan du gå ut till lagret och hämta sminkdockan" och "Jag måste skriva en lapp på dörren att vi stänger kl ett" och "Saga, är det du eller jag som stänger idag?"

(Leo vill alltid heta Saga eller Ebba i leken)

Själv kommer jag och handlar någon sak en gång i kvarten ungefär, och där emellan är jag en städerska som städar i affären (= Plockar in tvätt, bäddar sängar, plockar saker)

Very much söndagsmys.

Hur bra blir inte det här då:

På Pernilla Wahlgrens blogg skriver hon att hennes Benjamin ska spela huvudrollen i "Sune" på Göta Lejon i Stockholm i höst.

"Sune" OCH Benjamin!!!

Två av Stellas världsfavoriter. Hon har en tecknad "Sune"- film plus att hon blir överlycklig när det kommer på TV, och Benjamin...Well, hon brukar kolla på "Diggar dig" med Nicke & Nilla på Youtube, och varje gång killen (Benjamin) kommer i bild så glittrar hennes ögon lite extra och så säger hon "Åh...Han är så gullig!".

Ja men ni förstår ju vilken dag det kommer att bli!

Tåg till Stockholm, gå i affärer, äta mat, gå på teater, se gulliga killen live.

Och visst är det något alldeles speciellt med den första kändis- crushen? Min var han Shakin Fredrik, tror jag.

Hela första säsongen, såg de två första avsnitten ikväll. Snygga människor, spöken plus tårar i slutet när spökena berättar för sina nära och kära hur mycket de älskar dem. Kan inte bli bättre. Fast antagligen är jag lite dum i huvudet, för jag gråter i slutet till ungefär varenda avsnitt. VARENDA AVSNITT! Man tycker ju att jag borde lärt mig upplägget vid det här laget, but no. Lika sorgligt varje gång.

Som 6-åriga döda pojken i avsnitt två och hans mamma. Åhhhhh.

Sen i november släpps säsong fyra av "Grey's anatomy" (YESYESYES!) och lagom till jullovet har jag kanske råd att köpa "Vänner"- boxen.

Viktigt att ha mål i livet.

Mamma kom nyss på besök, hon stannar till imorgon och hade med sig: 50-talsskrivbord till Stella från farmors gamla lägenhet, skrivbordsstol från IKEA, soffbord från IKEA ("Lack" med hylla, i ek. Inte världens roligaste men det funkar), skål från IKEA Stockholm (Som visst var i rostfritt stål och inte vit som jag trodde. Jävla skit. Så den ska mamma ta med sig och lämna tillbaka imorgon), servetter.

Så i efermiddag ska här fixas.

Nu ska jag och Stella åka och handla mat och lördagsgodis, samt gå förbi en av inredningsaffärerna och hoppas på att den har öppet till 14.00 så att jag kan köpa en fin bräda till köket med tillhörande värmeljus, liten blomkruka och fin diskmedelsflaska i vit porslin.

De som säger att shoppng inte kan göra en lycklig har bara inte hittat tillräckligt fina saker.

För övrigt så är det en smula märkligt att de flesta affärerna här bara har öppet till 13.00 på lördagar. Är det inte på lördagar man har lust och tid att handla?! Men OK, kul för affärsjobbarna att vara lediga...(Här ljög jag, men det lät PK att skriva så)

Kom på att jag faktiskt är så trött att jag ser i kors, så jag borstade tänderna istället för att äta nachos. What about that, Anna Skipper?

Dessutom känns det som att jag håller på att bli sjuk. Förkylning plus två timmar Cirkus med regnblöta kläder kanske inte är någon höjdare. Men aldrig i helvete att jag tänker bli sjuk nu. Jag botar mig med:

1. Går och lägger mig
2. Fullständig förnekelse (Jagärintesjuk, jagärintesjuk, jagärintesjuk)

Brukar funka.

Puss och hoppas ni har roligare!

Om man skulle gå ner och dricka en öl och äta lite nachos? Eller Toblerone?

By the way, om  ni undrar över jeansen...Faktiskt sitter de lösare och lösare. Att gå hela dagarna (Nästan), äta nyttig frukost och lunch, äta äpple till mellanmål samt lay off the onyttigher efter barnen har somnat hjälper.

Fast skulle ju aldrig få för mig att banta eller låta bli att äta choklad på helger. Jag vill ju bara komma i mina jeans, inte sluta upp med att ha ett liv.

Kvällens happening: Cirkus Wiktoria kl 18.00

Barnen var laddade till max, men vad händer när jag parkerar bilen och vi precis ska gå ur? Jo, men det börjar spöregna, hagla, åska och blixtra och barnen får världens psykbryt och skriker "Jag vill HEEEEEM! Det är LÄÄÄÄÄÄSKIGT med åska!!". Så vi satt i bilen i tio minuter och sen när det började lugna ner sig så ville Leo gå till Cirkusen, men Stella var helt skräckslaget övertygad att hon inte skulle gå.

Det gick liksom inte att prata med henne.

Så jag körde runt med bilen lite och parkerade sen igen och försökte, but no. Och man kan väl inte promenera in på Cirkus med en gråtande unge som vrålar "Jag vill HEEEEEM?!". Så jag började köra hemåt igen.

Fast sen tänkte jag lite, på att hon säkert älskar Cirkus bara hon kommer dit (Hon fick för sig att det var läskiga clowner också, förutom åskan som vid det här laget hade slutat för länge sen) och på att Leo ville gå och på att jag ville gå och att anledningen att hon inte ville gå säkert var en smula psykbrytstrots och på att jag faktiskt fan i helvete betalat nästan 400 kronor för biljetterna.

Så jag slog handen i ratten och skrek "AMEN FÖR FAAAAN, vi MÅSTE åka på Cirkus!" (Jag vet, dåligt dåligt att svära inför sina barn. Hate when that happens) plus lite allmänt skäll och pepp. Så då vände vi!

Och gick in på Cirkusen och träffade på massor av Stellas kompisar och hon satt bredvid grannbästisen och skrattade nästan hela tiden med ögon som bara lyste av lycka.

Lärdom av historien: Mamma som slår handen i ratten så att hon fortfarande har lite ont var inte något "Årets mamma"- pris nominerande ögonblick, men åh vad underbart det var att se Stellas stolthet och lycka och nöjdhet när vi gick ut från Cirkusen.

Jag: Vad var roligast då?
Leo: Att äta popcorn!
Stella: ALLT!

Tack för det gumman, annars hade jag grämt mig en smula att betalat fyra hundra kronor för något jag har i skafferiet hemma. Nu har jag istället betalat fyra hundra kronor för att sitta med blöta jeans och vara kissnödig i två timmar...Närå. Glittrande barnögon, glittrande cirkuskläder och fräna akrobattricks är en bra fredagkväll, absolut.

(Iallafall nu när jag har fått kissa och byta kläder...)

Pappa ringde idag och sa att jag och resten av barnbarnen har fått 10 000 kronor var av farmor från hennes lägenhetsförsäljning.

Tio tusen!

Snälla, snälla, fina farmor. Egentligen har jag ju en del saker jag skulle behöva göra med pengarna, men hur tråkigt är det inte att köpa ny kyl och frys?! Svar: Tråkigare än tråkigast.

Fast en sak ska jag nog göra, och det är att köpa fina köksbordet från IKEA Stockholm för fyra tusen. Känns som att det är stylish och tidlöst och håller i tjugo år, och då kan jag ju faktiskt sitta där vid mitt köksbord vid varje frukost och middag och lunch och mellanmål och läxtid och läsa tidningen- tid och kaffetid i tjugo års tid och tänka en smula på farmor varje gång.

Välinvesterade pengar, right?

What the fuck så var det tydligen inget "Ghost whisperer", men det gjorde absolut ingenting för istället började jag kolla på en dokumentär på ettan om människor med ADHD.

Såg nån den?

Åh, vad bra den var. Sådär som i att magen isades och ögonen tårades och hjärtat snörptes ihop när man tänker på hur barn, ungdomar och människor har kämpat på trots sin diagnos. En del har det gått bra för och en del har fallit in i kriminalitet och droger. Inte så konstigt, har man ADHD så har man ju det svårt med både koncentration, sortering och planering, så det är klart att livet blir rörigt om man inte får hjälp.

Och alla de som fick diagnosen i vuxen ålder då, och först då förstod vad som var "fel". Hjärtsnörpande, i allra högsta grad.

Finast var ändå hon i slutet som tyckte att "Det finns både chefer, konstnärer, jurister och journalister med ADHD, men minst lika många missbrukare och uteliggare. Det som ofta varit avgörande för deras liv är om någon trott på dem och tyckt om dem för den de är och inte för vad de gjorde eller inte gjorde"

Åh, mina finaste fina specialelever som jag har och har haft, måtte det gå bra för Er i livet och måtte ni alltid vara stolta och nöjda över den ni är. Amen.

I oktober ska jag på en föreläsning som handlar om att leva med ADHD. För jävla skit vad skolan gör fel om de inte tycker om och tar hand om dessa barn, och sen kan man gnälla om lite resurser bäst man vill.

Att tycka om elever är faktiskt alldeles gratis.

En rätt lugn morgon trots light- galna barn, fast när vi väl kommit iväg såg jag att klockan var rätt mycket. Så det blev in på skolan- Puss, puss, ha det så kul idag-, sen småjogga tillbaka till bilen med Leo ("Mamma! SLUTA SPRINGA, det guppar"), sen bilen till dagis och "Puss, puss, ha det så bra". När jag kom ut från dagis var kl 7.56 och min första lektion började 7.55. Tror ni jag hann? Oh yes. I am the king of the world.

Jag toksprang, och nu menar jag verkligen 60 meter- sprang, de 400 metrarna till jobbet, in i arbetsrummet, slängde av mig jackan och skorna och flåsade i några sekunder och stod sen lugnt och låste upp klassrumsdörren och sa "God morgon!" när klockan ringde in.

Proffsigt, va? Sedan har det varit genomgång av negativa tal, titta igenom läxböcker, tre speciallektioner varav en in english, genomgång av fördiagnos, sätta upp nya scheman i lilla specialklassrummet, rastvakta, mejla föräldrar.

Hämtade barnen runt fyra, och gick sedan till en frisörsalong för klippning. Big day! Stellas andra klippning i sitt liv (Hon har så lockigt hår att det liksom knappt växer) och Leos första. Officiellt är han nu en Stor Kille, kortklippt och kalsonger och allt. De satt alldeles blickstilla, och Leo småpratade trevligt med sin frisörtjej. Fotboll utanför fönstret, traktor som ramlat omkull, alla hans nya bilar...Fanns mycket att avhandla. Jag gick dit för att kolla läget, och Leo bara "Mamma, gå! Jag pratar med tjejen!"

Well, excuse me. Så jag satt och läste Amelia i en kvart. Very nice.

Efter frisören så gick vi till klockaffären och köpte Stellas allra första egna klocka, så även hon är nu officiellt en Stor Tjej. Hon tycker ju fortfarande att det är en smula ängsligt på fritids och frågar gärna efter oss på eftermiddagarna (Även de dagar hon slutar tidigt), så jag sa igår att om hon inte frågar fröknarna hur lång tid det är kvar så ska hon få en egen klocka (Med tillhörande klockkunskaps- lektion). Och idag hade hon bara frågat en gång!

Duktiga tjejen. Så nu har hon en rosa Gul- klocka (Dyr som tusan! Men, men, det är väl bra att företagare på orten får pengar antar jag) och kan dessutom klockan åtminstone hyfsat bra.

Sedan åkte vi hem och åt våfflor med sylt och glass, och jag läste nya Mama under tiden Leo kollade på Bolibompa och Stella var ute och lekte med kompisar.

Om ni väntar på någon slags poäng med detta inlägg så har ni läst helt förgäves, för nu ska jag kika in i Stellas rum för att vara säker på att hon har somnat och sen gå ner och kolla på "Ghost whisperer".

Intresseklubben kan höra av sig om ni missat att anteckna något.

• Måla naglarna
• Sätta på mig pyjamas
• Gå och lägga mig
• Försöka att inte vara sur på Jonas

Jag vet inte hur ni fungerar, men själv blir jag förbannad när jag är trött. På Stella som aldrig somnade, på Jonas som inte lägger saker där de ska vara, på töntiga blogg-sidor, på idioter i världen, på tvätt som inte är inplockad...Osv.

Fast det fattar väl jag också att man inte kan komma hem från jobbet och vara en sourpussy, så jag har försökt skärpa till mig. Nu ska jag bara gå ner och skärpa till mig en stund till, och sen får jag sova.

Gäsp och god natt, babes.

Arbetslagskonferenser som det skriks på.

Säga vad man vill om bråk, men en smula uppiggande är det allt (Speciellt om man ser på från sidan)

I övrigt en dag med fullt upp och ännu mer fullt upp imorgon plus att jag var kvar på jobbet till 17.40. Nu ska jag: Se på "Greta Gris" med Leo, säga åt Stella att kompisen ska gå hem, läsa godnattbok, natta barn.

Få se, vad var det mer...? Jo, just det, däcka i sängen och sova till 5.55 imorgon.

Stellas andra läxa i sitt liv:



Fint, va? Föreställer Barbiesäng med bebis-Barbie, Barbie plus en vanlig docka.

Stella: Får man rita flera leksaker?
Jag: Ja, det får man säkert

Nu står det ju "Måla din favoritleksak" men det är viktigt att think outside the box.

(Vi har fått en ny skolplan, och en av de bästa meningarna är att skolan skall "uppmuntra entreprenörsanda". Absolut bra med entreprenörsanda. Dock vet jag inte riktigt vad högstadiekidsen ska vara entreprenörer i?)

I alla fall är det fortfarande en aning fascinerande att min lilla bebistjej numera är en skoltjej. Och hur gulligt är det inte med sådana här läxor varje vecka. Nästan så att man blir lite avundsjuk, visst? Vem vill inte ha ritläxa varje vecka.

Beställde nyss lite saker på cdon.com.

• 1:a säsongen av "Ghost whisperer" för 169 kronor. BILLIGT!
• "Juno" och "Little miss sunshine" för 69 kronor. BILLIGT!
• Absolute Hits 2005 (Jamen, det gjordes många bra låtar -05) för 59 kronor. BILLIGT!
• "Rorri racerbil" för 129 kronor. Leos Bolibompa- favvo. Rätt så BILLIGT.
• "High school musical" (Till Stella) för 59 kronor. BILLIGT!

Totalt blev det 524 kronor, BILLIGT fan vad dyrt. Ja, ja.

Och på torsdag ska barnen klippa sig och på fredag ska vi (Antagligen) gå på cirkus och på lördag ska jag be mamma köpa ett nytt soffbord när hon åker förbi IKEA på väg hit...Osv.

Fast vad är det för datum?

Jaha. Den 2:a. Crap.

Shit vad jag skulle vilja gå ut och gå ikväll. Mina ben gör typ ont efter allt stillasittande under dagen. I och för sig är Jonas hemma ikväll, men hur tråkigt är det inte att gå ut och gå själv?

Svar: Ungefär tråkigast i hela Universum.

Jag har en AL- jobbarkompis och en skol- jobbarkompis som bor rätt nära, men de har säkert bättre saker för sig en ledig kväll än att gå på promenad med mig.

Kanske ska köra ett träningspass i vardagsrummet med min Bodystep- video?

(Hahaha. Hör ni hur jag skrattar åt mitt skämt?)

En bra konferensdag.

Mina arbetslagsledarkollegor i rektorsområdet (Vi är 8 st) plus de tre rektorerna är verkligen så himla kloka och roliga och vettiga och bra, så bara att diskutera olika saker är kul. Plus att det alltid är lite olika beslut och sånt som ska tas. Och gratis lunch och massa fika!

Det bästa var att när jag gick förbi mitt skrivbord på eftermiddagen (Har hunnit klämma in ett möte med en elev och förälder också) så var det en lapp från vikarien:

"Allt har gått bra. X och Y (Två specialelever) jobbade på så duktigt, så vi hann med morgondagens planering också. Hoppas det var OK?"

Va?! Fatta vilken lyxvikarie. Henne ska jag paxa nästa gång jag behöver en vikarie också.

Egentligen är nog min blogg så otrendig den någonsin kan bli. Jag har standardutseende på bloggen (Vilket i och för sig ingen annan har, så det kanske är jag som är cool?) och jag lägger aldrig ut bilder på kläder jag skulle vilja ha.

Men kolla här då:



Snygg acnetröja/ klänning.

OK, that's that. Inser ju att det är som om någon förvillad tönt skulle sätta sig längst bak i bussen och sen hoppa fram igen efter en hållplats, men i alla fall.

Puss och god natt!

Ska på ledningsgruppskonferens hela dagen. I och för sig rätt kul, men jag hade hellre jobbat som vanligt. Faktiskt. Måste ju ändå planera för vikarien och så, är enklare att ha lektionerna själv. Längre dag får jag också.

Men, men.

Vi får gratis lunch från lunchställe. Bara en sån sak.

Och ni vet, jag ska ju bli skolchef en vacker dag, så då måste man gå på konferenser ibland.

Eller jag menar skolminister, förresten. Ska det va så ska det va.

Hur får man in det?

Jag vill se "Studio Belinda". Belinda är frän, oh yes. Om jag bara fick välja 1 kändis att bli kompis med, så skulle jag nog ta henne.

Sitter vid datorn på övervåningen, Stella vill att man väntar uppe tills hon har somnat.

Inget att skriva och inget nytt inlägg av någon att läsa, så vad gör man då? Blocket of course.

Vad sägs om det här då: Värsta flashiga kylen och frysen, säljs för 9000 nu och kostade 19 000 för sju månader sedan i inköpspris. Det kostar ju lika mycket som de billigaste i affärerna, men då får man en inbyggd ismaskin med kran på frysdörren. Fatta vad coolt med ismaskin.

Fast det märkligaste av allt är ju varför någon säljer en (nästan) sprillans ny kyl och frys? Med tio tusen i förlust. Det är sånt här min hjärna går igång på, och faktiskt är jag nästan helt säker på att det är en kille som heter Henke (Eller Micke) och är typ 24 och lever the luxuary life på en liten lön, och så har han köpt en massa dyra platt- TV's och frysar med ismaskin och TV- spel, och nu så har han till råga på allt blivit spelberoende av Internet- poker och måste börja sälja av lite saker.

Det här är sista utvägen innan Mattias från "Lyxfällan" kommer och tar honom.

Stackars Henke/ Micke. Undrar om man kan mejla och säga att han får 5000 och så kommer vi och hämtar det imorgon? Tror ni han säger ja?

Kanske kan jag köpa platt- TV'n billigt också?

He he. Så säger jag när jag går att "Så här går det när man inte lyssnade på sin matematikfröken i skolan. Klipp dig nu och skaffa ett bra jobb, och så köper du inget mer på kredit! Förstått?!"

Och lever jag och min familj happily ever after med vår ismaskin och snygga TV.

Under en av dagens lektioner:

Elev: Alltså, matte är faktiskt så himla kul när man väl kan det!

Fint, va?

När jag gick i skolan var matte ett av mina favoritämnen, inte så mycket tack vare ämnet i sig utan att mattelektionerna var de som gick snabbast. Nu gillar jag ju matte av lite fler anledningar, såsom huvudräkningstricksen, problemlösandet, algebran, procentuppgifter, pusseltänket, men fortfarande går mattelektionerna himla snabbt.

Plus att jag faktiskt tror på allvar att matte är utvecklande för problemlösandet man behöver i verkliga livet. Ni vet, när man behöver tänka till några varv för att komma på de riktigt smarta lösningarna.

Så. Visst älskar vi matematik?

...måndagarna då "Cashmere Maffia" sändes känns fortfarande som ett hål i hjärtat.

Anna! Är det verkligen helt säkert att det inte finns fler avsnitt?

Ikväll ska jag: Laga fiskpinnar och mos till middag, se på Bolibompa, natta barn, lägga mig tidigt och läsa bok. Ungefär hur ospännande måndag som helst.

Leo tycker att han är finast i världen i kjol (Och hårtofs där bak), så honom går det ingen nöd på. Dock gillade han inte riktigt halsbandet, "Mäh! Jag vill väl inte vara SÅÅÅ fin".

Fast nu kom nyss grannbästisen och ringde på för att leka med Stella, så Leo tog av sig kjolen och proppade väskan full med bilar.